Jag har precis läst Evelyn Waughs Scoop som på svenskan fick titeln Press-stopp. Den mossige skribenten bakom spalten I naturens skattkammare, William Boot, förväxlas med den inte helt rumsrena författaren John Boot och får därför i uppdrag att åka till Ishmaelien för att rapportera om det inbördeskrig som sägs vara i faggorna. En präktig fadäs, som i slutändan visar sig vara mycket lyckosam, vilket får en att undra om även Expressen en dag generöst skall belönas efter den olyckliga intervjun med Wanja Lundby-Wedin.
Enligt en artikel i Aftonbladet svarade [Lundy-Wedin] på journalistens frågor och sade att hon inte ville kommentera det inträffade. Detta kan ju tolkas som att damen i fråga inte svarade på journalistens frågor utan bara vägrade uttala sig och inte ens tänkte tanken att hon kunde tas för Lundby-Wedin. Ungefär så här går det till i Scoop, och det är Waughs erfarenheter som utrikeskorrespondent för Daily Mails räkning som ligger till grund för romanen.
Expressens misstag är visserligen fatalt, men frågan är om någon blir särdeles förvånad och om fadäsen inte faller i glömska redan eftr ett par dagar. Expressens läsare har minst lika kort minne som tidningens redaktörer, som ena dagen slår upp något skandalbetonat, för ett ett par dagar senare fördömma Aftonbladet, som skrivit något ännu värre i samma ämne.
Scoop är knappast Waughs bästa roman. Den är periodvis underhållande och lättläst, men långa partier är den rent ut sagt rätt trist. Den har dock sina poänger, och det skadar inte att läsa den.
Läs mer om Waughs roman här.