Gamla radiobroschyrer är något som jag tycker mycket om. Framförallt de svenska som visar modellutbudet här i landet. De tyska radiomärkenas generalagenter, i detta fal Siemens Svenska AB, valde ut de modeller som de ansåg passade bäst på marknaden och presenterade dem för presumtiva köpare en en trevlig trycksak i färg. Samtliga bilder hår att klicka på för att få upp i större format så att texten går att läsa.
Här ser ni de minsta modellerna i modellfloran. Den allra minsta är mycket behändig och har endast MV och UKW (FM). Perfekt för sovrummet eller kanske köket. Den lite större är även den i det mindre formatet och gör sig även den bra i kök eller sovrum.
De mellanstora modellerna vänder sig nog främst till dem som vill ha en prisbillig radio med hyfsat ljud. Modell G 63 verkar inte alls dum. Hela fyra högtalare (en bas, två diskant/mellan samt två elektrostatiska diskanthögtalare) , klangregister (tal, sång, instrumentsolo eller orkester) samt vridbar ferritantenn och magiskt öga!
Här har vi de de större radioapparaterna i övre medelprisklass. De är båda påkostade och med alla finesser men tyvärr har ingen av dem slutsteg med två mottaktskopplade rör. Det tycker jag är synd, för den lilla finessen krävs för att man skall få riktigt djup bas och för att ett radion skall kunna mäta sig med dagens ljudsystem.
Den nedre av dessa två apparater är en verklig lyxmottagare med ett kraftfullt slutsteg. En favorit som jag hemskt gärna skulle äga. Modellen ovan är även den flott men tyvär saknar den mottaktskopplat slutsteg. Klangregistret är dock rätt lustigt med valen ”symfonisk orkestermusik”, ”kammarmusik”, ”jazzmusik” och ”lättare underhållnngsmusik”. Vad säger inte det om målgruppen! Vitsen med klangregister var att man slapp använda bas- och diskantkontrollerna utan istället kunde man välja något av de ”pre-sets” som radioteknikerna kokat ihop. En helt onödig finess enligt mig. Men knappar är ju skoj.
Simens toppmodell var en radiogrammofon av elegant modell. Tyvärr är inte radiochassiet detsamma som i musikschatullet utan baseras på en lite enklare modell. Skivväxlaren verkar vara Elac PW6 men i Tyskand monterade man Dual. Elac-växlaren är dock både lättanvänd och mycket driftssäker och hör till de bästa från denna tid. Dualen är mer avancerad och åldras kanske inte på bästa sätt.
