Publicerat

Ett jugendhus som aldrig blev funkis

Fasad Rehnsgatan 1945

I korsningen Sveavägen/Rehnsgatan ligger ett gammal jugendhus. Vägg i vägg mot Sveavägen finns ytterligare två hus från samma tid vars fasader är mer eller mindre samkomponerade. I mitten av 40-talet var de gamla kåkarna från tidigt 1900-tal omoderna och man planerade att helt förnya Sveavägen 96. Uppdraget gick troligtvis till Lennart Tham och ytterligare en arkitekt. Signaturerna på ritningarna är dock så suddiga att jag inte kan tyda dem. Av någon anledning gick dock planerna i stöpet och förslaget som är signerat oktober 1945 realiserades aldrig. Här finner ni planen från 1902

Ombyggnaden är mycket genomtänkt och dessutom är de nya lägenheterna påkostade. Gårdsflyglarna skulle rivas och istället skulle två våningar byggas på det gamla huset mot Sveavägen. För att det skulle gå verkar man ha sänkt bjälklaget mot vinden och därmed gett våningarna på 4 trappor en lägre, modern takhöjd. Ovanpå detta plan skulle det byggas två nya våningar, den översta indragen.

Mot Rehnsgatan behölls den ursprungliga takhöjden på 4 tr, istället ritade man högst upp in två etagevåningar samt en liten ateljévåning med alkov och kokvrå. I övrigt består huset av 2-3 rum och kök med matrum eller jungfrukammare. Tvåorna saknar öppen spis, men de större har naturligtvis denna trivselhöjande detalj. Mot Sveavägen hittar vi en mycket fin trerummare med både matrum och jungfrukammare som dessutom har fått en synnerligen väl tilltagen öppen spis! Hörnlägenheten har kvar sin stora matsal och ett varsagsrum med öppen spis i hörnet. Ett välinredd serveringsrum ligger mellan kök, matsal och hall.

Planlösningarna från 40-talet kan ni studera här: Plan 2-4 trappor 1945, plan 5 tr 1945 och plan 6 1945.

Jag tycker att det är synd att ombyggnaden inte kom till stånd. Bäst hade kanske varit om man bevarat våningarna på 1-3 trappor i oförändrat skick men byggde 4-6 trappor i flott funkis. Det hade gett ett mycket intressant hus!

Hur mycket huset renoverats genom åren vet jag inte, men tyvärr har det fått nya, fula fönster och jag gissar att en hel det har hänt även interiört. Så här såg fasaden mot Sveavägen ut 1902.

Publicerat

En Jönköpingsvilla av Lennart Tham

Jönköpingsvilla av Lennart Tham

Lennart Tham är ingen känd arkitekt idag, trots att han ritat mängder av hus. Ett par av dem ligger vid Klarabergsgatan och gränsar mot Klara kyrka. De är fina representanter för en den eleganta 50-talsarkitekturen.

Tham titade också åtskilliga villor och bland annan denna flotta skapelse som ligger på en höjd vid Vätterns strand. Fasaden är putsad och taket belagt med eternitskiffer. Som ni ser är delar av fasaden helt uppglasad.

Jönköpingsvilla av Lennart Tham

Mot gatan däremot, är intrycket ett annat. Fönstren är små och sparsamt utplacerade. Fasaden påminner om en mur, men ger ett tilltalande intryck tack vare det asymmetriska utförandet som förstärker tomtens ojämnhet.

Jönköpingsvilla av Lennart Tham

Inne i vardagsrummet har en öppen spis placerats vid fönsterväggen. Vardagsrummet är det rum som syns längst till höger på bilden högst upp. Notera också de svävande fönsterbänkarna som monterats på två olika höjder.

Jönköpingsvilla av Lennart Tham

Matsalen ligger intill vardagsrummet och dessa rum förbinds med en trappa, ett galleri, och det arbetsrum som syns i bildens fond. Taket i sällskapsrummen är i vitkalkad, ohyvlad furu. Golvet i vardagsrummet av grå kalksten, i galleri och entré av bonat tegel samt i matsalen av grå glasmosaik med tegelfris.

Ytterligare en trappa finns i villan och den går upp till sovrumsvåningen. Här en bild som visar på det dekorativa trappsmidet, ”Domaredansen”, av skulptör Niklas Göran. Avslutningsvis planritningen på denna småländska praktvilla (observera det välplanerade/välplacerade serveringsrummet!).

Publicerat

Nybyggnad och rivning vid centralen

orgelpipan_liten_bildSom bekant är Citybanan under byggnation och detta jättelika projekt har resulterat i vissa smärre bryderier angående ny entré till stationen. Det har diskuterats huruvida den skall förläggas till Hotel Continentals tomt, eller till hörnet Klara Västra Kyrkogata/ Klarabergsgatan i kvarteret Klockstället. För en dryg månad sedan revs den annexartade byggnaden som tidigare innehöll hotellets matsal och nedgången till tunnelbanan. Huruvida detta har med Citybanan att göra, vet jag inte, men jag antar det.

Hur som helst har man på Yimby diskuterat om det inte vore klokt att bygga en ny byggnad på Continentals gamla tomt och sedan låta riva byggnaderna vid Klarabergsgatan för att på så sätt frilägga den grönskande kyrkogården. Byggväxling kallar man tilltaget att bygga en stor byggnad som ersätter flera äldre. Jag tycker att detta är rena tramset, ty jag förstår inte hur man kan tycka att det vore en bra idé att bygga ett fult och högt hus på hotellets plats och dessutom förstöra friden på kyrkogården genom att ta bort de byggnader som skapar denna skyddade oas. När byggnaderna vid Klarabergsgatan restes i slutet av 50-talet, i samband med gatans breddning, fanns det planer på att låta de avrivna tomterna var obebyggda, men som Arkitekt Lennart Tham uttryckte det när man motiverade en nybyggnad: ”den som liksom jag har haft sin verksamhet i dessa trakter, har knappast kunnat undgå att charmeras av den stämning och stilla frid, som alltid råder under de höga träden” (Byggmästaren, 1956). Här på bilden intill, ses den ena byggande, den i kv. Orgelpipan. I fonden tronar gamla Continental. Byggnaden i kv. Klockstället, närmare hotellet, är ännu inte uppförd. Klicka på bilden för att se den i större format.

Jag förstår mig inte alltid på diskussionerna på Yimby. Ibland får jag för mig att de är av precis samma skrot och korn som de styrande under 50-60-talen, andra gånger är det befriande att höra deras åsikter när Stockholm stad vill bygga ännu ett hus i någon slags funkispastisch. Jag måste få citera en kommentar på yimby.se angående en eventuell rivning av Continental: ”Glädjande att man också planerar att riva den befintliga byggnaden. Gedigen eller inte, det är knappast en byggnad som man gläds över om man inte är 60-talsromantiker”. Dessa meningar är som ett eko från 50-talet när de förkättrade gamla 1800-talshusen (och äldre) revs i parti och minut. Hur få var det inte som var 80-talsromantiker på den tiden! Hade det funnits fler, hade vi idag varit ägare till ett helt annat cityområde.

Läs om Yimbys förslag till nybyggnad på hotelltomten och rivning av husen vid kyrkan här, och fortsätt sedan till Arkitekturs blogg där man skriver om att de konkreta planer som nu finns på att riva Continental och bygga en ny högklassig byggnad.

Jag undrar i mitt stilla sinne om det kan finnas något mer reaktionärt än att föreslå att om man nu trots allt skulle riva Hotel Continental, ersätta huset med en låg byggnad, utförd med traditionella byggnadsmetoder och i högkvalitativa och beprövade material.