detta är en bok jag verkligen kan rekommendera. Den är välskriven, elegant och mycket fängslande. Det är ingen vanlig memoarvolym, utan snarare som novellsamling där Tidblad skriver om vad hon upplever i vardagen och om sitt lev på och bakom scenen. Hon skriver om sina påkläderskor, bland annat om fru Yggesen, vars syster hade damfrisering och var en dag lite väl finklädd på jobbet vilket fick den en gång välkända skådespelerskan Thecla Åhlander, som skulle få sitt hår gjort, att utbrista: ”Jo, jag tackar jag. Genombruten blus och guldmedaljong!”
Hon skriver också om en porslinsräv som hon en gång fick i present, och med en liten min förrådde att detta inte var en present som hon helst önskat.
Denna lilla skrift, cirka 150 sidor, utgavs 1973, ået innan Tidblad avled. Det är synd att hon inte fick fortsätta med sitt skrivande. Hon saknade sannerligen inte talang.
Äntligen fick jag se den, Norrtullsligan i filmatiseringen från 1923. Sjukt gammal och dessutom stum, men oj vad den var fin och förvånansvärt modern. Framförallt var texterna (som brukligt visas med jämna mellanrum) lysande. De var sparsmakade och lite torrt lustiga.