Det lackar mot jul. Ikväll tar jag tåget norrut och med lite tur, anländer jag glesbygden någon gång på förmiddagen. Jag räknar inte med att tåget ankommer i tid, men om jag är framme innan skymningen, är jag nöjd och belåten. Vad jag förstår är det ungefär lika kallt där uppe, som det är här på Gärdet i Stockholm.
Igår promenerade jag hemåt, längs med folktomma gator. Tegnérgatan, Karlavägen, Villagatan, Östermalmsgatan och vidare norrut. Det var så kallt att det kändes i lungorna, ty jag går snabbt och det förslår inte riktigt att andas endast genom näsan. Ambassaderna var nedsläckta och snödrivorna badade i ljus från gatlyktorna. Aldrig är staden så ljus, som dessa kalla och snöiga midvinternätter.
Jag är svag för julmusik. Den får gärna vara vemodig, sakral och högtidlig. Den kan också vara lite småtramsig och sorglig på samma gång. Tänk Brenda Lee och hennes Christmas will be just another lonely day. Förra julen satte jag samman en smärre playlist. Ni hittar den här. Lyssna på den, ty den är inte så dum!