Helt i utkanten av gasverksområdet

Gasverksområdet

Inte långt från Husarviken och vid Gasverksområdets utkant ligger en gammal tegelbyggnad som jag intalar mig själv varit en stationsbyggnad som hört till någon form av järnväg som går genom gasverksområdet. Eftersom jag inte vet hur spåren en gång gick, utan istället endast noterat rester av en järnbana, har jag bestämt mig för att låta detta vara den riktiga förklaringen.

Gasverksområdet

När jag gick omkring i området i höstas passade jag på att titta in genom fönstren i huset som då stod tomt. I ett av rummen fanns resterna av ett ursprungligt kök, ty framför fönstret fanns en låg arbetsbänk vars underskåp hade luckor av gammal sekelskiftesmodell. Nu finns här ett vitt IKEA-kök och ekparkett på golvet. Det är tydligt att de byggnadsarbetare som bebor huset har krav på viss modern ”komfort”.

Gasverksområdet

I uthuset finns något som liknar en förfallen tvättstuga. Inte speciellt antik, men maskinen är knappast tillverkad efter 80-talets utgång. Byggnaden är dock finfin. Särskilt svag är jag för panelen och taket.

Gasverksområdet

Strax intill ligger en stor byggnad som jag tänker mig varit disponentvilla en gång i tiden. Idag är den kontoriserad, men exteriören är fin och intrycket är pampigt, ty den ligger på en liten höjd.

I krokarna av nya Djurgårdsstaden

Storängabotten

Innan snön kom och begravde den frostnupna naturen, promenerade jag som vanligt åt Storängsbotten till. Jag tycker mycket om denna plats, särskilt när kylan har den i ett säkert grepp.

Storängsbotten

Övergiven är denna av tid och bristande underhåll ansatta gamla perrong. Det var länge sedan tågen på Värtabanan stannade här och än sällsyntare är nog att någon beundrar denna förfallna skönhet.

Storängsbotten

Alldeles intill ligger ett komplex som jag förmodar är uppfört på femtiotalet. I skuggan av en gammal ek tronar en välputsad, varmgul byggnad med en påkostad ekport. Enkel och nästan raffinerad.

Storängsbottens kalla decemberfrost

Storängsbotten i frost

Frost och dimma är en oslagbar blandning. Så vackert det var när jag gick till Storängsbotten för att handla. Det var tyst och kallt och gasklockorna var nästintill dolda av den vita, luddiga luften.

Storängsbotten i frost

Det är förresten här i krokarna som Norra länken tittar upp ur jorden när den är klar om några år. Jag misstänker att lugnet och den lite lantliga karaktären därför kommer att vara som bortblåst. Särskilt när man betänker att Norra Djurgårdsstaden kommer att ligga här intill.

Storängsbotten i frost

En järnvägsviadukt! Jag har länge undrat varför man bygger en viadukt när det inte finns något under, men jag antar att det beror på att biltrafiken så småningom skall gå under. Men det är en vild chansning. Hur som är det oerhört vackert här på vintern.

En lördagspromenad till Hjorthagen

Hjorthagens konsumbutik påminner mer om en lanthandel än om en relativt centralt belägen innerstadsmatbutik. Jag köpte mig något att dricka och hoppades att Konsum låter bli att moderniser och bygga om.

På väg mot gasklockorna passerar jag en gräsmatta där tulpaner satts i tre långa och breda rader. De blommar i rosa och orange och är mycket vackra. Inte långt ifrån står några uråldriga träd med knotiga stammar och smäckra grenar. En sommaridyll.

Trottoaren på den smala vägen är snålt tilltagen och vägen kurvig och trafikerad. Så småningom kommer jag fram till en tegelvilla från förra sekelskiftet. Den ser ut som ett stationshus och har kanske hört till den järnväg som går in på gasverksområdet. Genom fönstren ser jag resterna av ett gammalt kök, lika gammat som huset. I ett annat rum står en skivspelare från 80-talet. Villan är i behov av reparation men ger ett solitt intryck. Jag hoppas att den, och den mer pampiga trevåningsbyggnaden en bit därifrån, får vara en del av det nya bostadsområde som skall byggas på Gasverksområdet.

Lite närmare Storängsbotten hittar jag ett märkligt fordon med en rejält tilltagen skopa längst fram. Däcken är gigantiska och färgen är solblekt orange. Den bestämmer jag mig för att fotografera.