Jag kunde inte låta bli att läsa denna ungdomsdeckare av Betsy Allen (Betty Cavanna var hennes riktiga namn). Det klatschiga titlarna var seriens kännemärke, både i USA och här i Sverige där det var Bonniers som gav ut serien. Ursprungligen kom böckerna ut i USA mellan 1948-1958 i tolv volymer.
Connie Blair är en präktig ung amerikansk tonårstjej (runt 17-19-19 år gammal) som i denna volym jobbar på en raklambyrå i New York. Som assistent åt Georgia Cameron får hon tillfälle att åka till Bermuda. På båten träffar hon en stilig ung man, och väl i land träffar miss Cameron en stilig ung man. Då Connie är både ung och präktig, är en kärleksaffär utesluten.
Den unge mannen som Connie träffar på båten har ärvt en strandvilla av sin tant som också var en välkänd deckarförfattare. Hennes memoarer, som hon precis avslutat när hon dog, är dock försvunna och vem är lämpligare att reda upp detta mysterium än Connie Blair?
Deckargåtan är tämligen tafflig, men boken har viss charm och är faktiskt rätt underhållande att läsa. Mest för att den är ett så typiskt barn av sin tid.På detta sätt uppfattar Connie hamnen i Hamilton, Bermuda: Negrer, hundar, cyklister, turister, arbetare, sjömän, alla rörde sig om varandra i en salig röra. Ingen tycktes ha bråttom. Det låg en behaglig låt-gå-stämning över sceneriet vilket var något nytt för Connie.