Stadshuset i Simrishamn ritades av arkitekt Hans Westman och stod klart 1954 (eller eventuellt redan året innan). I samband med att byggnadsverket presenterades i Byggmästaren av arkitekten själv, lät man även professor Nils Ahrbom säga sin mening om dess falska fasad. Westman hade nämligen haft fräckheten att medelst mosaik imitera den korsvirkesteknik som är så vanlig i denna pittoreska stad. Få saker är så förbjudna inom modernismen som att narras.
Stadshuset byggdes intill det i romansk stil uppförda rådhuset från 1800-talets andra hälft. Även det ett falsarium, men å andra sidan byggdes det under en tid när det var legio att frossa i historiska stilar. I början på 50-talet var spelreglerna och Westman var onekligen rätt djärv. Själva byggnaden är mycket vackert inpassad i stadsbilen och mot torget har den endast en våning under ett högt tegeltak som skjuter ut över byggnadskroppen.
Åt gården, som är kringbyggd på klassiskt skånskt manér, är byggnaden i två våningar. Även här har man använt sig av mosaiken på ett effektfullt sätt. I övrigt är byggnaden med sina perspektivfönster fullkomligt modern. Gården är belagd med kullersten och stadens vapen finns i en mönsterlagd del som kom till på arbetarnas initiativ.
Mot tvärgatan syns andra våningens takkupor och hur väl byggnaden smälter in bland omgivande bebyggelse. Jag måste säga att jag tycker att det är mycket snyggt!
Entrén andas dock 50-tal men en koppling till trakten finns i de slipade strandstenarna från kusten. Dessa har plastlackats för att vara lika vackra som i vått tillstånd nere vid stranden.
