Publicerat

Så snygga balkonger på Taptogatan 6

Taptogatan 6

Taptogatan 6

Äntligen en mycket lyckad balkongrenoverng! De är bostadsrättsföreningen Infanteristen 3 som har renoverat sina balkonger så att de är precis lika snygga som de var innan. jag vet att det inte var lätt och att man fått ändre lite på själva konstruktionen, men slutresultatet blev allra bästa tänkbara. 5 av 5 är mitt betyg.

Huset är ritat av Sture Frölén och bör ha stått klart runt 1958. Fasaden är snygg och det finns gott om burspråk. Planlösningarna är snäppet bättre, titta bara på de vanliga våningsplanen! Högst upp finns etagevåningar och de är naturligtvis i en klass för sig. Det är mycket effektfullt med vinklar som inte är vinkelraka. Dessutom gillar jag de djupa vardagsrummen som har en mörd del i anslutning till den öppna spisen. 50-tal när det är som bäst.

Publicerat

Knut Wallenbergs villa på Brahegatan

Wallenbergs Villa 1

Wallenbergs villa 1

På en nöjd i utkanten av Ladugårdslandet byggdes 1876-1877 en ståtlig villa av  grosshandlaren och generalkonsuln Otto Blanck. Norr om Östermalmsgatan var det rena rama landet vid denna tid men efter cirka 10 år hade grannhusen växt upp som svampar ur marken.

Wallenbergs villa 2

1883 övertogs villan av Knut Wallenberg byggdes om i slutet av 1890-talet. Sedan stod den emellertid tämligen orörd fram till 1962 då den revs och ersattes av ett bostads- och ett kontorshus.

Wallenbergs villa 3

Som ni förstår var interiören magnifik. På Stockholmskällan. där jag hittade dessa bilder, finns fler som visar de vackra interiörerna. Om jag inte minns fel fanns även en stor fontän i ett av rummen.

Det är synd att huset försvann, men jag gissar att det var en ytterst god affär att sälja tomten och bygga något höggs. Så gör man som bekant ännu idag.

Publicerat

Nyinredning 1924 av Joel Norborg

Inredning 1924

Skatan 7 1916

En pampig, men lite mindre Östermalmsvåning är nu ute till försäljning hos Per Jansson. Liten och liten, den är nästan 100 kvm, men när man ser interiören inser man att den har varit en del av något större.

Huset på Karlavägen 1/Östrmalmsgatan 2  stod klart 1916 och ritades av Per Benson. Åt Karlavägen till fanns två lägenheter per plan, en 6:a med jfr och en 5:a med jfr. Rummen är stora och planlösningen fin De har stora serveringsrum med vad som verkar utgång till en vädringsbalkong. .

Inredning 1924

1924 var det dags för en ombyggnad. De två lägenheterna slog samman. Den stora lägenhetens sovrumsdel slopades helt och på dess plats inredde man ytterligare ett sällskapsrum samt ett påkostad bibliotek och det är denna inredning vi ser i den våning som är till salu idag. Arkitekten bakom ombyggnaden var Joel Norborg som också ritat Allhelgonakyrkan vid Helgalunden i Stockholm samt Mannagrynskvarnen i Saltsjökvarn, Nacka.

I samma veva passade man  på att bygga ett stort och generöst badrum. Vad som hände med den lilla lägenhetens kök, det i 5:an. Vet jag inte. Kanske blev det kvar. Jag är också bra nyfiken på hur salong och sal i den delen användes. De två sovrum som fanns där var kanske tillräckliga för den familj som då bebodde lägenheten.

Åren gick och våningen delades 1989 i två delar. På senare år har dock denna del styckats av från den större våningen.

Publicerat

Välbevarad våning innan ombyggnad

11163901 10153301681058241 8284893988668043815 O

11163901_10153301681058241_8284893988668043815_o

På Östermalmsgatan i kvarteret Kornetten låg en får något år sedan en riktigt fin 10-talsvåning som bevarade det mesta av ursprunglig fast inredning. Kök, serveringsrum och jag undrar om inte vissa handfat kan vara från tiden. Ovanligt och dessutom mycket snyggt. Idag är våningen renoverad och enligt uppgift är köket helt utblåst. Synd och obegripligt. Vill man ha en modern våning köper men en eller bygger man om en redan renoverad. Miljöer likt den på bilen ovan är så ovanliga att de måste bevaras! Gillar man inte stilen, så hller man fingrarna från den, Se fler bilder från lägenheten här.

Publicerat

Karlavägen 43 & 45 sommaren 1964

Karlavägen

Karlavägen

Dessa två hus på Karlavägen, Östermalm, hör till miaa favoriter i stan men finns tyvärr inte kvar. De var verkligen speciella och dessutom mycket påkostade. Jag har skrivit om 45:an tidigare, men denna bild hade jag missat. Idag ligger Park Hotell på 43:ans plats och på 45:ans f.d. LKAB-huset. Kvarteret har dessutom öppnats upp vid Park Hotell, som jag för övrigt tycker är en mycket fin byggnad, men nog är det synd att dessa hus revs, precis som fasaderna mot Sturegatan.

Publicerat

Det gamla huset på Grev Turegatan 8

Grev Turegatan 8

För några år sedan revs detta mycket fina hus på Grev Turegatan 8 i Stockholm. Dess fasad var klädd med marmor, troligtvis ekebergs. Balkongerna var dock det allra elegantaste med denna kåk, ty de var också av marmor som infattats i smide vilket framgår tydligt av
denna närbild. Nog är det märkligt att ett sådant påkostat hus revs utan något större motstånd. Välbevarat var det också, ty det hade aldrig renoverats genomgripande vilket fått till följd att lägenheterna mer eller mindre var i originalskick.

Publicerat

Nya Anglais och Lidingöbanan 1965

Anglais under byggnad

Gamla Hotell Anglais vid Stureplan revs 1959 och ersattes av ett nytt kontorshus som innehöll Modehuset Anglais. Mot Humlegården, på kvarterets motsatta sida, restes så småningom ett nytt hotell, den byggnad som vi idag känner som Hotell Anglais. Byggnaden ritades av Leif Damgaard och är mycket elegant, inte minst de i guldfärg eloxerade fönstren vars insida består av trä av ädlare sort.

Vänthallarna

Tvärs över Humlegårdsgatan låg vid denna tid vänthallen för Lidingöbanan som vid denna tid gick ner hit till Humlegården, precis som Roslagsbanan som hade sin slutstation strax intill, vid Engelbrektsplan (1896-1960). Det höga gamla huset i bildens fond är numera rivet, men dess grannar finns kvar (omän bara fasaden på de två hus som ligger närmast på Biblioteksgatan). När paviljongerna försvann vet jag inte, men förmodligen i anslutning 1967 eller några år därefter.

Publicerat

50-talslyx i Östermalms villastad

Någon dag skall jag skriva om Oscar Bernadottes gamla villa som tidigare stod på denna tomt. Sedan mitten av 50-talet har ett vackert hyreshus tagit dess plats. Jag är dock lite osäker på om dessa ritningar speglar verkligheten, eller om det rör sig om utkast som sedan kom att ändras något (det står Gäller ej på dem). De två nedersta våningarna innehåller kontor, övriga fem bostadslägenheter. De som ritat byggnaden är Ancker Gate Lindegrens kontor.

Våningsplanen 2-5 trappor innehåller två lägenheter,en generös 4:a/5:a med jungfrukammare och en tvåa med kokvrå. det stora lägenhetens vardagsrum delas i två delar medelst en öppen spis och från matsalsdelen finns ingång till ett generöst serveringsrum. Från serveringsrummet nås en liten hall med ingång till samtliga sovrum samt bad och toalett.

vardagsrummet är mycket stort och väggen mot gatan och söder upptas helt av fönster som är en del av ett kopparklätt burspråk. Mycket elegant! Fönsterbågarna är troligtvis av teak och fasaden av något som liknar ekebergsmarmor men kan vara något annat.

Högst upp har rummen krympts vilket innebär ett av sovrummen är nästintill i minsta laget (kanske lämpligast som jungfrukammare vilken slopats och ersatts av matplats). Här har 2:an slopats och istället har dess yta integrerats i den stora våningen. Med tanke på att det finns en altan utanför får man anta att denna våning är husets mest eftertraktade.

Publicerat

När Gustaf Adolf Lysholm var 15 år

Längs med Östermalms gator vandrar den unge Gustaf Adolf Lysholm. Från hemmet på Skepparegatan i höjd med Linnégatan/Kommendersgatan till Komediteatern vid Engelbrektsplan styr han stegen. Kors och tvärs, norr och syd om Karlavägen springer han ärenden åt fru Jönssons tvättinrättning

Han älskar sina böcker och ger inte mycket för mänskligt sällskap. Och han älskar sjön; båtarna, äventyret och de vackra sjömansgossarna. Han älskar även en och annan äldre fru, kanske en skepparänka, som skänker honom sin åldrade kropp.

På Komediteatern, som drivs av Ernst Eklund, har han anställning som konfektpojke och bjuder där ut sina sötsaker klädd i vinrött livré.

Lysholm arbetade under merparten av sitt liv som servitör och en stor del av dessa år på Östra stations bekanta funkisservering. När han tecknar sina ungdomsminnen har han passerat de sextio och minns med välbehag sin ungdom. Han minns hur han med förfäran såg den nya tiden an, ty han var ett helt igenom konservativt barn, och jag undrar om det kanske är den åldrade Lysholm som sörjer sin förlorade ungdomsvärld som han ser krossas när ”kavalleriofficerare, och dragoner och hästar inom kort skulle sopas bort av beskäftiga och inskränkta politiker”.

Lysholm hör inte till de största bland svenska författare, men han har onekligen talang och hans ungdomsminnen är av det ovanligare slaget. Vissa partier är rent poetiska i sin brinnande enkelhet. Och han skildrar puberteten på ett sätt som känns både uppriktigt och modernt, utan att för den skulle bli alltför intimt.

I den blå skymningen under träden iakttog en skägglös herre i trettioårsåldern leende mitt rosiga och runda ansikte. Sedan frågade han mig rakt på sak, om jag ville bli hans påskpojke. Jag gav den vänligt leende mannen en mönstrande blick, varefter jag följde med honom hem. Jag hade ju inte gått till Kungsträdgården för att titta på statyerna där och Molins fontän, utan för att få uppleva någonting spännande och hemlighetsfullt och intressant. Den trista långfredagskvällen ville jag göra så behaglig som möjligt. Jag hade behov att bli älskad i ett mörkt och mystiskt sovrum. Av ett banalt kärleksäventyr med en ung flicka hade jag ärligt talat inget intresse.

Publicerat

Inredningspips: Hem i turkisk stil

Turkiske ministern, Pascha Cerif, lät vid sekelsiften inreda sig ett hem på Kommendörsgatan 32 i Stockholm och det var då rakt inte fråga om något knussel när det kom till förgyllningar och kolonner. En och annan exotisk palm har också smugit sig in framför fönstren. Sittmöblerna ser ut att en blandning mellan orientalisk och gustaviansk stil vilket inte alls tar sig oävent ut.

Min personliga favorit är annars dekorationen på kakelugnens topp. Helt underbar! Precis så vill jag ha det om jag råkar i bättre omständigheter (måste dock påpeka att kakelugnsmodellen är tämligen standardbetonad med östermalmsmått mätt).

Nuförtiden går hemmen på Kommendörsgatan 32 i en betydligt enklare stil. Se här, en våning till salu. Man får förmoda att Cerifs hem redan från början avvek från standardmallen. Om jag ser rätt på bilderna, som hämtats från Stockholmskällan, verkar hans våning sträcka sig längs med hela fasaden mot Kommendörsgatan (både hans arbetsrum och matsalen längst in i filen på bilden ovan är hörnrum) och då blir det gott om plats för excesser.