Publicerat

Luchino Viscontis Ludwig av Bayern

1972 kom Luchino Viscontis film Ludwig som skildrar en av Tysklands mest excentriska män, Ludwig II av Bayern. Redan som 18-åring ärvde Ludwig tronen och han blev snabbt populär. Wagner var kungens favoritkompositör och till hans ära lät Ludwig bygga en Venusgrotta under slottet Schloss Linderhof där han själv kunde flyta omkring i ett snäckformat flytetyg och lyssna på Wagners operor. Tänk om man haft Ludwigs resurser, vad allt hade man inte då kunnat hitta på!

År 1886 blev Ludwig avsatt, ty hans ansågs för excentrisk. Han fördes psykiatern till Bernhard von Gudden och två dagar senare hittades de båda döda i Starnbergsjön vid Guddens slott Berg. Vad som egentligen hände, är helt höljt i dunkel.

Här en trailer för Viscontis film. Jag kan verkligen rekommendera den.

Publicerat

Viscontis La caduta degli dei

En mycket dramatisk film och en film som gjorde ett starkt intryck på mig när jag såg den för första gången på Cinematekets stora duk. Att sedan promenera hem längs med de mörka gatorna på Östermalm, förstärkte kusligheten.

Berättelsen om familjen den tyska Von Essenbeck under ett par år i mitten av 30-talet, är en av Viscontis bästa filmer. Jag har för mig, att Von Essenbecks sägs vara baserade på stålmagnaterna Krupps. Hursomhelst, det är en överdådig film med fantastiska miljöer och väl valda skådespelare. Bland annat medverkar Ingrid Thulin och Dirk Bogarde.

Sonen i familjen, är den obehagliga Martin Von Essenbeck. Martin har en del svageheter, bland annat: nazister, damkläder, sprit och droger. Trots att handlingen till stor del kretsar kring hur familjen skall kunna utnyttja nazisternas maktövertagande, är det runt Martin som en stor del av filmen är byggd, det visar sig inte minst mot slutet. Kanske var det så enkelt som att Helmuth Berger var en mycket nära vän till Visconti, så nära att han försökte begå självmord på årsdagen av Viscontis död.

Publicerat

Luchino Visconti

Det var bra många år sedan jag såg någon av Viscontis filmer. Han är faktiskt en av mina favoritfilmmakare och det är framfärallt några filmer som jag verkligen älskar och det är De fördömda, Ludwig och Våld och passion. Nämnas bör naturligtvis också den finfina Rocco och hans bröder samt Leoparden och Karlavagnens bleka stjärnor. Och Döden i Venedig.

I de tre första filmerna jag nämnde spelar Helmuth Berger ledande roller. Allra mest galen är han som Martin von Essenbeck (bilden ovan) i De fördömda. Denne unge man är både en glödande och mycket grym nazist och samtidigt en slampig transa som uppträder på suspekta nattklubbar. I Våld och passion är han något mer nertonad i rollen som familjens gemensamme älskare.

Visconti är en fena på att skildra familjer i upplösningstillstånd och hans filmer är dessutom oändligt vackra. Jag minns fortfarande de första scenerna i Våld och passion som är en fullkomlig orgie i det mest eleganta 70-tal som någonsin har skådats. Kontrasten är här stor gentemot miljöerna i Rocco och hans bröder som utspelar sig bland de fattiga invånarna i södra Italien som efter kriget flyttar till industristäderna i norr. Båda skildringarna är dock lika geniala.

Publicerat

De fördömda

Ett klipp ur Luchino Viscontis fantastiska film De fördömda. Filmen är hemsk men enormt snygg. Helmuth Berger spelar den fagre slyngeln som är ett riktigt svin. Mer om Visconti och hans filmer alldeles strax.

Visage gjorde för övrigt låten The damned don”t cry. Jag vet inte om de var inspirerade av filmen. Videon hittar ni här.