Nyss hemkommen från landsbygden, gick jag på vernissagen av Judiska museets Mago-utstallning. Maten var utmärkt (särskilt de små formarna med knäck- och chokladfyllning) och det vimlade av kulturtanter av alla de slag. Arja, Hárriet och Tarras, för att nämna några.
Utställningen består av två delar, dels en film av dokumentärfilmaren Bengt Wanselius, dels ett rum fyllt med kläder, skisser och annan memorabilia. Filmen han jag tyvärr inte se i sin helget, men plagg, pressklipp och skisser studerades tämligen ingående.
Dokumentärfilmen blev inte riktigt som det var tänkt. En planerad resa med Mago till Berlin fick inställas på grund av sjukdom och senare avled klädskaparen (år 2008).
Mago gjorde bland annat kostymerna till Sommarnattens leende (en Bergmanfilm som jag faktiskt gillar), mängder av uppsättningar på Dramaten och privatteatrar samt även åt Marlene Dietrich (hennes brev till Mago finns naturligtvis kvar och kommer att säljas av brodern som ärvde allt och nu vill få lite extrapengar att spendera på sig själv och sin 20-åriga flickvän, som lär vara en riktig golddigger). Tyvärr har många scenkläder slängts, det gäller inte bara Magos, så de få plagg som finns kvar är något av verkliga rariteter för intresserade.
Apropå kläder så anlitades ofta NK:s Franska damskrädderi för de mer påkostade toaletterna till 30-talets revyer. Skrädderiet var inte alls billigt och en utstyrsel kostade på den tiden tusentals kronor.