Jag tror att det var dagen innan midsommarafton. Det hade precis regnat och vi tog en promenad till en liten by i byn någonstans i Västerbotten. Där i en slänt ned mot åkrarna låg en gård från efterkrigstiden. Både ladugård och bostadshus av äldre snitt och i fint, orört skick.
Ladugården var fantastisk! Den kan inte ha använts på många år. Jag skulle gissa på 60-tal eller tidigt 70-tal. Mjölkmaskinen var av primitiv modell och någon rörmjölkning hade man inte bestått sig med.
Det fanns plats för båda kor och ungdjur och de gamla båsen fanns kvar. Rännan som djuren utfodrats i var i trä. Det var så otroligt vackert.
Hölidret, vars infart s att säga var genomgående, hade som så många andra byggnader från denna tid en stor skjutdörr som skydd om omvärlden. Den del som innehållit djuren var på klassist maner murad i lättbetong och resten av byggnaden var en lösvirkeskonstruktion. Såhär såg de flesta ladugårdar ut som byggdes på 50-talet i Norr- och Västerbotten.
På väg hem passerade vi ytterligare en ladugård. Även den var av liknande modell och mycket litet använd. Skjutdörren var blåmålad i en vacker, solblekt nyans.
Jag skulle kunna äga hur många ladugårdar som helst av denna sort. De är så vackra!
’
