Detta med färg är verkligen inte lätt och det finns en djungel av preparat till försäljning. Går man till en vanlig färgbutik säljs i princip bara akrylatfärger och en och annan vattenbaserad akrylatoljefärg. Traditionella oljefärger (läs linoljefärger) säljs nästan uteslutande i byggnadsvårdsbutiker.
Frågar man en modern färgförsäljare om färg får man lära sig att oljefärger inte andas till skillnad från moderna akrylatfärger (plastfärger). Frågar man en byggnadsvårdare får man motsatt svar. Detta irriterar mig, vem är det egentligen som har rätt?
Linolja, framförallt okokt, har mycket små molekyler och tränger därför in trä som inget annat. Dessutom innehåller oljan ämnen som skyddar träet och delvis ersätter de ämnen som väder och vind gör sitt bästa för att laka ur. Dessa egenskaper gör färgen mycket värdefull när trädetaljer, framförallt utomhus, skall målas om.
Men hur är det med oljefärgens förmåga att andas, den egenskap som nästan varenda byggnadsvårdare i landet framhäver som dess främsta egenskap? I Byggmästaren anno 1956 finns en text som behandlar målningsteknik och då främst oljefärg. Här påpekas att färgtypen inte är speciellt diffusionsöppen jämförd med de nya latexfärger som börjat komma ut på marknaden (plastfärger). Vad jag förstått var det verkligen så, men inte nog med att de släppte ut vatten, så släppte de också in vatten vilket gjorde att träet lätt förstördes om den användes utomhus.
Oljefärgens brist på genomsläpplighet tror jag man lätt kommer till rätta med genom att måla rätt och inte måla för ofta! Lineoljefärg skall målas tunt, otroligt tunt, och när färgen efter några år börjar åldras kritar den. Istället för att genast måla ett nytt lager så skall man då endast olja den eller låta den vara, annars blir skiktet för tjockt och färgen krackelerar pga att fukt vill ut eller att materialet rör sig. Lägger man på ett lager olja, vitaliseras färgen och blir åter följsam och håller längre.
Byggmästaren presenterade en undersökning som jag tycker är intressant. Denna bild visar ytor som målats om med olika täta intervaller. Översta raden två ytor som målats om vart 3:e år, raden under vart 4:e och längst ned vart 6:e. Detta visar klart och tydligt att om man använder oljefärg är det en fördel om man inte målar om för ofta, ja inte nog med det, ivrigt målande kan skada färgskiftet. Om jag får spekulera så tror jag att 8-10 år kan vara en lämplig intervall, om inte det gäller mycket utsatta lägen. Dessutom får man ha i åtanke att ett krackelerat färgskikt måste skrapas ned, till skillnad från ett som vanvårdas som bara behöver rengöras innan ommålning.
Moderna akrylatfärger saknar oljefärgens förmåga att tränga in och lägger sig istället som ett tjockt lager över träet. Huruvida den är för tätt eller ej, kan jag inte yttra mig om men med den tjocklek som här kommer ifråga krävs det verkligen att färgen är ytterst genomsläpplig, framförallt om man målat om en gång. Dessutom saknar färgen helt oljefärgens förmåga att tränga in och därmed konservera träet.
Vid oljefärgsmålning är det dock viktigt att måla tunt, måla som om färgen håller på att ta slut och ingen ny finns att köpa, och måla inte om förräm den börjat krita ordentligt!