Ralf Parland får nog sägas stå i skuggan av sin mer kända broder, Henry Parland. I novellsamlingen Hem till sitt hav möter vi diverse individer i Karelen. Onkel Georg, farmor Andrejeva, Vanda Vassiljevna och de andra i de små byarna är udda existenser i en värld där det tillrättalagda skulle vara avvikande.
Jag är faktiskt rätt förtjust över denna novellsamling. En tidigare bok, En apa for till himmelen, fångade mig inte alls på detta sätt. Förtjänsten ligger nog till stor del i hur fint han skildrar barndomens Viborg på Karelska näset. Även om dessa korta berättelser kanske inte är självupplevda – flera av dem är dessutom alltför fantastiska – har de en nyans av en tid som ligger mig varmt om hjärtat. En tid när man knappt visste vad som hände runt om i världen och om det väl hände något, fick man veta det först långt senare.
Min favorit i denna volym är onkel Georg som kan allt om väder. Tvärsäkert meddelar han att ”nu ser det ut att mulna och termometrarna bär sig åt som om det blev varmare – men den som har en smula omdöme förstår utan vidare att det kan gå rakt tvärtom!”.