Publicerat

En restauranginteriör vid Stureplan

Brända tomten 3

I början av 20-talet, troligtvis 1922, öppnade Sten Hellberg och hans kompanjon Sven Stål restaurang Brända Tomten vid Stureplan (i den lokal som är Easts idag). Restaurangen bestod av flera små rum som var originellt och smakfullt inredda och där fanns också en relativt stor konstsamling, framförallt många målningar av hög klass.

Brända Tomten var framförallt känd för att vara en restaurang dit damer kunde gå utan sällskap, utan att för den skulle behöva känna sig som prostituerade. På 20-talet, och många år framöver, var det nämligen ovanligt med kvinnor som gick på restaurang själva. Det ansågs inte riktig passande. Till Brända Tomten kunde man dock gå och det gjorde man också.

På bilden ovan ses den så kallade spiselvrån. Det vilar något barockt över Brända Tomtens rum, vilket också var fallet med systerkrogen Bäckahästen. Kanske inte så underligt, för barock i olika former var på modet under dessa år. Ytterligare en interiör finner ni här. En av tavlorna på bilden är Jacob van Ruisdael Fiskaren. Här ser vi ytterligare en interiörbild med målningen Noaks ark ovanför soffan. Brända Tomten förfogade också över fyra flamländska målningar, bl.a. av Jan Brueghel och Henrik von Bahlen.

Restauranger som Brända Tomten är inte vanliga idag, och var väl knappast någon dussinvara på sin tid. Sara-bolagen tog över restaurangen efter Hellberg någon gång på 50-60-talen. Huruvida de behöll interiörerna känner jag inte till. När East inreddes sopades dock de sista spåren av Hellbergs skapelse bort.

Publicerat

Sten Hellbergs klassiska Rosenpäron

Ibland är bara det allra bästa gott nog och vad passar då bättre än Stens rosenpäron? Receptet har jag hämtat från Sten Hellbergs svenska kokbok (högst originell och ni kan läsa mer om den här) och resultatet är mycket gott. Inte är det speciellt komplicerat heller.

Börja med att koka en sockerlag i ett par minuter och skala under tiden päronen, halvera dem och ta ur kärnhusen. Lägg dem sedan i lagen tillsammans med rikligt med rosenblad från en rossort med starkt doftande blommor (kronbladen, inte de gröna). Låt koka försiktigt tills dess att päronen är mjuka och häll dem därefter på bruk som förseglas och förvaras kallt.

Den doft strömmar från burken när den öppnas är inte dum. Ätes gärna med vaniljglass.

Publicerat

Hellbergs Bäckahästen på Hamngatan

Bäckahästen

I mina gömmor hittade jag detta collage, men tyvärr har jag inte längre originalbilderna kvar. Klicka på bilden så får ni se den i något större format. Jag gissar att de är hämtade från vykort som varit till salu och att jag sparat ned dem. Bäckahästen på Hamngatan 2 var en restaurang som vid denna tid drevs av Sten Hellberg som även hade Bellmansro och Brända tomten. Hellberg gillade det kulissartade och hans restauranger var verkligen fantastiskt inredda.

Publicerat

Sten Hellbergs svenska kokbok

Jag har skrivit om Sten Hellberg tidigare, senast i samband med Olga Lanners springbrunn på restaurang Bäckahästen. För ett par dagar sedan hittade jag Hellbergs svenska kokbok, en kokbok som jag länge önskat mig. Den är aldrig särskilt billig.

Kokboken, som utgavs första gången 1940, är på många sätt speciell. Hellberg börjar med att skriva om vikten av att äta rätt och njutningsfullt (varje människa har inom sig en trängtan efter det vackra och goda, endast dålig uppfostran, andras eller egen, kan driva individen till brott mot det vackras och godas bestående ), för att sedan gå vidare till Ungdom och föryngring, där han redogör för sina synpunkter på området vilka i korthet kan beskrivas med ett stort förakt för alla slags humbugmetoder och näringspiller. Här är det grönsaker och ett minimum av fett och socker som gäller.

Hellberg var dessutom en föregångare på andra områden vilket framgår av denna bild. Tillsammans med alla rigorösa tips om hälsa och skönhet, anar man här ursprunget till alla livsstilsrelaterade kokböcker av idag.

I följande avsnitt får vi lära oss ett och annat om Avmagring och Försköning. Fetma är en sjukdom i karaktär såväl som i kroppen skriver han och fortsätter detta fett som ligger osunt i er kropp, sätter sig på de mest olämpliga ställen och och gör er figur vulgär och ful. Angående Försköning så får läsaren veta man minst av allt får förfalla till lättja och att mot detta hjälper inga kosmetiska medel i längden. Ord och inga visor således.

Efter alla dessa goda råd vidtar själva receptsamlingen som innehåller ett stort antal gröna rätter. Sten Hellberg föredrog grönsaker framför stora stekar. Kött- och fiskrätter saknas naturligtvis inte, det hade helt enkelt inte varit möjligt att utesluta dem. Fiskrätterna är dock i majoritet.

Originella var också de namn som Hellberg gav sina skapelser. Vad sägs om Chefens eget lilla hjärta i guldsås, Rara grönsaker på vårt eget lilla vis, Vi skiljas och mötas igen, Ironisk biffsauté, Socitetsnjure, Negeräpple och Infruset kapital.

Här en färgbild från kokboken.

För ett par år sedan skrev jag av receptet till Stens rosenpoäron och har sedan dess lagat dem varje höst av sommarens sista doftande rosor.

Om Hellberg verkligen levde som han lärde kan man verkligen fråga sig. Han avled tämligen ung i slutet av 40-talet (1949 om jag inte minns fel). Restaurangernas ekonomi var vid det laget ansträngd och det fanns misstankar om avancerade försäkringsbedrägerier. Under några år körde han Joseph Terbovens pansarmercedes (5 liter/milen!) som var en av 20 på Hitlers order specialtillverkade pansarbilar.

Publicerat

Tre av de män som gjorde 30-talet

Det är en intressant samling män på bilden. Till vänster ser vi regissören Per Lindberg som tillsammans med herren i bildens mitt, Gösta Ekman, 1931 satte upp den s.k. Funkisänkan med moderniserade texter av Karl Gerhard och dekor och dräkter av Ewald Dahlskog. Greve Danilo spelades av Ekman, och den glada änkan av Zarah Leander.

Till höger i bilden ser ni Sveriges mest intressante restaurangman: Sten Hellberg. Den som inte läst hans svenska kokbok, bör inte uttala sig om kokböcker – dess like i form av fantasifulla rätter och engagerande texter har aldrig någonsin publicerats i detta land. Hellberg startade tillsammans med Sven Stål Brända tomten i mitten av 20-talet. Restaurangens inredning var som ett sceneri, en drömvärld och lokalen var fylld av en blandning av dyrbara och billiga antikviteter. Blommor och belysning var i en klass för sig. Under en period fanns tillochmed ett Versaillesrum. De bilder som finns bevarade gör ett mycket starkt intryck.

De rätter som serverades bar namn i stil med Stens rosenpäron, Chefens eget lilla hjärta i guldsås och Rara grönsaker på vårt eget lilla vis. Serverade gjorde välväxta damer som assisterades av unga, intressanta män med fina anor och tvivelaktig läggning, allt enligt Karl Gerhards utmärkta memoarer Katt bland hermeliner, där han tecknar ett fint porträtt av den originelle Stan Hellberg.

Av inredningen finns idag inte ett spår kvar – de sista resterna försvann iochmed inredandet av restaurang East på 1980-talet. Numera är både Sten och Brända tomten så gott som bortglömda. Det är synd, då hans originella personlighet borde vara en verkligt frisk fläkt idag.