Publicerat

Stimulans för Stockholm: Jag frågar Skönhetsrådet vad de anser om ovarsamma ombyggnationer

30-talskåk i Solna, på en tvärgata till Råsundavägen, som har klarat sig bra genom åren och fått behålla både port, fönster och balkonger.

Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg i denna serie som löd: ”Har du ställt frågorna till Skönhetsrådet också? De anser tydligen själva att Stadsbyggnadskontoret remitterar för få ärenden till dem när det gäller byggplaner i ytterstaden men de har ju också möjlighet att driva egna ärenden. Vid en hastig genomgång av protokollen från 2011 kunde jag inte se något ärende kopplat till Stimulans för Stockholm”.

Skönhetsrådet hade jag inte tänkt på så därför skickade jag ett par frågor till dem också. Skönhetsrådets svar, som jag återger nedan, visar att deras åsikter till stor del överensstämmer med mina. De skriver också att de inte har till uppgift att driva egna ärenden. Synd tycker jag, ty det behövs engagerade människor och helst organisationer med tyngd, för att få ordning på detta.

Jag tycker att miljö och skönhet bör gå hand i hand, att det ena inte utesluter det andra och att det är viktigt att folk lär sig känna igen god kvalité. Jag tror dessvärre inte att man kan förlita sig på att folks goda vilja. Går det tjäna pengar på att byta, byter man ut vad som helst. Det måste därför löna sig att reparea och underhålla, och jag gissar att någon form av statligt eller kommunalt styre på detta område bör komma till.

Brev från mig till Skönhetsrådet

1. Enligt mitt sätt att se på saken, hör bostadsbeståndet från 40-50-talet till de bästa bostäder som byggts i Stockholm ty de är verkligen kvalitet rakt igenom. Nya krav på minskade energiförbrukning, underhåll m.m. har fått till följd att dessa bostäder som med rätt underhåll kan klara hundratals år börjat byggas om och sunda material ersättas med nya vars kvalité på lång sikt är ytterst diskutabel. Att spara energi är viktigt, och det kan göras på olika sätt, men att riva ut fungerande byggnadsdetaljer kan knappast ses som en lösning som tjänar fastighetsförvaltning på lång sikt. Har Skönhetsrådet några synpunkter på angående detta och jobbar ni i så fall med att skapa förståelse bland beslutsfattare och fastighetsägare för att dessa byggnader skall få leva kvar i sitt vackra originalskick och därmed kunna skänka generation efter generation goda bostäder?

2. Borde det inte finnas någon form av styrning som gör det förmånligare att bevara istället för att byta ut? I en fungerande marknadsekonomi borde naturen också får göra sin röst hörd, men dess åsikter inte efterfrågas, verkar det ständigt vara billigare att byta ut än att renovera. Eftersom många äldre byggnadsdelar håller en betydligt högre kvalité gör fastighetsägaren kommande generationer en björntjänst när man handlar kortsiktigt och monterar underhållsfria detaljer som vars tillverkning är att betrakta som resursslöseri.

3. Vore det inte en god idé om SBK, Skönhetsråd, Stadsmuseet och de stora fastighetsägaren tillsammans arbetade fram riktlinjer för hur man bäst skall ta hand om det högkvalitativa bostadsbestånd som faktiskt finns i Stockholm?

Brev från Anders Bodin, Skönhetsrådet.

Tack för ditt brev till Skönhetsrådet.

Du har helt rätt i att den förståelse som rent generellt visas för den goda arkitektoniska och materiella kvaliteten i 1940- och 50-talets byggnader i praktiken hävdas dåligt i detaljerna när områden ska renoveras eller bara fräschas upp. Precis den typ av mindre förändringar du beskriver riskerar på sikt att faktiskt förändra beståndets skärpa eftersom byggnaderna till så stor del är beroende av karaktären hos balkongfronter, fönster, dörrar och armaturer. För Skönhetsrådet är det här frågor som aktualiseras när ansökan om bygglov kommer på remiss via stadsbyggnadskontoret eller då privatpersoner kontaktar rådet i samband med förändringar men den egentliga bevakning av frågorna som du efterfrågar är något som stadsmuseet ansvarar för. Skönhetsrådet arbetar inte aktivt med information till beslutsfattare och fastighetsägare enligt de mönstren, däremot konstaterar rådet ofta i sina yttranden att ett hållbart samhälle vinner på att bevara det äldre skiktet av byggnader lika mycket som stadsmiljön gagnas genom läsbara lager av olika tiders arkitektur. Här är det naturligtvis viktigt att den miljöklassning som nu gäller för ombyggnad av befintligt bestånd, vilket Stockholms stads miljöprogram 2012-2015 genom kommunfullmäktige slagit fast, inte motverkar ett bevarande av en kulturhistorisk intressant miljö.

När du skriver att du tagit kontakt med stadsbyggnadskontoret, stadsmuseet och de stora allmännyttiga fastighetsbolagen har du vänt dig till rätt instanser. Mycket arbete görs, främst från stadsmuseets sida, för att öka förståelsen för ett bevarande av områdena men säkerligen skulle de kunna göra mer. Vad gäller en eventuell styrning som gör det förmånligare att bevara i stället för att riva berör däremot beslut som måste tas på annan nivå, här är det snarare politiken på riksnivå som bör utreda konsekvenserna.

Stockholm som ovan
RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET

Anders Bodin

Publicerat

Stimulans för Stockholm: Jag frågar Stadsbyggnadskontoret hur de ser på möjligheten att skydda 40-50-talsbeståndet

Detta vackra komplex, Trygg-Hansas byggnad vid Fleminggatan är idag blåklassad, men trots det utreder nu Stadsbyggnadskontoret om man inte kan ersätta den låga byggnaden till höger med ett höghus. Detta är andra gången man försöker sig på att förstöra detta unika byggnadsverk.

Nu har turen kommit till Stadsbyggnadskontoret som fick tre frågor av mig. Tyvärr måste jag säga att jag tycker att de slingrar sig. De konstaterar att det bygglov inte krävs för fönsterbyte, men inget hindrar ju att man kan ändra på detta olyckliga förhållande. De anser också att handläggarna inte är rädda för att bli överkörda i den politiskt tillsatta nämnden och att man bara följer rättspraxis när man fattar sina beslut. Då säger jag att rättspraxis kan man ändra på och bara för att man tidigare tillåtit både ditten och datten hindrar ju inte det att man skärper reglerna. En gång i tiden fasadhyvlade man 1800-talshusen utan protester, men det gör man inte idag. Här har alltså praxis ändrats. Vad det gäller handläggarna och nämnden kan jag vara lita till de två handläggare som jag pratat med och som vittnat om hur svårt det blivit att värna varsamhet (inte ens blåklassade byggnader går säkra). Kanske är detta något som man beslutat att tala tyst om. Hur som tycker jag inte att Stadsbyggnadskontoret verkar engagera sig i detta.

Läs mina frågor och Stadsbyggnadskontorets svar nedan.

Brev från mig till Mats Kager, Stockholms Stadsbyggnadskontor.

1. Satsningen Stimulans för Stockholm har bl.a. fått Svenska Bostäder att påbörja en upprustning av sitt högkvalitativa 40-50-talsbestånd. Vad jag kan se går man inte alls varsamt till väga och man ersätter goda material (som går att underhålla) med nya som är underhållsfria. Detta är ett otroligt resursslöseri och gör på sikt att kommande generationer kommer att få svårt att förvalta byggnaderna. Bättre vore att t.ex. reparera ett gammalt fönster och sätta in energiglas gör ju att fönstret energimässigt blir modernt samtidigt som den höga virkeskvaliten gör att det kan underhållas i hundratals år. Finns det någon vilja på SBK att styra in de stora bostadsbolagen på en mer hållbar metod när det kommer till större renoveringar?

2. PBL kan uppenbarligen tolkas på många olika sätt. De varsamhetskrav som där formuleras kan tolkas lite hur som helst. Jag tror nog att många handläggare är kompetenta, men har märkt att man inte vågar ställa krav när det skall renoveras pga att man är rädd för att Stadsbyggnadsnämnden kommer att ge dem bakläxa. Jag tolkar detta som att det idag finns en politisk majoritet som värnar fastighetsägarnas intressen, inte kulturvärden eller ett hållbart samhälle. Stämmer det?

3. Finns det någon möjlighet att SBK, Stadsmuseet och allmännyttan i Stockholm skulle kunna arbeta tillsammans för att riktlinjer som gör att vi kan få behålla vårt högkvalitativa bostadsbestånd intakt vilket på sikt gynnar både kulturvärden och miljö?

Brev från Mats Kager till mig.

Det finns många åtgärder man kan vidta på en byggnad som aldrig blir föremål för bygglovsprövning – t ex behövs inte bygglov för att byta fönster om man behåller samma dimensioner och indelning som ursprungsfönstret. Vi samarbetar med Stadsmuseet och talade så sent som förra veckan om vilka gemensamma satsningar vi skulle ägna oss åt nästa år. Att anordna ett gemensamt seminarium med allmännyttan i Stockholm just kring energieffektiviseringsåtgärder och varsam ändring var en av de saker vi såg som angelägna, tillsammans förfogar ju allmännyttan över ett stort byggnadsbestånd.

När det gäller tolkningen av varsamhetsbestämmelserna finns det ingen ”rädsla” för stadsbyggnadsnämnden från tjänstemännens sida, även om vi ibland gör olika bedömningar. Som tjänstemän är vi däremot angelägna att de beslut vi föreslår ska vara i samklang med gällande rättspraxis, vare sig det gäller varsam ändring eller något annat.

Svar till Mats Kager från mig som inte besvarades


Ja, jag vet att fönsterbyte inte är bygglovspliktigt, men det hindrar ju inte att man skulle kunna ändra på det. Få saker påverkar ju fasaden på modernismens byggnader som just ett fönsterbyte, vilket jag tror att de flesta som är intresserade av arkitektur vet. I kombination med det resursslöseri som bytena orsakar, borde det väl rimligtvis finnas ett intresse att lära fastighetsägarna att generellt utbyte inte är lämplig metod.

Detta med varsamhet verkar mycket godtycklig. Bifogar en bild på fastigheten Fodermasken 3 på Gärdet. Dess unika balkonger byttes nyligen mot vita standarddito i lättmetall. Hur man än vrider och vänder på det, inte ä det varsamt gjort. Likadant är det i Fredhäll där Stagneliusvägen 26 30-talsbalkonger ersatts standardbalkonger av klumpigaste modell. Vad det gäller just det fallet (2012-04390-575) står det i bygglovet att de nya balkongerna skall utföras ”lik befintliga” men trots det har man godkänt en konstruktion som är helt främmande för denna periods hus vilket får mig att undra om inte praxis måste ändras och någon måste våga dra det inför nämnden. det fanns ju en tid när man inte värnade om 1800-talets byggnader, men den är väl till viss del förbi.

Publicerat

Stimulans för Stockholm: Jag frågar Stockholms Stadsmuseum om hur de ser på

Ett enkelt, men välbevarat hus i Hammarbyhöjden får illustrera skönheten i det ursprungliga.

För en tid sedan så skrev jag om Stimulans för Stockholm och hur Svenska Bostäder behandlar allmännyttans högkvalitativa bostadsbestånd i Bagarmossen. Jag passade på att skicka ett par frågor till den som är ansvarig för ombyggnader inom företaget. Tyvärr har jag ännu inte fått något svar. Svar har jag däremot fått från Stockholms Stadsmuseum som också fick ett par frågor från mig.

Som Stadsmuseet skriver i sitt svar är de ingen beslutande instans, bara rådgivande. Jag kan tycka att det är synd, för jag tror att deras synpunkter skulle göra att staden skulle behandlas varsammare. Stadsbyggnadskontoret, som fattar beslutet, har som högst instans en stadsbyggnadsnämnd som är politiskt tillsatt vilket gör att som oavsett vad handläggarna anser, fattar politiskt färgade beslut. Mer om detta vid ett annat tillfälle.

Att Arkitekturmuseet inte engagerar sig alls är också tråkigt, men tydligen ingår det inte i deras uppdrag att ta ställning. Jag anser att det är på sin plats att dessa riktlinjer ses över.

Här har ni brevväxlingen oss emellan.

Brev från mig till Anna-Karin Ericson, chef Kulturmiljöenheten 17/9 2012

Hej!

För en tid sedan var jag ute i Bagarmossen och såg då att Svenska Bostäder börjat renovera sitt bestånd på ett helt ovarsamt sätt. Resultatet av detta blev ett inslag i serien Varför är det inte snyggt? http://www.ravjagarn.se/blogg/2012/08/varfor-ar-det-inte-snyggt-svenska-bostader-renoverar-bergsradsvagen-67-i-bagarmossen/

Då 40-50-talsbebyggelsen hör till det bästa som byggts och det går stick i stäv mot hållbar förvaltning (bra material som kan underhållas skall inte släggas ut) att byta ut fönster mm. Jag har kontaktat SB och SBK och tänker skriva mer om detta och få någon slags diskussion till stånd och undrar hur ni ställer er till detta och vad det finns för mandat att stoppa detta elände som tydligen är en del av ett stort renoveringsprojekt för ytterstadens bostäder. Jag tycker att det är lika viktigt att spara energi, som att värna det estetiska och de kulturvärlden som annars hotar att gå förlorade.

Hur jobbar ni ni för att vi skall få behålla våra kvalitetsbyggnader intakta, dels för att det är goda bostäder, byggda av sunda material, och dels för att bevara byggnadsarvet?

Mvh
Gustav

Svar från Anna-Karin Ericson till mig, 27/9 2012

Hej Gustav

Självklart ska även Svenska Bostäder precis som andra fastighetsägare följa de krav som finns i Plan- och bygglagen på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och alla ombyggnader ska utföras varsamt med hänsyn till byggnadens arkitektur och karaktär. För yttre förändringar krävs bygglov och Stadsbyggnadskontoret har möjlighet att skicka dessa på remiss till oss på Stadsmuseet. I våra remissvar yttrar vi oss om huruvida det kulturhistoriska värdet påverkas av förslaget med hänsyn till förvanskning och/eller varsamhetskraven i PBL. Tyvärr är vi endast en rådgivande instans och har inget mandat att stoppa något, detta kan däremot Stadsbyggnadsnämnden/Stadsbyggnadskontoret göra. Vi försöker hela tiden sprida information om stadens kulturhistoriska miljöer och verka för att dessa bevaras på bästa sätt bl a genom den kulturhistoriska klassificering som vi ansvarar för här på museet. Vi försöker även påverka byggherrar att använda mer varsamma metoder för energieffektivisering. Vi har också funderat på en utökad dialog med Svenska Bostäder i dessa frågor.

Till slut vill jag säga att ditt engagemang är jättebra.

Med vänliga hälsningar
Anna-Karin Ericson
Chef Kulturmiljöenheten

Publicerat

Stimulans för Stockholm, en satsning som hotar kulturvärlden och förstör sunda bostäder och samtidigt riskerar att göra dem omöjliga att underhålla

En inte alltför vanlig syn i Bagarmossen och snart är den helt ett minne blott. Ett helt vanligt flerfamiljshus med ekport, träfönster och smäckra originalbalkonger.

För ett par månader sedan besökte jag Bagarmossen och kom då underfund med att det finns något som heter Stimulans för Stockholm som är en satsning på byggande och renovering av bostadsbeståndet. Tanken må vara god, men nackdelen är att sunda hus hotas att bli osunda och att stora kultur- och trevnadsvärden gå förlorade. För att inte tala om det resursslöseri som blir resultatet när högkvalitativa byggnadsdelar rivs ut.

Som ni såg i inslaget från Bagarmossen är det genomgripande ombyggnationer på gång och skulle hela beståndet av 40-50-talshus behandlas på detta sätt vore det en stor förlust. Kortsiktiga förvaltningsmål, 30-40 år, tror jag är den del av förklaringen. En annan är okunskap. Lika viktig är nog den föråldrade hyreslagstiftningen som tvingar fastighetsägaren att byta ut om denna vill höja hyran. men då nytt inte alltid är bra, måste något göras.

Jag har inget emot energibesparingar, tvärtom. Jag tycker att det är av yttersta vikt att någonting görs åt detta. Detta något måste göras på rätt sätt. Får jag bestämma blir det energiglas i befintlig båge, värmeväxlare som tar hand om spillvärmen från takens ventilationsfläktar, ev tilläggsisolering där det verkligen behövs och på ett estetiskt tilltalande sätt (ute eller inne), värme och vatten debiteras efter förbrukning (sannolikt en mycket effektiv åtgärd – skyll nu inte på att detta är svårt att genomföra, ty redan på 20-talet presenterades en lösning i Byggmästaren). Man kan också tänka sig att man propagerar för användandet av gardiner eller rullgardiner nattetid. Denna detalj gör större nytta än man kan tro. En ljust belägen våning med tvåglasfönster värms ju under en stor del av året i syd- och mellansverige av solljuset dagtid, mer än en med treglas, men kyls när mörkret fallit. Se där, vad en rullgardin skulle kunna göra!

Överhuvudtaget blir jag förbannad när man inte vill erkänna att det krävs en ändring av gemene mans vanor för att komma tillrätta med energislöseriet. Nu är väl inte rullgardinsgrejen något strålande exempel, men om man som individ kan bidrag med förändrade vanor för att underlätta för denna planet, är det både en plikt och ett privilegium att dra sitt står till stacken.

Jag har kontaktat Svenska Bostäder, Stabsbyggnadskontoret och Stockholms Stadsmuseum och kommer att föra en dialog med dem. Först ut är Svenska Bostäder som fått dessa tre frågor i sin brevlåda. Jag hoppas på utförliga svar där de motiverar sitt handlande.

1. Ersätta traditionella och miljövänliga material med nya, tvivelaktiga
Byggnader från 40-50-talen är nästan undantagslöst byggda med goda material. Visst finns det detaljer som kan ställa till det, t.ex. asbestcement, men över lag används i snickeriinredningen massivt trä eller masonit och andra träfiberplattor som framställts utan lim med hjälp av den så kallade masonmetoden – till skillnad från dagens MDF och spånskivor som är fulla av ämnen som inte precis bidrar till god inomhusmiljö. Fönstren är i kärnvirke av sådan kvalité att även många års vanvård endast får till följd att enstaka bitar behöver bytas ut. Fönster som med lätthet kan energieffektiviseras med nya glas. Att bygga på detta sätt skulle vi inte ha råd med idag, vilket är synd nu när faran med moderna byggmaterial börjat uppmärksammas och stora summer läggs ned för att sanera det bostadsbestånd som byggts från 60-talet och framåt.

Hur kommer det sig att SB vid ombyggnader byter ut fönstersnickerier och ersätter dem med nytillverkade i aluminium som inte går att underhålla, och detta trots att de befintliga fönstrens energiprestanda med lätthet kan göras up-to-date med nya glas? Hur kommer det sig att kökssnickerier med massiva stommar och med luckor i trä och masonit ibland ersätts med nya, utförda i tvivelaktiga material som innehåller ämnen som riskerar bli en framtida hälsofara och som är svårare att renovera och i längden underhålla? Att hushålla med våra naturresurser är av yttersta vikt, och det skall mycket till innan ett utbyte är motiverat.

2 Hållbar förvaltning
Att spara energi är av yttersta vikt, men detta kan naturligtvis göras på många olika sätt. Istället för att byta ut, kan man förbättra befintliga detaljer. Evakuerad luft kan återvinnas och tilläggsisolering kan göras på ett tämligen estetiskt tilltalande sätt. Det finns annars en stor risk att alla de nya material som tillförs det äldre byggnadsbeståndet vid renoveringar, i längden gör dem till miljömässigt sämre bostäder, samtidigt som ett långsiktigt och hållbart underhåll omöjliggörs. Hur kommer det sig att SB inte ägnar samma omsorg åt dina 40-50-talsbyggnader som de gör åt de byggnader som är kulturskyddade? Är det kortsiktiga förvaltningsmål, 30-40 år, som gör att man hellre byter ut än fortsätter att renovera och underhålla?

3 Hyreslagstiftningen
Dagens hyreslagstiftning premierar utbyte av detaljer. För att höja hyran måste standarden höjas och standarden kan i princip bara höjas genom att ersätta gamla byggnadsdelar med nya, oavsett kvalité. Hur skulle SB förfara vid renoveringar om hyreslagen istället skulle premiera goda material, hållbarhet och kulturvärden?

Publicerat

Varför är det inte snyggt? Svenska Bostäder renoverar Bergsrådsvägen 67 i Bagarmossen



För inte alls länge sedan var jag på en lägenhetsvisning i Bagarmossen. Det var en finfin tvårummare som den med längst kötid kunde lägga vantarna på. Köket var mycket fint, vardagsrummet låg i ett hörn och hade ett mycket stort fönster med låg bröstning. En av spekulanterna frågade om fasaden snart skulle åtgärdas och Svenska Bostäders representant berättade att det var möjligt. Ett hus i området (byggt 1954) hade precis renoverats och blivit som nytt, med nya fönster och allt. När jag påpekade att det knappast kunde bli speciellt snyggt berättade han att de valt fönster i gammal stil. Pyttsan, tänkte jag och mycket riktigt, de nya aluminiumfönstren avvek helt från de ursprungliga i sitt utförande. Gubben från bostadsbolaget blev märkbart irriterad när jag påpekade att hade fönstren hållit i 60 år, skulle de nog hålla minst lika länge till och energiklassade kunde de bli om man monterade nytt glas i innerbågen.

På Svenska Bostäders hemsida kan man läsa om byggnadsvård: ”Det betyder att byggnadsvård är ett vardagsarbete för oss och att allt vi gör, oavsett om det handlar om små reparationer eller större åtgärder, präglas av respekt för husen och deras historia”. Uppenbarligen gäller inte detta husen i bagarmossen. Istället får man söka sig till sidan för ombyggnad där följande står att läsa: ”Vid underhåll genomförs energiåtgärder som fasadrenoveringar, tilläggsisoleringar och fönsterbyten i ett stort antal fastigheter”.

Att spara energi är av största vikt, det tycker jag verkligen. Att spara på miljön är också viktigt men att byta ut fungerande byggnadsdetaljer mot nya, som inte går att underhålla och som slukar stora resurser vid tillverkningen, är allt annat än långsiktigt. Såväl kulturhistoriska som estetiska högtstående detaljer utplånas, och i det långa loppet blir miljön lidande. Fönster renoverar man, tätar och förser med energiglas. Fasader kan ev tilläggsisolerar, om det görs snyggt (det är trots allt ett reversibelt ingrepp) och balkongfronter blästras, rostskyddas och målas. Att tillverka nya balkonger och fönster av aluminium kräver mycket energi. När de blivit fula, tvingas man ofta byta dem, ty de är svåra att underhålla.

Jag tycker att Svenska Bostäder borde skämmas. När man sitter på ett sådant präktigt bostadsbestånd, med välbyggda och välplanerade 50-talslägenheter måste man vårda dem med största respekt. Att göra detta är på intet sätt att offra miljön, tvärtom!

Låt oss ny titta på det femte avsnittet i serien Varför är det inte snyggt?