I mina gömmor hittade jag detta collage, men tyvärr har jag inte längre originalbilderna kvar. Klicka på bilden så får ni se den i något större format. Jag gissar att de är hämtade från vykort som varit till salu och att jag sparat ned dem. Bäckahästen på Hamngatan 2 var en restaurang som vid denna tid drevs av Sten Hellberg som även hade Bellmansro och Brända tomten. Hellberg gillade det kulissartade och hans restauranger var verkligen fantastiskt inredda.
Lanners springbrunn på Bäckahästen
Tyvärr är bildens kvalité undermålig, men jag kan inte låta bli att visa den. Det är en interiör från restaurang Bäckahästen, som på sin tid drevs av Sten Hellberg, mannen bakom Brända Tomten (nuvarande East). I mitten tronar en springbrunn av skulptrisen Olga Lanner (klicka och se en fantastisk bild från hennes ateljé, om ni nu inte redan har sett den).
Är det inte dags med lite nytänkande när det gäller kroginteriörer? Och tänker man nytt, kan man lika gärna tänka gammalt, eller åtminstone låta sig inspireras av de gamla förbjudna nystilarna eller, varför inte, utav antikens Grekland? Över lag tycker jag att något radikalt måste göras på detta område (tänk Citykonditoriet i gamla Fenixpalatset!).
Jag minns när jag var i Budapest för många år sedan. Där var det mesta snyggt och väldigt påkostad, omän en smula bedagat. Få interiörer var nyinredda, men de fanns. Det är synd att det inte är så här, en blandning av gammalt och nytt. Tänkt så tokigt det ofta blir här, tänk till exempel på Bistro boheme som nyligen nyinreddes, trots att den gamla 80-talsinteriören var både omtyckt och värd att bevaras. Vissa lär sig aldrig.
Jag har dock på känn, att skulle barockinteriörer bli på modet, skulle alla inreda i den stilen. Och det skulle inte innebära något bot mot likriktningen.
Och så till en artikel i SvD som behadlar populärvetenskapliga tidskrifter som sägs vara mer populära bland männen, vilket kanske inte är så underligt när man ser vilka titlar som ges ut. De behandlar mestadels ämnen som av tradition hört till den manliga intressesfären. Man kan ju fråga sig om Rävjägarn kan kvala in bland det populärvetenskapliga och om det även här är 60 procent män som läser. Jag tror inte det.
Över lag är jag för populärvetenskapen, men däremot är det inte sällan som resultatet på detta område bli rätt käckt, krystat och inte så tillförlitligt, men det hindrar ju inte att grundidén är bra. Själv kan jag irritera mig på lärda människor som skriver eller talar lärt om sådant som jag tycker om (de behärskar till fulla kunskapen), men utan den glöd som ofta finns när man på ett personligt plan verkligen är ett med ämnet. Vilket inte hindrar att jag vara svag för vetenskaplig torrhet.