Få saker är som bilreklam från förr. Man uttryckte sig helt enkelt annorlunda jämfört med idag (tänk bara på denna Plymouth-annons!). När Opel Kapitän lanserades i Sverige tog man fram en elegant broschyr som säkerligen var kopierad från den tyska marknaden. Bilden ovan är hämtad från den som ni i sin helhet hittar här. Jag har en något senare upplaga som använder fraserna som jag använt till rubrik. Tycker mycket om dem, men vet inte riktigt om jag tycker att bilen är särdeles diskret.
Naturligtvis hade jag glömt att kontrollera lamporna på bilen, när jag åkte till besiktningen; jag trodde helt enkelt inte att den skulle gå igenom. Många timmar i verkstaden (demonterade bromsar, bytta bromsband, renoverade bromscylindrar), resulterade till min glädje i ett godkännande. Bortsett då från höger framblinkers som strejkade. Det elementära lamptestet glömde jag helt bort.
Min farfars bror körde också Kapitän. I mitten av femtiotalet köpte han sig en ny och mörkblå kärra. Han extraknäckte ofta som chaufför och eftersom bilen onekligen var mycket tjusig, var det många som ville åka med honom. Min modell är dock av något nyare datum, den är från 1962, men färgen är densamma. Farfars brors bil står parkerad i en lada och är nog inte helt lätt att åter få körbar.
Och vem minns de gamla M-skyltarna som förr var en vanlig syn på smala vägar? M som i möte.
Min första uppgift har varit att försöka få tag på en reparationssats till förgasaren som behöver ses över. Bilen är som sagt tysk, ett språk som jag inte behärskar. Med hjälp av tyska Ebay och Google translate, lyckades jag ta reda på att vad jag behöver, är en Dichtsatz für meine Kapitän P2,6.
Ett mail skickades till en tysk firma som specialiserats sig på Opeldelar. Svaret kom snabbt: Vergaser Dichtsatz 24€ sind nur die Dichtungen. Ventil und nadel nicht enthalten. Nu vill jag hemsk gärna ha både ventil und nadel (ventil och nål), så jag fick fortsätta att leta.
Eftersom Opel ägs av GM så är vissa delar importerade från USA, bland annat förgasare som visat sig vara en Carter. Med lite tur borde det då finnas en amerikansk reparationssats och amerikanska delar är mycket lättare att hitta (och billigare). Men icke! Carter tillvrkade mängder av förgasare för den europeiska marknaden och delar finns inte alls idag, så det är bara för mig att själv ta isär förgasaren, rengöra alla delar, och skruva ihop den med nya packningar från den Dichtsatz som jag tänker beställa från Tyskland (trots att jag bli utan ventil och nål). En nya accelerationspump skall jag dock unna mig, den delen går iallafall att få tag på.
Det är visserligen fortfarande vinter, men det börjar bli dags att ta tag i vårens reparationsprojekt. Jag hade nämligen tänkt mig att reparera min gamla Opel Kapitän så att även bilprovningen finner den förträfflig.
I somras hade jag bestämt mig för att sälja bilen, men jag lät bli så snart jag insåg vilken fantastiskt rolig bil det är. Interiören är ljus och luftig med panaoramaruta både fram och bak. Inredningen går i blått och vitt instrumentbrädan är i ljusblåmetallig och krom! Dessutom har den rattväxel och helsoffa så man kan sitta tre fram. Istället för att sälja bilen, började jag med att reparera bromsen vid höger framhjul.
Det är inget större fel på bilen idag, den fungerar och är i relativt bra skick men några saker måste åtgärdas. Mest akut är bromsarna. Cylindrarna till bakbromsarna har börjat kärva pga smuts och går då inte helt tillbaka när man bromsat vilket får till följd att bakhjulen rullar trögt. Bromstrummorna bak måste också svarvas då de inte längre är helt runda. Slutligen skall en ny bromsledning dras till vänster bak.
Förutom bromsarna, så skall även förgasaren, elsystemet och bilradion ses över. Så småningom skall tyget på fram- och baksofforna bytas ut mot ett nytt som vävts upp enligt original. Mer om det längre fram.
Bortsett från detta är bilen fin. Lacken är ursprunglig, förutom framskärmarna som jag lackerat om själv. Motorrummet är även det omlackerat; i början av 90-talet lyfte jag ur motorn och renoverade framvagnen och passade då på att måla om i rätt färger.
Eftersom bilen står långt norrut och jag bor i storstan, skall jag ägna vårvintern åt att förbereda mig på vad som behöver göras samt skaffa de delar som krävs.
från General Motors här på bild i glesbygden. I bakgrunden diverse järnskrot som gör sig bra i den frodiga grönskan. Till höger en gammal altunna som användes för att gödsla åkrarna med (den flytande restprodukten från korna).
Då har man varit ute och kört tyskamerikanskt igen och det var inte alls dumt. Det var såpass trevligt att jag beslutade mig för att avbryta försäljningen och behålla bilen. Den är trots allt i rätt så bra skick och merparten av lackeringen är från tiden. Och inredningen i vitt och blått med den eleganta instrumentbrädan i ljusblåmetallic med krom och aluminium!
Panoramarutorna både fram och bak gör att man sitter som i en glasbur när man susar fram längs med vägarna. Hela upplevelsen är mycket behaglig och måste upplevas.
Motorn är en rak sexa, känd för sin ekonomiska gång. Det sägs att taxichaufförerna i Schweiz monterade Kapitänsexor i sina Chevor för att minska bensinåtgången Om det är sant vet jag inte, men den är snål på bensinen. Och motorljudet är fantastiskt.
