t
1944 bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) som en reaktion mot 30-talets styvmoderliga behandling av köksregionerna. Årtiondets förkrymta kök var oftast av modell kokvrå eller sekundärkök, dvs köket beläget innanför matplatsen och avskilt medelst glasparti, då tidens arkitekter ansåg att det var främst hel- eller halvfabrikat som skulle beredas. HFI ville ändra på detta och tog som sin uppgift att genom utförliga studier skapa ett kök optimerat för rationell matlagning.
Scheman uppgjordes för att ta reda på hur antalet steg kunde minskas genom lämplig placering av de olika arbetsytorna. Arbetet delades också upp i olika moment, så som rensning, beredning, bakning, diskning mm. Arbetsbänkarnas höjd anpassades efter dåtidens kvinnor (inga män här inte) och förvaringsskåpen dimensionerades efter de saker som skulle lagras. Standardiserade moduler blev resultatet och beroende på kökens storlek användes lämpligt antal förvaringsskåp och längd på arbetsytor.
Även bostadens garderober fick sig en genomgång. Enheter avsedda för olika sorters förvaring skapades. Exempelvis fick vi linneskåp med praktiskt utdragbara backar, skoskåp med ventilation och välgenomtänkta städskåp med plats för strykbrädor, dammsugare och hink.
HFI:s arbete resulterade 1950 i den första svenska köksstandarden som till viss del lever kvar än idag. Dock är det numera vanligt att man inreder kök efter andra kriterier än de praktiska vilket antagligen har sin grund i att köket numera tillhör lägenhetens offentliga del och ofta integreras med vardagsrummet. Värst av allt är nog de nya diskbänkar i trä med endast en nedsänkt diskho. Var man skall hälla ut avfall när man fyllt hon med diskvatten är mig en fullständig gåta. HFI:sgrundare, Carin Boalt, för övrigt Sveriges första kvinnliga professor, undrar nog i sin grav vart vi är på väg.
