Etikett: Litteratur

I mitten av september, efter den händelserika sommaren i Stockholm då Angela hade en romans med Thomas Meller som nu lämnat landet och återförenats med sin hustru, reser fröknarna von Pahlen tillbaka till Eka. När vagnen stannar på gårdsplanen märker de hur hela herrgården strålar, ty där har installerats elektriskt ljus. Salens mörka vrår är numera upplysta och något av den gamla charmen har gått förlorad.

Angela väntar nu ett litet barn, men än syns inga spår av graviditeten. Däremot besväras hon av yrsel och illamående vilket den nyfikna Adele snart observerar och bjuder därför ständigt över fröknarnas  jungfru på en liten sladderstund. På Ekered styr och ställer numera Gottard och hans mor Betty får för sig att Angela är förtjust i sonen, ty hon vet inget om Angelas kärlekshistoria.

Stellan von pahlen för ett erbjudande han ej kan motstå. han får en vacker slant för att gifta sig med Frideborg som väntar barn med löjtnant Landborg. Greve Gusten har friat till Ada och nu planerar de för dubbelbröllop. Lilian von Pahlen vill inte att festen skall hållas i Stockhom, ty att sonen äktar hennes före detta hus är mer än hon kan tåla. Betty, som känner sig ensam på Ekered, erbjuder sig att hålla bröllopet på Ekered och hela sällskapet åker ned till Småland.

I och med denna volym är fröknarna tillbaka på Eka där de kommer att stanna romansviten ut. Genom graviditeten svetsas Angela och Petra samman. De syr och stickar åt det väntade barnet och höstens skuggor faller än en gång. Det lugna livet på landet avbryts dock när gästerna från Stockholm anländer. Även Alexandra Vind-Frijs och Josef Wahlbohm reser ned, för att sedan följa greve Gusten och hans anhang ned till Berlin där de skall starta kabaré Svenska Lösen. Det är en brokig skara som stör den stilla friden på gamla Eka gård, men när volymen är slut, sänker sig återigen lugnet över fröknarna von Pahlens hem.

Fjärde delen av Fröknarna von Pahlen tar sin början nyåret 1914. Petra och Angela promenerar hem till porten vid Johannes och på gatan skymtar Petra Thomas Meller som återvänt till Sverige.

Petra har inte glömt Thomas Meller, men hans kärlek skall hon aldrig återfå. Istället blir det Angela, som påminner om den unga Petra, som Meller förälskar sig och som besvarar hans kärlek. Petra ger sig i förtvivlan till Tage Ehrencreutz som under en kort tid funderar på att skiljas från sin rika hustru, men återgår raskt till henne när han inser att hon inte kommer ge honom några pengar vis en skilsmässa.

Kretsen kring greve Gusten Värnamo af Sauss, Stellan von Pahlen, Kiss Nilsson och Elias Vanselin, blir en del av den värld som är fröknarnas. Dessa degenererade unga män är alla slavar under den italienska lasten och intresserar sig inte nämnvärt för unga fröknar, om de inte får tillfälle att låna något ur deras garderob vill säga.

Våren närmar sig så sakteliga och Angelas lycka stegras. Hans von Pahlen, som behandlas för en kräftsvulst, tynar så sakteliga bort och skjuter sig till sist i sitt rum i den lilla våning som han delar med sin dotter Edla på Sibyllegatan. När boken slutar, står sommaren för dörren och den skildras i Älskande par, som är den volym där mycket av det som byggts upp under tidigare böcker kulminerar.

Porten vid Johannes är en problematisk volym. von Krusenstjernas samarbetade sedan änge med sin make David Sprengel. Vanligtvis gjorde hon klart ett manuskript som hon sedan lät renskriva på maskin i tre exemplar. Ett av dem behöll hon, ett annat fick Sprengel. I dessa införde de sina ändringar som hon sedan införde i det tredje exemplaret och skickade till förlaget. Sprengel var mycket duktig på att sätta färg på sin hustrus ord. Hade hon skrivit ”bed för mig” ändrade han till ”bed för en ångrande synderska, goda pastorn”. ”En notarie vid rådhuset i en norrländsk stad”, blir ”kammarskrivare vid tullen i en norrländsk stapelstad”. Detta samarbete var ett gott samarbete som utvecklade von Krusenstjernas romankonst.

I Porten vid Johannes har dock Sprengel gjort mer än smärre ändringar, ty han anses ligga bakom ungefär bakom 55 av bokens 408 sidor och det är inte helt lyckat. Det långa avsnittet om Bodendetåget är helt Sprengels verk och hoppas med fördel över. Kotteriet kring de unga målarna Stellan von Pahlen och Kiss Nilsson är visserligen inte helt Sprengels verk, men han passar verkligen på att ge Nils Dardel och hans anhang en dolkstöt.

Porten vid Johannes ä en alldeles utmärkt bok, men man bör inte dra sig för att bläddra förbi de sidor som tråkar ut en.

Efter sommaren på Prästkragens hushållsskola är Angela åter hos Petra på Eka gård i Småland. Dagarna blir kortare och höstens skuggor blir allt längre.

En predikant kommer till bygden och när han stämmer upp sin klara röst är det som om Vår Herre stigit ner i den småländska myllan. Adèle, arrendatorns hustru, kan inte motstå dessa vackra ord och inleder efter en tid en affär med predikanten som inkvarterat sig i arrendatorbostadens vindskammare som Adèle omsorgsfullt pyntat. Iklädd endast en tunn penjoar tänder hon en kvällsbrasa i Josef Wallboms gästrum och snart flammar elden varje natt i arrendatorsbostaden.

Tord Holmström åser med viss glädje hustruns intresse för predikanten, ty hans eget liv blir lugnare då Adèle har någon annan att ägna sig åt. En dag i parken på Eka förälskar han sig i Petra som också faller för den stiliga arrendatorn. Tillsammans reser de in till staden och övernattar på ett hotell.

Höstens skuggor är en mycket vacker bok. Livet på landet, som Agnes von Krusenstjerna inte visste mycket om, skildras med de vackraste ord. Vinden viner, löven faller. Frosten nyper astrarna i kronbladen. Den första snön täcker den svarta myllan. Det är så vackert, men av jungfrur och jordbruksarbetare syns knappast ens ett spår.

Tidningen som prasslade i Petras hand förde varje dag budskap från en värld, vilken Petra egentligen intresserade sig bra litet för. Där var politiken, som hon inte begrep mycket av, och kritik av konserter och operor, som hon inte kunde gå på.

Det är något med Petra von Pahlens ointresse för omvärlden som känns mycket tilltalande.

Andra delen i von Pahlen-sviten utspelar sig några år senare. Adèle Holmström, arrendatorns hustru, har kommit upp till Stockholm, dit Petra och Angela flyttat, för att besöka kvinnoläkaren Jakob Levin, bror till Betty på Ekered. Adèles barn är emellertid dött och hon tvingas föda fram sitt döda barn på ”Barnens Väl”, ett tämligen ruskigt förlossningshem som styrs av fröken Åderman som inte hyser något större intresse för sina medmänniskor, däremot tycker hon mycket om de två stora rum, fyllda av antikviteter, som hon bebor i förlossningshemmets byggnad. Skildringen av detta kvinnopalats är måhända inte upplyftande, men mycket fint gjord.

Efter ett par år i en flickskola i Stockholm, skall Angela avsluta sina studier med en kurs vid Prästkragens hushållsskola utanför Stockholm. Under båtresan blir Angela bekant med Stanny Landborg, dotter till en rik bankir och en tysksinnad finska med stor erotisk aptit. Stanny blir Angelas första riktiga vän och de blir oskiljaktiga under tiden på hushållsskolan.

I en gammal villa invid Mälaren härskar de två ogifta fröknarna Strussenhielm som startat Prästkragen när deras ärvda pengar smultit samman. Tillsammans driver de skolan med hjälp av lärarinnan Bell von Wenden, en guldblond dam med smak för unga, vackra flickor. Denna last är dock inget som systrarna Strussenhielm känner till,  däremot blir Angela varse lärarinnans dunkla drifter när hon bjuds upp till hennes vindsrum som doftar starkt av exotisk rökelse.

I Kvinnogatan möter Angela vuxenvärlden och hon får en vän. I denna nya värld är, precis som på Eka, icke alla goda. Borta är de sorglösa dagarna på gården som passerade i ett nästa romantiskt skimmer. Jag saknar dem, precis som Angela, men sådan är å andra sidan tidens gång.

Jag läser om Fröknarna von Pahlen igen och är verkligen förtjust! Denna första del, i en svit om sju, börjar med att Petra von Pahlen på Eka gård i Småland, tar till sig sin avlidne brors dotter, Angela von Pahlen. Det är få svenska författare som har ett sådant vackert språk som Agnes von Krusenstjerna. Sida upp och sida ner är fyllda av det vackraste språk som tänkas kan. Hon har en otrolig känsla för naturen och är dessutom ytterst klarsynd när det kommer till den mänskliga naturen. Det är en verklig njutning att läsa igenom denna första om de två fröknarna von Pahlen.

Förutom Petra och Angela möter vi Petras bror Hans och hans familj, släktingen Johan von Pahlen som inte anses vara riktigt otillräknelig och till sist den frånstötande arrendatorsfrun Adèle Holmström som är en kvinna vars livselixir är att behandla sina medmänniskor illa. Alla dessa karaktärer står så klart och lysande för en när man löst igenom de drygt 250 sidorna.

I bokens inledande kapitel står Petra i ett fönster hemma på Eka och blickar ute över gårdsplanen där hennes två bröder vistas:

Utanför fönstret låg gårdsplanen belyst av den starka solen. Den vita huskatten kom smygande. Plötsligt tumlade den på rygg och gned sig mot sanden med kisande och gnistrande ögon. Så smög den sig åter bort. Det var en härlig dag. Parkens tunga lövmassor gungade lätt av en vind, och grönaktiga skuggor spredos över gräsmattor och gångar. En doft av mognande sädesåkrar och söta klövervallar slog in genom fönstren. Det var augusti.

Dessa enkla meningar, så elegant formulerade och så vackra. Inga ord eller uttryck som skaver eller stör, bara ren skönhet. Lika vackert rä språket i hela denna volym. Även när allvarligare ämnen avhandlas, som när Adèle ger Johan von Pahlen det vin som orsakar hans död, är språket  enkelt och koncist utan att för den skull bli torrt och tråkigt.

Johan gick ett par steg bort. Buteljen satt ännu mellan hans fingrar. Den brände honom. Han tyckte sig instängd i den dunkla källaren med den onda Adèle. Hade då trollen lurat honom hit ned?

I Den blå rullgardinen finns det naturligtvis också kärlek. Petra förälskar sig i den unge och vackre Tage Ehrencreutz som gästar Johan von Pahlen, precis som Hans och Bettys son Sven som åtrår den vackra tjänsteflickan Ada. Guvernanten Elsa, som redan nu vet att hon aldrig kommer att få uppleva den fullkomliga kärleken i fysisk form, anförtror Petra att hon varit förälskad i hennes döda broder Hugo, Angelas fader. Väl installerad hos Betty och Hans på Ekered, upprepar sig historien men naturligtvis i mycket kysk form.

Den blå rullgardinen, finns precis som hela sviten, tillgänglig på Projekt Runeberg. Den finns också att beställa på Bokus i pocket. Läs den i sommar!

Jag återvänder till fröknarna von Pahlen.

Det är sommar när Angela anländer till Prästkragens hushållsskola i krokarna av Strängnäs för att förkovra sig i de sysslor som hör kvinnan till. Skolan styrs med järnhand av fröknarna Strussenhielm som saknar egentligt handlag med unga kvinnor; ett betydligt större intresse för dessa vackra varelser har lärarinnan Bell von Wenden vars ögon smeksamt beundrar den vackra Angela.

Volym nummer två i Fröknarna von Pahlen-sviten utspelar sig till stor del på denna hushållsskola där Angela möter Stanny Landborg som blir hennes första riktiga väninna. Angela och Stanny vandrar tidigt på morgnar omkring i den vackra naturen när dimman lättar över de välskötta gräsmattorna, de gömmer sig för de andra flickorna uppe på torkvinden och de delar förtroligheter som tidigare aldrig lämnat deras läppar.

En dag blir Angela bjuden upp till Bell von Wendens vindskammare där rökelsedoften ligger tung. Bell visar henne en bild på den vackra Cecilia som hon höll så kär, men som sorgligt nog dog ifrån henne. Bells intresse koncentreras nu på Angelas blonda och undersköna gestalt och stämningen blir laddad.

Denna andra volym, Kvinnogatan, utkom 1930 i anslutning till Den blå rullgardinen som är svitens första del. Naturen är inte riktigt lika närvarande som i del ett och den efterföljande volymen, Höstens skuggor. Framförallt är det Angela och hennes vandring från flicka till ung kvinna som påbörjas för att sedan kulminera i de följande volymerna.

Bilden ovan är från Mai Zetterlings filmatisering av böckerna, Älskande par, och föreställer Angela och Bell.