Då och då går jag över bron till Lidingön. Jag promenerar längs med den lilla bro där Lidingöbanans tåg passerar med jämna intervaller.
Där bron angör ölandet, finns ett förtjusande virrvarr av banor. Gångbanor, tågbanor. Och ovanför susar den stora motorvägsbron förbi.
Mitt i alltihop står en liten kantig gulmålad liten byggnad. Kanhända ett trafikstört läge, men utsikten måste vara helt bedårande.
När jag senast passerade låg snön djup och vattnet var endast öppet precis under bron. I övrigt var allt lugnt, stilla och fruset. Och soligt och vackert.