Praktiska handböcker är alltid till stor nytta. Själv läser jag gärna verkstadshandböcker, men den genren skall vi inte behandla här. Istället skall vi titta närmare på volymen Värdinnans ABC, praktisk handbok av Mary T. Nathhorst (1930). Att läsa den boken, ger en rent sociologisk inblick i den tidens mer privilegierade människors vardag. Jag saxar ett par stycken:
Nu några ord om hembiträdets klädsel, när hon öppnar dörren för visiterna. Har man två jungfrur, så skall husan vid lunchen utbyta morgonens ljusblå klänning mot en svart med tillhörande serveringsförkläder och mössa med eller utan långa band (stökdagar utgöra ju undantag).
I allmänhet gäller den regeln, att landsorten tycker om visiter och att man där överhuvudtaget har mer tid för sin nästa, samt att stockholmarna, om de kunna, försöka slippa både göra och taga emot visiter.
Tillhör mannen emellertid ett fritt yrke och inte en kår, väljer man umgänget mera fritt, och det beror då mycket på en själv, om detta umgänge blir en viktig del av ens liv, dvs ens vänner, eller bara sällskapsbekanta.
Nu utgöras lunchväninnorna kanske i stället av relativt högt eller rikt placerade damer, vilkas män kanske inte skulle passa in med värdinnans egen man. Många värdinnor har på detta sätt fått ett lunchumgänge, som, om man vore snobbig, skulle sägas vara finare än det ordinarie middagsumgänget.
Förutom dessa handfasta råd, beskrivs olika tillställningar, till exempel Det verkliga five oգlock, Hur man skall ordna ett kafferep?, En middag i all enkelhet och I vardagslag. Praktiskt, om man saknar erfarenhet på området.
En annan flitig författarinna var Elise Adelsköld (1878-1946). Jag är särskilt nyfiken på volymerna Handbok i servettbrytning (1928, 46 sidor) och Den kunniga husjungfrun (1925, 88 sidor).
Även blomsterlitteraturen har förändrats på senare år, i vilken riktning är upp till läsaren att bedöma. Läs här om den trevliga volymen Växterna i hemmet utgiven i serien DUKTIGA HEMBITRÄDEN på KF:s förlag .