Paul Hedqvistkåk på Tavastgatan 7-9

Tavastgatan 7 9 Fasad 440px

På Tavastgatan 7-9 ligger en ganska speciell funkiskåk som ritades av Paul Hedqvist 1929. Den har tyvärr genomgått ett riktigt tokigt fönsterbyte så det är inte lätt att veta exakt hur huset såg ut när det var nytt. Var fönstren spröjsade om i trapphuset, eller var det inte et? Dessutom har de franska fönstren ersattsav vanliga fönster och enbart smidesräckena återstår. Huse är likväl mycket elegant och vilar på en stram kvadersockel och därovan ä fasaden gulputsad.

Lägenhetsplanerna är knappast några mästerverk och framförallt enkelrummet med en stor möblerbar hall får betraktas som ganska misslyckat, om man nu inte hör till den typ av människor som gillar hallar, men sällan lagar mat. Hörnlägenheten intill hade ursprungligen 3 franska fönster! Synd att inte de är kvar.

Eftersom bebyggelsen i kvarteret Ugglan Större inte är inventerad verkar det vara få som känner till att detta hus ritades av Paul Hedqvist. Förhoppningsvis är det något fler som vet om det nu.

Lyxvåningarna vid Furusundsgatan

Bo Flott Vid Furusundsgatan 440px

Bebyggelsen på Gärdets högsta punkt, uppe på Furusundsgatan, fick en påkostad utformning och lägenheterna inreddes med alla tänkbara finesser. Två av husen vid Furusundsgatan, nr 10 & 12, ritades av Gustaf Birch-Lindgren och här fanns sannolikt gatans luxuösaste lägenheter. Kök med diskmaskin, tjuvlarm samt spegelglas i vardagsrummens panoramafönster var få förunnat vid denna tid. Den stramt stiliga teckningen som illustrerar byggnaderna är dessutom mycket lyckad och det är inte svårt att lockas av dess förföriska linjer.

Kvarteret Ljuset är tidig HSB-funkis

Ljuset Skiss 440px

1929 års oktoberhus, ja så kallade HSB sina nybyggen då inflyttning nästan undantagslöst skedde denna månad, visade på helt nya linjer som gick i funktionalismens tecken. Vid den här tiden var det mesta som byggdes fortfarande klassicistiskt betonat och därför bör HSB:s nybygge i kvarteret Ljuset på Södermalm ha slagit ned som en bomb. Samma höst stod Färjan på Kungsholmen klar och den byggnaden har stora likheter med detta komplex och byggdes också av HSB. Ytterligare ett hus, Blåkråkan vid Roslagsgatan, uppfördes i samma veva, men kan också ha stått klart redan året innan ty här är portarna av klassicistisk modell och inte alls funkis.

På skissen ovan ser ni arkitekt Wallanders perspektivskiss som visar hur han tänkt sig det nya bygget. Nog är det imponerande och dessutom intressant att han inte ritat ut fönstrens indelning i horisontellt placerade lufter. Sven Wallander var en av HSB:s grundare och hade ett mycket stort inflytande över det som HSB byggde och det var även han som lanserade sopnedkastet.

Ljuset nybyggt 440px

Här en bild på det nybyggda huset. Ståtligt är det och dessutom får man säga ett det lever upp till den vision som arkitekten förmedlade på sin skiss. Tyvärr är det inte lika elegant idag då balkonger och portar bytts ut. Ljuset är likväl ett intressant storgårdskvarter med många riktigt fina lägenheter i det lite mindre formatet.

Året efter inflyttning, sommaren 1930, gick Stockholmsutställningen av stapeln och det var först så som den breda allmänheten fick stifta bekantskap med de nya strömningarna inom arkitekturen, men det var knappast någon nyhet för Ljusets invånare.

Otillåten ombyggnad, HSB Marmorn

Marmorn 6 Ostra Fasaden 440x298

marmorn-6-ostra-fasaden-ritning-440x298

Marmorn är ett stort HSB-komplex på Södermalm i Stockholm som till stora delar stod klart 1933. Arkitekt var som sig bör Sven Wallander och tillsammans med Kungsklippan som stod klart några år senare hör detta till HSB:s intressantaste komplex från decenniet. Marmorn har idag högst skyddsklass, dvs är blåklassad vilket nästan går att jämställa med byggnadsminne.

Tyvärr gjordes ett förödande fönsterbyte i slutet av 1970-talet. Samtliga fönster, förutom de smala 1-luftsfönstren och samtliga fönster och balkongdörrar  som vetter ut mot de långa, längsgående balkongerna, ersattes med nya vars karmar sattes in i befintlig karm. Inte nog med att karmarna blev avsevärt tjockare, 3-luftsfönster blev 2-luftsfönster med förskjuten mittpost och 4-luftsfönster blev 3-luftsfönster med en bred luft i mitten. Detta förvandlade fasaden totalt och idag svävar en doft av 1960-70-tal över gårdsfasaderna.  Ovan syns fasadritningen från början av 1930-talet och där syns fönstrens ursprungliga indelning.

Under 2016 har Marmorn 6, Lundagatan 38, renoverats vilket inneburit ny puts och nya fönster. Att byta ut de klumpiga 1970-talsfönstren var klokt, men att inte passa på att återställa indelningen till ursprungligt 1930-talet är oförlåtligt då detta är en blåklassad byggnad. Att heller inte kontakta SBK och är dessutom mer eller mindre olagligt. Att inte styrelsen eller HSB känner till vad som gäller är dessutom obegripligt.

Om jag skall säga något bra om renoveringen är det att man reparerat de ursprungliga portarna, inte bytt ut dom som man gjort på Kungsklippan, i Fredhäll och på Gärdet. Eloge för det. Dessutom uppfattar jag det som så att föreningen bryr sig om husen och tar reda på gamla dörrar och annan inredning. Jag misstänker att det rör sig om ett olycksfall i arbetet, att man inte visste hur huset såg ut när det var nytt.

Den som är intresserad av hur Marmorn 6 såg ut innan den senaste renoveringen, hittar bilder på google. Som ni ser var det verkligen på tiden att göra något åt de fula fönster som satts in på 1970-talet.

Avslutningsvis en bild från 1930-talet (tack Stockholmskällan) som visar delar av komplexet när det var nytt. Tyvärr nådde den balkongrenovering som gjorts inte ändå fram och så här elegant är inte fasaden idag.

Paul Hedqvistsritad funkisvilla i Skara

Img 7081

Detta torde vara Skaras första funkishus och det stod klart 1931. Det uppfördes för Sven Hallins och hans hustrus räkning. De hade låtit skarabyggmästaren Albert Bergling rita en villa som naturligtvis fått en fasad i klassicistisk stil, men det gillade inte herr och fru Hallin så de kontaktade Paul Hedqvist som redan våren 1930 hade de första skisserna färdiga. Uppenbarligen tillstötte inga komplikationer i form av klagande grannar el.dyl. och huset kunde färdigställas enligt arkitektens ritningar. Vid den här tiden var det inte helt ovanligt att den nya arkitekturen gav upphov till starka känslor.

I ett reportage i Svenska hem 1943 presenteras villan och vi får bl.a. se det vackra vardagsrummet.

Eriksgatan 7, Västerås 1:a funkishus

Img 6720

1931 stod denna vackra villa färdig. Den ritades av Robert Berghagen och antas vara den första i funktionalistisk stil i Västerås. Berghagen föddes 1892 i Östersund och fick sin utbildning vid KTH under åren 1916-18. Efter några år hos Ivar Tengbom startade han eget 1923. Hans största verk torde vara Hantverksinstitutet med adress Renstiernas gata 12/Sandbacksgatan 10.

I Stallhagen i Västerås finns en mängd villor, framförallt från tiden innan funktionalismens intåg, men även några från 1930-talet och framåt. Merparten av husen håller hög klass och det är tydlig att det fanns en hel del i staden som inte sparade på pengarna när de byggde villa. Det hus som Berghagen ritade är fortfarande i mycket fint ursprungligt skick, åtminstone exteriört, och ett väldigt bra exempel på tidig funktionalism. Dessutom tycker jag att det skiljer sig lite från villorna i Stockholm, det är helt enkelt lite stramare och mer utpräglat funktionalistiskt än villorna här i stan från samma tid.

En oerhört vackert 1940-talsentré

Floragatan 7 Inre Entre

Floragatan 7 yttre entre

På Floragaan i Stockholm finns ett mycket fint hus ritat av Sture Frölén uppfört 1942. Entrén slår det mesta, vilket gäller både in- och utsidan. Porten sitter i ett snedställt vindfång i ädla träslag.

Floragatan 7 inre entre

På insidan en vacker trappa och en intarsiavägg, Notera också pelaren som är mycket dekorativ.

Snygga Klarahallen av Hakon Ahlberg

Klarahallen Liten

Klarahallen liten

Klarahallen ritad av Hakon Ahlberg och färdigställd i början av 1930-talet och var ett komplement till den stora Centralsaluhallen intill. Byggnadens tak var i själva verket en gata, en originell lösning. Saluhallen hade stora glasfasader åt båda långsidorna, något som framgår av denna bild. Här ytterligare en bild som visar uppfarten i byggnadens ena ände. Klarahallen revs på 1960-talet, Centralsaluhallen vid Kungsbron fick stå ytterligare ungefär 20 år.

Norr Mälarstrand en gång på 30-talet

Norr Mälarstrand

Norr Mälarstrand

Jag letade bilder från Norr Mälarstrand på Stockholmskällan och fann denna som uppges vara tagen 1931 vilket gjorde mig rätt fundersam. Var verkligen husen färdigbyggda då? Det är inte speciellt svårt att söka i Bebyggelseregistret och ta reda på när husraden stod färdig, men när jag fann denna bild som uppges vara från 1927 insåg jag att det nog är något som är fel i dateringen. Här har vi ytterligare en bild, och denna gång från 1928. En koll i registret visar att de två hus som är närmast i bil std klara 1931 resp. 1932. Hur det kunnat bli så fel är jag bra nyfiken på, men samtidigt förstår jag ju att det inte är så lätt att lägga in bilder med korrekt datum. Fina är de i vilket fall som helst och det roligt att de finns tillgängliga digitalt.

Riktigt vackert badrum från 30-talet

Badrum Med Bidé

Badrum från sent 30-tal

Idag är e ovanliga, de gröna och blågröna halvkaklade badrummen som var så vanliga under 1930-talet. På bilden, som är tagen i Ekhagen, syns ett elegant som även har bidé. Ingång finns både från vardagsrum och sovrum. Toalett saknas och finns i ett separat utrymme intill kapprummet. Visst är det vackert med halvkaklade badrum! Oljemålad puts och kakel är en mycket tilltalande kombination. Även handfatet är snyggt och har kvar sina kranar, precis som badkaret. En ovanlig syn idag och jag gissar att även detta badrum är stambytt idag.

Paraden, funkisbio av Björn Hedvall

Biograf Paraden

Biograf Paraden

Biograf Paraden på Valhallavägen var Karl Hj Lundblads största och elegantaste biograf. Lundblad hade öppnat Tranan 1926 och byggde sedan vidare på sin kedja som kom att kallas Paradenbiograferna. Tranan i Fredhäll och Esplanad på Karlavägen var två av de andra. Enligt en annons från sent 30-tal ingick även Strand på St. Eriksgatan, Manhattan på Hantverkargatan och Caprice på St Eriksgatan i hans kedja. Esplanad öppnade först 1942 och finns inte med. 1966 verkar Lundblad ha sålt sina biografer till RI-teatrarna. Kanske var han då till åren kommen, jag vet inte. Hans fru avled också vilket tog honom hårt.

Paraden ritades av Björn Hedvall och hör till de tidigast byggda funkishusen i det nya Gärdesområdet. Lägenheterna är stora och på gaveln finns 5:or med jungfrukammare (om jag inte minns fel) med stora, rymliga rum. Huset finns kvar än i dag, men med fula 70-80-talsbalkonger. Biografen är nedlagt och skall bli bostadsrätter, men jag tror att foajén blir kvar.

Fantastisk finsk funkis i Tammerfors

Funkis I Tammerfors

Funkis i Tammerfors

Jag har haft semester! Sparsamt med inlägg under den perioden skulle man minst sagt kunna säga. Jag har bl.a. rest i Finland och i Tammerfors fann jag ett av de vackraste funkishus jag någonsin sett. Det var på intet sätt perfekt renoverat, men på hål var det helt fantastiskt. Fönstren hade tyvärr bytts, precis som dörr- och skyltpartierna. I Finland har man dock in i modern tid haft okopplade fönster så även i detta hus (gissar att det är först de senaste 10-20 åren som moderna energifönster slagit). Alla gamla funkisbyggnader har därför intågande fönster, hängda på var sin båge.

Adressen till detta mästerverk, som är precis så snyggt som funkishus brukar se ut på skisser från tiden, är Hämeenkatu 15 och byggåret är 1939. Mer har jag inte lyckat ta reda på.

Funkis i Tammerfors detalj

Som ni ser är balkongerna de ursprungliga, vilket gör oerhört mycket för det intrycket. De fönster som satts in har heller inte satts in i befintlig karm, utan på traditionellt vis, vilket gör resultatet avsevärt bättre. Det glasade trapphuset är dessutom ytterst dekorativt och den klocka som sitter över fönsterraden blir liksom en prick över ett i, riktigt tjusigt. Högst upp finns takterasser och eventuellt också lägenheter, det framgår inte riktigt.

Finland är fyllt av fin funkis och annan modernism, men det finns också gott om traditionell arkitektur. Jag kommer att återkomma till detta.

HSB-komplexet Marmorns balkonger

Marmorns Balkonger 1

Marmorns balkonger 1

HSB-komplexet marmorn är tämligen sorgligt renoverat idag. Nya fönster och balkonger har tagit bort det mesta av den ursprungliga fasadens lätthet och fräschör. Husens norrfasader som helt består av balkonger har på detta sätt ändrat åtskilligt i karaktär. endast en byggnad har kvar sin ursprungliga fasad om jag inte missminner mig. På bilden ovan ser vi dock 30-talsfasaden i sitt ursprungliga utförande. Stram elegans, mycket tilltalande. Och nu ett minne blott.

Sen 30-talsbalkong vid Skärmarbrink

Skärmarbrinksbalkong

Ibland hittar man synnerligen välbevarade balkonger som dock farit synnerligen illa av tidens tand och dåligt underhålla. Dessa måste ha varit mycket fina när de en gång var nya och målade i någon trevlig kulör. Plattan är av armerad betong och saknar kantbalk. Den sinuskorrugerade frontplåten börjar strax ovanför plattan och kompletteras med en handledare av rundstav. Enkelt och elegant! Det är bara att hoppas att kommande renovering görs korrekt, men det är säkerligen att hoppas på för mycket.

Ett flott 30-talstrapphus i jugendkåk

Entre Kungsholms Kyrkoplan 5

Huset i korsningen Kungsklippan/Kungsholms kyrkoplan fick vid ombyggnaden 1938 en synnerligen elegant entré! Den byggdes om totalt, kanske flyttades den också, jag vet inte. Mot Kungsklippan har ändringarna varit betydligt måttligare och den är heller inte lika unik som denna orgie i ädelträ och etsat (?) glas.

Ett helt ombyggt hus på Tegnérgatan

När jag promenerar hem från jobbet passerar jag ofta Tegnérgatan 6 som är ett gammalt 80-talshus som helt omgestaltades i slutet av 30-talet. Entré och trapphus har getts viss konstnärlig utsmyckning av de ovanligare slaget. Jag tycker att resultatet är vackert och skulle gärna besöka några av lägenheterna.
Åtterligare ett par bilder: porten och en detalj av porten.

Snart är Garage AB Unions saga all

Garage AB Union

Vid 1930-talets slut stod Garage AB Union vid Värtavägen klart. Det var ett mycket påkostat bygge i fyra våningar med bilramper från både Värta- och Furusundsgatorna. Arkitekten bakom bygget var Arvid Bjerke. På taket fanns tennisbana där kunderna kunde roa sig under tiden som bilen fick in välbehövliga service, ty på denna tid skulle en normal bil rundsmörjas  och få ny olja en gång var 300:e mil. Byggnaden är på många sätt en funktionalistisk klenod än idag med en rätt sluten huvudfasad och stora ferrofönster mot grönskan. Den har byggts om en smula och en del fönster och dörrar har bytts ut, men på det stora hela är det en unik byggnad för Stockhlms innerstad.

Ordonannsen 6

Stockholms stad dock beslutat sig för att byggnaden skall rivas och ersättas av ett nytt och betydligt större byggnadsverk, ett bostadshus med ca 100 bostadsrättslägenehter. Aros bostad skall i samarbete med Strategisk Arkitektur utveckla tomten, som egentligen är två, dels själva garagets och dels den kil som ligger intill och bildas av Värtavägen och den uppåtgående Furusundsgatan. Tomterna är visserligen inte speciellt väl utnyttjad och ger idag ett skräpigt intryck, men jag tycker ändå att det är synd att riva en så pass intressant byggnad. Det vore betydligt roligare om den byggdes om till bostäder och kompletterades med ett mindre hus på den kilformade tomten. Det skulle dock inte ge 110 lägenheter och därför säkerligen mindre klirr i stadens kassa (har för mig att ersättningen baseras på antal lägenheter men är inte säker).

Mycket fin renovering av BRF Göken

BRF Göken

På Kungsholmen har BRF Göken avslutat fasadrenoveringen av sina hus. Flertalet av byggnaderna har fått nya balkonger som ersatt de gamla fula lådor som monterades på 70-talet. Jag vet visserligen inte hur de ursprungliga såg ut, men de rekonstruerade är mycket snygga. De har kantbalk, perfekta infästningar och snygga smidesfronter. Husen är numera en prydnad för sin omgivning. Det är bara att hoppas att fler fastighetsägare följer efter och är lika ambitiösa när deras hus är redo att renoveras. Betyg: 5/5.

En förstoring av bilden visar balkongerna i detalj för den som är intresserad. Läs mer hos Tresson.

Funktionalistisk skogskoja i masonit

Skogskojan

Denna gamla skogskoja härrör troligtvis från 1950-talet och byggdes av en granne för min farfars räkning. Under många år har den stått på en del av tomten och när jag var liten användes den till viss del som lekstuga. De sista åren har den dock stått i skogen och där har den börjat förfalla, ty taket i masonit har mer eller mindre blåst av och hela huset är skadat av fukt, men förhoppningsvis är det mesta träet i användbart skick. Byggnaden är verkligen en god exponent för det funktionalistiskt betonade byggande som blev vanligt efter andra världskriget, även i landets nordligare län.Stommen består av ett regelverk och enligt uppgift gick den lätt att montera ned om så önskades. Väggarnas masonitskivor har dock bytts ut en gång genom åren.

Dörren sitter på ena kortsidan och innanför finns till höger en vedlår, till vänster en liten kaminspis och rakt fram ett bort med en fast bänk på vardera sidan (här en bild). Enkelt och ändamålsenligt! Att kunna värma både sig själv och maten var minsann inte illa och en skogskoja på medar var verkligen något att ha för dåtidens skogsarbetare. Kaminen är dessutom mycket fin i all sin enkelhet ty den har en uggla som dekoration och som samtidigt används för att reglera draget.

Nästa sommar skall jag byta ut den skadade takmasoniten (jag har ny – gammal – i ett förråd) och måla upp fasaden. Eventuellt byter jag också medarna som på sina ställen är illa medfarna av att ha stått på fuktig mark. Kaminens rör måste också ses över, framförallt genomföranden genom den tunna masonitväggen som är i brandfarligaste laget. Jag är glad åt att denna idag inte alltför vanliga byggnad har bevarats åt eftervärlden.

Jugendvåning i 30-talsstram skrud

Engelbrektsgatan 25

Jag bläddrar i några årgångar av Svenska hem i ord och i bilder från slutet av 30-talet. Det är en ny tid som brutit fram. Vurmen för antika möbler har mattats, och nu har alla hem med självaktning ett barskåp och en cosy corner. Hemma hos-reportage görs numera även i 1-rumslägenheter, något som var helt otänkbart 10 år tidigare.

De sena 30-talets heminredningsideal skapade vackra miljöer som är en aning strama och samtidigt ombonade med en myckenhet av textilier. Någon brist på möbler är det i de allra flesta fall inte. Ett vardagsrum kan lätt vara möblerat med tre olika grupper och det ger viss trängsel som dock inte är av ondo.

Ytterst sällan ser man de rikigt sparsmakade hemmen, de hem som inretts med vad jag skulle kalla 30-talsminimalism. Men på bilden ovan ses sovrummet hos en ung inredningsman, boende Engelbrektsgatan 25, 5tr. Huset är från tidigt 1900-tal, men inredningen fullt modern och visst är det vackert med den strama stilen. Väggarna i vardagsrummet är ljust, ljust gult målade och snickerierna nästan vita

Engelbrektsgatan 25

Framför den stora öppna spisen en grön soffa, en fåtölj samt en svart fäll. Enkelt men elegant och verkligen rätt snyggt anordnat med låga bokhyllor och en tevagn för servering.

Engelbrektsgatan 25

Sovrummet är både representativt bekvämt anordnat. Sängkläderna ryms i ett förvaringsskåp och stör ej den dagliga trivseln.

Engelbrektsgatan 25

Vid fönsterväggen står en fåtölj och intill ett telefonbord med apparaten inom bekvämt räckhåll.

På detta sätt bodde Ernst Knutsson Kjellberg, en ung inredare på modet. Lägenheten var en s.k. dubblett, dvs två rum och kokvrå i anslutning till hall och kapprum. En bostadstyp som var mycket vanlig på 10-20-talen.

En kungsholmskåk av Björn Hedvall

Brobyggaren 3 fasad

Björn Hedvall har ritat åtskilliga hus i Stockholm och detta är ett av dem och det ligger på Pontonjärgatan 35/Sven Rinmansgatan 6. Ritningarna är signerade 1931 och jag gissar att huset uppfördes samma år eller året därpå. Varje våningsplan innehåller 5 lägenheter: 1 trea, 3 tvåor, vissa med alkov, och en liten etta med kök. De enkelsidiga 2-rummarna har fina vardagsrum med öppen spis där matrummet inkorporerats och köket placerats bakom en glasvägg med dito dörr. Vanligtvis är det en vägg mellan dessa rum, och ofta en dörröppning, men i detta fall har man öppnat upp. resultatet är lyckat tycker jag, även om jag inte är så förtjust i kök som placerats i ett sekundärutrymme och saknar fönster.

På varje våningsplan finns också en stor tvårummare med en möblerbar hall. En väldigt fin lägenhet med ett djupt vardagsrum och en öppen spis. Köket är lite udda, eftersom det går i vinkel och ljuset knappast når så långt in i köksdelen. Ovanligt rymligt är det iallfall och vid fönstret kan man ha en matplats eller stuva undan jungfrun.

Den mindre trean (som på skissen är en två eftersom den ligger på nedre botten), som ligger i hörnet, har ett onödigt brett sovrum tycker jag. Anledningen till detta är sannolikt fönstersättningen. Många gillar dock stora sovrum så man får väl inte klaga alltför mycket, men mig passar det inte. Den lilla etta som ligger intill verkar fin, men hallen är onödigt stor på rummets bekostnad och norrläget ger inte mycket sol.

Fastigheten har tyvärr renoverats och fått nya fönster i befintlig karm vilket förstört dess lätta fasad. Synd, för det är i överigt en välbevarad och vacker kåk.

Funkislyx av Ahrbom och Zimdahl

Götgatan 79 exteriör

Götgatan 79 från 1940 är kanske inget iögonfallande hus, men det hör likväl till de flottaste från dessa år i stadsdelen och tillsammans med Backströms och Reinius hus på Nytorgsgatan. Våningarna i detta lyxbygge är relativt stora: 2-4 rum och kök med jungfrukammare. Högst upp ligger en stor etagevåning av yppersta klass (syns på denna fasadbild). Planlösningen hittar ni här.

Götgatan 79 hall mot matsal och vardagsrum

Mina favoriter i huset är hörnlägenheterna som verkligen är i en klass för sig. Här ser ni hallen i en av dem med matsalen rakt fram och vardagsrummet till vänster. Längst in till vänster i matsalen syns den vikvägg som avskiljer detta rum från vardagsrummet. En öppen spis finns också, den är placerad mitt på vardagsrumsväggen mot matsalen till. Är det inte snyggt!

Götgatan 79 serveringsrum

Nu vet jag inte om det finns speciellt många serveringsrum kvar i huset men så här såg de ut en gång vilket även indikerar att köken hade en liknande inredning. Fantastiskt snyggt tycker jag. Dörren i bildens mitt är köksingången, sedan kommer en toalett och längst till vänster köksdörren som är glasad.

Huset var som nytt försett med ett avancerat ventilationssystem som arbetade med övertryck. Tempererad och befuktad luft blåstes ut i anslutning till boningsrummen, i undertaken, och den skämda luften sögs ut i kök, badrum och toaletter. Detta bör ha gett ett trevligt klimat framförallt vintertid när torr och kall luft annars är legio.

Tyvärr har detta vackra hus förvanskats då nya aluminiumfönster monterats Även om de är smäckra, försår det mycket av den högkvalitativa 30/40-talselegansen.

Nyreparerad kåk på Sibyllegatan 51

Det har reparerats lite här och var i vår stad under sommaren och här har vi ytterligare en 30-talskåk vars fasad fått sig en översyn. Jag gissar att den är byggd runt 1937. Balkongerna med sina dubbla handledare och de delvis synliga balkongplattorna (denna närbild visar vad jag menar) signalerar något ditåt . Bilden ni ser är dock inte nytagen, utan togs 1961 och jag fann den på Stockholmskällan.

Husets balkonger har dock setts över ett par gånger genom åren och dels fått ny balkongplåt, sinuskorrugerad (som var högre än den ursprungliga), och vissa balkongplattor har gjutits om och då struntade man u-balken som egentligen skall går runt balkongplattan. Detta framgår med all tydlighet av denna bild som togs innan sommarens fasadrenovering.

Idag ser huset nytt och fräscht ut, ja verkligen tämligen tjusigt. Tyvärr har man dock valt en ny balkongtyp med en plåtfront som är för hög och dubbla handledare som sitter för tätt. Hade man istället haft en lägre front och större avstånd mellan handledarna hade höjden blivet densamma men intrycket hade blivit luftigare. Balkongplattan borde dessutom ha varit delvis synlig och beklädd med en ubalk.Om ni studerar denna detalj av fasaden ser ni att balkongen högst upp faktiskt är ursprunglig. Ni ser den synliga balkongplattan, balken och de smäckra infästningarna samt att plåtfronten är betydligt lägre.

Denna renovering är snygg och proper men tyvärr måste jag säga att den inte lever upp till det ursprungliga utförandet och kan ses som ett slags historieförfalskning. På en skala från 1-5 skulle jag ge den en 3:a, till skillnad från Brandkontorets vackra hus på Hedinsgatan 17 som är en solklar 5:a och spelar i en helt annan dimension. Om jag får spekulera gissar jag att balkongerna på Sibyllegatan är av lättmetall och är av modifierad ”standardtyp”. Huset är dock snyggt och jag skulle inte skämmas för att bo där.

Brandkontorets välrenoverade kåk!

Högst upp på Hedinsgatan på Gärdet i Stockholm ligger en flott funkiskåk som på andra sidan parken har en pendang i De Geersgatan 16. Huset har varit ovanligt välbevarat till exteriören eftersom de ursprungliga balkongerna inte bytts ut, däremot har plåten som kläder dem ersatts med en modernare för länge sedan. Högst upp i husen finns två etagevåningar med takterrass och entresolerade vardagsrum (vardagsrummet är i två våningar och från den övre kan man blicka ned på den nedre). Bättre kan man förmodligen inte bo.

Ägare till all denna ståt är Brandkontoret som har ytterligare några hus på Gärdet, bl.a. Furusundsgatan 10 som nyligen reparerades på ett alldeles utmärkt vis, dvs man gjorde inte mer än vad som krävdes och målade om kåken samt försåg de ursprungliga balkongerna med ytterligare en handledare för att de skulle få modern höjd (däremot förlåter jag dem inte för att de rev ut de vackra dörrarna i ädelträ).

Fasadrenoveringen av huset på Hedinsgatan måste vara Brandkontorets bästa någonsin. De har tagit ned de gamla balkongerna och byggt nya enligt konstens alla regler. T.o.m. infästningarna är som de skall. Huset ser helt enkelt ut som när det var nytt (färgen kan jag dock inte uttala mig om)! Mycket imponerade och verkligen värt alla lovord som tänkas kan.

Ateljéetage på Gumshornsgatan

Gumshornsgatan

För några år sedan såldes en ateljévåning på Gumshornsgatan i Stockholm. Området, som ligger insprängt i ett stort kvarter med äldre bebyggelse, visar egentligen bara en fasad mot Narvavägen. Resten av bebyggelsen är grupperad kring en liten gata och en öppen gård. Husen är uppförda i funktionalistisk stil, men det finns gott om klassiska detaljer som skvallrar om att 20-talet precis tagit slut.

Ateljévåningen var en tvårummare med vardagsrum i etagé. Höga fönster, som består av dubbla kopplade bågar, sträcker sig upp mot taket i ateljérummet och kompletteras högre upp av takfönster. Sovrummet som ligger en trappa upp är delvis av vindskaraktär. Här planritningarna för övre och nedre plan.

I denna våning, om jag inte tar fel mig, bodde Astrid Sampe under en period på 30-talet när hon var gift Hultberg. Efter skilsmässan flyttade hon så småningom tvärs över gården till Karlaplan 4, vars gårdsfasad syns från balkongen. Någon gång när jag bläddrat i Svenska hem i ord och i bilders 30-talsutgåvor,  har detta hem bestämt passerat. Det var stiligt inrett, det minns jag. Stramt utan att bli tråkigt, ty Sampe gillade det mondrianskt enkla och då det var 30-tal kunde det inte bli lika avskalat som det skulle ha varit idag.

Gustaf Birch-Lindgrens Gärdeshus

Vid Furusundsgatan på Gärdet i Stockholm ligger två punkthus som ritats av Gustaf Birch-Lindgren och som stod klara runt 1939. Nummer 10 och nummer 12 är nästan identiska och ritades av arkitekten Gustaf Birch-Lindgren som ligger bakom många hus, bl.a. på Karolinska sjukhusets område. Fadern, Gustaf Lindgren, var även han arkitekt och ritade många Stockholmshus åren runt förra sekelskiftet, bland annat Polishuset på Kungsholmen (det gamla i imperialstil). Han var också mannen bakom sanatoriet i Sandträsk.

De två Gärdeshusen är tämligen påkostade, inte minst trapphusen vars väggar är nästintill helboaserade i valnöt med dörrarna elegant utskurna. Tyvärr slängdes dessa vackra dörrar ut i samband med en renovering av nummer 10 för några år sedan. Lägenheterna är också tämligen påkostade. På varje våningsplan finns en tvåa och en trea, med jungfrukammare och öppen spis, samt en tvåa, tre ettor och ett enkelrum vilket framgår av planritningen. Hörn-ettan är väl inte helt optimal med sina långa hallgång,men i övrigt är det fina våningar. Inte minst den lilla tvåan med öppen spis, ca 45 kvm stor, är en mycket tilltalande bostad precis som den stora trean med sina rymliga rum och generösa hörnbalkong.

Högst upp i lägenheten och med en trappa upp till en solterrass, ligger en av Gärdets finaste lägenheter. Tre lägenheter har där ersatts av en enda av gigantiska dimensioner, åtminstone med 30-talsmått mätt. Vardagsrummet är en smärre ocean och matsalen är även den mycket generös. Serveringsrummet rymmer det mesta och det finns två badrum och ännu fler toaletter. Studera planritningen så får ni se! I anslutning till kapprummet ligger trappan till solterrassen. Två av rummen är tänkta att fungera som kontor och nås enkelt via en separat ingång.jag har svårt att tänka mig att man kan bo så mycket bättre om man önskar en stadsvåning 8 trappor upp. Utsikten från Gärdeshöjden måste vara slåede.

Le Corbusier et ses rêves austères

Jag såg Le Corbusier-utställningen på moderna igår. Tyvärr dock i hastigaste laget så jag får gå dit ännu en gång och detaljstudera ty det fanns åtskilligt att titta på, både skisser, modeller, tavlor och andra konstverk.

Man må tycka vad man vi om Le Corbusier men utan honom inga flotta villor i Södra Ängby och sannolikt inga höghus i Bredäng. Vilket man föredrar är en smaksak, men kåkarna i Ängby signalerar en helt annat social status och byggdes med alla tänkbara rationella handgrepp som Le Corbusier drömde om men som han själv fick klara sig utan. Här har vi nog nyckeln till att så mycket av det som byggdes under den tidiga eran blev så lyckat; det hantverksmässiga metoderna dominerade in på 50-talet.

Vad sägs om detta förslag till ett nytt Paris? Visst är det snyggt men med all sannolikhet hade det inte blivit ett lyckat område. Sterilt och anonymt hade livet levts i hyreskasernerna vilket knappast hade gagnat invånarna.

Att ta till så radikala grepp som att riva ned en hel stad förefaller att vara att ta i. Jag gissar att man resonerade så redan när Le Corbusier presenterade sitt förslag. Saneringen av stadskärnornas omoderna bostadshus var dock något som för många var mycket efterlängtat. Än hade inte sekelskiftesromantiken börjat blomstra och än läste många in fattigdom och smuts i de förfallna husen, precis som man idag bara vill glömma 60-70-talens hyreskaserner. Tiden har en förmåga att ställa till med de lustigaste värdeförflyttningar.

Det jag uppskattar med Le Corbusier och hans likar är de vackra linjerna och hur väl materialen kommer till sin rätt viket skapar varma och eleganta miljöer som inte tack vare gott hantverk aldrig känns stela och masstillverkade. Under denna tid var det viktigt med bra material och att de skulle komma till sin rätt. Planlösningarna blir öppnare – sällskapsrummen breder ut sig och avskiljs ofta av skjutdörrar, men man behåller en sluten och privat de av hemmet där kök och sovrum förläggs. Arrangemanget har verkligen rätt mycket gemensamt med det sena 1800-taets borgerliga bostad, men kostymen är annorlunda.

Man får heller inte glömma att under Le Corbusiers och hans kollegors tid började man intressera sig för att rita bra bostäder för mindre bemedlade. Denna grupp hade tidigare förbisetts och dess bostäder hade gömts vid trånga innergårdar. Detta sociala ansvar fascinerar mig. att man vågade ta det på sig! Åtminstone i början lyckades man utmärkt, men när 50-talet närmade sig 60-tal tycker jag att man gick för långt. Skalan blev för stor och individerna försvann in i anonymiteten. En bra grogrund för allehanda ruffel och båg (precis som när ungdomsbrottsligheten tog fart på 50-talet när inflyttningen till städerna innebar att den sociala kontrollen som tidigare funnits i byarna försvann).

Man får heller inte glömma att notera de vackra färger som Le Corbusier och hans gelikar älskade. Särskilt den gröna nyans om finns i ett av utställningssalarna ska jag be att få rekommendera (jag har en likande i mitt kök – det är den ursprungliga nyansen som jag låtit måla). Att denna tid präglades av ljuset är verkligen sant, men att tiden också var vit är en modern myt.

Le Corbusier är värd att studeras och man får inte glömma allt vackert som följt i hans spår. Det är lika viktigt som att ta lärdom att i det långa loppet blir det inte alltid som man tänkt sig. Värderingar ändras och det som en gång var rätt blev fel.

Från jugend till 40-talsfunktionalism

I korsningen Odengatan/Upplandsgatan låg en gång ett gammal jugendhus och i dess bottenvåning sålde Hyvéns sybehör. Huset hade byggts redan 1899 men byggt som till varuhus 1916. I Stadsbyggnadskontorets arkiv finns ritningar som visar att man tänkt sig en mer genomgripande förändring, bl.a. ett förslag i klassicistisk stil, men av någon anledning behölls stora delar av den ursprungliga fasaden. 1943 började det dock vara dags att modernisera kåken och den gamla jugendstilen stod inte högt i kurs och nya byggnadsstadgar gjorde det dessutom möjligt att öka hushöjden vilket fick till följd att fastighetsägaren beslutade sig för en fullständig ombyggnad och påbyggnad med en våning. Bottenvåningen och våningen 1 trappa blev varuhus, övriga våningsplan återställdes till bostäder. I ärlighetens namn kan man tycka att det varit lättare att riva huset och bygga nytt, men det gjorde man inte. Kanske var det den av kriget orsakade materialbristen (vanlig högklassig betong fanns inte att tillgå) som gjorde att stommen fick stå kvar.

Ombyggnaden var fullständig vilket framgår av denna bild som visar resultatet. Det runda hörnet i korsningen har försvunnit. Våningen en trappa upp fortsatte att vara butikslokaler, en stor biograf inreddes och helt nya lägenheter skapades på våning 2-4 trappor. Ytterligare ett våningsplan byggdes på som också det kom att innehålla bostadslägenheter och fasaden blev helt modern. Ljus, slät och med stora perspektivfönster. Av ursprungliga detaljer finns nog knappast ens en list kvar. Det hela blev mycket lyckat. De ursprungliga lägenheterna delades upp och planlösningarna ändrades fullständigt och resultatet blev på detta sätt (de partier som är svarta visar var nya väggar satts upp och gamla dörrar i bärande väggar satts igen). Arkitekt för ombyggnaden var Olof Pettersson och ritningarna är signerade 1943, men troligtvis dröjde det några år innan ombyggnaden genomfördes.

Tyvärr har jag inte tillgång till nybyggnadsritningen, men jag gissar att trapphuset längst till vänster, mot Upplandsgatan, är nytt och tidigare låg mot gården till. I den högra delen av byggnadskroppen, som troligtvis ursprungligen varit två större lägenheter, har tre nya skapats. en etta med matvrå, en tvåa med matvrå och en trea med matrum och jungfrukammare. Ettan är av allt att döma inrymd i den gamla salen, ett vanligt grepp vid denna tid när gamla stora lägenheter moderniserades.

I det ombyggda huset finns åtminstone två mycket fina lägenheter och det är hörnfemman med jungfrukammare och den genomgående fyran, också den med rum för domestiken, som ni ser ungefär i mitten av ritningen. Femman är ett verkligt konststycke, ty man har dels lyckats erhålla 3 rum i fil i hörnan, dels fått en avskild sovrumssvit med toalett, badrum och garderober. Dessutom finns en välplacerad köksavdelning, med separat köksingång och ingång via tamburen. Herrummet kan dessutom införlivas i sovrumssviten om man stänger dörrarna mot hall och vardagsrum. Fyran är mer konventionell och där var också förutsättningarna betydligt bättre.

Intressant att notera är också att kök och jungfrukammare förr nästan undantagslöst låg åt gården till, men på 30-40-talen blev möjligt att förlägga dessa biutrymmen mot gatan. Skälet till detta var troligtvis att man då lättare kunde skapa små och vällösta lägenhetsplaner.

Villa Edstrand av Sigurd Lewerentz

Detta luftigt lätta drömslott ritade Sigurd Lewerentz åt Knut Edstrand med hustru i anslutning till golfbanan i Falsterbo. Ursprungligen var tanken att huset skulle byggas i ett plan men med tanke på dimmorna från havet lyftes huvudvåningen upp och under den förlades entré samt herrum, bar, gästrum och diverse biutrymmen som garage och tvättstuga. En trappa ledde från bottenvåningen till huvudvåningen och vidare upp till en solterrass med duschar.

I anslutning till huvudvåningen finns givetvis en terrass med den allra bästa utsikt. Utgång finns från både sovrum och vardagsrum. Som ni ser är fönsterpartierna mycket generösa. Troligtvis tillverkades dessa av firman Bröderna Edstrand AB vars produkter Lewerentz tidigare formgivit.

Terrassen vilar på pelare och golvet är klätt med klinker Det högra fönstret är herrummets och det vänstra gästrummets.

Husets baksida är något sluten, men minst lika vacker. Fönstret till höger tillhör kökets, de på långsidan tillhöra de två jungfrukamrarna och ett av sovrummen.

Villan var i första han tänkt som sommarhus men hade ett ordentligt uppvärmningssystem, troligtvis golvvärme, av märke Crittall.

Planritning över botten och huvudvåning finner ni här. Som ni ser är det en mycket representativ villa som Lewerentz ritat åt Edstrands. Maken till lyx får man leta efter, men i just Falsterbo uppfördes ett flertal påkostade sommarhus under 30-talet, bland annat Villa Wehtje som ritades av Mogens Mogensen.

 

Ett modernt luftslott vid Kungsklippan

Uppe på Kungsklippan ligger ett stort bostadshus som har flera adresser, bland annat nere vid Kaplansbacken. Åtminstone på den sistnämnda adressen finns det några praktfulla och väl tilltagna lägenheter där man inte sparat på utrymmet. i denna våning, som jag gissar är en 4.a med jungfrukammare bor en familj som jag gissar lagt sig vinn om att inreda fullt modernt. Redan i hallen slås man av utsikten, ty genom ett valv i dess vägg får blicken fri lejd ut genom matsalens fönster och genom en dörr når en vardagsrummets panorma. Långt där nere syns fortfarande några gamla lejongula kåkar invid Klarahallen, ungefär på den plats där idag bebyggelsen på Blekholmsterrassen tronar. Vi befinner oss 7 trappor upp, hos familjen Beronius.

Fru Elly, född Barrington, har avdelat vardagsrummet gentemot matsalen medelst ett tunt draperi från Elsa Gullberg för att göra det möjligt att avdela den stora ytan. I hallen står en kaneriegul fåtölj intill ett bord med ljusgrön kakelskiva. På golvet en Märta Måås.

Även i det rymliga vardagsrummet återfinner vi den kanariegula färgen, ty balkongdörrens draperi och de två fåtöljerna har tyg i denna kulör. Under soffbordet ligger Märta Gahns rya Blomsterrabatten och vid flygeln Kungsmattan som fru Beronius gjort själv. Merparten av alla våningens möbler är i ljus alm med accenter i svart.

Intill soffgruppen står skrivbordet som även det är i alm. Gardinerna framför fönstret med den vackra utsikten är röda,  precis som soffans klädsel. Visst är det en vacker interiör! Och sannolikt mycket dyrbar, ty samtliga textilier är handvävda och det var väl knappast billigt på den tiden heller, framförallt fick man nog betala en rejäl slant för Märta Måås alster.

Matsalens stolar är klädda med ull i en ”bibliskt” blå färg. Denna blå nyans går igen i gardinerna och finns också i Kostaglaset på bordets jakarandaskiva. Visst är det en nätt interiör! Tyvärr framgår det inte vilkenfärg väggarna har, men jag gissar att den är ljus, beige eller gulvit.

Sovrummet går i milda toner av gult och grönt. Ett vackert rum som även stoltserar med balkong och utsikt över Klaras takåsar. Gardinerna är milt grågröna, sängöverkastet kommer från Hemslöjden och går i gult och grönt. Toalettbordet är snickrat i rodnande palissander och stolarna är klädda med rosa-lila brokad som matchar taklampan. Notera också den eleganta sänglampan med skärm av gult siden!

Familjen Beronius hem måste ha varit mycket vackert men säkerligen också ett hem som är en god exponent för det stilsäkra Stockholmshemmet från sent 30-tal. Inte lika unikt då som det framstår idag. Jag tycker att det är mycket vackert.

Hos Wiwen Nilsson på Olshögsvägen

1938 uppfördes i Professorsstaden i Lund en villa som 1941 förvärvades av Wiwen Nilsson (fin bild!) och därefter bär dennes namn. Upphovsman var arkitekten Hans Westman som senare lät bygga ett praktfullt hem åt sig själv, Villa Westman, som jag skrivit om tidigare.

Exteriören är i klassisk funktionalistisk anda stram och lätt båtinspirerad. Framför sovrummen på övre botten löper en solterrass vilket får antas borga för ett sunt leverne (avsikten är inte att där skall drickas cocktails). En skiss över bottenvåningens plan hittar ni här.

En mycket fin detalj är blomsterfönstret i matsalen. Nilssons verkar av bilden att döma mest odla kaktéer, men en dylik inrättning är annars perfekt för medelhavsväxter som Kameilia, Oliv och Nerium. Matsalsgruppen är för övrigt ritad av Nilsson själv och tavlorna av Pär Siegård och GAN. Ytterligare ett verk av Siegård,Uppståndelsen, hänger över Nilssons skulpturer.

I vardagsrummet, som även har öppen spis och batik av Nils Wedel, finns naturligtvis öppen spis, precis som i herrummet som dekorerats med dansspjut från Söderhavet och en afrikansk sköld.

Villa Wiwen Nilssons exteriör är idag kraftigt förvanskad och klädd med mörk locklistpanel anno 1977. Interiören är sig dock till viss del lik, även om det verkar som om blomsterfönstret byggts om (men jag är dock inte riktigt säker).

Hammarbyhöjdens sena 30-talsfunkis

Lite lätt bortglömda står smalhuslängorna i Hammarbyhöjden, en av de 30-talsförorter som väte upp strax utanför tullarna under 30-talets expansion. Till stor del var lägenheterna avsedda för invånare med modesta inkomster, även om standarden var någorlunda hög. Öppen spis, jungfrukammare och fiskbensparkett skall man dock inte ta för givet, även om det förekommer och framförallt då ekgolvet.

Av någon outgrundlig anledning är det relativt många hus i detta område som har både fönster och balkonger var. Gissningsvis rör det sig om någonstans runt 30 %. I takt med att husen renoveras, minskar naturligtvis denna siffran sakta men säkert. På bilden ovan ses snygga balkonger med relativt låg bröstning av sinuskorrugerad plåt och med dubbla handledare. Snyggt och luftigt!

Ytterligare ett vackert hus. Notera burspråket till höger. Hörnlägenheterna är troligtvis lite större med en något borgerligare planlösning.

Det var vinter och kallt när jag besökte Hammarbyhöjden, och på denna fasad klättrade avlövade slingerväxter. Notera fönstren med en bred avskiljare. Bakom den smala delen ligger troligtvis badrummet, bakom den bredare köket. Härom skvallrar bland annat skafferiventilen.

Denna lätt böjda fastighet vänder sin konkava sida mot en lummig liten gård. Av fasaden att döma, stundar en renovering. Notera de enkla skärmtaken.

En lite ovanligare balkongtyp från slutet av 30-talet. Balkongplattan lämnas nästan helt bar och själva skärmen sitter en liten bit ut från plattan. Hörnen är rundade och även här finns dubbla handledare.

Det helt uppglasade trapphuset med trappspindeln synlig utifrån är en verklig pärla. Visserligen i skriande renoveringsbehov, men ändå. Det är bara att hoppas att man låter fasaden förbli den pärla den idag är.

Franska fönster är inte så vanligt förekommande i Hammarbyhöjden, men här har vi ett hus med strama räcken som verkligen pryder sin plats. Fastigheten är densamma som på bilden ovan.

Ett av Hammarbyhöjdens blåklassade hus är detta. Tyvärr har jag glömt arkitektens namn. Notera trapphuset som är indraget och utdraget ur fasaden. Snygg! trapphusen är generöst glasade och balkongerna de ursprungliga.

Det fick ett nytt hem i gammalt hus

Möbelarkitekterna Gunnar och Ulla Eklöf hade våningsbekymmer våren 1938. Som inbitna östermalmare ville de gärna bo i stadsdelen, men någon gammal unken våning ville de dock inte ha, däremot önskade de en helt moderniserad i ett gammal hus. Ulla Eköf beskriver deras svårigheter i en mycket rolig text. Läs och förundras över modets skiftningar.

Det nya hemmet i en gammal våning på Storgatan i Stockholm har en planlösning som till stor del överensstämmer med den tidens ideal. Avvikelserna från Gärdets lyxkaserner är verkligen smärre. Saknas gör dock den öppna spisen samt balkong. Personligen tycker jag att dessa radikala ombyggnader kan vara mycket lyckade. Förutom avsaknaden av brasa, saknar jag i detta hem ett större vardagsrum med två fönster och ett mindre sovrum.

Markelius ritade ett tidigt funkishus

Mig veterligt är detta ett av Stockholms första renodlade funktionalistiska bostadshus. Det är dessutom ett av de allra stramaste och tillika den byggnad som bäst påminner om den stil som Le Corbusier gjorde känd. Fasaden är avfärgad i en svagt grågrön färg och fönstren är mörkt gröna. Det är en mycket snygg kåk! Arkitekt var Sven Markelius (född Jonsson) som fick ett funktionalistiskt genombrott på Stockholmsutställningen 1930. På Södermalm byggdes vid samma tid ett funkishus i kvarteret Vitbetan, men det har spröjsade fönster vilket jag tycker förtar verkan något. Dessutom är balkongerna klumpigt renoverade.

Interiören är även den stram med ett enkelt men linjeskönt trapphus. Redan när man öppnar ytterdörren möts man av den gröna färgen som där går igen. På bilden här intill syns trappan som är uppglasad ut mot den tidigare köksbalkongen som hörde till de stora hörnlägenheterna. Dessa balkonger ses till vänster på denna bild. Till vänster ses vädringsbalkongerna till trapphus nummer två (som bara innehåller ettor och tvåor). Notera det snygga balkongräcket.

Den stora hörnbalkongerna mot Dalagatan/Tegnérgatan, är precis som de balkonger som hör till påkostade fyrarummarna med jungfrukammare, putsade. En sidovägg har dock lämnats bar och försetts med stålribbor. Mycket lyckat!

När huset stod klar någon gång 1929-30 fanns på varje våningsplan en stor femma med jungfrukammare (se plan). Den bestod av matsal, vardagsrum och tre sovrum samt domestikregionen. Intill låg tidigare nämnda fyrarummare som jag tycker har en verkligt bra planlösning. 1933 var dock tiderna inte riktigt vad de varit och den stora hörnvåningen styckades upp. Matsal, jungfrukammare, serveringsrum och kök blev en finfin liten tvårummare. De pelare som avgränsade vardagsrummet mot hallen i den ursprungliga stora lägenheten sattes upp i vardagsrummet för att skapa en inre hall. Serveringsrummet blev matsal och jungfrukammaren dög gott och väl till sovrum. Resterande del av femman, vardagsrum och sovrum, blev en inte speciellt lyckad fyra där delar av vardagsrummet blev kök. Trist på så rara ärtor! Det verkar också som den öppna spisen flög sin kos.

Året därpå, 1934, inreddes vinden och resultatet av det blev tre små lägenheter med stora terrasser. Där måste vara fantastiskt att bo!

En detalj med detta bygge som jag finner märklig, är att våningshöjden på 5 trappor, planet under vindsvåningen, har en takhöjd på bara 2,5 meter precis som vindsvåningen. Är inte det i snålaste laget? 2.5 slog igenom först på 50-talet och det borde ha mötts med viss skepticism 1930.

Är man nyfiken på hur huset ter sig idag, klickar här. Den nyligen utförda fasadrenoveringen är oklanderlig.

De glömda lyxvillorna i Stora Mossen

Lyxvillorna på Igelkottsvägen i Stora Mossen hade inte helt gått mig förbi, men jag hade aldrig sett dem själv. Och vilka villor sedan! Många av husen har stora likheter med dem i Södra Ängby, men det också ett flertal som är verkligt originella. På bilden ovan ses två av de intressantaste: Igelkottsvägen 97 och 99.

Villan till höger i fonden byggdes åt byggnadsingenjör Sjölander och arkitekter var inga mindre än Ancker, Gate, och Lindegren. Dessa tre startade 1936 arkitektkontoret AGL Arkitekter AB (på Regeringsgatan 40) vilket innebär att detta måste vara ett av de första uppdragen. Senare kom de att rita Larsberg och Torsvikshöjden på Lidingö, samt ett av husen vid Sergels torg. Och många bostadsområden runt om i landet.

Villan är verkligen snygg och lite asketisk, se bara denna vackra fasadritning. Bottenvåningen innehåller vardagsrum, matsal och herrum samt allt som hör köksdepartementet till. På övre botten finns en generös hall, ett rum med balkong samt två sovrum och en klädkammare. På det stora hela en mycket vacker villa

På tomten intill, Igelkottsvägen 97, lät fru Hedbom uppföra en mycket rymlig och påkostad villa som har en tredje våning med ett generöst herrum med anslutande altan samt öppen spis. Arkitekt var Edvin Engström vid Stockhols stads fastighetskontor. Engström ritade nästan samtliga villor i Södra Ängby och en mycket stor del avbeståndet i Stora Mossen. Här fasadritningarna och plan för bottenvåning och en trappa samt solterrass och källare.

Villan har ett mycket generöst vardagsrum som övergår i en matsal. Öppen spis finns naturligtvis och även ett frukostrum. I anslutning ligger kök, serveringsrum och två jungfrukammare. en trappa upp finns en generös hall med öppen spis samt fem rum, stort badrum och wc.

Ytterligare en trappa upp ligger nämnda herrum samt solterrass. Vilket fantastiskt hus! Fru Hedbom kan knappast ha varit barskrapad.