Lincoln Continental Mark IV och V var väl tilltagna amerikanska lyxbilar som mätte runt 5,8 meter i längd.Bjässar, men så elegant formgivna att viss sportig elegans kunde förnimmas. Jag finner dem mycket tilltalande.
Bilarna var dock på många sätt rätt hopplösa, ty de var tunga och hade under några år en V8 på 7,5 liter, vilket gav en tämligen olidlig bensinförbrukning. Tack vara allehanda accessoarer, var denna modell ytterst bekväm. Luftkonditioneringen var en riktig klimatanläggning som endast krävde att användaren angav temperaturen i bilen, resten skötte automatiken.
År 1976 lanserades Designers Edition som innebar att Givenchy, Bill Blass, Cartier och Pucci fick ta fram var sin bil med unik färg och klädsel. Givenchy valde en lackring som gick i Aqua Blue Diamond Fire med ett vinyltak vars kulör benämndes White Normande. Man kunde välja mellan velour- och läderklädseln. Lädret var, märkligt nog, upp till 500 dollar billigare.
Lincoln Continental från dessa år är en tilltalande modell, mycket beroende på att hela idén är smått galen. Det närmaste man kan komma en rullande budoir och det är inte det sämsta. Jag är dessutom mycket förtjust i det galna koncept som gamla amerikanska bilar kan sägas vara och det mest för att de är mer eller mindLre osannolika med dagens ögon.