Publicerat

Till Sigrid Friedman, bildhuggaren

Amelie Posses dedikation till Sigrid Friedman

Jag började bläddra i mitt exemplar av Posses Åtskilligt kan nu sägas, boken om den antinazistiska motståndsrörelsen Tisdagsklubben. Jag har läst den tidigare, fann den en smula tråkig, märkligt nog. Denna gång noterade jag verkligen (och scannade in) dedikationen som Amelie Posse skrivit Sigrid Friedman. Jag gillar handstilen; driven men lättläst. Fint också att hon i efterhand infogat orättfärdiga innan hugg.

Och historiens vingslag!

Det var Sigrid Fridman som gjorde Kentaur, den kraftfulla skulptur som står högt ovanför Stadsbiblioteket på Observatorielundens ståtliga ås. Det tog sin tid innan detta praktverk blev placerat, men till sist hamnade det där och där gör det sig bra. Om intrigerna bakom verket står att läsa i texten Kentaur av Klara Johanson (som för övrigt var Johansons älskarinna under många år).

Publicerat

Observatorielunden och Kentaur

Vårgrönskan börjar bre ut sig och högst uppe på berget, i bildens mitt, syns Sigrid Fridmans Kentaur. En mycket vacker staty.

På min arbetsplats har vi friskvårdstimme. Jag motionerar inte, jag fotograferar. Resultatet blir detsamma; jag går omkring på gatorna i södra vasastaden. Iband ger jag mig av norrut. hade jag haft en stegräknare, hade jag legat bra till i Wellnets tävling.

Jag har blivit tämligen förtjust, för att inte säga förälskad, i Fujis FP-100C. Mina första bilder med Fujis FP-100C-film var dessvärre av typen Silk. Den blev inte bra. Men denna, som är högglansig och har identisk känslighet blir prefekt, om man bara övrexponerar den ett steg. Se bara på bilden ovan. Den är som en målning. helt underbar och lite diffus. Och jag som sörjde den gamla Polaroid 669-filmen! Jag har 90 exponeringar liggandes i skafferiet som måste förbrukas snarast, i sommar, när solen är som hetast. Sedan är det för sent och den har torkat.