Etikett: Dagbok

Men är det inte produktplacering? NEJ, det är det inte. Däremot har jag precis köpt marmelad av denna kvalisort och kan rekommendera den. jag är mycket förtjust i skorpor med marmelad och ost på. Godast är de om man först grundar med ett halvcentimetertjockt lager smör eller Bregott på innan marmeladen bredes på. Tyvärr tror jag att min tonårsfigur skulle kunna ta skada av denna smör- och silver shred-diet så jag håller mig till ost och marmelad som pålägg. För övrigt dricker jag te därtill och innan skorporna åkte fram, åt jag delikatessråg med leverpastej och legymsallad. Älskar legymsallad! Den är ett minne från den tid när alla sallader verkar ha varit majonnäsbaserade.

Nu över till de små förtretligheter som gör en förbannad. I söndags gick min kontaktlins sönder. Jag har bara en, ty mitt andra öga är för uselt. jag lider nämligen av en sjukdom som gör att hornhinnan skrynklar ihop sig. Nå, nu är jag utan lins i ett par dagar och ser uruselt. Idag skulle jag ledsaga en gammal gubbe, 95 vårar, till ögonmottagningen. Han var dement, och jag såg inget. En vinnande kombination.

I ärlighetens namn var det ju tur att inte linseländet ramlade ut i fredags när jag var på fest i Slakthusområdet. Jag hade varit på diverse tillställningar innan och var mycket nöjd över att jag hittade rätt på lokalen trots att området var för mig obekant och att det inte bara var i luften som det var lite dimmigt. För övrigt tycker jag att det är rätt roligt om ordet slakthus associeras med festligheter.

Nu skall jag läsa Elisabeth Tamms och Elim Wägners Fred med jorden!

Söndag kväll och en något falnad fräschör. Det blir lätt så när man roar sig och slavar i hemtjänsten om vartannat.

Lördagen var på många sätt en nästintill perfekt dag. Jag åt god frukost, naturell yoghurt med en apelsin uti samt hackad aprikos på toppen. Gott och vackert! Ost på delikatessråg därtill. Ägnade mig sedan åt strumpstoppning och åt en ovanligt god lunch. Jag hade kokat sej i grönsaksbuljong och lagade äggsås därtill och åt med potatis och ärtor. I äggsåsen hade jag litet av buljongen samt dijonsenap och vitpeppar. Åh, så gott! Som ni förstår, intresserar jag mig åtskilligt för mat. Inte minst bakverk. Efter maten blev det därför en chokladbiskvi till teet. Jag bakade dem för ett par veckor sedan och är verkligen nöjd med resultatet. De går bra att förvara i frysen och tinar snabbt.  Smörkrämen är av den s.k. franska typen, d.v.s. en sockerlag kokas riktigt het och hälls sedan över de fluffiga äggulorna under kraftig vispning. Denna kräm röres teskedsvis ned i mjukrört smör och kakao tillsättes. GOTT!

Passerade även Stadsbiblioteket och bläddrade i några böcker, bl.a. en fin liten sak med gamla bilder tagna på Gärdet i Stockholm. Så vackert det var när husen var nya och inga klåpare till byggare monterat på fula balkongfronter och tagit ner alla de markiser som praktiskt taget varenda fastighet var försedd med. Apropå Stadsbiblioteket så irriterade jag mig dock en smula på en ung människa som sprang omkring med en ta-med-latte i pappersmugg. Varför? I denna vackra byggnad. Lattepimplande är för övrigt inget att rekommendera. vad är det för fel på bryggkaffe eller espresso?

Bilen härintill togs på kvällen. Vi hade en liten fest hemma hos Björn och roade oss med diverse dåligheter till god musik. Trevligt! Framåt ettsnåret gick vi till Strand, etyGreven hade lovat mig att jag skulle råka ut för kärleksaffärer. Där blev man dock blåst på konfekten. Grevens spådomar är tydligen inte helt att lita på. Festligheterna i sig var det dock inget fel på. Men allra trevligast var det att sitta och prata och lyssna på bra musik. Åh, det är nog det allra bästa överhuvudtaget!

Och så en liten berättelse från hemtjänsten. Jag frågade en gammal dam som jag går hos, hon fyller 98 i år, om hon hade något minne av Greta Garbo som också var uppväxt i hennes hemtrakter, kvarteren runt Blekingegatan. Det hade hon, ty vägg i vägg med hennes fars verkstad, låg en raksalong där Garbo jobbade som schamponeringsflicka! Detta var innan hon började på PUB vid Hötorget. Tanten hade dock inte själv träffat Garbo, men hennes far hade blivit schamponerad av henne på raksalongen!

Nu är det tisdag kväll, ja snarare tisdag natt. Jag dricker te, Earl Grey French Blue, och äter skorpor med marmelad och ost. Te-burken är snygg och tebladen har blandats bland annat med blåklintsblommor. Teet är franskt och jag har fått det av GBS som även bidragit med parisisk marmelad av två olika kvalisorter. Ibland har man det verkligen bra.

Jag har fått några nya tanter på jobbet. En fyller 97 i år och växte upp på Söder, i de enkla kåkarna på Blekinge- och Skåne-gatorna. Det var på 10-20-talen när stadsdelen beboddes av verkliga arbetare. Tantens pappa hade verkstad och mamman var konstnärligt lagd, tyska, och spelade fiol samt var en fena på att teckna. Det husliga låg henne inte lika varmt om hjärtat. När man tänker på hennes långa liv är det svårt att inte fundera på hur livet har ändrats under hennes livstid. En annan av mina tanter, hon är bara 85 växte upp vid Sveavägen och hade släkting som bodde precis som fröknarna von Pahlen. I den stora våningen med utsikt över kyrkogården var det ofta kalas och då fylldes våningen med levande ljus. Detta hem tänker hon än i dag på med saknad. Vilket fint minne att ha i förvar!

Var kväll efter jobbet promenerar jag genom de tomma gatorna i södra Vasastaden och på Östermalm. Lugnt och stilla är det alltsomoftast. Igår föll snöblandat regn, men det var först när jag nådde Karlavägsesplanaden som den blev så pass kallt att den låg kvar på asfalten. Märkligt, och dessutom känns det som om det är där min nuvarande hembygd börjar.

På dessa kvällspromenader kan jag konstatera att det är mycket som slängs, som rivs ut och kastas. Det är allt från köksinredningar och halvfranska enkeldörrar, till påkostade ytterdörrar i ek. Den ekologiska trenden har tydligen inte nått inredningstokiga innerstadsbor som dessutom tror att man måste ha en säkerhetsdörr för att känna sig trygg. Tråkigt är vad det är, men alla företag som säljer usla snickerier med limblandat spån som bas har säkerligen goda tider. Spånplattor har aldrig tilltalat mig, ej heller dito i gíps. Likadant är det med säkerhetsdörrar som dessutom får en att känna sig som man bor i en konservburk. Usch! Att vi skall vara så rädda för verkligheten.

För ett par år sedan, hittade jag ett par gamla fotoalbum från seklets början i grovsoprummet. De var mycket vackra, en smula slitna och en hel del bilder fanns kvar. Att ingen ville ha dem kvar! Löst låg en bild på en ung man med vågigt hår, det är honom ni ser här intill. Det är tydligt, att han är helt i sin egen värld, försjunken i tankar. Ett utmärkt porträtt.

Vakande något ansatt sent på förmiddagen efter en fredagskväll, bland annat med besök på Kåken, så nu har man varit där. Tog mig dock i kragen och gick ut i solen för att testfilma en rulle utgången Kodachrome. Över- och underexponerade för att se vad resultatet kan bli med så gammal film (bäst för 1980). På måndag skickar jag rullarna till USA för framkallning. När jag får se hur resultatet blir, kan jag bestämma mig för hur de bäst kan användas. Det kan nog gå att göra något fin med dem tror jag. Här ett exempel jag fann på youtube.

Övergick sedan till att ta på mig overallen och byta olja och filter i bilen. Man blir lätt smutsig, när man kryper in under bilen och framförallt när man skruvar ut pluggan och oljan forsar ner i uppsamlingståget. Allt till grannarnas förtjusning, när man står på gatan utanför huset. Men nu är det iallfall gjort.

När det började skymma, promenerade jag ner mot Stureplan för att göra slut på de sista på en Tri-X-rulle. Aldrig är världen vackrare, än när man ser den avbildad på denna emulsion. Och förresten: Dramatenfilmerna är framkallade och skall nu skannas in. Om en månad eller så borde jag kunna visa det färdiga resultatet, färdigklippt och ljudlagt. Det blev verkligen förvånansvärt bra bilder; dramatiska, kontrastrika och mycket vackra, det nästan sprakar om dem.

En bild, tagen en kväll i mars, helt utan tanke på vad som där fanns. Av den anledningen, är det glest med romaner; istället tronar en odiskad kaffekopp längst till höger. Bredvid ligger en trisslott som jag fick av GBS för att få råd med den där femrummaren på Sibyllegatan som jag inte hade råd med.

Till vänster ligger en bunt med gamla nummer av Vecko-journalen, den enda veckotidning jag läser. I mitten en pennhållare (med en pennkniv jag hittat i grovsoprummet och som tillhört en släkting till Olof Lagercrantz) formgiven av min vän på TAF, en tung lighter som kan döda, ett par ljusstakar och en glasskål.

I fonden syns boken Välkommen på kaffe!, två polaroidbilder och en Canon 814 Autozoom (yes, kunde inte hålla mig och köpte en till super-8-kamera som är lite neklare än den andra och mer stryktålig – och väldigt snygg!).

Så ser det alltså ut i vardagslag.