Publicerat

Hemslöjdsutställningen på Liljevalchs

I somras hälsade jag på en gammal dam som jobbat på Hemslöjden i Luleå i många år och hon berättade om den gång när de blivit kontaktade av ett stort museum i Stockholm som bett om slöjd från länet. Noggrant gjordes ett urval och alstren sändes till huvudstaden. Tyvärr kom de i retur: ”vi är inte intresserade av fabrikstillverkat” löd de beska orden.

Att dagens hemslöjd skulle tas för maskintillverkad håller jag inte för sannolikt. Visserligen finns det en hel del utövare av klassisk hemslöjd som är skickliga, men dessvärre kan inte detsamma sägas om gemene man som skapar nyskapande hemslöjd. Förritin var det av yttersta vikta att baksidan var lika fin som framsidan, något som i ärlighetens namn kan te sig en smula fånigt idag, men jag tycker att ett gott hantverk hör till de grundstenar varmed hemslöjden vilar.

Liljevalchs utställning imponerade inte alls och det va två orsaker: den var rörig och det fanns ingen historisk förankring. Visserligen är jag av den typ som hellre borde ha gått till Nordiska museet, men en viss tillbakablick vore på sin plats. Rörigheten var det värre med. Att ständigt bläddra i en liten katalog för att veta vad man såg var tröttsamt, ännu mer tröttsamt var det att verk 0348 kunde stå bredvid 0912 vilket gjorde att man ständigt bläddrade i häftet. Dessutom fann jag ett nummer som inte fanns med i katalogen (nej, det var inge löv!).

I ett rum fanns det gott om stickat, ull och lin. det var det vackraste rummet. Alstren höll hög kvalité på många sätt och exponeringen var snygg. besökaren fick både se råvaran och resultatet. Intressant! I andra rum fick man vända bort blicken för att slippa se de taffliga stygn som någon entusiast sytt på ett tygstycke för att vara en smula originell. Hmm.

 

en annan dag går jag till Nordiska museet och sedan återkommer jag med rapport.

Publicerat

En god och tyskvänlig jul tillönskas

Detta är ett tvättäkta julkort som den svenska organisationen Nationalsocialistiska Blocket gav ut en gång på 30-talet.Snyggt, verkligen, men nog är det kusligt att tänka sig att en sådan hälsning damp ned i åtskilliga brevlådår lagom till jul.

Jag har varit på utställningen Helvete på Liljevalchs och vykortet ovan var utgångspunkten för Ann Böttchers ryamatta. Tyvärr var själva nazikorset inte utfört i vitt utan helt enkelt som ett hål. Lite opraktiskt om man skall använda den på traditionell, bonad fiskbensparkett.

Bland mina favoriter på utställningen hörde Dick Bengtssons målningar. Framförallt gillade jag Domburgsviten och en målning föreställande en amerikanskrysk fabrik. Tyvärr kommer jag inte ihåg verkets namn.

En omedelbar favorit var också Marcus Larsons Hav i månsken med fyr och brinnande ångfartyg. Det finns någons lags romantik i det dramatiska tavlan som jag finner tilltalande. Ett mer konceptuellt verk behöver man oftast få förklarat för sig för att kunna uppskatta och det kan jag tycka är en nackdel. Dessutom är konceptualisterna sällan romantiker.

Goyas grafik och Jacquets Callots teatermodell av helvetet fann jag också sevärda, till skillnad från Ulrik Samuelssons urtrista Gallerixkonst. Då jag är allt annat än bra på att kommentera konst, föreslår jag att nu själva gör ett besök och bildar er en uppfattning.

Publicerat

Drömhem, ja kanske, på Liljevalchs

På Liljevalchs visas just nu 11 farbröders och 2 tanters drömrum i en utställning som pågår sommaren ut. Dessa antikexperter har hämtats från SVT:s program Antikrundan och en del av dem, Knut Knutsson t.ex,  är välkända för den stora allmänheten.

En av de roligaste interiörerna var Joakim Bengtssons köksinteriör som byggts av Byggfabriken och vars skåp och lådor fyllts av alla de köksutensilier som Bengtsson älskar. Eftersom jag själv är livligt förtjust i mer eller mindre praktiska ting som hör hemma i kökets sfär, fann jag det helt underhållande att studera knivslipare, miniatyrrånjärn och allehanda formar för choklad och marsipan. För att inte tala jordgubbsskeden och apparaten som med lätthet skivar skinka. Bengtssons egna hem, ett vackert stadshus från 1700-talet, finner ni i detta reportage från Antikvärlden.

Det var också roligt att se ett nytt kök i gammal stil som tack vara sin ungdom helt saknade den patina som kommer efter år av slitage och ommålningar. Min enda invändning mot detta kök är att jag själv hade valt att inreda köket utan alla de högskåp som inte hör denna tid till. Istället hade jag satsat på ett inventiöst serveringsrum med tillhörande handkammare som komplement till ett enklare kök med öppna hyllor.

Knut Knutssons interiörer var fint uppbyggda även om jag inte gillade alla hans grejer. Skåp, bord, spegel och porslin på denna bild var dock vackra att titta på.

Detta skrivbord var verkligen fint och mycket patinerat. Tyvärr har jag glömt vilken utställning det snickrades ihop för. Längst till vänster i bild skymtar Jonas Bohlins plåtskåp.

Vissa av drömrummen var dock lite trista och verkade vara gjorda för att exponera de ting som vanligtvis skulle ha stått utställarens egen antikbutik. Det var inte alls spännande. Annars fann jag det rätt intressant att lära känna personer genom deras saker.

Publicerat

Liljevalchs en helt kylig dag i februari

Liljevalchs

Jag var på Vårsalongen en kylig dag i februari. Vädret var vackert och jag fick vänta en stund på mina vänner och passade på att fotografera byggnaden. Carl Bergstens skapelse från mitten av 10-talet väldigt vacker och byggnadens detaljer har ägnats stor omsorg.

Liljevalchs

Fasaden som vetter mot Blå porten är ståtlig och där har man gett plats åt en smärre servering i den pampiga portiken. Stolarna i gjutjärn står helt övergivna i kylan.

Liljevalchs

Jag tycker om att fotografera på vintern. Liljevalchs är en alltigenom vacker anläggning, men när det gäller förfulade byggnader är snön och frosten ett utmärkt medel att ha till hands för att dölja de värsta skavankerna. Tänk på det, när ni ser något fint som ni vill fotografera utan att för den skulle behöva retuschera i efterhand.