Publicerat

Jag läser K Boyes kris på höskullen

Jag läser kris

Det var alltför pretentiöst  för att jag skulle kunna låta bli, så jag begav mig upp på höstkullen, detta meditativt vackra rum, för att fotografera mig själv läsandes Karin Boyes Kris. Det är viktigt att man står rak i ryggen, det hoppas jag ni förstår. För att göra saken ännu värre, lyssnar jag på Matteuspassionen när dessa rader skrivs.

Kris är en intressant roman, som jag ännu inte kan säga något väsentligt om. Kanske är den inte ens värd att läsas. Boken är till stora delar självbiografisk, läser jag i förskriften, och handlar om en ung kvinna som grubblar över vår herre och sin förtjusning i en annan ung flicka. Jag är dock intagen av den generation som verkade under första halvan av 1900-talet och känner, av oklar anledning, ett släktskap som jag inte tycker mig finna om jag ser på det sena 1900-talets skribenter, fotografer och konstnärer.

Och så ett lästips på påskhelgens sista dag. Dagarnas skum, litteratur från Norr- och Västerbotten.

Publicerat

När väckelsepredikanten kom till byn

Predikanten

När jag var liten sa tant Signe om mig att ”hajna blir nog försäljare eller väckelsepredikant”. Helt fel hade hon inte, ty kaffe och smörgåsar har jag faktiskt sålt, min karriär som väckelsepredikant är det dock inte mycket bevänt med.

Min moster som var född i början av 30-talet brukade berätta om forna tiders liv på landsorten och där var de frireligiösa inslagen inte alls ovanliga. Däremot var det inte alltför väl beställt med den kristna tron, vilket idag kan låtar underligt. Många var de fruar och fröknar som lät döpa sig av den enkla anledningen att de blivit tjusade av en stilig väckelsepredikant. Huruvida predikanterna utnyttjade detta för mer intim samvaro, förtäljer inte hennes berättelser. Ej heller om ladugårdsdrängar och hemmansägare gick i samma fälla.

Jag minns inte om det var Jeanette Winterson eller någon annan brittisk författare som skrev om en mycket framgångsrik försäljare av varor i den genren där Tupperware. Damen ifråga var inte endast en god försäljare, hon förförde framgångsrikt den ena uttråkade hemmafrun efter den andra. Dessa två yrken är mer lika än man kan tro. Uppenbarligen insåg även tant Signe det.

På bilden ovan har jag satt mig framför tramporgeln i den gamla byaskolan. Förhoppningsvis läses Rävjägarn även uppe hos vår herre, och jag hoppas att tant Signe får syn på bilden och blir verkligt belåten (med att hon hade rätt i sitt antagande).

Publicerat

Ån som slingrar sig fram genom byn

Det är visserligen en å, men vi har aldrig sagt något annat än älven. Kanske säger det mer om oss än om ån.

I mjuka svängar slingar den sig fram längs med skog och åkermark. En och annan tomt är tjusigt belägen på en liten höjd ovanför dess vattenyta. På våren brusar den en smula och är fylld till brädden, på sommaren flyter den mer stillsamt.

För hundra år sedan fanns fortfarande resterna av sågverksdammen kvar och då orsakade den lilla ån stora översvämningar längre upp i grannbyn. I mitten av förra seklet tog man så dynamiten till hjälp och sedan dess har framfarten varit tämligen blygsam och det är bara tysta sommarnätter som man kan höra den porla.