1963, 25 år efter Lubbe Nordströms mycket uppmärksammade radioserie Lort-Sverige, fick Birger Norman och Stig Sjödin i uppdrag av Riksbyggen att göra en syneförrättning av det folkhem som växt fram efter 2:a världskriget. Den boken, Syneförrättning i folkhemmet, håller jag som bäst på att avsluta.
Det är en märklig bok, främst på grund av den något raljerande tonen och hur pass stor vikt som läggs vid miljön. Ett dominerande tema i boken föroreningar, främst av vattendragen, men även alla avgaser som bilarna redan då släppte ut. När man läser den idag, är det svårt att förstå att det dröjde så länge innan man verkligen började göra något åt hela den problematiken, men samtidigt är det bra att se att man nuförtiden åtminstone har kommit långt när det gäller att rena avloppsvattnet. På 60-talet badade man bokstavligen i avföring.
Kritisk är man också inför mycket av det som byggs vid den här tiden. Höga markpriser, orsakar alltför hög exploatering av marken vilket ger bostäder som inte alltid är så människovänliga. Att dessutom riva bort 100 år eller mer av stadens årsringar, är heller inget som våra besiktningsmän uppskattar.
Vad som mest förvånar mig är med boken är den relativt balanserade bilden av vårt samhälle vid sextiotalets början. För mig som inte upplevde 60-talet kom detta som en överraskning. Jag utgick från att man vid den tidpunkten bara kunde se fördelar med den nya tiden. Så nog är det en läsvärd bok alltid.