Tänk, jag trodde att det bara var Ulla Sjöblom som sjöng på svenska som man sjunger i Paris. Så fel jag hade, det inser jag nu när jag lyssnat på Monica Nielsens utmärkta Jag har dansat som ligger på en EP som gavs ut 1959 av skivbolaget Knäppupp. Jag är osäker på om samtliga Forssell-texter på denna skiva är gjorda till melodier komponerade av Léo Ferré, men denna är det i vart fall.
Kombinationen Forssell/Ferré förknippas annars mest med Ulla Sjöblom och de inspelningarna kan man lyssna på här.
Detta är ett gammalt inlägg som jag repriserar. Idag lyssnade jag nämligen på nytt på Sjöblom och det tycker att det är dagsatt på nytt slå ett slag för hennes inspelningar.
1956 spelade Ulla Sjöblom in en svensk version av den franska sången Le Déserteur av Boris Vian (text av Lars Forssell). Visan blev totalförbjuden i Frankrike och även i Sverige blev det rabalder vilket fick till följd att skivan drogs in, ett beslut som sedan ändrades och den kunde säljas igen.
Jag står här på ett torg
De fattigas piano
Jag står här på ett torg, som den svenska versionen heter, är en av de finaste svenska inspelningar jag vet. Dessvärre är den en smula kuslig och så sorglig att jag sällan vågar spela den. Den handlar om någon som förlorat sin kärlek i ett krig. Skivans b-sida är De fattigas piano, en schlager på modet som Lars Forsell skrev en ny, och bättre text till. Den ursprungliga svenska är rejält banal. Originalet heter Le piano du pauvre.
Ulla Sjöblom var mest känd som skådespelerska, jag minns hennes bäst i Sparvöga, en TV-produktion som spelades in strax innan hon avled.
Mer av Ulla Sjöblom att lyssna på här på Rävjägarn finner ni här. Besök också Spotify, där finns hennes insjungningar av Sonja Åkessons texter.
