Då och då går jag förbi de big-bags som har en tendens att kanta gatorna så för en sliten våning skall ”förädlas” (läs förfulas). Då och då ligger där resterna av gamla linoleumgolv. På senare tid har jag börjat spara på dessa spillror. På bilden ovan (klicka på den för större format) syns tre mattor. Fiskbensparketten skulle kunna vara från 30-talet, jag fann den på Hantverkargatan. Jag hade en liknande matta i Fredhäll och den var mycket sliten, men jag fernissade den och med hjälp av en matta såg golvet skapligt ut. Till höger syns två mönster som jag gissar främst använts i kök. Det ljust grågröna är identiskt med den matta som låg i mitt kök här på Gärdet när jag flyttade in. Det nedre är en variant på de rutiga köksgolv som varit populära under lång tid. Det kommer från en liten lägenhet på Söder, i krokarna av Skanstull. Rätt snyggt tycker jag.
Linoleum, trasmattor och ett brädgolv
Då och då hittar man autentiska miljöer som visar hur man en gång inredde och smyckade sitt hem. Med autentisk menar jag inte nödvändigtvis att utförandet överensstämmer med byggnadsårets, utan snarare en miljö där tiden stannat och bevarat ett visst utseende, ett utseende som ofta är mer intressant än en omsorgsfullt återställd miljö.
På bilden ovan ses ett golv som genom åren har genomgått ett antal förändringar. Underst vanliga golvplank målade i en brunbeige färg som ursprungligen verkar ha varit gråblå, ty vid ommålningen har man inte målat under den tryckta linoleummattan som imiterar fiskbensparkett. Mattan var dock dyrbar och man hade inte råd att täcka hela golvet som därför fick vara bart ungefär en dryg meter närmast väggen. På detta har man lagt vanliga trasmattor i rad som det var brukligt förr i tiden.
Vackra, men svåråtkomliga linoleum
Inget är så svårt att finna som vackert linoleum. Golvmaterialet är på intet sätt ovanligt, men de flesta mönster är rent förskräckliga och de enfärgade lite trista. Min personliga favorit är jaspé. Diskret och dessutom vackert och det fanns i en uppsjö av olika färgställningar. På bilden ovan ses ett mer ”futuristiskt” mönster som jag misstänker är från 50-talet. Kåken som det satt i var dock ombyggd 1946, men det är mycket möjligt att denna extratoalett inreddes senare.
Linoleum fanns av två olika sorter: tryckta och genomgjuten. Den sistnämnda varianten är slipbar och är därför mycket hållbar. Efter slipning och fernissning kan ett slitet golv bli som nytt. Det tryckta golvet är dessvärre inte lika hållbart och man får finna sig i att mönstret så småningom nöts bort. Ett linoleumgolv kan också bonas med bonvax och blir bara vackrare med åren.
Byggnadsvårdsföreningen har en utmärkt artikel om linoleum. Läs! Titta också på denna fina annons från 1919.