Brigitte Bardots och Laurent Terzieffs sensommarromans under två veckor i september resulterade i filmen À coeur joie. Här ytterligare en bild från filmen. September är en alldeles förträfflig månad ty då kan man plocka sommarens sista ros, fånga morgonsolens solglitter i den fuktiga växtligheten och flanera i Humlegården, i den lövsal där ljuset är milt och marken nu börjar täckas av gulnande blad.
Igår promenerade jag från Söders höjder hem till Gärdet. Jag hjälper till att reparera en gammal tobaksaffär som nu skall tjäna till kontor/ateljé och fann det klokt med en stärkande promenad. Vad det är vackert vid Karl XII:s torg! Kungsträdgården vore en underbar plats om det inte var för alla förskräckliga evenemang. De har inget där att göra! Jag är svag för fasaderna vid Kungsträdgårdsgatan, Jakobs kyrka och backen upp mot Västra trädgårdsgatan. Västra trädgårdsgatan förresten, där låg det De Geerska fideikommisset, på den plats där nu Tändsticksbolagets ståtliga byggnad ligger. Grannhuset, som också hörde till De Geers egendom, finns fortfarande kvar, men det är inte privatbostad längre.
Det fanns en tid när Sveriges förnämsta familjer hade sin hem på denna gata, men den är förbi!
Men åter till september. Vi lyssnar på Frankie Vallis September Rain.
How I remember loving you, that’s September love we knew, when the leafs got loved to. Gone are the golden days we shared, when I held you, when you cared, all have vanished in the air.
Vänder vi på singeln får vi lyssna på I make a fool of myself.
When I away from you
I know what to say and do
But every time you’re near
My courage disappears
The words are on my lips
When my composure slips
While you’re collected and cool
I make a fool of myself
Kanske får det vara nog med septemberromantik för denna gång. Om inte, lyssna på The things we did last summer.
The boat rides we would take, the moonlight on the lake,
The way we danced and hummed our fav’rite song,
The things we did last summer, I’ll remember all winter long.