Efter Eugène Jansson-utställningen på Waldemarsudde kan det vara på sin plats att slå ett slag för Dodo Parikas utmärkta dokumentär Revärer, ridstövlar och matroser från 1998. I den möter vi gamla knarriga Östermalmsmän som i yngre dagar njöt den service som flottans män så generöst bjussade på.
Och sen var det, som jag kan förstå det, en tradition, att K1, A1 och flottan var, tillgängliga, och det gick i arv bland soldaterna.
Gamla herrar, både matroser och högreståndsmän, berättar om hur det var att göra affärer män emellan. 5 kronor kostade vanligtvis en promenad i Lilljansskogen. Att det var frågan om prostitution, verkar få av de medverkande anse, istället sågs trafiken som en chans för de unga rekryterna att lära sig bättre seder och att föra en bildad konversation. Samt tjäna några kronor på kuppen. Likadant verkar det ha varit för de unga männen som verkar ha uppskattat umgänget.
Lyssna, det är en mycket fascinerande historia från en tid när köksingångarna utgjorde en praktiskt reträttmöjlighet om det oförhappandes ringde på dörren när Östermalmsherrarna hade militärt besök. Ett diskret ögonkast var allt vad som behövdes för att etablera kontakt, sedan vandrade man på olika vägar mot samma mål, oavsett om det var Lilljansskogen eller Brahegatan.