Att överföra ett betagande landskap till de futtiga två dimensioner som står till buds när man fotograferar är ofta dömt att misslyckas. När jag förrförra sommaren besökte Sikfors gick det följaktligen som det gick. Traktens slående skönhet försvann någonstans i trakterna av kamerans lins och på den ljuskänsliga emulsionen fastnade bara sporadiska rester.
Kring Piteälvens flodfåra klättrar Sikfors by vilket gör att trakten är ovanligt fager. I dess ena ände ligger dammen och kraftverket. Ovanför det brusande fallet susar tågen förbi på en ståtlig järnvägsbro. Ni må tro vilken tjusning!
Efter ha passerat dammluckorna, rinner vattnet vidare i makligt tempo och passerar den legendariska festplatsen där alla stora artister uppträdde under efterkrigstiden. Idag tror jag dock att det främst är dansband som spelar, men campingen är fortfarande populär.
Ser ni urkraften? Den dag jag var där var det ovanligt varmt och kvavt. Jag har anlag för svindel och inte gjorde hettan det bättre. Men jag vågade mig iallafall fram för att titta på det brusande vattnet.
För ett och ett halvt år sedan skrev jag en text om mitt besök i Sikfors och visade ett par bilder. Den var inte så tokigt. Läs det här.