Det är första gången detta vackra träd blommar. Jag planterade det i maj-juni 2012 så det är fyra år sedan nu. trädet har växt bra under några år, men aldrig blommat mer än en eller två små blommor, men nu är det alltså dags. Knopparna är ljust rosa och precis på väg att spricka ut. Imorgon bitti har de nog gjort det.
Det kommer nya, härdiga körsbärssorter med jämna mellanrum. Här en sort som jag aldrig sett tidigare men som nu går att få tag på. Den heter Carmine Jewel och är ett så kallat surkörsbär vilket innebär att bären är lite sura att äta, men att de å andra sidan blir väldigt bra till sylt och saft. Sötkörsbär, bigarråer som de odlade heter, klarar sig med nöd och näppe upp till zon 4, ev bra lägen i zon 5. Carmine Jewel bör klara sig i zon 6 om läget inte är väldigt utsatt. Plantan är rotäkta och i form av en liten buske, inte ett träd. Praktiskt, då det inte tar så stor plats och är lätt att täcka och skydda bären från fåglarna.
I slutet av juli förra året anlade jag ett lite rosenkvarter med ungefär 6 rosor, jag minne inte riktigt. jag hade valt ut en plats i trädgården som är snösäker, dvs inte en södervägg där det mest ligger vintertid. Ett sådant läge gör att rosorna mycket lätt fryser ned. Jag valde ut sorter som doftade och var inte lika noga med att de skulle klara zon 6, utan tänkte att snön säkert gör att de klarar sig och mycket riktigt! i vår var skadorna nästan obefintliga och jag behövde bara klippa bort några torra grenar. Längst till höger ser ni Rosa `Pink Grootendorst, en nejlikors med vackert fransiga blommor som sitter tätt i klasar. Tyvärr hittar jag inte listan över vilka sorter jag beställde, pappret är för tillfället på vift. resultatet blev dock bra och i år har de växt till sig rejält. Förhoppningsvis växer de snart samman och bildar en fyllig rabatt med vackra blommor!
Nu blommar det i rabatterna! Det har varit segt i år på grund av den låga temperaturen som knappt nått över 20 grader och dessutom har det regnat var och varannan dag. Ovan ser ni den vackra rosen Prairie Joy som är en av ina favoriter. Den är härdig, skulle gissa zon 6, och lättskött. Klarar sig kanske i lite kallare klimat också om man täcker den en smula. Då den är rotäkta gör det inte något om den fryser ned, den tar sig ändå.
Morden Centennial är en annan kanadaros som också klarar kallt klimat. Jag tycker att färgen varierar lite, har för mig att den var mer ljust rosa förra året. Kanske är det temperaturen, vad vet jag. Den har dock många knoppar och verkar må prima, trots att den blev fullständigt nedgnagd av råttor i vintras och att jag dessutom flyttade den i våras då jag såg att den levde. Kanadensiska buskrosor är fina rosor, även om inte alla doftar, tyvärr.
Bilden tog jag i somras när jag precis anlänt Norrbotten. Vädret hade varit varmt några dagar och björkarna hade spruckit ut och blivit skirt gröna. Marken var dock trist och grå och fjolårsgräs och -löv täckte marken. Nu minns jag inte riktigt, men jag tror att det är päronträdet som vi ser i förgrunden (Pepi) eller möjligtvis ett äppelträd (Vasa vinter), jag är osäker. Längre hade de dock inte hunnit komma vilket är fullt normalt på dessa breddgrader. Jag gillar dagarna i maj när man ideligen studerar de skira knopparna för att se hur långt bladen kommit och om några blomknoppar är i faggorna. Längre fram på sommaren händer inte så mycket, det är mest förekomsten av bladlöss som bör uppmärksammas.
I år har jag provat någon som jag aldrig provat förut, jag har täckt rosorna med granris. Förra vintern var hemsk. Lite snö men mestadels is var vad som fanns i denna söderrabatt. Inte underligt att rosorna frös ned. Om nu granriset gör någon större skillnad skall jag låta vara osagt, men med lite tur skyddar det lite om vinterns snö blir skral.
Jag passade också på att täcka druvan i det för vintern öppna växthuset. Det skall bli intressant att se vad det gör, om det innebär att den fryser ned i mindre utsträckning. Gjorde likadant med med minikiwin som också står något utsatt vid en södervägg. Nästa vår får vi veta hur det gick. Återkommer!
den i mälardalen så vanliga trädgårdshortensian med sina blommor i allt från blått till rosa, går inte att odla långt norrut. Dessbättre brukar man lyckas bra med syrenhortensior. Sorten Mustila är extra härdig och klarar sig i zon 6-7. En av mina favoriter är dock Grandiflora, som är en mycket praktfull sak med klasar som verkligen ser ut som syrenens. Otroligt vacker och praktfull, men tyvärr bara härdig till zon 5. Jag satte en planta i år och den blommade mycket vackert. Förhoppningsvis överlever den, men däremot är det inte säkert att den blir lika praktfull som exemplaret på bilden ovan. Vill det sig illa blir den aldrig högre än snötäcket är djupt, men det är väl i sig ingen katastrof, bara den blommar vackert.
Även om man så att säga har oturen att odla i Norrbotten finns det ingen större anledning att sörja. De kalla vintrarna minskar problem med ohyra och sjukdomar och bär och frukter blir ofta både smak- och näringsrika. Stirrar man sig inte bara blind på vad som odlas i mälardalen och Skåne, är möjligheterna stora. Jag skriver mer om detta hos Gård och Torp.
Denna lilla vattensprutande staty placerades i mitten av gräsmattan någon gång på 70-talet gissar jag. Bredvid stod en mycket liten björk. Åren gick, björken växte och den lilla betongdamm som stod intill sprängdes av den växande björkens rötter och av frosten. Idag står ett mycket stort träd i gräsmattans mitt och i ett uthus hittade jag den lilla statyn, lite väderbiten men i hyfsat skick. Inte långt från den före detta dammen står en mängd ormbunkar som måste flyttas ty jag skall placera rhododendron där. Vad skall jag göra med alla ormbunkar? Jag gillar ormbunkar och tycker inte om att slänga växter. Jo, jag anlägger en ny damm där under den stora björken. Gräver en grop av lämplig storlek och täcker med dammduk. Lägger stenar runt kanten och planterar ormbunkarna runtikring. Det tror jag kan bli riktigt fint!
Magnolian har på senare år blivit ett vanligt inslag i planteringar i de delar av landet där odlingszon I-III råder. Längs med kusterna från Skåne och uppåt trivs den bra, men strax norr om Uppsala blir det för kallt, precis som på Småländska höglandet. Längs med norrlandskusten och i inlandet är det praktiskt taget omöjligt att odla denna exotiska skönhet.
I Finland, strax utanför Helsingfors tror jag anlades Arboretum Mustila i början av 1900-talet. Många exotiska lövträd odlades här och dessa lever än idag. De träd som klarade krigsvintrarna hade extra bra anlag och dessa har man förökat och på så sätt fått fram härdiga exemplar som kan växa även i vårt lands norra delar. Magnolia kobus ”Vanha Rouva” (”Mustila”) är nog den härdigaste av dem alla. Enligt uppgift klarar trädet vintrarna i finska zon IV-V vilket översatt till svenska förhållanden borde bli ungefär zon 6 vilket täcker in hela norrlandskusten samt en hel del av inlandet. Det låter verkligen för bra för att vara sant! På mässan Nordiska Trädgårdar passade jag på att prata med Leif Blomqvist som driver plantskolan Blomqvists utanför Jakobstad i Finland. De har specialiserat sig på härdiga fruktträd och säljer även denna ovanliga magnoliasort. Enligt honom bör det inte vara några problem och med tanke på hans goda rykte får man väl tro honom.
Jag har beställt en del plantor att plantera i vår. Bland annat härdiga finska rhododendron och nyss nämnda Magnolia. Om några år kan jag berätta om den trivs och om den lever. Och om den ser ut att vilja gå i blom.
Vissrligen är det höst, men det blir nog snart vår igen. Då tänker jag plantera ytterligare några växter.
Detta skall bli min nya kiwivägg hade jag tänkt mig! Än har jag inte planterat något, men nästa vår tänker jag sätta sorten Annikki som är en s.k. minikiwi som ger små men inte håriga frukter. Den är härdig och borde klara sig utan några större problem. Snyggt det kommer bli när den klättrar mot den vita stenväggen.
Här stod den ett gäng stora träd tidigare som huggits ned för att inte skada omgivande byggnader om de skulle blåsa kull. En tall finns kvar och en liten björk. De tar jag nog också bort. Istället funderar jag på att plantera några olika sorters sötrönn samt blåbärstry. Samtliga ger ätbara och mycket nyttiga bär.
Det är inte lätt att se, men här finns fyra fruktträd. Den grova, i svart inklädda stammen som syns är päronet Pepi. I mitten är det bara ris och elände. Där borde man väl kunna plantera något samt snygga till ”gräsmattan” eller vad man nu skall kalla det om man har ”naturtomt”.
Rhododendron, det trodde jag inte man kunde odla så långt norrut, men det kan man faktiskt. Det finns fina finska sorter att tillgå. Jag tänker mig Hagaa och Hellikki eller kanske Helsinki University. Många härdiga finska rhododendron togs fram under åren 1973-2000 vid universitetet i Helsingfors i samarbete med Arboretum Mustila under ledning av Peter Tigerstedt.
Till skillnad från oss stackare i Sverige, har det sedan länge funnits gott om härdiga och intressanta äppelsorter i Finland. Redan under det ryska väldet kom plantor och ympkvistar finnarna tillhanda vilket gjorde gjorde det möjlig att odla äpplen även i Österbotten. Redan på 1760-talet hade dock prosten i Pedersöre utanför Jakobstad anlagt en äppelodling vilket väckt stor förundran. En hel del av träden kom dock att frysa ty de var inte anpassade för det relativt kärva klimat som rådde på platsen (ungefär svenska zon 5).
1919 planterade så Oscar Syring 600 äppelträd i Gerby i krokarna av Vasa. 3 år senare kunde han skörda de första äpplena och samma år började han distribuera en priskurant med bärbuskar och fruktträd. Det dröjde dock några år innan verksamheten tog fart, ty många kände sig skeptiska till att odla äpplen i detta kalla klimat. Som mest ympade och sålde Syrings plantskola 10 000 träd på ett år!
Oscar Syring tog fram många utmärkta äppelsorter som både ger goda äpplen och dessutom är motståndskraftiga mot de sjukdomar som kan drabba äppelträd vilket gör dem lämpliga för ekologisk odling. Gerby vinteräpple, Gerby astrakan, Gerby tidiga, Gerby kanel och Vasa vinter är exempel på Syrings äppelsorter. De sistnämnda har jag själv planterat i trädgården och ser med stor spänning fram emot den första skörden. Äpplet skall gå att laga fram till april maj och det är verkligen inte illa.
Syrings plantskola upphörde tyvärr i slutet av 50-talet då dess ägare närmade sig 75-årsstrecket. Månag av sorterna lever dock kvar än idag och finns bl.a. att köpa på Blomqvists plantskola.
I flera år har jag sett den vackra buskpionen på Villagatan som blommar någong ång i juni under ett par dagar. Det är en stor buske som är full av fyllda, rosa blommor med en starkt tilldragande doft. Blomningen pågår dock bara under en veckas tid, så det gäller att njuta. I Kina lär man fira blomningen med en liten högtid, så uppskattad är den.
Att inte buskpioner odlas mer är för mig en gåta. De verkar inte vara speciellt kinkiga och köper man ett rotäkta exemplar av Rockii-hybriden (mycket härdiga!) får man en praktfull växt med följande egenskaper som jag saxat från Wikipedia:
Paeonia Rockii is known for the obvious black, purple, and brown-red spots at the base of petals. Its main features are:
1. Tall plant, can reach 2-3 m high, crown width 3-4 m.
2. Big and bright flower, the diameter can reach 18-25 cm.
3. Strong fragrance; the smell of one open flower can dominate that of 10 other open flowers from another Peony.
4. Resistance to drought and frost; tolerance of salt and base. Can bear temperatures as low as -43°C; can still grow normally at pH above 7.
Inte så illa? Jag planterade en buskpion i våras, en Lan yu San Cai, som på engelska kallas Pink Blue Pompon.När den blommar bör den se ut så här. Det tar dock några år innan en buskpion går i blom, men när den väl kommit igång växer den sig större för vart år som går.
Den varma våren och den sista månadens omväxlande väder har verkligen gjort att det växer utomordentligt bra. Trädgårdslandet är fyllt av sallad, rädisor, dill och persilja. Morötterna är däremot inte klara.
Även i den nyanlagda rabatten med rosor och pioner växer det bra. Pionerna har dock stannat av, men rosorna står sedan någon vecka i full blom. Tyvärr doftar de dock inte, vilket jag trodde de skulle göra. Däremot är de vackra och går i oilka nyanser mellan rätt och rosa.
Vinet, Zilga, har också satt fart omän blygsamt. Det tar något år innan det växer riktigt bra och innan plantan nått full härdighet. Förhoppningsvis överlever den sin första vinter även om det mesta ovan jord fryser bort.
Fruktträden har verkligen satt fart och jag har beskurit äpplena jag planterade förra året. Det var helt enkelt för många konkurrerande grenar som växte inåt i kronan. Tyvärr tog de skada av vårens torka, jag skulel ha börjat vattna omgående, så fruktsporrarna torkade bort. Det kommer dock nya så det är ingen fara.
Jag har byggt ett litet drivhus! Något stort åbäke hade jag inte tid och ork att sätta samman och dessutom kräver ett sådant bygge mer vård när det inte används. Detta lilla enkla bär man in så snart säsongen är över. Smidigt!
Grunden till bygger är gamla innanfönster från Grans lantmannaskola i Öjebyn som min pappa fick för 30-40 år sedan. De är av mycket hög kvalité och hopfogade helt utan spik och skruv. Tätningslisterna i något rött sammetsliknande tog jag bort och likaså de smäckra vred av en typ som jag aldrig sett tidigare (och därför sparat). Samtliga fönster är numrerade och på ett står det Husmors rum, på ett annat Övre korridoren. Tänk om de fått sitta kvar! Tyvärr finns det nästan inga enkelfönster med lösa innanfönster kvar i Norrbotten, till skillnad från i Västerbotten där man faktiskt bevarat denna gamla konstruktion i betydligt större utsträckning.
Fönstren sammanfogades sedan med träskruv. De två rutor som utgör vardera långsida sattes samman genom att en hyvlad träbit som båda rutorna skruvats fast i. Et slå håller samman mittpartiet och blir samtidigt ett sorts handtag när man skall bära det. På bilden ovan ligger drivhuset uppochner i väntan på att grundsockeln skall skruvas fast.
Denna sockels främsta uppgift är att skydda fönstren från att förstöras av jordens fukt. Den består av fyra träbitar som skruvats ihop till en rektangel som överensstämmer med växthusets bas. Sockeln monterades sedan fast medelst träskruv och voila, växthuset var klart!
Jag har funderat en del på hur glastaket skall ordnas. I dagsläget ligger bara två rutor lösa på toppen. Eventuellt monterar jag fast dem med gångjärn. Viktigt är att kunna öppna ordentligt för att det inte skall bli för varmt där inne soliga sommardagar.
I drivhuset står nu två tomatplantor och en dito melon. Tomater lär det bli, men hur det går med melonerna återstår att se. Plantan har dock växt bra de senaste dagarna så det är inte omöjligt att det blir något i slutet av sommaren. Om plantan nu ryms i drivhuset när den växt till sig.
Visst var den vacker, Uppsalaslätten, sedd genom tågkupéns fönster? Det var varmt och soligt när jag klev på tåget i Stockholm. Mitt bagage var stort med allt gick bra. Jag hade två flyttkartonger, en resväska, en rätt volymiös Nerium inpackad i plast samt ett Ödesträd i de lite mindre formatet.
Resan var väl inget under av komfort. Jag kunde inte sova och när klockan var halv fyra var det dags att byta från tåg till buss på stationen i Umeå. Mitt i natten! Allt mitt bagage rymdes dock och jag kom helskinnad fram.
Här har vi Neriumen i all sin prakt. Ett under att den inte gick sönder kan jag tycka. Allt annat höll också, förutom en kartong som jag fick tejpa under resan upprepade gånger. Så går det när man tar sekunda flyttkartonger från grovsoprummet.
Dessutom kom de plantor som jag beställt till busstationen idag. Här syns de flesta utom fruktträden (som är Vasa vinteräpplen, Gyllene Kitajka, Onega gulplommon, päronet Pepi och körsbären Arttula). Från vänster till höger tronar två havtorn, vindruvan Zilga, chokladkörsbär i buskform, tre kanadenisksa buskrosor (Hope for humanity, Prairie Joy, Morden Centennial) samt två kineskiska pioner, luktpionen Original Pink och buskpionen Pink-blue pompon. Den sistnämnda kan bli mycket vacker, ty få saker är så vackra som kinesiska buskpioner. De är praktfulla, blir stora buskar (de fäller bladen men stammen övervintrar) och doftar underbart.
Här uppe har inte våren kommit långt men buskarna står beredda att snart släppa ut sina blad. En vit ros som jag glömt namnet på ser pigg och kry ut och en herrgårdspion har börjat skjuta upp ur myllan. Efter den värme som väntas i veckan sätter nog naturen fart.
Vad är väl trevligare att drömma om kalla eller slaskiga vinterdagar än trägårdsdrömmar som hör sommaren till?
Som ni kanske minns planterade jag fruktträd förra sommaren. Två äppelträd (sommaräpplen, Sokerimon och Borgovskoje), ett päronträd (Olga) samt två körsbärsträd/-buskar (Huvimaja och Lettisk låg). Samtliga är härdiga och bö med lite tur ha klarat vintern där upp, som i ärlighetens namn inte varit särdeles sträng. Inte många grader under -30 hittills och nu är väl den kallaste perioden slut. Förr om åren kunde kvicksilvret sjunka nedan -40.
Till sommaren skall jag plantera fler träd och anlägga en rabatt. Jag ha plommon och har hittat en härdig och vacker sort, Sinikka, som jag hoppas kommer trivas bra. Ytterligare två äppelträd tänker jag skaffa, Vasa vinter (som påminner om Åkerö och vars frukter går att lagra till mars-april) och Gyllene Kitajka vars gula och saftiga frukter liknas med karameller. Eftersom jag älskar körsbär skall jag plantera ytterligare en sort, Chokladkörsbär. Det är också en buske som blir cirka två meter hög. Bären blir nästan mörkbruna och rätt söta (trots att de hör till surkörsbärssläktet).
Staketdruvan Zilga skall också planteras, men det har jag skrivit om tidigare.
Förutom dessa inköp blir det havtorn, två plantor, en hona och en hane. Alla dessa träd och buskar skall bilda en liten lund som jag tror kommer bli mycket trivsam.
Jag vill också ha rosor! det har inte varit så lätt tidigare, att hitta härdiga och eleganta rosor för zon 6-7. Idag finns det många kanadensiska buskrosor som både doftar gott, har elegans och tål vintrarna i Norrbotten. På bilden ovan ses Prairie Joy som jag tycker är stilig. Jag kommer att köpa tre eller fyra sorter som jag planterar intill varandra till ett litet roskvarter (funderar på Morden Centennial, Therese Bugnet och Winnipeg Parks samt kanske Hope for Humanity – jag är svag för rosor som är röda eller rosa och har redan en vit, Blanc double de Coubert). Dessa rosor har dessutom den goda egenheten att de blommar stora delar av sommaren och det får man verkligen vara tacksam för.
Växterna kommer jag att beställa från Blomqvists plantskola i Finland. Priserna är verkligen humana och en enhetssumma om 350 kr tillkommer för frakten.
Se vilken dyster vägg! Jag har skurit ned två stora buskar, Rosentry. den ena skall jag flytta till en annan plats, den andra endast en meter så att den st¨r precis vid knuten. Idag växer det också Spirea här, både brud- och vanlig. dem är jag måttligt förtjusta i, ty de breder ut sig helt kopiöst. Precis till vänster om fönstret skall jag plantera en Zilga. Det vanliga vinet, Vitis vinifera, är inte speciellt härdigt alls, men det är däremot de sorter som hör till Vitis labrusca. Zilga hör till de sorter som klarar sig bäst och skall gå att odla i zon 6. Druvorna är blå och lite mindre än vanliga vindruvor, de är i storlek ungefär som de små druvor som finns i handeln ibland. Det dröjer ett par år innan plantan blir riktigt härdig och den kan frysa ned, men det kommer nya rotskott på våren. efter två tre vintrar är den dock fullt härdig och kan rätt snart de stora skördar vin. Det ser jag fram emot!
Vilket vackert ljus det är nu! När solen inte skiner lyser de långa skuggorna med sin frånvaro och det är tacksamt att fotografera. Bilden ovan tog jag precis när jag klev ur bilen vid halv elva-tiden på fredag förmiddag. De flesta löv har fallit, men än har det inte varit speciellt kallt någon snö är inte i sikte här vid kusten. Ringblommorna blommar fortfarande, även om de är ansatta av den senaste tidens regnande och några frostnätter. Mina fruktträd har ännu inte fällt alla sina blad, men det är en tidsfråga.
På tomten finns bl.a. två stora och risiga rosentry. Den ena står vägg i vägg med en syren, vilket inte gynnar någon av plantorna så jag skar ned dem båda och nu ser man både syrenen och åtskillig mer av fasaden. Den ena busken skall få växa upp, den andra flyttar jag till våren.
Efter detta värv tog jag en promenad och tittade på den vackra naturen. Vattnet brusade, minst lika mycket som på våren, och färgskalan var fantastisk! På bilden ovan ser ni inte Skithusbacken, ty den är dold av den lilla kulle som den slingrar nedför.
Och som det finns rönnbär! Busken, eller är den ett träd, är lika vacker sommar som höst och det vill inte säga lite. Blommorna på våren, den frodiga grönskan på sommaren och de flammande röda bladen i september, är tillsammans med senhöstens lysande bär denna härdiga växts främsta karaktäristik.
Här är linskörn! Inte hela men väl hava. Jag odlade bara en kvm så det blev inte så mycket, men jag tror att den blev bra och den gick fram, trots den rätt dåliga sommaren och att jag sådde den först runt den 20:e juni. Återstår bara att bereda linet…
Rabatten som jag anlade i slutet av sommaren har artat sig bra och nu har den även fått sällskap av vårlökar. Krokus, snödroppar, scilla och armenisk pärlhyacint! Jag är mycket nyfiken på kommande vår.
Jag har målat garagedörrarna! Ursprungligen tror jag att dessa var gulbruna och den vänstra hade råglasrutor som ersatts med masonit. Någon gång på 80-talet målades de dock gröna, i samma ton som övriga dörrar på byggnaden. Vilken färgtyp som användes vet jag dock inte. Alkyd eller linoljefärg som förstärkts med alkyd är det mest troliga. Ren linoljefärg har ju inte varit vanlig på många, många år.
På ett färghus i stan, Nordsjö, fann jag en alkydoljefärg som säljaren lite motvilligt visade och berättade att den var på väg ut ur sortimentet. Jag köpte en burk, 2,5 liter, som bröts i en grön nyans. Kostnaden för denna färg var 500 kronor och den räckte lagom till en strykning av dessa dörrar och då finns det lite färg kvar för en extra strykning av utsatta partier. Dyrk skulle man kunna säga. Roligt att prova alkydfärg, dock. För mer läsning om denna färgtyp rekommenderas riksantikvarieämbetets webbplats.
Resterande dörrar på byggnaden, två pardörrar och två enkeldörrar, tänker jag måla med linoljefärg. Det skall bli mycket intressant att se hur den färgen ställer sig i förhållande till alkyden, både pris och arbetsmässigt i det långa loppet. En linoljeburk kostar 350 kr och är mycket dryg. Dörrarna kan dessutom underhållas med kallpressad linolja mellan ommålningarna.
Den långsträckta byggnaden till vänster är ovan nämnda loge, men nu skall vi inte prata om den utan om detta hörn av trädgården. Ungefär i höjd med den högra av logens två enkeldörrar, har jag planterat en norrlandsschersmin. Den är tålig och jag hoppas att den trivs. Inte långt ifrån står en liten planta, en buskros vid namn Blanc double de Coubert. Den doftar gott och lär tåla det mesta. Jag tror att den blir bra där.
Denna del av tomten är varm och rätt torr. I sluttningen ner mot ladugården skall jag sätta lupiner. Förhoppningsvis trivs de och brer ut sig vilket borde bli mycket vackert. Några större krav på jordmån och fukt verkar inte dessa blommor ha.
Litet till höger i bild syns ett päronträd, Olga. Sorten är härdig och kan gå upp till zon 7. Det skall bli intressant att se hur den trivs. Tyvärr vet jag inte vilken sort som skall planteras intill, för att insekterna skall kunna korsbefrukta trädet. Päron finns det gott om, men lika härdiga har jag aldrig sett.
När jag var i Västerbotten kom jag över bondbion, herrgårdspion och krollilja. De stod intill en ödegård och jag tog en av varje. Inte riktigt tillåtet, men trädgården var så förvildad. Jag är inte säker på var de skall stå, men pionerna tror jag får sitt hem intill den nysnickrade verandan, där en svartvinbärsbuske står idag, intill en gammal syren.
Fotogenlampa och Blue Note-jazz! mer säger jag inte.
Här har man minsann gnott. Och shoppat på rea. Till vänster ser ni en Norrlandsschersmin, i mitten en vanlig schersmin och till höger en parkros, Blanc double de Coubert. Den vanliga schersminen är härdig i upp till zon 6, norrlandsditon klarar zon 7. Förhoppningsvis går båda bra här uppe. Rosen doftar mycket gott och har vita, fyllda blommor. Blomsterlandet i Luleå är förvånansvärt bra. De tar in växter från Finland med bra härdighet och har utmärkt personal. Jag var mycket skeptiskt inställd, mest pga all skit som de gör reklam för i reklambladen som dimper ned i brevlådan, men jag är glad att jag hade fel.
Och det blir äpplen i år! Har rensat bort några kart så att det blir få, men stora äpplen istället för många små.
Och så har jag snickrat! Här syns själva grunden till verandan. Sedan bilden togs har jag även monterat bjälkar, fyra stycken, som skall bära upp golvet. Konstruktionen är spikad, ovanligt nuförtiden har jag fått för mig. Skruvdragare och självborrande skruv verkar vara tidens melodi. Jag gillar inte skruvhuvudena så jag spikar.
Tyvärr har jag inte så bra utrustning. Två rätt dåliga sågar hör till bottennumren. Morfars urgamla vattenpass är dock både dekorativt och användbart. En kofot är oumbärlig att ha när man skall dra ut gammal grov spik.
Jag tror att det hela blir riktigt bra, bättre än jag hoppats på iallfall. Talang för snickeri har jag egentligen inte alls och jag är lite för slarvig. Detta blir dock OK och jag har verkligen ansträngt mig. Idag skall jag lägga på golvet och sedan återstår bara att montera det gamla räcket fast med nya stolpar (de gamla hade ruttnat).
Ja, och så har jag kittat och målat fönster. De sista fönstren kittade jag med linoljekitt från Dana lim. Skitbra! Lättarbetat som bara den och mycket enkelt att sedan jämna till med kittkniv. kan verkligen rekommenderas. Målar man med linoljefärg kan man enligt burken måla över genast utan torktid, vilket jag gjorde. Första strykningen förtunnade jag med 40% terpentin. Nästa blir 20% och sista strykningen skall man måla tunt, tunt med outspädd färg. Måleriarbetet gick riktigt bra. Linoljefärgen var mycket lättarbetad och den doftar gott. dessutom var den dryg. Till fördelarna med färgtypen är att när fönstren måste bättras, kan man måla på kallpressad linolja, istället för med färg, om pigmentet är intakt. Och det blir naturligtvis mycket billigt i längden.
Jag har planterat körsbärs- och äppelträd! Då jag älskar körsbär är jag mycket glad åt detta. Äppelblom är heller inte det sämsta. Körsbärssorterna Huvimaja och Lettisk låg hör till de mest härdiga och klarar åtminstone zon VI. Gården ligger i denna son men byn har sedan gammalt ansetts ha vintrar som motsvarar zon VII. Mycket har dock hänt de senaste 20 åren och kylan är inte längre vad den var. Höstarna är mildare och det dröjer längre innan den riktiga vinterkylan gör entré vilket leder till att växterna har tid att ställa om sig för den kalla vintern. på bilden ovan ses Huvimaja till vänster och Lettisk låg till höger. Läget är inte det sämsta. av någon anledning blåser det sällan vid denna varma södervägg. Tyvärr är jorden i sämsta laget och det finns risk för att det kan bli lite torrt sommartid.
Att gräva upp planteringshål var en riktig pärs. Det fanns gott om sten och jag fick slita hårt. Blandade sedan välbrunnen gödsel med planteringsjord, lerjord och sandjord. Förhoppningsvis blir det hela lyckat!
Vid Bodans nordöstra hörn, mellan syrenen och bärlandet, satte jag två äppelträd. Sorterna är Borgovskoje och Sockerimon. Båda är mycket härdiga och sommaräpplen som gör sig bäst om de äts direkt från trädet. Och så vackert det är med äppelblom!
Läget i detta hörn är skyddad, men inte riktigt lika soligt. Jordmånen är dock bättre. Jag tyckte att träden skulle göra sig bra på denna plats så därför valde jag den (se så vackert det blev!). Dessutom kommer äppelträden att synas bra härifrån övriga delar av tomten.
Nu återstår bara att se om det blir något litet äpple i höst och vilka träd som övervintrar. Om vintern blir som den brukar vara nuförtiden borde det dock gå bra.
