Jag har länge velat ha en praktpjäs ur denna tjusiga serie. De är tunga och dramatiska samtidigt som de är sköna och har en visst mått av stramhet. Sin debut gjorde Argentaserien på Stockholmsutställningen 1930, men det går inte att neka till att det står en verklig doft av klassicism kring Wilhelm Kåges mest välkända och framgångsrika skapelse. Inte minst dekoren har låtit sig inspireras därav. På sitt sätt kan man säga att Argenta var omodern redan vid sin introduktion. Kanske bidrog det till seriens framgång, ty funktionalismen hade några svåra år innan den på allvar accepterades. På 40-talet, när 30-talets hårda linjer på det stora hela mjuknat, upplevde Argenta sin främsta storhetstid.
För att hålla intresset uppe för Gustavsbergs prestigeprodukt, tillkom 1946 en nyhet i Argentafamiljen kallad Grazia. Grazia är vit och har en luftigare dekor. Den formgavs av Stig Lindberg och kan beskådas på denna bild. Grazia är helt annorlunda till sin framtoning och är verkligen ett barn av sin tid. Ett tilltalande barn av sin tid.
