Den som infogade ”Good taste is never extreme” i denna Plymouthannons skulle jag bra gärna vilja träffa. Bilen är helt full av bling-bling och dessutom av klassiskt lågprismärke. Chrysler 300E, systermodelen från Chrysler, spelade i en helt annan division och skulle möjligtvis kunna beskrivas med floskeln till fras.
Hur som tycker jag att Plymouth Sport Fury, den bil som visas i annonsen framför en elegant 50-talsvilla, är intressant. Det var 1959 som Plymouths toppmodell Fury ersattes av den nya Sport Furyn. Tillvägagångssättet är klassiskt: en tidigare toppmodell, som få haft råd att köpa, degraderas och får ge namn åt en billigare volymmodell. Likadant var det med Chevrolet Bel Air som ersattes av Impala och istället blev namnet på billigare modell. Några år senare knuffade Capricen ner Impalan som fick ta Bel Airens plats. På detta sätt fick bilköparna råd med en modell som de tidigare inte haft råd med.Förfarandet kallas i USA för ”trickle-down game”.
Sport Furyn var Plymouths variant på Chrysler 300, precis som DeSoto hade sin Adventure. Den största motorn som fanns att få var en Golden Commando V8 på 361 ci, dvs 6 liter. Jag gissar att hästkrafterna var cirka 300, optimistiskt mätta utan varken vattenpump eller generator. Och definitivt inte på bakhjulen.
För att underlätta in- och urstigning fanns Chryslerkoncernens swivel seats, en nyhet för året, att tillgå. En elegant lösning! Automaten sköttes via tryckknappar till vänster på instrumentbrädan vilket var en originell lösning som samtliga Chryslerbilar med automatlåda delade (bilden kommer dock från en Fury anno 1963). Det är en rätt snygg bil, det måste erkännas. Se den i detalj i detta YouTube-klipp.
