Hedvig Ulfsparres unika textilsamling

Jag har en mycket intressant bok (eller snarare hade, kan inte hitta den just nu) utgiven av Nordiska museet (Tyg överallt, 2002) som handlar om den textila historien och där fann jag en text om Hedvig Ulfsparre som kom som husfru till Hofors Herrgård i början av 1900-talet. Ulfsparre hade utbildat sig till Röda Kors-syster och fick till uppgift att vårda den förmögne Per Eriksson som höll på att repa sig efter en lunginflammation. De två trivdes bra tillsammans och Ulfsparre blev husfru på bruksherrgården.  Brukspatron Eriksson hade ett stort intresse för textil och Hedvig fick fria tyglar att köpa in det bästa som gick att uppbringa på den tiden vilket hon också gjorde och hon anlitade såväl kända textilkonstnärinnor som hemslöjdsföreningar landet runt. Vid Per Erikssons död ärvde Hedvig hela den stora samlingen som hon själv hade byggt upp och den förvaltas nu av länsmuseet i Gävleborg. Hon ärvde också Kungsgården i Ovansjö och där levde hon fram till sin död 1963 och förde ett mycket gästfritt liv.

Som av en slump fyndade jag Hedvig Ulfsparre och Gästriklands textila slöjd på Antikvariat August häromdagen. Det är en mycket intressant bok som visar på Ulfsparres kunnande och engagemang och som presenterar åtskilliga bilder på både textilier och på hemslöjdsrörelsens förgrundsfigurer.  En utav dem var Lilli Zickermann som fotograferade 24 000 textilier runt om i landet. En stor del av dessa lät hon förstora och sedan färglägga. Ytterligare en betydelsefull person i denna sfär var Gustaf Ancarcrona som bildade den första lokala hemslöjdsföreningen i Leksand 1904.

Boken finns säkert på bokbörsen. Beställ den och läs, eller gå in på Länsmuseet i Gävleborgs webbplats och läs mer där.

Hemslöjdsutställningen på Liljevalchs

I somras hälsade jag på en gammal dam som jobbat på Hemslöjden i Luleå i många år och hon berättade om den gång när de blivit kontaktade av ett stort museum i Stockholm som bett om slöjd från länet. Noggrant gjordes ett urval och alstren sändes till huvudstaden. Tyvärr kom de i retur: ”vi är inte intresserade av fabrikstillverkat” löd de beska orden.

Att dagens hemslöjd skulle tas för maskintillverkad håller jag inte för sannolikt. Visserligen finns det en hel del utövare av klassisk hemslöjd som är skickliga, men dessvärre kan inte detsamma sägas om gemene man som skapar nyskapande hemslöjd. Förritin var det av yttersta vikta att baksidan var lika fin som framsidan, något som i ärlighetens namn kan te sig en smula fånigt idag, men jag tycker att ett gott hantverk hör till de grundstenar varmed hemslöjden vilar.

Liljevalchs utställning imponerade inte alls och det va två orsaker: den var rörig och det fanns ingen historisk förankring. Visserligen är jag av den typ som hellre borde ha gått till Nordiska museet, men en viss tillbakablick vore på sin plats. Rörigheten var det värre med. Att ständigt bläddra i en liten katalog för att veta vad man såg var tröttsamt, ännu mer tröttsamt var det att verk 0348 kunde stå bredvid 0912 vilket gjorde att man ständigt bläddrade i häftet. Dessutom fann jag ett nummer som inte fanns med i katalogen (nej, det var inge löv!).

I ett rum fanns det gott om stickat, ull och lin. det var det vackraste rummet. Alstren höll hög kvalité på många sätt och exponeringen var snygg. besökaren fick både se råvaran och resultatet. Intressant! I andra rum fick man vända bort blicken för att slippa se de taffliga stygn som någon entusiast sytt på ett tygstycke för att vara en smula originell. Hmm.

 

en annan dag går jag till Nordiska museet och sedan återkommer jag med rapport.