Bankir Gunnar Kassman lät runt 1918 bygga denna mycket pampiga anläggning på Storholmen utanför Lidingö. Idag är den mycket förfallen och rivningshotad enligt en artikel i DN. Hur det kunnat gå så illa är obegripligt.
Kassman älskade 1700-talet och framförallt den Gutavianska stilen, något han delade med många andra välbärgade under dessa år när jugendstilen övergivits.
Anläggningen var enormt praktfull och presenterades 1921 i Svenska hem i ord och i bilder. Som ni ser är trädgården terrasserad ner mot vattnet och fylld av rosor som åt sidorna blandas med rhododendron, och clematis samt makalösa perennrabatter. Ingen möda sparades när det gällde dessa planteringar! Kronprinsessan Margaretas planteringar på Sofiero var enligt Svenska hem en förebild.
Arkitekter var Josef Östlihn och Albin Stark och ingen möda sparades. Förutom huvudbyggnad finns två flyglar som förbinds med var sin loggia. I växthusen odlades på sin tid både druvor och persikor. På bilderna nedan ser ni vilken otrolig plats detta var och naturligtvis fortfarande är, även om förfallet idag accelererat och stora summor krävs för att återställa det i sin forna glans. Huvudbyggnaden verkar fortfarande vara i någotsånär skick, men flyglarna verkar kräva i stort sett ny takkonstruktion för att kunna bibehållas. Det är svårt att avgöra ty frågar man en modern hantverkare måste allt bytas, byggas om, frågar man en traditionell så ersätter man bara de skadade delarna med nya. Tyvärr verkar det dock troligare att hela rasket rivs än att det återfår sin forna glans. Det vore dock mer än dumt.
Terrasserna omgärdas av murar som här och där är genombrutna.Vilken elegans! Här och där står antika eller nyproducerade urnor.
Till vänster i bild ses den flygel som innehåller galleri och teater och som förbinds med corps de logiset medelst en pergola. Notera de smäckra småspröjsade fönstren som sitter kvar än idag.
Hallen går framförallt i renässans med där finns också spår av barocken vilken inte utesluter några bekväma sittmöbler av modernt snitt. Den öppna spisen av monumentala dimensioner är komponerad av Carl Fagerberg.
Matsalen byggd och dekoerad i rokoko, men möblerna är i stor utsträckning gustavianska. Den vackra badkarssoffan i burspråket är klädd i blått siden. I taket hänger barock-kronor.
Fru Kassmans kabinett går även det främst i rokoko. Där finns Mariebergskakelugn (en sådan skulle alla ha!) , en sekretär från 1790-talet och möblerna är klädda i blått och champagnefärgat siden. Intill hennes rum ligger blomsterrummet som är min personliga favorit. Det är dekorerat i Louize seize som är den franska originalstil som inspirerade till den svenska Gustavianska versionen.
Intill blomsterrummet ligger Karl Johansrummet vars väggar är klädda i mahogny och siden. Sittmöblen är från tiden och dess fötter utgörs av förgyllda delfiner.
I rummet finns också en spisel av Kolmordsmarmor. Över denna hänger ett porträtt av en engelsk dam målat av målaren Bird på 1820-30-talet.
Övre hallen är inredd i något som Svenska hem kallar ”moderniserad Gustaviansk stil”. Rummet har onekligen en mer kontemporär prägel än övriga. På engelskt vis blir det något av en vardagsrum. Inte alls oävet!
Från övre hallen når man sovrumsavdelningen, badrum mm. Ett bildsvep från dessa privata rum visar att även dessa höll hög klass.
I ena flygeln ligger galleriet. En upphöjning delar rummet i två delar så att det kan användas som konsertsal eller teater.
Rummet är mycket tilltalande och man kan förstå gästernas förtjusning när de leddes in i detta gemak. Tyvärr varade inte Kassmans lycka särdeles länge. Inte långt efter reportaget i Svenska hem tvingades Kassman sälja Storholmen. Ursprungligen ägde han hela ön men i samband med kraschen styckades många tomter av och sommarbostäder uppfördes. Genom sitt nya bolag kunde dock Kassman behålla huset och trädgården. Jag är dock osäker på om han själv bodde där fram till början av 60-talet när det såldes nästa gång. Tydligen tjänade villan som pensionat under många år och uthyrdes som sommarnöje. Man får förmoda att det blev för dyrt att ha som privatbostad.
En kulturhistorisk inventering finns att läsa här.
Tänk att det redan är söndag kväll! Jag har varit ledig i tre dagar och har knappt öppnat estetikboken som jag planerat läsa dessa dagar. Ett liv i sus och dus är bestämt vad jag fört. I fredags besökte jag Begravningen på Högkvarteret och eftersom det var kallt, krävdes färdkost på promenadsträckan Medborgarplatsen – Närkesgatan. Något ansatt bestämde jag mig på lördagen för att tillbringa kvällen med en bok och en brasa, men vad hjälper goda föresatser, när man istället gör visit hos excentrisk dam i de ruffiga kvarteren i Östgötagatans förlängning? Inte alls kan jag avslöja! Inte blev det bättre av att vi så småningom begav oss till Skeppsbars utomordentligt charterdoftande källare.
