Bruno Balz är en av de framgångsrikaste tyska textförfattarna under 1900-talet. Hans storhetstid var 30-40-talen och hans namn är framförallt förknippat med Zarah Leander och den nazistiska eran.
Redan som ung insåg Bruno Balz att han var slav under den italienska lasten. Eftersom detta var under Weimarrepublikens dagar, Balz var född 1902, ledde inte det till några större problem eftersom de moraliska lagarna var tämligen tillåtande och Balz läggning lede inte till några större problem. Han engagerade sig tidigt i olika rörelser och var under en period redaktör för The Freundin som var ett lesbiskt magasin.
Efter att år 1929 slagit igenom som textförfattare när han skrev en melodi till den första tyska ljudfilmen blev Balz snabbt ett namn att räkna med. 1937 kom filmen La Habanera som var Leanders andra film för UFA och som regisserades av Douglas Sirk. Filmens ledmotiv, Der Wind hat mir ein Lied erzählt, hade text av Balz och blev en jättesuccé. Året innan hade han dessvärre suttit fängslad några månader efter att han hade ertappats med i en prekär situation med en annan man men släppts mot att han hans namn inte exponerades mer än nödvändigt.
1938 kom ytterligare en stor framgång, Kann denn Liebe Sünde sein? (Inte kan väl kärlek vara synd?). Att den inte väckte regimens ilska kan man fundera länge på, ty inte är den speciellt förenlig med de tyska morallagarna under denna tid.
Jeder kleine Spießer macht
das Leben mir zur Qual,
denn er spricht nur immer von Moral.
Und was er auch denkt und tut,
man merkt ihm leider an,
daß er niemand glücklich sehen kann.
Sagt er dann: Zu meiner Zeit
gab es sowas nicht!
Frag’ ich voll Bescheidenheit
mit lächelndem Gesicht:
Kann denn Liebe Sünde sein?
Darf es niemand wissen,
wenn man sich küßt,
wenn man einmal alles vergißt,
vor Glück?
1940 skrev Balz tillsammans med parhästen Michael Jary Waldemar åt Zarah Leander. Att den ens kom ut på skiva och dessutom slog an på publiken tyder antagligen på att Goebbels stab inte förstod bättre, men det gjorde å andra sidan publiken som av allt att döma älskade den. Leander sjunger om sitt ideal ”Mein Ideal auf dieser Welt Das ist für mich der kühne Held Der große blonde Mann. Er kommt aus einem Märchenland Und reicht mir seine starke Hand” och fortsätter sedan ”Die Wirklichkeit sieht aber anders aus Bitte, hören Sie mal her: Er heißt Waldemar und hat schwarzes Haar, Er ist weder stolz noch kühn, aber ich liebe ihn”.
Året därpå, 1941, greps Balz än en gång och fördes till Gestapos hökvarter på Prinz-Albrecht-Straße där han torterades. Nästa anhalt på den grymma resa som väntade sexuellt avvikande var ett koncentrationsläger men kollegan och kompositören Michael Jary övertalade Getapo att det vore bättre att släppa honom fri så att han kunde skriva melodier som kunde hjälpa tyskarna att vinna kriget. Strax därefter skrev Balz Davon geht die Welt nicht unter and Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n, två av de största melodierna under denna tid som också kom att lanseras i filmen Die grosse liebe. Framförallt tycker jag att den sistnämnda är tämligen dubbelbottnad. Det stora undret skulle lika gärna kunna innebära att kriget och naziregimen tar slut eller att kärlek av alla de sorters skulle kunna bli tillåtna, men naturligtvis var det inte det som Goebbels propagandaavdelning hade i åtanke. Balz var dock en mästare på att skriva en sak och mena en annan och det gjorde att hans texter gick hem i alla läger.
Efter 2:a världskrigets slut blev det lättare för Balz men Paragraf 175 gjorde alltjämt hans läggning kriminell vilket fick till följd att han sällan fick den uppskattning som han förtjänade och hans namn blev aldrig det världsnamn som det skulle kunna ha blivit. 1988 avled han, nästan 88 år gammal.
