Har ni hört I’m looking over a four-leaf clover?
No need explaining, the one remaining
Is somebody I adore
I’m looking over a four-leaf clover
That I overlooked before
Jag minns den från barndomen, men kan inte påminna mig hur den svenska texten gick. Min far hade noterna och jag satt ofta och bläddrade i den tjocka bunt som utgjorde hans repertoar när han spelade på dans under 40-50-talen. Mitt intresse för noter berodde inte på att jag var överdrivet intresserad av att spela, snarare för att jag tyckte att bladen var vackra och patinerade efter år på dansbanorna runtom i länet.
Men det var inte detta jag skulle skriva om utan det vackra väder som onsdagen bjöd på och morgonens promenad genom Lill-Jansskogen på väg till Universitetet och efterföljande besök på Plantagen vid Bergianska. Jag älskar dessa mornar när solen skiner och det är kallt, men man vet att innan middagstimmen slår, kommer takdroppet spela en enkel melodi. jag passerar både vattentorn, vattenkälla och ett koloniområde på min väg. Efter lektionen gick jag vidare till Plantagen och köpte några knölar, ty jag ville ha en riktig lyckoklöver. När jag var liten stod alltid en planta, vit, på bordet hos min mammas faster i Södra Sunderbyn. Lyckoklöver, ett sådant utmärkt namn! Fast på den tiden sa man väppling.
Nu äter jag finska pinnar. Vilka goda kakor de är! Men man måste ha både bitter- och vanlig sötmandel i. Och de bör gräddas så att de blir lite lätt gyllene.
Och så fick jag reklam på posten, reklam för en ny tidskrift vid namn Klassiska bilar. Konceptet är inte alls så dumt och det går ut på att deras motorjournalister testar gamla bilar från 50-70-tal och samtidigt ger en bild av hur fordonen tog emot när Teknikens värld provkörde dem när de var nya. Det låter bra tycker jag så jag skall nappa på deras introduktionserbjudande (OBS, detta är inte reklam – det är bara min högst personliga åsikt).