Efter att ha sett Bengt Lagerqvists filmatisering av Sigfrid Siwertz roman Selambs är det bara att konstatera att syskonen Selamb är en fascinerande skara. Allra mest avskyr jag Laura och Stellan, två riktigt känslokalla egoister som mer eller mindre saknar förmågan till empati. Övriga syskon är också grymma, men dessa två är på något sätt värst, kanske för att de är sociala varelse som lyckats anpassa sig tämligen väl i samhället men som samtidigt är helt genomruttna invärtes.
Laura gifter sig först med Herman Hermansson, förstör hans liv, tar barnet och pengarna och flyttar in till stan. Sonen lyckas hon på något sätt bli kvitt, hon verkar ha inkvarterat honom någonstans för en mycket liten slant. När hon gift om sig långt senare, men en förmögen finsk-rysk man, blir sonen vittne till hur hon vägrar besöka sin döende man på sjukhuset.
Stellan och hans vän spelar kort om vem som skall få gifta sig med en förmögen adelsdam. Stellan fuskar, han har numrerade kort, och vinner. Hans vän begår självmord. Detta kan visserligen inte skyllas helt på Stellan, men många är de som fått sina liv förstörda efter att ha råkat syskonen Selamb.
Tv-serien är mycket välgjord och ibland lite plågsam att se, just för att syskonen Selamb är så onda. Skådespelarna gör dessutom bra ifrån sig och det är svårt att tänka sig dem annorlunda än de görs. Interiörerna är fantastiska, inte minst är det underbart att se Thielska som Percy och Hedvig Hills hem, även om det på grund av Hedvig Selamb inte blev någon donation och galleri av deras hem när maken dog.
Något svar på varför syskonskaran blev som den blev ges inte. Det är verkligen något onaturligt över deras grymma naturer. Uppväxten var visserligen inte den bästa, men det innebär ju inte att det alltid gått åt skogen. Många klarar sig riktigt bra även om barndomen varit allt annat än tillfredsställande.
Släkten Selambs sägs vara löst tecknad efter Wiboms på Huvudstad som Siwertz blivit bekant med genom sin första fru. I vilken utsträckning han nyttjat deras liv som grund för karaktärer och händelser vet jag inte, men det finns böcker som berättar mer om detta. Ingegerd Troedsson, Wibomättling på mödernet, har skrivit en släkthistorik om Wiboms på Huvudsta, delvis som en kommentar till Selambs. Mer utförlig om tomtaffärerna är Tor Abrahamsson i sin “Huvudsta från början”. jag har inte läst någon av dem, men den sistnämnda intresserar mig verkligen. Dubbelromanen om Selambs har jag däremot beställt. Det skall bli intressant att se hur den skiljer sig från TV-serien och om det kommer fram mer av personernas karaktärer. För er som inte sett Selambs, bege er genast till Öppet arkiv!
