Publicerat

Även hallen börjar så smått bli färdig

Hall

Hall

Det var inte så enkelt att få ordning på hallen. Att laga panelen efter dörrbyten var inte svårt, men insidan krävde mer jobb.

Hallen präglas helt av 1965 års ombyggnad och det utseendet ville jag behålla. Jag ville att det skulle se ut precis som om man behållit den ursprungliga dörren 1965 och att man instället för toalett haft väggfast förvaring, som för övrigt finns till vänster om gabondörren på bilden ovan.

.Den nya, större  hallen består av både hall och delar av en gammal toalett och dessa väggar var lite olika i nivå. Efter att ha reglat upp och försökt jämna till och klätt väggarna med porös board och fyllt med isolering, spikade jag ny masonit på väggarna (har ett gammalt lager). Sedan monterade jag dörrfoder från de dörrar jag tagit bort. På bilden ses de spacklade skarvarna. Nu återstår att slipa, montera taklister och måla. Jag är mycket nöjd!

 

Publicerat

Skogskojan får ett nytt masonittak

Skogskoja 1

Minns ni den gamla skogskojan som jag drog hem från skogen i julas? Dess masonittak hade verkligen gjort sitt och fukt och regn tog sig in. Dessutom hängde vissa delar på trekvart och då börjar det närma sig höjden av förfall.

Efter att ha tagit ned det gamla taket, som knappt satt fast, nockbrädor och vindskivor var det inte svårt att sätta fast ett nytt tak. Läkten därunder var inte i prima skick och jag bytte en bräda. Resterande fick sitta kvar. Kanske hade det varit lika bra att byta samtliga, men det kändes lite onödigt. Tycker dessutom om att göra så lite som möjligt. Masonit fanns på en vind och där fann jag även smala bräder som passar till vindskivor mm. Dessa tänkte jag dock hyvla först.

Skogskoja 2

Masoniten var precis så stor att den täckte ena takhalvan och jag slapp skarvar. På den andra halvan fick jag dock skarva eftersom det fanns skador i masoniten. Eftersom det låg regn i luften, lade jag över en presenning. Masoniten skall behandlas med tjära hade jag tänkt. Det verkar åtminstone som den under perioder behandlats på detta sätt. Om det är rätt eller fel, vet jag dock inte.

Det finns mer att göra på denna bedagade lilla byggnad. Dels måste jag palla upp den så att medarna inte ruttnar mer än de gjort, och dels måste jag nog täcka väggarnas masonitskarvar med en liten list för att skydda masoniten. Kaminen skall dessutom då et nytt rör och genomföringen genom väggen skall ordnas på et bättre sätt, dvs något annat än masonit skall placeras där det heta röret går ut. Fortsättning följder således.

Publicerat

Funktionalistisk skogskoja i masonit

Skogskojan

Denna gamla skogskoja härrör troligtvis från 1950-talet och byggdes av en granne för min farfars räkning. Under många år har den stått på en del av tomten och när jag var liten användes den till viss del som lekstuga. De sista åren har den dock stått i skogen och där har den börjat förfalla, ty taket i masonit har mer eller mindre blåst av och hela huset är skadat av fukt, men förhoppningsvis är det mesta träet i användbart skick. Byggnaden är verkligen en god exponent för det funktionalistiskt betonade byggande som blev vanligt efter andra världskriget, även i landets nordligare län.Stommen består av ett regelverk och enligt uppgift gick den lätt att montera ned om så önskades. Väggarnas masonitskivor har dock bytts ut en gång genom åren.

Dörren sitter på ena kortsidan och innanför finns till höger en vedlår, till vänster en liten kaminspis och rakt fram ett bort med en fast bänk på vardera sidan (här en bild). Enkelt och ändamålsenligt! Att kunna värma både sig själv och maten var minsann inte illa och en skogskoja på medar var verkligen något att ha för dåtidens skogsarbetare. Kaminen är dessutom mycket fin i all sin enkelhet ty den har en uggla som dekoration och som samtidigt används för att reglera draget.

Nästa sommar skall jag byta ut den skadade takmasoniten (jag har ny – gammal – i ett förråd) och måla upp fasaden. Eventuellt byter jag också medarna som på sina ställen är illa medfarna av att ha stått på fuktig mark. Kaminens rör måste också ses över, framförallt genomföranden genom den tunna masonitväggen som är i brandfarligaste laget. Jag är glad åt att denna idag inte alltför vanliga byggnad har bevarats åt eftervärlden.

Publicerat

Hos Karlit AB i Karlholmsbruk 1960

Masonit är ett varumärke som de flesta känner till, till skillnad från konkurrenten Karlit. I båda fallen handlar det dock hårda träfiberskivor som tillverkats genom den patenterade Mason-processen. Den mest kända porösa plattan är troligtvis den som bar namnet Treetex, även om både Masonit och Karlit tillverkade dylika.

Filmen ovan visar ett besök vid Karlit AB i Karlholmsbruk 1960. det är en mycket intressant film som jag rekommenderar. Se den från början till slut! Förutom tillverkningsprocessen visas vad man kan använda slutprodukten till, t.ex. modernisering av gammal hus eller nytillverkning av kök.

Masonit och Karlit och alla andra plattor tillverkade enligt Masons metod är inga dåliga grejer. Inget lim tillsätts, det är en ren naturprodukt. Jämför med dagens risiga material (MDF, spånskiva mm) som dryper av giftigt lim.

Jag är svag för hårda träfiberplattor som oljemålats. Resultatet blir rent och snyggt och levande, till skillnad från när man använder gipsskivor som är på tok för styva vilket ger ett alltför stelt intryck. Tyvärr vet jag inte om det idag går att få tag i denna typ av skivor.

Publicerat

Masonit men inte MDF och spånskivor

Jag älskar masonit och det har jag skrivit om tidigare. En gång som liten var jag i en gammal folkpark i Boden. Den var sliten och revs några år senare. Synd, ty den var fantastisk med sina kulörta lyktor och guloranga scen i masonit. Masoniten var ansatt av tidens tand och bristande underhåll. Men det var vackert!

Masonit är ett mycket bra material, till skillnad från MDF och spånskivor som är fulla av lim och därför allt annat än nyttiga. Masonite, enligt den patenterade Masonmetoden, görs nämligen bara av träfiber. Inga tillsatser, endast mekanisk bearbetning, vatten samt högt tryck och värme krävs. Det är därför inte så underligt att det var det allra första bygg­material som godkändes och rekommenderades av Astma- och Allergiförbundet i mitten av 1990-talet.

I Rundvik i Västerbotten startades 1929 en masonitfabrik, jag tror att det var den första i landet. Där tillverkas fortfarande masonit och många hus i trakten är klädda med masonit av alla de slag. Här en artikel om vård och underhåll av masonit som även visar exempel från Rundvik.

Masoniten användes framförallt under 30-40-50-talen för att bekläda väggar inomhus vid modernisering och var dessutom en given beståndsdel i köksluckor. Till skillnad från de stela gipsskivorna, gav masoniten ett mer levande intryck, precis som dess släkting de porösa träskivorna, Tretex (som precis som masonit egentligen är ett varumärke). Masoniten användes också för att på ett lätt och modernt sätt klä väggarna med panel. Se bara detta exempel från ett gammal hus (från den utmärkta bloggen Kulturgryningen). På bilden ovan ses en efterkrigsmodernisering.Väggar och tak har klätts med tretex och masonit och sedan oljemålats. Köksluckornas ramverk är trä som klätts med masonit vilket gör dem lättare och minskar risken för att de skall slå sig.

Idag rivs ofta masoniten bort när byggnadsvårdsintresserade människor skall återställa ett gammal och ombyggt hus. Detta kan, och bör diskuteras, ty även masonitens avtryck i bebyggelsehistorien kan vara värt att bevaras. Dessutom ligger de ursprungliga detaljerna väl skyddade under detta folkhemsskikt. Jag tycker att det är dags för masoniten att få en renässans!

Mer att läsa om masonit finns här (Hålla hus)och här (Byggnadsvårdsföreningen som förklarar de olika plattor och material som finns).

Publicerat

Det är därför som älskar jag masonit

Kök på Valhallavägen 155

Som barn åkte vi då och då till min fars moster. Hon hette Agnes och var praktiskt taget änka när jag föddes. Levi, hennes man, har jag inget minne utav. Agnes var stram och behärskad. Henne var jag lite rädd för. Hon bjöd på hårda karameller, mandarinklyftor. Man vågade bara ta en.

Moster Agnes hade ett hus, jag tror att det var tre rum och kök med en inredd övervåning vars rum hon hyrde ut. Det är köket jag minns. Det var stort och hade fönster i två väderstreck och var moderniserat  efter kriget. Vägarna var klädda med masonit som var målad med en ljus oljefärg. Ovanför elspisen, satt en opak glob fastskruvad i väggen. Ljuset som reflekterades i den något knottriga ytan, som kanhända var ströpplad, var för mig rena magin. Stramhet. Skönhet. Därför älskar jag masonit.

Bland det vackraste jag vet i hela världen är ett klassiskt och stramt kök, ofta platsbyggt och med luckor kläda med masonit. Jag tycker att det passar överallt, både i äldre och i modernare miljöer. Dessutom fanns det knappt några köksinredningar innan masoniten gjorde entré. De kök i äldre stil man ofta ser, är ofta ett modernt kök vars utförande anpassats efter serveringsrummets skåpinredning. I köket fick man förritin nöja sig med en bänk, kanske med slask, och ett rejält bord. Överskåp och arbetsytor var mycket sällsynta.

Masointinteriörer är underskattade. Vem älskar gamla hus som fått en ny interiör av masonit? Jag gör det, men jag är rätt ensam om det. Idag rivs det mesta ut för att återskapa det som en gång var. Det kan ha sina poänger, men för mig är det ofta årsringarna som räknas.

Detsamma gäller människor.