Min alldeles egna Beautyhörna del 1

Detta med mode intresserar mig inte särdeles mycket längre. Det är klart att jag gillar kläder, men att följa modets växlingar skiter jag i, men påverkas naturligtvis av vad som finns att köpa i handeln. Jag har alltid varit en trogen kund på Myrorna och jag kompletterar med att handla på HM och Weekday.

På bilden ovan är Laila Loales på vinterpromenad. Observera de fräcka benvärmarna och stickade mössan i trevlig rosa kulör. bilden skall ses som del två i en diptyk (den första hittar ni här). Inspirerad av Lovisienstadts Beautyhörna tänkte jag att det är på tiden att jag tar modet på allvar. Uppenbarligen är kläder någon som intresserar för snart sagt vilken jädra skitblogg som helst har en kärring som berättar om sina outfits. Det borde hon inte göra, ty ”bloggerskor”har över lag så dålig smak att modetipzen borde förbjudas.

Nu skall jag dela med mig av två modefynd!

Dagen innan julafton fyndade jag ett par mycket snygga kängor på Myrorna för 170 kronor. Oanvända och av mycket hög kvalité. Jag är mycket nöjd.

Då och då händer det att jag styr ut mig lite extra, som på nyårsafton till exempel. För ett par år sedan köpte jag en tjusig rock på Herr Judits. Den bar jag tillsammans med en blodröd sammetshalsduk och en keps av gammal klassisk modell. Bilden borde jag egentligen inte visa pga olämplig och för ungdomen skadlig (ty den togs av Sofia Runarsdotter efter att vi och vakten hade kommit fram till helt skilda åsikter angående lämpligheten av att gå in på festen med en öppnad flaska och två glas – och därför tvingades vi fira in det nya året på Cementas parkeringsplats).

Nu hopps jag att ni med spänning och entusiasm följer min egen Beautyhörna!

Hot news från modeveckan norröver

När Rävjägarns utsända anländer glesbygden är allt förträffligt ordnat. Här och där längst med de smala grusvägarna har speciella platser för oss modemänniskor anordnats. Det är bara att hålla utkik efter de med skylten M försedda platserna om man är ute efter något moderelaterat. På andra ställen, uppmärkta med SM, ställer man sig när det är dags att nyttja sociala medier, ty i dessa områden är det sällan det ordinarie 3G-nätet fungerar. Här är det ”smalband” som gäller.

Okunniga människor tror att den nordsvenska ungdomen klär sig i folkdräkt, men så är faktiskt inte fallet. På bilden ovan ses den västerbottniska modellen Laila Loales i en praktisk stickad långkofta. Garnet är växtfärgat med för området typiska örter. De långa strumporna har importerats av en thailändska i trakten, precis som skorna. Snyggt, enkelt och praktiskt.

Höstens storsäljare väntas på denna näverkeps som är helt omöjlig att motstå. Den är så piffig att det runt juletid knappast lär finnas en enda ogift bonde kvar i hela vårt land. Med största sannolikhet är den lika användbar för de stockholmare som besöker Slakthuset eller Riche.

Åtskilliga är de evenemang som anordnas i byarna. Ånäset, till exempel, har slagit på stort och ordnar visning i hembygdsgården Galgbacken. Icke moderiktiga besökare avrättas utan pardon och de mer trendriktiga får gå på fest på Royal. Hårt, men rättvist.

Glesbygdsbonden, i blåställ och med reklamkepa, har blivit något av en sällsynthet och detta borgar för hans snara återkomst på modescenen. I byarna längs med Ratan kan man redan nu märka att blåställen blir en allt vanligare syn. Likadant är det med de förr så förkättrade fruklänningarna som nu börjar synas på Golfrestaurangen i Robertsfors. Det om något, är ett säkert tecken!

Laila Loales intar Konstakademien

Utanför

Sensommarsolen hade försvunnit bakom stadshusets torn och kvällen var ännu ung, men skuggorna var långa och dolde vardagen med sitt svärtade mörker. Laila Loales steg ur bilen, torkade en tår och gick uppför trapporna, in på Konstakademien.

Nedre trapphallen

I trapphallen var nattens slummer inte något man hade i tankarna. Uppsluppna, ja nästintill våryra, roade man sig i den stillhet som sänkt sig över lokalerna när besökarna lämnat huset. Ljudet av svarta pumps ekade i det lanterninförsedda rummet när Laila med raska steg förflyttar sig till övre botten.

Dukade bord

En trappa upp stod skulpturerna på rad i den tilltagande skymningen. Tvekande, var det kanske dags för dem att kliva ned och delta i kvällens festligheter?

Laila Loales övar

Laila Loales satte sig framför flygeln och slog an ett ackord. Himlen utanför var fortfarande ljus och från balkongdörren strömmande frisk och av höstens dofter mättad luft.

Laila Loales spealar

Av dagsljuset återstod endast skärvor, när Laila lösgjorde sig från skuggorna och satte sig framför det svarta instrumentet. Publiken hade andäktigt bänkat sig med champagneglas i hand, men sorlet hade flytt. På flygeln lyste tre stearinljus och de stora fönstren gapade tomma ut mot den mörkblå himlen. Det var sommarens sista kväll och imorgon hade hösten oundvikligen gjort sin entré.