Etikett: Torsten Risberg

I april 1947 invigdes Östertäljes första ålderdomshem som ritats av Torsten Risberg. Ursprungligen var tanken att det skulle bli en tvåvåningsbyggnad, men Risberg tänkte om och bad att få rita om byggnaden utan ersättning. Resultatet blev inte alls dumt. Det är en fin anläggning i den lilla skalan, påkostat med moderna mått mätt. I vardagsrum och matsal verkar det ligga någon form av parkett, i pensionärernas rum vanliga trägolv. Studera gärna planritningen här för översikt över lokalerna.

De gemensamma ytorna utgörs av ett vardagsrum på 40 kvm med en matsal i anslutning. Belysningen är indirekt och utgörs av lysrör som monterats bakom trälist som löper runt rummet. Väggarna är klädda med juteväv.

Framför det stora fönstret står halvmeterhöga blomlådor vilket det också gör i matsalen. En balkongdörr leder ut på altanen. Behovet av grönska och frisk luft är således väl tillgodosett.

Föreståndarinnas rum har sovalkov, egen toalett samt ett litet kontor. Det är kanske inte så märkvärdigt, men å andra sida lyser de dåliga materialen med sin frånvaro.

Pensionärernas rum är små med dagens mått mätt och de saknar toalett, endast ett handfat finns att tillgå. Badrum samt två toaletter finns i korridoren utanför. Idag skulle denna lösning inte gå för sig och dessutom krävs det att rummen har köksutrustning. Med tanke på hur dålig man måste vara för att flytta in på ett boende kan man verkligen ifrågasätta detta. Små rum tycker jag blir mer intima och trivsamma, dessutom billigare. I kombination med det trevliga sällskapsrummen tycker jag att detta vore en mycket bra lösning för de som vill flytta till ett hem, men är för friska för att bo på ett traditionellt äldreboende.

Lite större rum finns också på Östertälje ålderdomshem. Det är s.k. dubbelrum för gifta par. De är inte speciellt stora de heller, men trivsamma.

Jag tycker att moderna äldreboenden är mycket trista och det vilar verkligen en känsla av institution över dem. Långa korridorer, fula, standardiserade möbler, samt trista golv. Naturligtvis finns där inga öppna spisar. Dessutom är de stora och man går lätt vilse bland avdelningar som ser identiska ut. Östertälje ålderdomshem tycker jag man kan se som en förebild, även om åtskilligt måste ändras för att möta dagens krav. Inte minst den lilla skalan: på ett sådant boende går det inte som pensionär vara en anonym vårdtagare.