Jag vet inte om den står kvar, men för några år sedan fanns den där iallafall, den gamla träkiosken i Svartöstaden. Kanske användes den bara sommartid, ty jag har svårt att tänka mig att det gick att hålla någon värme alls i den där kåken med sina tunna väggar och stora fönsterytor. Gissar också att behovet av svalkande dryck och glass är försumbart under den kalla årstiden på dessa breddgrader. Fin är den iallfall och jag hoppas att den finns kvar
En sommarkväll var tåget över två timmar försenat och jag tog tillfället i akt och gick runt och tittade på hus och fotograferade. Tyvärr är mycket förstört, men tittar man noga, kan man finna en hel del fina detaljer och spår som vittnar om att det en gång funnits riktigt fina och påkostade byggnader. Huset på bilden ovan vet jag inte byggåret på. Det kan vara 30-tal, men jag tror att det är byggt lite senare. Fasaden är tilläggsisolerad och fönstren bytta så åt gatan till ser det ut som vilket fult hus som helst. Åt gården fann jag dock till min häpnad vädringsbalkonger som klarat sig genom åren och fortfarande är elegant smäckra. Synd bara att dörrarna är så bedrövligt trista!
Strax intill finns några kåkar som säkerligen varit riktigt flotta. Det finns koppardetaljer på burspråken och entrén vittnar dessutom om att detta var hus med klass. Tyvärr är själva porten och resten av entrépartiet utbytt. Jag vet inte hur det såg ut när det var nytt, men det var säkert väldigt snyggt. Läget vid norra hamnen och utsikt över vattnet var säkerligen utmärkt, men nu har nya hus försämrat de boendes vy.
Plåt är vanligt i Luleå. Här är det både liggande och stående panel av planjaplåt. Fönster mm är utbytta men även här fins balkonger som jag tror kan vara ursprungliga, åtminstone till viss del. Då jag inte är säker på när huset är uppfört kan jag inte vara helt säker. Troligtvis är det dock ett 40-talshus eller så som byggts om på 70-talet. Återstår att se hur länge huset får stå kvar. Skulle man åtgärda fasaden, dvs ta bort plåten och sätta in nygamla fönster skulle huset bli riktigt snyggt.
Centralt i Luleå, på Varvsgatan invid Varvsleden, ligger två gamla kåkar som mot alla odds bitit sig fast o h ännu står kvar, De ena är i gul eternit, det andra har rödmålad panel. Det gula huset verkar vara ett bostadshus, kanske med två lägenheter, vad vet jag. Det är säkerligen rätt gammalt, men ombyggt på någonstans i krokarna av 50-talet. Balkongen på övre våningen är en pärla, bara synd att den glasats in.
Till byggnaden hör ett gårdshus.Dess ena garagerport är av tämligen modernt snitt, den andra betydligt äldre, Tillsammans med huvudbyggnaden utgör det en ovanlig rest centralt beläget i en expanderande norrlandsstad. det är inte troligt att etta hus får stå alltför länge till.
I Norrbottens-Kuriren kan man just nu läsa om de rivningsplaner som hotar ett av Luleås äldsta hus, den så kallade Röcknerska gården från tidigt 1800-tal. Fastighetsägaren har hittat allvarliga skador i timmerstommen (gissar att man måste byta en och annan stock, vilket i sig inte är något stort problem) och vill därför bygga nytt vilket gör det möjligt att bygga betydligt större och därmed få betydligt ökade hyresintäkter. Husets exteriör är idag i ett sorgligt skick, främst på grund av ett nyligen genomfört fönsterbyte. MEd lämpliga fönster, en reparerad stomme och ny puts, skulle huset verkligen pryda sin plats. Dessutom är det ytterst ont om byggnader i stadskärnan som klarade den förödande stadsbranden i slutet av 1800-talet. Enligt uppgift är det endast detta hus och Rödlundsgården som finns kvar idag.
Förutom denna byggnad är också ett anta hus i Svartöstan rivningshotade. Det är verkligen skamligt att man inte är med rädd om det lilla som finns kvar i denna en gång så trevliga stad!
Huset i mitten finns inte mer. Den gamla byggnaden var från 1900-talets början men hade senare i livet beklätts med eternitplattor. Interiört var den förvånansvärt välbevarad. Jag har för mig att de spröjsade fönster som ses på bilen var de ursprungliga. Övriga fönster var nog i samma ålder som eternitplattorna.
Idag står här ett högt hus, ett trygghetsboende. Både hus och träd är för evigt borta och likaså den charmiga gården. Gamla gårdsmiljöer är otroligt värdefulla. I Luleå finns det faktiskt några kvar, men de flesta är naturligtvis borta. Värdefull tomtmark nyttjas ofta hårt idag och glest bebyggda gårdar med endast en uthuslänga har därför inte någon större chans att leva vidare.
Funkishuset intill var en gång en riktig pärla. Men det var innan perspektivfönstren byttes ut, innan fasaden klädes in i tegel och innan hela kvarteret omgestaltades.
1940 bildades Norrbottens Järnverk AB vars anläggning förlades till Svartön strax utanför Luleå. Sedan tidigare fanns där en malmhamn där omlastning skedde från järnväg till båt. Där fanns också ett område med trähusbebyggelse som fått namnet Svartöstan och som var ett utpräglad arbetarbostadsområde.
Jag gissar att detta är det gamla huvudkontoret från NJA:s glansdagar. På 70-talet bildades SSAB och järnverket övergick i deras ägo samtidigt som man planerade för det storslagna Stålverk 80 som inte blev mer än en dröm, ty stålkrisen slog till med full kraft och hela projektet stoppades.
Nere mot hamnen är vyerna tämligen storslagna. Idag är Svartöstaden inte lika svart av nedfallande sot som förr i tiden. Istället är det någon av en oas som dock å sakteliga är på väg att försvinna när de gamla husen ersätts med nya hyreskaserner i gammal stil. Det är synd, för området är en verklig pärla.
En gammal bild från Luleå, troligtvis tagen i början eller mitten av 60-talet. De gula strecken försvann vid högertrafikomläggningen så senare kan den inte ha tagits. omusvaruhuset är fortfarande lågt och visst är edt snyggt med det där indragna partiet med plattorna? De två husen till vänster, Fritz Olsson-husen, revs för ett par år sedan, och den lilla kåken en bit in på gatan bör ha försvunnit på 70-talet. Långt borda anar man Schoppingcenter och det vackra postkontoret. Luleå var en fin stad på den tiden!
I korsningen Trädgårdsgatan/Stationsgatan i Luleå finns ett litet hus med en parkering på tomten. Jag vet inte, men jag gissar att där nu finns parkeringsplatser fanns en gång ett eller flera gårdshus. Hur det kommer sig att detta hus fått stå kvar undrar jag verkligen. Det renoverades någon gång runt 1960 och jag förmodar att det var då eterniten åkte på. I samma veva fick huset nya fönster och ett nytt kök vars stommar verkar vara av massivt trä. Bakom eterniten finns kanske den ursprungliga panelen, väl skyddad från väder och vind.
Mot gården finns ingången och en trappa upp en vädringsbalkong. Kanhända har det funnits två lägenheter i huset. Hur länge det har stått tomt kan jag inte komma ihåg. Jag noterade första gången att det fanns för ett par år sedan och då användes et inte.
Man skulle verkligen kunna hoppas att detta hus skulle kunna få står kvar. Det relativt centrala läget och den stora tomten gör et dock mindre troligt. De nuvarande eller framtida ägare hittar nog en mer räntabel lösning när det kommer till att förvalta tomtens värde.
Några bilder från Luleå. Jag gjorde ett liknande reportage förra året och skrev sedan en artikel som jag sålde till Norrbottens-kuriren som dock inte publicerat den än. Gissar att den aldrig kommer i tryck, men vet inte riktigt varför. Synd, för den var bra ut uttömmande!
På Köpmangatan 65C i Luleå är ingenting sig likt. Gathuset, ett gammalt trähus som flyttats dit på 20-talet, har precis rivits. Här skall ett nytt trygghetsboende uppföras. Det gamla huset gick enligt Galären inte reparera då det var klätt med eternitplattor och sådana får man inte återställa. Här en bild på fasaden innan rivningen,men då plattorna plockats bort. Vilket fint hus det blivit om man reparerat det och låtit bli att sätta tillbaka eterniten!
Alldeles runt hörnet ligger ett gammal 1800-talshus. Av tornets tak att döma rör det sig om en 1880-talshus, men jag ser att det restes först 1896. Olyckligtvis har det klätts in med tegel, gissningsvis någon gång under 60-70-talen .
Vid Kungsgatan, troligtvis i ett 30-talshus, ligger Park Hotell. En praktisk plåtfasad skänker trivsel och trevnad.
Vid Storgatan ligger ett hus som jag beundrat i många, många år men som fortfarande är intakt. Inga fula fönster eller dörrar eller skyltfönster. Ingen klumpig tilläggsisolering. Hur detta kommer sig är svårt att förstå.
Hantverkshuset i Luleåmåste ha varit rätt flott när det var nytt. Dagens små gluggar till fönster är dock inte särdeles dekorativa. En googling ger vid handen att utställningen Bygge och Bo anordnades här 16-20 mars 1955. Jag är dock inte säker på om det verkligen är detta hus.
Vad säger man om detta gamla funkishus? Att en ny fasad hängts på? Studera grunden som inte är tilläggsisolerad och som verkar bevara ursprungliga fönster.
Ett riktigt plåthus! Polishuset/tingsrätten har en rätt vacker fasad som jag hoppas får vara kvar till skillnad från all annan plåt som monterats upp på gamla hus. Denna fasad är trots allt ritad för att vara en plåtfasad och dessutom har den en härlig färg. Vi får se om den kommer ändras nu när huset byggas om.
Jag har skrivit om Shopping i Luleå tidigare, men nu skall jag visa några bilder som togs i samband med att Byggmästaren presenterade Erskines projekt. Invigningen på hösten 1955 måste ha orsakat stor uppståndelse. Byggnaden var verkligen modern och kan väl till viss del kategoriseras som betongbrutalism. Oavsett vad man benämner anläggningen var den dock mycket stilig och interiörerna präglades av variation och trevnad.
Längst ner i den stora ljusgården fanns ett kafé. Intill låg, om jag inte minns fel, ingången till biografen. När jag var liten hade man inte byggt om anläggningen och bion var fortfarande i bruk. Jag har för mig att det även har funnits ett snabbköp, ett Kvickly, i komplexet, men jag är inte säker. Anläggningen är stor och upptar ett halvt kvarter. Enligt de ursprungliga ritningarna skulle Shopping ha varit 4 våningar högre och där skulle ett hotell ha inrymts. Detta byggdes dock aldrig och jag tror att det var först i samband med ombyggnaden runt 1990 som dessa våningar kom till stånd.
Gamla vykort är en mycket bra källa till bilder över våra städer. De är oftast välkomponerade och de visar vad man just då ville visa upp. Till nackdelarna hör att man knappast väljer att föreviga gamla ruckel. Med denna lilla exposé villa jag visa Luleå innan det verkliga rivningsraseriet satta fart på 60-talet. Dessa bilder visar dock bara nybyggnationer som sig bör.
Sjögrens konditori på bilden ovan finns inte kvar, men det gör däremot huset. Tyvärr klumpigt renoverat med fula insticksfönster som vanskötts så att de flagnat. Våningarna i detta hus var enigt uppgift mycket eleganta när det var nytt någon gång i slutet av 40-talet eller början av 50-talet. Där bodde en bekant till mina föräldrar som nygift (hon hade gjort ett mycket gott parti).
Postbyggnaden ritades av Lars-Erik Lallerstedt och stod klar några år in på 50-talet. Visst är den vacker! På 70-talet byttes dock det avancerade fönstervalvet ut mot ett enklare mönster som inte ser så tokigt ut. Senare ombyggnader har dock raderat ut de flesta detaljer förutom de 7 originella fönstren mot Storgatan som fortfarande finns kvar. På det stora hela är det dock, åtminstone på håll, en mycket vacker byggnad än idag.
Många var de landsbygdsbor som ville flytta in till stan efter andra världskriget och skaffa sig en modern bostad. Vissa hamnade i de nybyggda husen på Malmudden, bl.a. ett par från min by. Där bodde de modernt och bekymmersfritt, men på äldre dagar flyttade de tillbaka till byn. Husen på bilden är idag helt förstörda och inklädda i tegel.
Här har vi verkligen det moderna Luleå i all sin glans! Modehuset Estella minns man än idag i fonden tronar Stadshuset som minsann inte är något taffligt bygge. På bilden ses också två gamla hus, det till höger finns fortfarande kvar och tillhörde förr riksbanken. Övriga hus har byggts om och inte ens Stadshuset har kvar sin forna glans. Det är synd, när det nu var så vackert för bara 50 år sedan!
Här har vi Stadshuset igen. Bilden är troligtvis tagen runt 1959. Två SAAB, två Mercedes och en Opel Kapitän av årgång 1959 sekunderar detta pampiga komplex (samt inklippta djur!!!). I somras gick jag in i receptionen och kunde konstatera att av ursprunglig inredning fanns inte mycket kvar. Synd, ty det var verkligen fint som nytt. Fasaden är sig dock lik, även om fönsterbyten och diverse installationer förtagit lite av det lätta uttrycket.
Här har vi Ralp Erskines pärla, Shopping! När det invigdes i oktober 1955 var det helt unikt. Tyvärr är exteriören helt förändrad, men det går dock att se att det rör sig om samma hus. Fasaden är ny och huset har byggts på och insidan har fått ett marint tema. Fult som stryk.
Här har vi det gamla Domusvaruhuset i Luleå som idag är om- och påbyggt och förvandlat till gallerian Smedjan. Den vackra fasaden i, kan det vara kolmårdsmarmor, är helt förstörd och det fodras stor fantasi för att tänka sig att detta någonsin varit snyggt. Tyvärr hittade jag inte något gammalt vykort med Domusmotiv från Luleå att visa. Den helt hopplösa stilblandning som bilden ovan presenterar gör knappast någon glad. Dessvärre tror jag inte att det är en ovanlig syn i detta land.
Ralph Erskines Shopping som jag nämnde i förra inlägget om Luleå, var en fantastisk byggnad. Ursprungligen såg det ut så här med en praktfull och stram interiör. Som framgår av bilden ovan har man gett insidan en marin touche vilket är rent förfärligt. Golven är numera i något trätrallsliknande eller klinker. Man ryser. Utsidan skall vi bara inte tala om. Endast spår av Erskines arkitektur kan idag anas.
En vanlig syn i våra mindre städer är efterkrigstidens byggnader, ofta av hög kvalité, som byggts om. Tittar man noga ser man att det är mosaik på partiet ovan markiserna och runt porten hittar vi granit. Det är detaljer som vittnar om den forna ståten. I övrigt har nya, inglasade balkonger satts upp, klumpiga fönster monterats och porten är numera en standardhistoria i aluminium. Så trist på en så pass vacker byggnad!
Dessa plåtbeklädnader är verkligen vanliga. Ibland har hela områden, företrädesvis 40-50-talshus, fått en ny och piffig exteriör i plåt. Jag antar att man velat stödja ortens industri (SSAB och nått jävla plåtverk) och samtidigt tilläggsisolera. Resultatet är inte snyggt! Tänk när husen på bilden var nya och putsade i någon trevlig ljus färg, hade träfönster och port i stål och glas. Så borde det naturligtvis se ut än idag.
Men det finns faktiskt en hel del vackert också. Inte långt från Stadshuset (tyvärr ombyggt och den vackra inredningen är borta), hittade jag denna stadsgård. Notera den fina gårdslängan! I denna del av staden hittar man flera gamla kvarter med trähusbebyggelse i den lilla skalan. Det är roligt att de finns kvar!
Även stenhus från sent 1800-tal finns kvar. Tyvärr är det mycket få och de flesta är mycket ombyggda. Detta är dock tämligen intakt. Puts och tegel och tinnar och torn. Det ligger precis vid kyrkan och man får hoppas att det får vara kvar. jag är mycket svag för dessa låga stadshus.
Ni minns väl Anders Wahlgrens filmer om rivningsraseriet i Stockholm? Jag tänkte att vi skulle titta närmare på en lite mindre stad som visserligen fått ett Domsvaruhus, men som till stor del skövlats av andra än kooperationen. Fram till mitten av 50-talet var Luleå relativt ålderdomligt, men med invigningen av nya Shopping, en galleria som ritats av Ralph Erskine, började en ny era. De gamla byggnaderna revs en efter en och nya mer eller mindre vackra restes. I början gick det riktigt bra, men allt eftersom åren gick sjönk kvalitén och skalan på byggandet ökade.
Idag har man med stort nit förstört det mesta av det som byggdes på 50-talet. Erskines fantastiska shoppinghus är mycket förvanskat och övriga byggnader har försetts med fula fönster och portar. Jag måste säga att man är konsekvent i sitt skövlande och att man skiter i om det är en resultatet av borgerlig regerings byggande man ger sig på, eller om det är socialistiskt ansatta byggnader som förstörs. Ingen går säker! Den senaste riktigt stora skandalen var Fritz Olsson-husen vid Storgatan som mejades ner för att ersättas med ännu en galleria. De var de sista välbevarade affärshusen med bostäder på en trappa upp som fanns kvar i staden vi nämnda gatan. Vissa protester hördes naturligtvis, men de flesta insåg att så gamla hus måste rivas för att ge plats åt nya, moderna. Jag var naturligtvis förbannad och kom mig inte ens för att fota husen.
Hur som haver så finns det dock en hel del gamla hus kvar i Luleå. Hur det kommer sig att de står kvar vet jag inte, men jag kan tänka mig att det är en lycklig slump. På bilden ovan ser ni en relativt trevlig vy från ett kvarter nära järnvägsstationen.
Huset som skymtade till höger i bild det ni ser på bilden ovan. På klassiskt Luleå-manér har man tilläggsisolerat och klätt fasaden med plåt. Det är inte snyggt! Tittar man på fasaden och ser att den är indelad i olika delar medelst vitt listverk, är det lätt att tänka sig att den ursprungliga beklädnaden varit i en blandning av stående och liggande panel.
Här ett vackert gammalt privathotell som nyligen fått nya, mycket fula fönster. Verkligen synd på en så pass välbevarad kåk. Notera den vackert inramade entrén.
Detta är något av en idyll. Det vita huset i mitten har moderniserats medelst eternitplattor men är i övrigt hyfsat intakt, även om fönstren inte är så passande. Fastigheten skall strax rivas och ersättas med ett nytt hus som bättre utnyttjar tomtens möjligheter (dvs större byggnadsvolym).
Huset till höger, vars fasad i tegel är av senaere datum, är heller inte dumt. I början av 90-talet hade det fortfarande kvar sina ursprungliga perspektivfönster (jag tror att de var i ädelträ) och jag minns att det låg massiv parkett på golven och att köken var orörda. Idag är det upprustad och uppgraderingen till modern standard har inneburit nya fönster i aluminium. Jag antar att köken, de platsbyggda, numera har inredning i board och spånskiva; allt för att dagens hyresgäster skall få det bästa av det bästa och höjd hyra på kuppen.
