Nytt underlagstak – rote – på stallet

Img 8178

IMG_8178

Jag tänkte lägga ett nytt spåntak på det gamla kyrkstallet och plockade därför dän plåten på ena sidan. Underlaget var dock i dåligt skick. Jag begriper inte riktigt vad som legat på innan plåten. Hade det legat spån brukar det få ligga kvar. Kanske var taket i så dåligt skick att man tog bort spånet och lappade och lagade med vad som fanns till hands. Lägger man ett plåttak ovan behöver man inte ställa så höga krav på underlaget.

Hur som så kände jag mig tvungen att lägga nytt rote. Valde rätt tunna bräder, 1/2 tum. Det ger ett elegant tak och funkar bra på ett så här litet tak där det inte är mer än som mest 60-70 centimeter mellan karvlarna som rotet ligger på. Karlarna är ca 1 tum tjocka och av varierande bredd (gammalt virke som återanvänts). Jag har ett relativt stort avstånd mellan rotet, ca 5-7 centimeter vilket ger god luftväxling vilket är viktigt när man skall lägga spåntak. Ju snabbare det torkar ju längre håller taket.

Fler orenoverade hus i Bagarmossen

Bagis 2

Bagis 1

Här och där kan man även i Bagarmossen hitta hus som klarat sig undan förvanskande renoveringar. Vanliga är de inte, men de finns. Här på Rusthållarvägen 95 – 109 finns några byggnader signerade Nils Rissén 1952.

bagis 2

Portar, fönster och balkonger är genomgående i ursprungligt skick, om än i visst behov av renovering, vilket främst gäller balkonger. Det är inte svårt att tänka sig elegansen om allt hade varit nymålat och fräscht.

bagis 3

Balkongtypen var troligtvis mycket vanlig i början på 50-talet, men är helt sällsynt idag då de flesta hus renoverats och fått nya standardbalkonger.

Bagis 4

Portarna är inte så märkvärdiga, men snygga och propra. Att de är bevarade betyder mycket för det fina intryck man får av dessa hus.

Arkitekten, Nils Rissén, vet jag inte mycket om. men han var tydligen tillförordnad stadsarkitekt i Sundbyberg där han också hade sin verksamhet. Husens byggherre var Harry Janson och huruvida det var han som ägde hyresfastigheterna i början låter jag vara osagt.

Det är bara att hoppas att husen for fortsätta leva vidare i ursprungligt skick, ty idag är det ovanligt med sina välbevarade hus i Bagarmossen och många andra förorter från samma tid.

Idealköket på Bygge och Bo år 1926

Kök Bygge Och Bo 1926

Kök Bygge och Bo 1926

På 1926 års Bygge och Bo presenterade Sven Markelius ett modellkök tänkt för mindre lägenheter,  1-2 rum och kök, ”av den  nu ofta förekommande typen med köksingång från tamburen”. Köket var indelat i 5 olika sektioner eller skall man kanske säga arbetsplatser: Förvaring av matvaror, Förberedning, rensning, bakning, Kokning, stekning, Servering, Diskning och rengöring. På bilden ovan ses inredningen för diskning och rengöring.

Kök Bygge och Bo 1926 del 2

På bilden ovan syns servisskåpet som har lucka in mot vardagsrummet eller matrummet, intill själva spisen med en liten vask intill och fönsterväggen (som vetter mot ett annat rum i denna uppbyggda interiör). Dispositionen av köket i sin helhet framgår av dessa skisser. Fönsterväggen till höger på skissen högst upp och ingången på motsatt sida. Spåp och dörrar i furu med släta, överflasade luckor i kryssfanér (plywood).

Det är ett intressant kök som Markelius skapat. Om det någonsin realiserades är dock oklart, men bara några år senare började man bygga de klassiska 30-talsköken som till viss del bygger på Markelius förslag men som ursprungligen ritades av Albin Stark. Man får väl anta att Markelius hade sneglat på just detta kök när han ritade köket till Bygge och Bo.

 

Ytterligare en tråkig HSB-renovering

Stagneliusvägen 41

Stagneliusvägen 41

Vi är tillbaka i Fredhäll, på Stagneliusvägen 41. Kåken ritades av Bocander & Cronvall (kontoret hette ursprungligen Hagström och Ekman men övertogs av ett par anställda) och byggdes ca 1935. Jag gillar huset och när jag bodde i Fredhäll var det fortfarande i nästintill ursprungligt skick (planlösningen). Idag har det fått nya, riktigt fula balkonger och moderna fönster, allt på klassiskt HSB-manér. Jag gissar att även interiörerna är tämligen urblåsta. Det är synd att man inte har sett kvalitéerna i den ursprungliga arkitekturen och materialen, utan standardrenoverat på ett helt och hållet ovarsamt sätt!

Kyrkstallet skall få ett nytt sticktak

Kyrkstallet I Vintras

Kyrkstallet i vintras

Det här gamla kyrkstallet gjorde lång och trogen tjänst i en kyrkstad i närheten och flyttades sedan hem till gården där det bland annat tjänat som krypin för de ungdjur som gick ute om somrarna. Nu är det dock länge sedan det fyllde någon verklig funktion, bortsett från att det är förvaringsplats för diverse slädar. På taket ligger rätt ful trapetskorrugerad plåt som jag planerar att ersätta med takspån i sommar. När det gamla spåntaket ersattes med plåt vet jag inte, men jag gissar på 60-tal. Hade det gjorts tidigare borde det ha varit pannplåt. Rotet, underlaget, är i hyfsat skick, men vissa bräder måste bytas ut för att det nya spåntaket skall gå att lägga. Fortsättning följer!

HSB renoverar icke varsamt i Fredhäll

Brunkebergstorg 1

Stagneliusvägen 60

På Stagneliusvägen 60 i Fredhäll ligger ett helt förtjusande litet hyreshus ritat 1936 av Gustaf Birch-Lindgren. För ungefär 10 år sedan var det orenoverat, men mer eller mindre i ursprungligt skick, på både ut- och insida. I huset finns mestadels ettor med kök och matrum, men mot gata finns två riktigt fina lägenheter högst upp i huset, båda med öppen spis. Den ena har ett stort vardagsrum, sovrum och en liten kokvrå. En ovanlig lösning! Den andra har vardagsrum och två sovrum. Titta på planlösningen så ser ni hur fint Birch-Lindgren ritat.

Hur som, huset var då i HSB:s ägo och hyresrätter så när det var dags för renovering åkte både kök och fönster all världens väg, precis som det ofta st gör när HB renoverar i Stocholm. Kvar blev endast port och balkonger, vilket vi dock får vara tacksamma för. Men tänk hur fantastiskt det hade varit om man renoverat varsamt och behållit de ursprungliga fönstren.

Tilläg! Lägenheten högst upp ,ed stort vardagsrum, sovrum och kokvrå har byggts om och på den plats där den öppna spisen stod, finns idag ett kök. Det var riktigt tokigt gjort!

Brunkebergstorg i maj månad 2015

Brunkebergstorg 7

Brunkebergstorg 1

Brunkebergstorg skall förnyas, ja, framförallt är det Gallerian som skall bli up-to-date. Riksbanken och Kulturhuset (båda av Peter Celsing) får stå som de är. Det är en genuin 70-talsmiljö i dessa kvarter vilket snart är något ytterst ovanligt. Redan har många andra citykvarter byggts om och fått nya glasfasader och nu är det denna Gallerians tur.

Brunkebergstorg 2

Gallerian i skir grönska och eloxerad lättmetall. Jag kommer att sakna fasaden och hade önskat att man nöjt sig med att bygga på huset och göra butikslokaler i bottenvåningen. På så sätt han man kunnat behålla och utveckla 70-talsmiljön

Brunkebergstorg 3

Den lilla parken i torgets mitt är en pärla som jag tror få upptäckt, alternativt inte gillar alls. Synd, för den är både rofylld, vacker och tidstypisk. Så här på våren är den naturligtvis extra bedårande.

Brunkebergstorg 4

Malmskillnadsgatan upp mot Kungsgatan är även den en favorit, även om området är misslyckat eftersom butikslokaler och restauranger nästan helt saknas. Fasaden längst till höger är det champagnefärgade huset i Gallerians nordvästra hörn (Boijsen & Efvergren). Norr om det ligger Skandinaviska bankens stora komplex av Kjell Ödeen som fortsätter på andra sidan gatan, ty kvarteret genomkorsas av Malmskillnadsgatan.

Brunkebergstorg 5

Det röda plåthuset hade Boijsen & Efvergren till upphovsmän och var ursprungligen polishus. Till höger om det skymtar så smått Hotell Sergel Plaza.

Brunkebergstorg 6

Sergel Plaza efterträdde klassiska Hotell Gillet och ritades av Malmquist & Skoogh. Jag tycker att det börjar bli rätt intressant och är mycket nyfiken på hur det tog sig ut när det var nytt. Inredningen var säkert inte alltför dum när det öppnade 1971.

Stadsvandring i Fruängen – Förort för fruntimmer

Kata Dahlströms Gata. 01

Fruängen lampa

Här hittar ni en kortversion av min stadsvandring i Fruängen. Jag har infogat några bilder och länkar till vissa skrifter.

Fruängens gård var ursprungligen ett torp med anor från 1700-talet som lydde under Västberga gård. Det revs 1964. Krogen Långpannan samt torpet Eriksberg fanns också på markerna. Köptes av Stockholms stad 1934, stadsplan 1954 av Göran Sidenbladh. Började bebyggas samma år. Riksbyggen och AB Stockholmsbyggen var de största byggherrarna. Spårvagnen kom 1956. Centrumet invigt 1961 men stod helt klart 1962. Det ritades av Åke Östlin (Riksbyggen). 1964 ersattes spårvagnen av tunnelbana. Utsmyckning: Fruängsfontänen av Bertil Jonsson, Fruarna av Willy Gordon.

I Fruängen har kvarteren fått sina namn efter klassiska kvinnliga attribut och yrken (Mannekängen, Hårnålen, Nackspegeln, Modisten). Gatorna däremot, är uppkallade efter kända kvinnor som de tre Elsorna, Dr Widerström, Hanna Pauli och Ellen Key.

Eva Bonniers gata 01

Eva Bonniers gata
Eva Bonnier (1857-1905). Konstnär. 1878 KKH fruntimmersavdelning. 1883 t Paris m Hanna H/P. Gick Academi Colorossi. Parisutställningen 1887 och Världsutställningen 1889. Flytt tillbaka t Sverige samma år. Porträttmålare. Sommarhus på Dalarö av Östberg. Blev meccenat för bl.a. Carl Eldh, Christian Eriksson och Carl Milles. Testamenterade pengar till Stockholms stad som blev Eva Bonniers Donationsnämnd..

Punkthusen på Eva Bonniers gata ritades 1954 av Riksbyggens arkitektkontor. Påkostade hus, 2 rok + matrum. Fina entréer, terrasserade i sluttningen.  Inklädda i plåt dessvärre.

De kringbyggda låghusen på andra sidan gatan ritades året därpå, också av Riksbyggen. Portarna ursprungliga. Nästan uteslutande 3:or.

Elsa Brändström 1888-1948
Studerade vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium. Fadern general och familjen flyttade till St Petersburg där han blev diplomatiskt sändebud. När kriget utbröd, utbildade sig Brändström till krigssjuksköterska och arbetade med utväxlingen av krigsinvalider. Läs biografin av Elsa Björkman-Goldschmidt.
“Jag hade ju inte kunnat hindra mina söner att ta ett sådant steg om de känt sig manade till det och hur skulle jag då kunna hindra min dotter?”

Kvarteret Nackspegeln, Dr Widerströms gata, Tore Forssman och Ulf Snellman

Karolina Widerström 1856-1949
Med kand 1884, med lic 1888. Specialisrade sig på kvinnomedicin och gynekologi. 1889 egen klinik på Fleminngatan eftersom kvinnor inte fick jobba på sjukhus. Engegerade sig i Svenska Dräktreformföreningen och utgav 1893 Den kvinnliga klädedräkten betraktad ur hälsans synpunkt. Reformdräkten av Hanna Vinge, Handarbetets vänner, syddes upp av Augusta Lundin. Hon kämpade också för sexualupplysning och kvinnlig rösträtt. Kvinnohygien 1899. Kämpade för kvinnors rätt till tatlig tjänst.

Om 50-talets byggande
Kommunalt byggande startade på 30-talet. Efter kriget påbörjades det stora folkhemmsbyggandet på allvar. ABC-områden. Man byggde längre ut. 3-vånngslängorna fick en friare form och placerades inte bara i långa rader. Trafikseparerade miljör. Baronbackarna i Örebro var, tillsammans med Stjärnhusen, föregångare på detta område. Byggtekniken utvecklades, kranar började användas och prefab-block, men mycket murades för hand hand i lättbetong. Elastiska planlösningar. Uthyrningsrum. Experimentlägenhetern i Baronbackarna. I början av decenniet stod 3-rummarna för 33% av allt byggande, i slutet 50%. 3-våningslängor vanligast, men också punkthus samt en del radhus..

Mycket gjordes fortfarande tämligen hantverksmässigt och interiörernas fasta snickerier, samt lister och foder, görs i massivt trä eller masonit på regelverk. Snickerierna har dock standardiserats och görs på fabrik. Marmorbänkar, linoleum, parkett. Bra förvaringsutrymmen och hög köksstandard gör dem fullt moderna än idag. Mot slutet av 50-talet är det dock tydligt att nya tider väntar. Stommarna är inte alltid i massivt trä och fast inredning utförmas så att den snabbt och lätt skall kunna monteras.

Fruängen mosaik

Punkthuet på Dr Widerströms gata
Hörnlägehet m öppen spis. 5 rum! Ursprunglig inre dörr i aluminium och mosaik på väggarna.

Arkitekter
Riksbyggens arkitektkontor med bla. Mogens Herold, Tore Forsman Ulf Snellman.
Ingrid Löndahl på Archibald Frids arkitektkontor ritade i Mannekängen och Stråhatten. Ovanligt med kvinnliga arkitekter vi detta tid. Löfblad ritade en hel del av husen i Fruängen. Oklart om även ritningarna signerade A Frid är resultat av hennes arbete,

Agnes Lagerstedt 1850-1939
Lärarinna vid Hedvig Eleonora Folkskola 1883. Skollovskolloni i Roslagen 1884 för 18 av de fattigaste barnen. 1889 fick hon ett stipendium och åkte på studieresa till England där hon följde Octavia Hill. Blev vicevärdinna vid några nedslitna hus på Nybergs gränd och lyckades förbättra miljön för de boende o sänkt hyra. Bildade AB Stockholms Arbetarehem med Oscar Hirsch som ordförande. Byggde två hus vid Jungfru- och Sibyllegatorna. Det första stod klart hösten 1893 och det andra sent 1897.  Då bodde i hela komplexet 660 personer i 142 lägenheter. Agnes bodde själv i fastigheten i 3 rok.

Kata Dalströms gata 10, sönderrenovrat punkthus
Bra exempel på dålig renovering. Allt är utbytt, sr helt nytt ut.

Om renovering av 50-talsbeståndet

  • Fönsterbyten: byt ej energieffektivisera istället
  • Nya balkonger: synd, ty särarten försvinner. Återställ!
  • Nya portar: patinan hos en gammal port svår att återskapa.
  • Kök: svår att bygga lika påkostat idag om man ser till material. Ofta mycket användbra än idag. Se fördelarna, stirra er inte blinda på vad att vissa detaljer saknas.
  • Återvinn luften från ventilationssystemet och isolera taket, ett mycket bra sätt att spara energi utan att förstora arkitekturen.

Ellen Key 1849-1926
Fadern Emil var politiker och modern brorsdotter till högerledaren och stadsministern Arvid Posse. Hade söndagsskola och arbetade sedan som lärare och föreläsare för nyhterhetsförbund och arbetarerörelse. Skrev Barnens århundrande 1900  (26 språk barnuppfostran och skola) och Skönhet för alla. Key blev ett stort namn även internationellt och fick stora framgångar. Lämnade dock under en period landet. Byggde hemmet Strand.

Utdrag ur Skönhet för alla: “Ty varje människa har någon form av skönhetslängtan, ehuru den hos de flesta ännu blott yttrar sig i smaken för grannlåt att bära på sig eller att se omkring sig. Men grannlåt — särskilt nutidens grannlåt — är ofta raka motsatsen till det sköna. Grannlåten göres nu fabriksmässigt och vanligen av oäkta material, varigenom man vill härma något äkta. Och redan detta är i strid mot skönhetens första villkor: att den ej får innehålla någon flärd. Flärd är saken ditåt, ett stort sken av saken, men ej saken själv. Den nöjer sig med falska uttryck, som antingen ersätta sin brist genom ett onödigt behag eller genom en viss överdrift”.

Kata Dahlströms gata. 01

Kata Dalströms gata
Skiffer vid portarna, fina trappa upp till kringbyggda huset. Mycket vacker miljö trots fönster- och balkongbyten.

Kata Dalström (1858-1923)
Växte upp i högborgerlig miljö men blev snabbt liberal. Gifte sig Dalström och skrev inledningvis böcker, bland annat om nordisk och grekisk mytologi. Började intressera sig för socialismen efter möte med August Palm, 1893 Socialdemokrat åt vänster. Organiserade arbetarkvinnor som verksam inom föreningsrörelsen och började sedan åka på agitationsresor och tog plats i partiets ledning. Troende. Var den populäraste av alla socialdemokratiska agitatorerna.

Elsa Borg (1829-1909) Vita bergens ängel
Blev 1859 föreståndare för en kristen skola i Gävle där hon verkade i många år. 1876 lockades hon till Stockholm flyttade in i Bibelkvinnohemmet på Skånegatan och började sin mission, Missionen på Vita Bergen. Fattigt område. Öppnade också Skyddshem för (fallna) kvinnor i Groens malmgård samt barnhem. Syftet med missionen var att “Bibelkvinnohemmets förnämsta uppgift är att utbilda kvinnor för de fattigas och sjukas vård samt för spridande af bibelordet.” Verksamheten övergick i Stadsmissionens ägo. Skev även några psalmer (Sjung, Guds folk, på pilgrimsvägen).

Ett fönsterbyte på Mössebergsvägen

Fönsterbytt Fasad

Fönsterbytt fasad

På Mössebergsvägen i Traneberg (osäker på numret men kanske 29-31) har en fastighet precis fönsterbytts. Av någon anledning anledning finns fortfarande ett ursprungligt fönster kvar. De nya fönstren är klumpiga och har fast mittpost. Denna detaljbild ser man ytligt skillnaden mellan nytt och gammalt fönster och hur pass mycket glasytan minskat.

Fönsterbytt fasad gamla fönster

Vid grunden fann jag de ursprungliga fönstren som var i fint skick men som börjat bli mogna för ommålning. De var försedda med tt extraglas på insidan och hade därmed ett mycket bra k-värde och dessutom god isolering mot oljud. Varför man gjort detta byte är verkligen en gåta. Den enda orsaken jag kan komma på är att man vill slippa ommålning och därför satt in fönster med ytskikt i lackad metall. Hur länge de kommer att se fräscha ut återstår dock att se. Balkonger som suttit uppe i 30 år brukar vara rätt solblekta och eländiga vid det här laget.

Detta är verkligen ett praktexempel på resurslöseri. Fullt fungerande fönster kasseras och nya, underhållsfria ersätter dem. Förr eller senare måste dessa dock bytas igen med ytterligare resursslöseri som följd. hade de ursprungliga bevarats hade man kunnat underhålla dem i hundratals år.

Se vad en dålig renovering kan göra

Hus Före 1

Hus före 1

Jag fick ett läsarbrev för en tid sedan med några bilder av ett vackert och välbevarat gammalt hus som genomgått en allt annat än pietetsfull renovering. Huset är verkligen osedvanligt vackert med sin höga grund och sina vackra fönster.

Hus före 2

Notera övervåningens harmoniska fönstersättning och et vackra tegeltaket. Här har man gått varsamt fram genom åren. Men sedan hände något, kanske fick huset nya ägare som beslöt att något måste göras.

Hus efter 1

De gamla fönstren kastades ut, och likaså tegelpannorna. På övre botten ersattes ett fönster med två.

Hus efter 2

De nya fönstren är enluftsfönster med fuskspröjs och har inte samma proportioner som de ursprungliga. Fönstret längst till höger, bakom stolpen, verkar ha fått sitta kvar och det syns tydligt att det är högre. Efter dessa åtgärder har huset helt ändrat karaktär. Naturligtvis går det att återställa, men det ursprungliga är för alltid borta och jag är av en åsikten att ett välbevarat hus är betydligt intressantare än ett vars charm har återskapats.

Har ni fler exempel på ovarsamma ombyggnader, maila dem till mig på ravjagarn@ravjagarn.se.

Ett byggnadsminne med fuskspröjs?

Ridhus 1

Passerade nyligen bygget av den nya musikhögskolan vid Valhallavägen och råkade titta lite extra ånga på den ena av de två tegelbyggnaderna på området som en gång varit ridhus och stall.  De ritades av Hjalmar och Axel Kumlien och byggdes vid 1880-talets mitt för generalstabens stalletablissement.  De är byggnadsminnen sedan 1993 (vilket inte hindrade länsstyrelsen och landshövdingen att  bevilja rivningslov, något som sedan upphävdes).

Ridhus 2

Men vad har hänt med fönstren? Ser det inte ut som fullt moderna fönster med fuskspröjs? Det är svårt att komma så när att man ser helt ordentligt, men nya är de i vilket fall som helst. Jag har för mig att de fönster som satt där tidigare var gamla klassiska i järn. Borde man inte vara mer försiktigt med byggnadsminnesförklarade byggnader. Fortsättning följer,

Basarbyggnaden vid Hantverkargatan

Hantverkargatan 1

Basaren på Hantverkargatan 71 skall rivas i höst. Den gamla byggnaden ritades av Björn Hedvall och är den nordligaste delen av det område som byggdes vid 30-talets början av både SKB och HSB och som börjar ner vid Pontonjärgatan. Den låga tvåvåningsbyggnaden är originell, inte minst för att den är så låg.

Hantverkargatan 2

Bakom byggnaden övergår Hantverkargatan till Ture Nermans gränd och Baltzar von Platens gata. Just denna del av Kungsholmen är vördigt fin. Det är en genuin 30-talsmiljö med grönytor och gångstråk som är riktigt trivsam. Den nya koloss som efterträder basarbyggnaden är betydligt större och kommer helt att förändra området. Det återstår att se hur den tar sig ut när den står färdig. På skisserna påminner den mer om ett smurfhus än om ett ordinärt bostadshus.

Bort med det nya, in med det gamla

Utan farstukvist

Så här kan det se ut när det kommer för mycket snö och den sedan smälter, rasar ned från taket och tar farstukvisten med sig. Inte helt lyckat, men å andra sidan hade jag tänkt ta med den till sommaren för att återställa fasaden. Ursprungligen såg den nämligen ut så här. Den gamla dörren med överljus finns bevarad men tyvärr saknas karmen så den måste jag nytillverka. Dessutom finns en toalett bakom det lilla fönstret bredvid dörren och den måste bort för att den gamla dörren skall rymmas. Eventuellt kan jag göra den lite mindre och få plats med dörren ändå, om jag tar bort fönstret. Det bästa vore dock att ta bort den helt och få tillbaka den stora hallen och flytta WC-stolen till det badrum som finns. Hur detta går visar sig till sommaren!

Renovering och ombyggnad av klenod

stockholms-stadsbibliotek-20-talet

Nu är det tydligen dags igen, dags att renovera och utveckla Stockholms Stadsbibliotek. I en artikel i söndagens SvD presenteras planerna som bland annat hör samman med den ökning av antalet besökare som bland annat följer av den nya Hagastaden. Projektledaren och bibliotekarien Anne-Marie Evers berättar att det som behövs för framtiden är bland annat toaletter, grupprum, varierade sittplatser, en mycket större barnavdelning en flexibel samlingssal för föredrag och författarsamtal. Allt detta kan man förstå och det går säkert att lösa, men att ge sig på den ståtliga huvudbyggnaden utan att vara mycket, mycket försiktigt är riktigt dumt. Bättre då att restaurera till originalskick, det mesta finns ju kvar, och istället använda de lokaler som ligger mot Sveavägen och idag hyrs ut till bl.a. Mc Donalds.  Dessa ytor ligger dessutom bra till ur tillgänglighetssynpunkt. Behövs ytterligare plats föreslår jag att man gör som vid KB, dvs bygger nedåt. Låt oss hoppas att det går som det gick för inte ens 10 år sedan: internationella protester gör att planerna avblåses. Det är dock mycket tråkigt att vi har så lite respekt för vårt byggnadsarv i detta land att vi ger oss på klenoder av denna kaliber.

Husen på Kalendervägen, Kortedala

Husen på Kalendervägen

Ungefär 1953 stod punkthusen på Kalendervägen i Kortedala klara. Arkitekt var Nils Einar Eriksson som skapat trevliga lägenheter, framförallt två- och trerummare om jag minns rätt. Tyvärr minns jag inte i vilket nummer av Byggmästaren husen presenterades, eller om det är på något annat ställe jag sett planerna.

Idag är husen tyvärr inklädda med trapetskorrugerad plåt. De ursprungliga fönstren (vissa av perspektivtyp) och balkongerna finns dock kvar och visar hur eleganta husen en gång måste ha varit. Det är synd att man inte varit försiktiga med dessa 50-talsklassiker!

Nytt och fräscht i en fin 50-talskåk

Köksrenovering

Av en slump fann jag ett avsnitt av Electrolux kökspatrull som visar hur en gammalt omodernt 50-talskök kan förvandlas till ett nytt och fräscht genom fullständig ombyggnad. Det skall icke förnekas att det gamla köket var slitet och att den bruna färgen var rät trist. Men det fanns många fina detaljr och stommar av hög kvalité. Det fanns också ett kallskafferi (vid ytterväggen) och en städskrubb (längst till höger i bild). I det nya köket har man tagit bort dessa två moduler och på så sätt fått betydligt generösare arbetsytor (var har man städattiraljerna?). Dessutom har man ersatt det lite större matbordet mot ett mindre vilket gjort att köket blivit rymligare, trots att arbetsbänken dragits ut en dryg decimeter i rummet.

Jag tycker att det nya köket är rätt trist och kan tänka mig hur ofräsch det kommer att kännas om 30 år och kan också tänka mig precis hur svår det kommer att vara att reparera det då. Beslag och lås kommer inte sitta fast i luckorna längre och alla utdragslådor har säkerligen bett upp. Man skulle ha kunnat behålla det gamla köket i princip oförändrat och målat upp det och bytt vitvaror, Man skulle också ha kunnat ha bort städskrubben och/eller skafferiet och ersatt dem med över- och underskåp för att på så sätt få mer arbetsyta. Annars är tanken med det gamla köket är att den yta som ni ser till vänster i bild skall användas för bakning och annat arbete som kräver rum, inte för att förvara kaffebryggare mm. Det vore intressant att veta hur stor del av deras grejer som rymdes i det nya köket och hur mycket som fick slängas pga platsbrist.

Det är klart att det är både lätt och frestande att byta ut ett gammalt kök, men det är faktiskt, i det långa loppet rätt dumt. Ett kök från tidigt 50-tal besitter sådana kvalitet att det är betydligt bättre att modifiera det och anpassa det efter nya behov, än att helt slänga ut det.

Här är en relativt ovanlig balkongtyp

Balkonger i Hammarbyhöjden

I Hammarbyhöjden fann jag denna relativt ovanliga balkongtyp som jag tycker är väldigt snygg. Boxig och lite massiv, men trots detta elegant med sina sinuskorrugerade sidor och nästintill helt dolda balkongplatta. Bebyggelsen i Hammarbyhöjden har faktiskt klarat sig riktigt bra och än i denna dag finns det renoverade balkonger kvar. Då många hus är byggda under 30-talets andra hälft finns det också en stor variationsrikedom bland balkongerna. Här en detaljbild. Låt oss hoppas att åtminstone några hus renoveras korrekt,

Sen 30-talsbalkong vid Skärmarbrink

Skärmarbrinksbalkong

Ibland hittar man synnerligen välbevarade balkonger som dock farit synnerligen illa av tidens tand och dåligt underhålla. Dessa måste ha varit mycket fina när de en gång var nya och målade i någon trevlig kulör. Plattan är av armerad betong och saknar kantbalk. Den sinuskorrugerade frontplåten börjar strax ovanför plattan och kompletteras med en handledare av rundstav. Enkelt och elegant! Det är bara att hoppas att kommande renovering görs korrekt, men det är säkerligen att hoppas på för mycket.

Ett flott 30-talstrapphus i jugendkåk

Entre Kungsholms Kyrkoplan 5

Huset i korsningen Kungsklippan/Kungsholms kyrkoplan fick vid ombyggnaden 1938 en synnerligen elegant entré! Den byggdes om totalt, kanske flyttades den också, jag vet inte. Mot Kungsklippan har ändringarna varit betydligt måttligare och den är heller inte lika unik som denna orgie i ädelträ och etsat (?) glas.

Ekpanelen som blev vit och fräsch

Övermålad ekpanel

I helgens SvD Magasinet hittade jag denna lilla horreur som jag närmare skall beskriva. Det är en villa i Saltsjöbaden anno 1905 vars matsal dekorerats av Filip Månson. Den vackra gamla ekpanelen har dock målats vit. Jag citerar:

Jag målade den märka ekpanelen på väggarna vit. Alla sa att jag inte var klok och att jag förstörde huset, men när det väl är gjort tror jag att de flesta håller med mig om att det blev jättefint.

Nej, det gör vi inte. Tilltaget har förstört den vackra matsalen och man kan bara tänka sig den möda som krävs för att återställa panelen! Det är verkligen kortsiktigt att låta modets nycker förstöra en så gammal inredningsdetalj. Dessutom respektlöst och dumt. Hade jag gjort inredningsreportaget hade jag sett ut som ett åskmoln och inte varit god att tas med.

50-talsrenoveringar vid Sibyllegatan

50-tal på Sibyllegatan

Högt uppe på Sibyllegatan ligger två gamla hus från 80-90-talen. Nr 79, längst bort i bild, uppfördes 1894 och nr 81 1986. Både byggdes om vid 50-talets mitt och fick helt nya fasader med moderna fönster, portar mm. Interiört omgestaltades också hela huset och av den gamla tiden syns inte många spår. 79:an innehöll ursprungligen 4 tvårummare per våningsplan och vid ombyggnaden ändrades detta till 2 st 5 rum och kök (med uthyrningsmöjlighet?). Nr 81 hade en 3:a och en 4:a per våningsplan (utan jungfrukammare) och fick i ombyggt skick 2 2:or och en 3:a per våningsplan.

Jag gillar dessa ombyggnader men tycker däremot att det är synd att 50-talsfönstren i 79:an byttes i mitten av 80-talet mot nya korspostfönster som monterades i befintliga karmar. Framförallt 81:an med sin strama fasad och mycket elegant entrépartier är värd att bevaras i ombyggt skick åt eftervärlden.

Kakelugnen inringad av köksinredning

Våning

SvD Magasinet är oft en källa till allehanda lustigheter. I det senaste numret blev det dock lite mycket av det goda. Ett par har inrett sitt hem i två lägenheter som slagits samman och byggts om för att passa deras krav och önskemål. Naturligtvis har köket flyttats och man har byggt ett nytt i det gamla vardagsrummet. Se hur inklämd den stackars kakelugnen blivit! ”Allt från lister och socklar till förvaringen i det som var det gamla köket skulle överensstämma” får vi stackare som läser artikeln oss till livs. Inte vet jag hur det befintliga köket såg ut, men nog är det väl bra typiskt att det inte dög som det var och att man bygger ett nytt i gammal stil och penselmålar allt ned linoljefärg för att få det à la byggnadsvård?

Jag är rent generellt emot flytt av kök, men skall man trots allt göra det så bör man absolut låta bli att bygga in en vacker eldstad. Det blir aldrig snyggt och jag kan verkligen tänka mig hur man kommer att skratta åt dessa tossiga idéer i framtiden. Överhuvudtaget tycker jag att man bör vara mer rädd om gamla hus om man nu säger sig älska dem, inte bara hemfalla åt någon slags trendbyggnadsvård som har mycket litet med den ursprungliga att göra.

Arméfördelningens balkongrenovering

Armefördelningen 2 balkong

Längst ned på Rindögatan på Gärdet ligger en lång byggnad som stod färdig 1943 och som ritades av Gunnar Wejke och Kjell Ödeen under överinseende av Sven Wallander, ty det var ett HSB-hus. Fasaden är onekligen stram och dessutom intressant med sin ovanliga balkongplacering (varannan våning åt gata, varannan åt gård). Lägenheterna är inte speciellt stora, mestadels tvåor med matrum och ettor. Dessutom finns treor med jungfrukammare i uppgång Rindögatan 5.

Innan renoveringen var fasaden helt i originalskick vad jag kan se. Nu är fasaden tilläggsisolerad och balkongerna utbytta. Resultatet är inte så tokigt, men En märklig detalj drar ner helhetsintrycket.

Armefördelningen 2 balkong detalj

Balkongerna är på det stora hela utmärkt utförda, men varför har man gjutit en så tjock platta som kragar ut över kantbalken? Har det något med hållfastheten att göra, eller ville man få en slags droppskydd?  Jag begriper det inte och ger betyg 4/5. Hade man utelämnat överhänget hade betyget blivit 5/5. På det stora hela får man dock vara nöjd med att huset på håll ser helt utmärkt ut.Som boende slipper man dessutom de hemska lättmetallräcken som annars är så vanliga.

Kök i Fältöversten, kanske från 1973

Kök i Fältöversten

I mina gömmor fann jag denna bild på ett kök i Fältöversten. Jag är lite osäker på hur gammalt det är men gissar att det är från byggnadsåret. Hur det kommer sig att just denna l’genhet har så pass påkostat kök är dock svårare att besvara. Visserligen fanns det från början en tanke att de boende i Fältan skulle bestå av samtliga socialgrupper, ja representera ett tvärsnitt av Sveriges  befolkning, men att för den skulle montera olika sorters kök verkar inte troligt.

Snygga balkonger från 30-talets slut

Snygga balkonger Hammarbyhöjden

I Hammarbyhöjden, i krokarna av Petrejusvägen, fann jag dessa välbevarade funkisbalkonger. Betongplattorna saknar kantbalk och kramlorna ser ut att vara ingjutna i plattan men det framgår inte riktigt av bilden (här en närbild). Sidorna är klädda med sinuskorrugerad plåt och överst en enkel, rund handledare. Man skulle verkligen hoppas att dessa fina balkonger får leva vidare med oförändrat utseende även efter den renovering som förr eller senare kommer. Men det är väl för mycket begärt.

Ombyggnad av gammal bebyggelse

Ombyggnad
Klicka på bilden för att studera ombyggnadsförslaget, ty då visas en större bild som gör det lättare att se detaljerna i förslaget.

En ålderdomlig byggnad är liksom reliken sammanvuxen med anekdoter, med verkliga eller diktade handlingar, med livet självt, med människor, vilkas blod vi bära och vilkas strävanden vi ärvt. Däri ligger hemligheten varför fornlämningarna sysselsätta vår inbillning på ett annat sätt än efterapningen och begär vördnadsfull skonsamhet.

År 1894 formulerade Verner von Heidenstam dessa rader som en protest med den tidens hårdhänta restaureringar, ty just då var Gripsholms slott och Uppsala domkyrka under upprustning. Den tidens ideal var att skala bort alla de spår som sekel efter sekel skänkt vårt lands byggnader. Inte nog med det, det ansågs också passande att bygga om och bygga till, i en sådan stil att det passade ursprunget. Jag kan inte låta bli att dra paralleller med vår egen tid när var och varannan skall ha kök i ”sekelskiftesstil”, trots att den tidens kök saknade mycket av de detaljer som utgör det moderna kök som samtidigt eftersträvas.

Heidenstams text är hämtad ur praktverket Ombyggnad – utredning om hyreshus, egna hem och bruksbostäder 1880-1935, sammanställt av Olof Thunström och Ingrid Johansson. Här behandlas utförligt dåtidens byggnader, inventerade stad för stad, och så presenteras på uppslag efter uppslag förslag till hur dessa gamla byggnader skall anpassas till modern (1955) standard. Även om man tycks anse Heidenstam som en föregångsman, blir ingreppen markanta.

De ombyggnadsförslag som presenteras är ofta mycket omfattande (klicka på bilden ovan för en större variant). Lägenheter uppdelas och slås samman. Kök, garderober och fönster förutsätts ersättas med helt ny utrustning. Fasaderna får däremot, om de är i hyfsat skick, gärna behålla sin dekorativa utsmyckning. Vad som räddar det hela i mina ögon, är vetskapen om att hantverk och material vid denna tid var av så pass hög kvalité att även dessa övergrepp borde ha gett lägenheter av en godtagbar standard. Till försvar får man naturligtvis också komma ihåg att många av dessa bostäder hade en låg standard (om man beaktar köksutrustning, vatten, avlopp och ev. toalett) innan ombyggnad. Förslagen är också  bara förslag; vad jag kan förstå har inte dessa ombyggnader verkligen ägt rum, utan de är i första han tänkta att tjäna som inspiration.

Men det är klart, de moderna lägenhetsplaner som blir resultatet av dessa reparationer, förutsätter oftast att familjen önskar ett vardagsrum och därför anpassas övriga rum till sovrum och det är ett oskick som jag knappt kan tåla. Rummen är också över lag snålt tilltagna och många och små rum premieras över få och stora. Jag tycker helt enkelt inte om denna typ av planlösning som än i denna dag dominerar bostadsbyggandet.

Även Byggfabriken har uppmärksammat detta verk, läs gärna mer där.

Den vackra gamla fasaden från förr

Fyra framför huset

Ett glatt sällskap framför huset! Det är dock inte de som fångat mitt intresse, utan den gamla fasaden. Visst är det en vacker dörr med överfönster och visst är det stiligt med det grånade sticktaket? Jag gissar att bilden är från 50-talets första hälft. Vid denna tidpunkt var huset i ungefär det skick som det fick vid en ombyggnad på 1870-80-talet. Panelen kan mycket väl ha satts upp då (eller tidigare) och än idag finns det rester kvar av dessa bräder, ty de fick tjänstgöra som golv i ett par ängslador när huset byggdes om vid 60-talets mitt. Jag har sparat en del av dem, de som inte ruttnat fullständigt, ty det är intressant att veta hur fasaden en gång såg ut.

Då var det dags att riva igen i Luleå!

Norra Strandgatan 10 Luleå

I Norrbottens-Kuriren kan man just nu läsa om de rivningsplaner som hotar ett av Luleås äldsta hus, den så kallade Röcknerska gården från tidigt 1800-tal. Fastighetsägaren har hittat allvarliga skador i timmerstommen (gissar att man måste byta en och annan stock, vilket i sig inte är något stort problem) och vill därför bygga nytt vilket gör det möjligt att bygga betydligt större och därmed få betydligt ökade hyresintäkter. Husets exteriör är idag i ett sorgligt skick, främst på grund av ett nyligen genomfört fönsterbyte. MEd lämpliga fönster, en reparerad stomme och ny puts, skulle huset verkligen pryda sin plats. Dessutom är det ytterst ont om byggnader i stadskärnan som klarade den förödande stadsbranden i slutet av 1800-talet. Enligt uppgift är det endast detta hus och Rödlundsgården som finns kvar idag.

Förutom denna byggnad är också ett anta hus i Svartöstan rivningshotade. Det är verkligen skamligt att man inte är med rädd om det lilla som finns kvar i denna en gång så trevliga stad!

Brf Ordonnansen 4 med fula fönster

Smedsbacksgatan 8

Tack och lov är det sällan man ser riktigt olämpliga fönsterbyten här på Gärdet, åtminstone bland de fina 30-talskåkarna som hör till riksintresset. Brf Ordonnansen 4 på Smedsbacksgatan 8 har dock inte dragit sig för att slänga ut sina gamla 30-talsfönster i kärnvirke och ersätta dem med moderna i lättmetall som kan öppnas åt alla möjliga håll och kanter. Det skall bli intressant att se hur många rutor som fortfarande går att manövrera om 30 år!

Hur det kommer sig att man inte bara renoverade och energieffektiviserade dem kan man fråga sig. Jag begriper det inte. De nya fönstren är klumpiga och inte alls lika fint insatta som de gamla vilket framgår av detta detaljbild. Det är bara att konstatera att föreningens styrelse förstört den gamla fasaden och gett kommande genrationer en verklig anledning att byta fönster.

En konsumbutik tyvärr stadd i förfall

I Västerbotten, i krokarna av Ånäset, hittade jag denna gamla Konsumbutik. Vilket förfall och så osnyggt det är på tomten! Annars är byggnaden fin med sin klassiska disposition. Affär med bakomliggande lager på bottenvåningen, och våning för föreståndaren en trappa upp.

Det är synd att inte skylten finns kvar, men å andra sidan ser man tydligt var bokstäverna har suttit iallfall. Dörren är igensatt, men skyltfönstret är kvar. Huruvida någon bor en trappa upp svävar jag fortfarande i okunnighet om.

Att handla på Konsum eller privat var ett viktigt val en gång i tiden. När jag växte upp minns jag hur farbror Martin alltid skulle handla på kooperativa och aldrig drack något annat än cirkelkaffe. I många samhällen fanns det både ICA och Konsum och med åren lade oftast antingen den ena eller den andra ner. I värsta fall flyttade konkurrenten in i de tomam lokalerna, allt medan de gamla konsumföreståndarna vände sig i graven.

Ett kulturarvsbidrag vore på sin plats!

Gammalt kök från efterkrigstiden

Så här kunde det se ut när innerstadens gamla lägenheter byggdes om efter andra världskriget.Ett fantastiskt kök med skåp som räcker till ett helt kompani samt ett serveringsrum intill. Bra material (ingen formaldehyd i dessa luckor och stommar!) och fint hantverk även om det mesta byggdes på snickerifabrik.

Idag ligger dock de flesta kök av denna generation sedan länge på tippen och gör de inte det, så kommer de snart göra det. Nya, högblanka kök tillverkade av någon limindränkt träfibersörja och med lådor som glider så lätt, så lätt, hittar man i dess ställe. Arbetsskivor och diskbänkar som är allt annat än praktiska och lätta att hålla snygga får man på köpet.

Glädjande nog fann jag Erika Hallhagens krönika i Svenska Dagbladet och jag applåderar hennes förslag till kulturarvsbidrag istället för ROT. Den konservativt lagde, som motsätter sig bidrag, bör ha i åtanke att även ROT är en form av bidrag, men lite mer sofistikerat bara och om gjort för att förstöra oersättliga kulturvärlden. Den första vågen av ROT-renoveringar, tror den kom på 1980-talet, förstörde mängder av 40-50-talshus som fick nya kök, plåtfasad och aluminiumbalkonger. Inte så värst lyckat och idag känns de husen allt annat än fräscha.

Nej, ett bidrag för att vårda, det vore något det. Tänk bara vilken skillnad det sklle göra för miljön om man målade om och ändrade lite, istället för att byta ut! Jobb skulle det ge också, även om någon MDF-”snickare” skulle få klappa igen sin eländiga köksfabrik.

Rätt påkostad våning på Östermalm

Rum 1

För ett antal år sedan var en trevlig våning till salu. Den låg på Östermalm i en 50-talskåk och hade en del detaljer av det ovanligare slaget. Framförallt hade den påkostad fast inredning i ett av rummen, se bara på sittmöbeln med tillhörande hurts.

Rum 2

På motstående sida finner vi denna skåpvägg som är helt anpassad efter rummet och som rymmer en rejäl arbetsplats.

Mot matsal

Naturligtvis finns det även matsal i våningen. Pardörrarna är eleganta och säkerligen vitmålade idag. Notera att matsalens fönster har en horisontell spröjs i bågarnas nedre del. Snyggt!

Öppen spis

Den öppna spisen är indragen och det verkar som man sänkt taket för att få en intimare känsla. Eldstaden är av klassisk 50-talsmodell, ty under detta decennium hamnade brasan ofta en bra bit ovanför marken.

Högt över marken svävar betongen

Rivningshus

Huset i mitten finns inte mer. Den gamla byggnaden var från 1900-talets början men hade senare i livet beklätts med eternitplattor. Interiört var den förvånansvärt välbevarad. Jag har för mig att de spröjsade fönster som ses på bilen var de ursprungliga. Övriga fönster var nog i samma ålder som eternitplattorna.

Idag står här ett högt hus, ett trygghetsboende. Både hus och träd är för evigt borta och likaså den charmiga gården. Gamla gårdsmiljöer är otroligt värdefulla. I Luleå finns det faktiskt några kvar, men de flesta är naturligtvis borta. Värdefull tomtmark nyttjas ofta hårt idag och glest bebyggda gårdar med endast en uthuslänga har därför inte någon större chans att leva vidare.

Funkishuset intill var en gång en riktig pärla. Men det var innan perspektivfönstren byttes ut, innan fasaden klädes in i tegel och innan hela kvarteret omgestaltades.