Riktigt pampigt på Odengatan 73

Fasad

På Odengatan, mellan Norrtullsgatan och Vegagatan, hade man år 1883 storstilade planer för tomten mot Odengatan. Trakterna kring Odenplan var ännu sparsamt bebyggda och trakten nästintill lantlig så denna pampiga byggnad hade verkligen stuckit ut om den realiserats i sin helhet. Det gjorde den dock inte, men däremot uppfördes den västra delen, den mot Vegagatan. Exakt hur stora lägenheterna var då vet jag inte men det var 4 lägenheter per våningsplan fördelat på två trapphus. När huset moderniserades 1907 blev det dock bara 3 per våning vilket framgår av denna planritning. Hörnlägenheten har sex rum åt gatan och kök samt jungfrukammare åt gården till. På den östra tomten låg under många år en mindre byggnad som ni ser till höger på denna bild.

1929-30 uppfördes en stor och modern kåk på tomtens östra del och i slutet av decenniet revs även den östra och ersattes av en ny. Båda ritades av Ivar Tengbom och ser ut så här.

Carl Westmans sjukhus på Gärdet

Carl Westmans sjukhus på Ladugårdsgärde

Under 20-talets andra hälft presenterade arkitekt Carl Westman ett förslag till nytt sjukhus på Gärdet i Stockholm. Strax norr om Karlaplan, ungefär vid dagens Strindbergsgata, låg komplexet som var tämligen rejält tilltaget och med stora parker vilket framgår av situationsplanen. Planen kom dock aldrig att realiseras och något år senare utlyste man en tävling för den nya Gärdestaden som kom att bebyggas under 30-talet.

Asplunds saluhall vid Stadsbiblioteket

Odenhallen av Asplund

Intill Stadsbiblioteket, vid Odentorget, önskade Slakt- och Saluhallsstyrelsen uppföra en saluhall och vem var mer ämnad att rita denna byggnad är Gunnar Asplund vars stadsbibliotek ännu inte var uppfört (det invigdes i mars 1928). I Byggmästaren, häfte 15 år 1926, presenterar Asplund sitt förslag som onekligen skulle ha gjort sig bra på platsen och väl anslutit till biblioteksbyggnaden. Framför den långa basarlängan fanns plast för stånd med frukt, blommor och grönsaker.  Varför planerna aldrig realiserades vet jag inte, däremot står det klart att både platsen och biblioteket hade vunnit på arrangemanget. Detta utan att på något sätt klanka ner på de byggnader som faktiskt uppfördes. 50-talsbyggnaden, som en gång i tiden inrymde Humanistiska biblioteket, är jag särskilt förtjust i.

Ett jugendhus som aldrig blev funkis

Fasad Rehnsgatan 1945

I korsningen Sveavägen/Rehnsgatan ligger ett gammal jugendhus. Vägg i vägg mot Sveavägen finns ytterligare två hus från samma tid vars fasader är mer eller mindre samkomponerade. I mitten av 40-talet var de gamla kåkarna från tidigt 1900-tal omoderna och man planerade att helt förnya Sveavägen 96. Uppdraget gick troligtvis till Lennart Tham och ytterligare en arkitekt. Signaturerna på ritningarna är dock så suddiga att jag inte kan tyda dem. Av någon anledning gick dock planerna i stöpet och förslaget som är signerat oktober 1945 realiserades aldrig. Här finner ni planen från 1902

Ombyggnaden är mycket genomtänkt och dessutom är de nya lägenheterna påkostade. Gårdsflyglarna skulle rivas och istället skulle två våningar byggas på det gamla huset mot Sveavägen. För att det skulle gå verkar man ha sänkt bjälklaget mot vinden och därmed gett våningarna på 4 trappor en lägre, modern takhöjd. Ovanpå detta plan skulle det byggas två nya våningar, den översta indragen.

Mot Rehnsgatan behölls den ursprungliga takhöjden på 4 tr, istället ritade man högst upp in två etagevåningar samt en liten ateljévåning med alkov och kokvrå. I övrigt består huset av 2-3 rum och kök med matrum eller jungfrukammare. Tvåorna saknar öppen spis, men de större har naturligtvis denna trivselhöjande detalj. Mot Sveavägen hittar vi en mycket fin trerummare med både matrum och jungfrukammare som dessutom har fått en synnerligen väl tilltagen öppen spis! Hörnlägenheten har kvar sin stora matsal och ett varsagsrum med öppen spis i hörnet. Ett välinredd serveringsrum ligger mellan kök, matsal och hall.

Planlösningarna från 40-talet kan ni studera här: Plan 2-4 trappor 1945, plan 5 tr 1945 och plan 6 1945.

Jag tycker att det är synd att ombyggnaden inte kom till stånd. Bäst hade kanske varit om man bevarat våningarna på 1-3 trappor i oförändrat skick men byggde 4-6 trappor i flott funkis. Det hade gett ett mycket intressant hus!

Hur mycket huset renoverats genom åren vet jag inte, men tyvärr har det fått nya, fula fönster och jag gissar att en hel det har hänt även interiört. Så här såg fasaden mot Sveavägen ut 1902.

Ett aldrig realiserat funktionalistiskt hotell på Sturegatan 3 vid Stureplan

Kvarteret Ladugårdsgrinden vi Stureplan rymmer idag två rätt välkända byggnader varav det ena är Hotell Anglais mot Humlegården och ett kontorshus mot själva Stureplan. Ursprungligen låg Hotell Anglais mot Stureplan och mot Sturegatan fanns det fyra fastigheter, varav hotellet var ett av dem (adress både Stureplan och Sturegatan 1). I samband med rivningarna slogs de fyra fastigheterna samman till två.

I Stadsbyggnadskontorets arkiv finns det gott om orealiserade byggnadsprojekt. I detta kvarter finns det faktiskt flera stycken och hotellet på bilden ovan är ett av dem. I bottenvåningen mot Sturegatan fanns några butikslokaler och till vänster ses de 4 pardörrar som var entrén till själva hotellet som gick tvärs igenom kvarteret och även hade en fasad mot Biblioteksgatan (här en plan av bottenvåningen).

En trappa upp skulle stora och lilla matsalen ligga. Vilken fantastisk matsal hade inte det kunnat bli om bygget realiserats 1939! Övriga våningsplan upptogs av hotellrum. Här ses ett av dem. Arkitekten bakom detta var Albin Stark som bl.a. ritat Chinateatern, YK-huset, Östra station och Biograf Anglais som låg på andra sidan av kvarteret, mot Biblioteksgatan (byggnaden finns kvar men rejält ombyggd).

Det är en flott byggnad som säkert blivit högklassig om den uppförts. Fasadmaterialet skulle eventuellt kunna vara natursten av något slag. Jag vet inte varför planerna lades på is, men antagligen spelade krigsuppbrottet in. Hade hotellet byggts, är det troligt att resten av kvarteret förnyats lite pö om pö, istället för den brutala ombyggnad som kom att äga rum i slutet av 50- och början av 60-talet. Även om detta hotell inte byggdes, kom den del av tomten som vetter åt Biblioteksgatan att förnyas och där stod Biograf Anglais klar 1943, men det är en helt annan historia.

Idéskiss till parkstad vid Tantolunden

1941 publicerades en stadsplaneutkast för området mellan Tantolunden och Årstaviken som aldrig blev realiserat. Bakom förslaget stod arkitekt A G Hedberg och byggnadsingenjör H Jirlow som projekterade T-formade höghus och radhus av olika fason.  Ett mycket intressant projekt som säkerligen hade resulterat i bostäder av högsta klass, ty läget var fantastiskt och de föreslagna planerna är mycket bara. Samtliga lägenheter i punkthusen var tänkta att förses med öppen spis och man får anta att snickerinredningen hade hållit hög klass.

Om vi börjar med de tio våningar höga höghusen så är det bara att konstatera att deras planer är mycket vällösta. På varje våning finns två hörntreor och två gavelfyror. samtliga har öppen spis och mycket stora fönsterparier i vardagsrummen. Särskilt den västra gavelfyran har ett mycket vackert vardagsrum som går genom hela huskroppen. Till nackdelarna får man dock räkna det faktum att samtliga övriga rum är renodlade sovrum. I trerummarna är planen flexiblare och åtminstone det ena rummet går bra att använda till annat är sovrum. Inget är väl tristare än klassiska sovrum som apterats till t.ex. bibliotek!

Förslaget stipulerar även radhus och dessa är tänkta att utföras i två till tre våningar. Även deras planlösningar är vällösta och skulle gett bra familjelägenheter på bla.a. fem rum och kök.

Situationsplanen i sin helhet visar hur husen var tänkta att placeras i terrängen. Luftigt och ljust och med gott om grönska emellan kåkarna. Det är bara att beklaga att planen aldrig realiserades.