Publicerat

von Rosens hus på Östermalmsgatan

Strandvägen 55 är adressen för det flotta von Rosenska palatset. På Östermalmsgatan 45, där idag en Markeliusritad kåk från sent 50-tal tronar, stod fram till våren 1958 en pampig hyresfastighet byggt 1884. Jag gissar att tomten tidigare var bebyggd med en klassisk villastadsvilla, men när tomtpriserna ökade, revs många av dessa hus, trots att de inte hade mer än 10år på nacken. Den utsmyckade fasadens upphovsman var Helgo Zettervall, som på 1870-talet ritat det mycket påkostade och överlastade Bolinderska palatset vid Södra Blasieholmskajen.

Det var Håkan Olsson Håvander som lät bygga det pampiga huset på Östermalmsgatan. 1889 såldes det till Gillis Boy och sedan till Reinhold von Rosen. År 1893 gifte han sig med Elsa von Horn som var född 1873. När Elsa dog i mitten/slutet av 50-talet försåldes fastigheten (vilket framgår av köpebrevet) och en bostadsrättsförening uppförde en modern byggnad av högsta klass.

Även om Markelius nybygge är vackert, saknar jag det gamla von Rosenska huset med sin pråliga renässansfasad. I huset fanns 9 lägenheter. Två per plan samt en skrubb för portvakten. När huset stod klart 1884 var våningsplan 1-3 tr disponerade på detta sätt. Notera de tre små herrummen i husets mitt. I början av 30-talet moderniserades fastigheten och vissa ändringar gjordes. Kök, serveringsrum och badrum verkar ha uppdaterats. Vissa skillnader mellan planen förekom, men i stort sett såg de ut på detta vis. På planritningarna verkar det som om merparten av kakelugnarna monterats ned. Kanske var det verkligen så. Med centralvärme installerad, fanns det inte längre något behov av eldstäder. Greve Reinhold von Rosens salong var dock sig lik intill husets sista dagar, vilket framgår av dessa bilder på Stockholmskällan.

Publicerat

Erik Fribergers atriumhus i Kärralund

Länsarkitekt Erik friberg, idag mest känd för de staplade husen i på Smörgatan, lät mellan åren 1948-52 uppföra 13 provhus vid Skillnadsgatan i Örgryte (Kärralund), Göteborg. I ett av dem inredde han och hans fru sitt hem och flyttade in i september 1951. Det är ett atriumhus (planritning) om cirka 140 kvm som är både snyggt och intressant. Se bara den vackra innergården.

Vid bygget av de tretton husen experimenterades det med material och utförande, bland annat fick Fribergers hus golvvärme. Villan är klädd med träpanel som strukits med Håbitol. Väggarna är isolerade med gullfiber och har byggts upp av standardiserade element tillverkade av AB Junohus i Uddevalla. Väggarna är på insidan klädda med träfiberplattor som inte klätts över, endast målats med Cascofärg. Skarvarna är därför synliga och utgör ett dekorativt element. Takplattorna är inte målade, utan lackade och därför mörkare. Snyggt!

Ytterligare en vy från det rymliga vardagsrummet. Dessa fönster vetter ut mot gården och den täckta uteplatsen som nås via balkongdörren.

Mellan vardagsrum och matsal finns en foldingvägg klädd med galon. En praktisk lösning då matrummet även tjänar som lekrum för barnen. Det ovala matbordet kommer från Svenskt Tenn och är i alm och används vid festligare tillfällen. Vardagsmåltiderna intas ett litet mindre bord i teak som står till höger utanför bilden, invid  ingången till köket. Endast ett draperi, Mölnyckes ”Bågar” avskiljer köket från matrummet.

Köket är påkostat och då källare helt saknas, har matförvaringen ordnats i ett isolerat skafferi med kylskåpsdörrar. En fläkt leder kall luft från grunden in i utrymmet. Naturligtvis finns även ett vanligt kylskåp, det syns till vänster i bild, bredvid bakbordet med sin Assistent. Notera också att diskbänken (93 cm) är högre än arbetsytan intill. Detta var praxis på 50-talet och är onekligen en god idé som gör att disk och beredning sker på en för respektive syssla riktig arbetshöjd.

Intill köket ligger pannrummet och den ultramoderna tvättstugan med tvättmaskin från Wascator som även centrifugerar. En strykmaskin finns också att tillgå. I anslutning till tvättstugan ligger också badrummet vars väggar är klädda med emaljerad eternit.

I villan finns gott om sovrum. Här en bild från ett av pojkrummen. Notera att sängen står på endast ett ben. För övrigt vilar sängbotten på två lister längs med väggarna. Filtarna har stoppats in bomullsvar och man kan faktiskt tala om påslakan i en tidig form.

Fribergers villa är lyckad tycker jag. Enkel, men snygg och med hyfsade material, trots vissa standardisering. Jag är svag för atriumlösningen som jag tycker skapar ett mycket tilltalande gårdsrum.

Publicerat

Oväntat fint vid ICA Kvantum Värtan

Jag gillar inte alls Posten och använder hellre DHL eller någon liknande om jag får välja hur ett beställt paket skall skickas. Postens service är undermålig och jag måste numera gå till Värtahamnen för att hämta ut paketen. Det är en ordentlig promenad och för de stackars åldringar som måste ta sig dit ett helt företag som inkluderar två busslinjer.

Det enda försonande drag jag kan komma på är att intill butiken ligger två gamla rester från en svunnen tid. Vackrast är det gamla tegelhuset med järnfönster. Inte alltför ansatt av tidens tand står det mellan Södra hamnvägen och Malmvägen. Jag antar att det förr eller senare skall rivas för att ge plats åt nya bostäder. Gör inte det säger jag, spara det som en rest och bygg nytt intill. Huset är vackert, välbevarat och som gjort för någon trevlig verksamhet. Dock inte för något jävla lattecafé eller livsstilsfik med ekologiskt kaffe (som rostats tillsammans med spädbarnsbajs för att få den rätta, genuina smaken).

Intill tegelkåken ligger ett funkishus, ljusgult, putsat och med de för tiden så klassiska horisontella fönsterbanden. Även det en liten pärla där det ligger, dammigt och skitigt och med eftersatt underhåll.

Publicerat

Hos Wiwen Nilsson på Olshögsvägen

1938 uppfördes i Professorsstaden i Lund en villa som 1941 förvärvades av Wiwen Nilsson (fin bild!) och därefter bär dennes namn. Upphovsman var arkitekten Hans Westman som senare lät bygga ett praktfullt hem åt sig själv, Villa Westman, som jag skrivit om tidigare.

Exteriören är i klassisk funktionalistisk anda stram och lätt båtinspirerad. Framför sovrummen på övre botten löper en solterrass vilket får antas borga för ett sunt leverne (avsikten är inte att där skall drickas cocktails). En skiss över bottenvåningens plan hittar ni här.

En mycket fin detalj är blomsterfönstret i matsalen. Nilssons verkar av bilden att döma mest odla kaktéer, men en dylik inrättning är annars perfekt för medelhavsväxter som Kameilia, Oliv och Nerium. Matsalsgruppen är för övrigt ritad av Nilsson själv och tavlorna av Pär Siegård och GAN. Ytterligare ett verk av Siegård,Uppståndelsen, hänger över Nilssons skulpturer.

I vardagsrummet, som även har öppen spis och batik av Nils Wedel, finns naturligtvis öppen spis, precis som i herrummet som dekorerats med dansspjut från Söderhavet och en afrikansk sköld.

Villa Wiwen Nilssons exteriör är idag kraftigt förvanskad och klädd med mörk locklistpanel anno 1977. Interiören är sig dock till viss del lik, även om det verkar som om blomsterfönstret byggts om (men jag är dock inte riktigt säker).

Publicerat

Östertäljes trivsamma ålderdomshem

I april 1947 invigdes Östertäljes första ålderdomshem som ritats av Torsten Risberg. Ursprungligen var tanken att det skulle bli en tvåvåningsbyggnad, men Risberg tänkte om och bad att få rita om byggnaden utan ersättning. Resultatet blev inte alls dumt. Det är en fin anläggning i den lilla skalan, påkostat med moderna mått mätt. I vardagsrum och matsal verkar det ligga någon form av parkett, i pensionärernas rum vanliga trägolv. Studera gärna planritningen här för översikt över lokalerna.

De gemensamma ytorna utgörs av ett vardagsrum på 40 kvm med en matsal i anslutning. Belysningen är indirekt och utgörs av lysrör som monterats bakom trälist som löper runt rummet. Väggarna är klädda med juteväv.

Framför det stora fönstret står halvmeterhöga blomlådor vilket det också gör i matsalen. En balkongdörr leder ut på altanen. Behovet av grönska och frisk luft är således väl tillgodosett.

Föreståndarinnas rum har sovalkov, egen toalett samt ett litet kontor. Det är kanske inte så märkvärdigt, men å andra sida lyser de dåliga materialen med sin frånvaro.

Pensionärernas rum är små med dagens mått mätt och de saknar toalett, endast ett handfat finns att tillgå. Badrum samt två toaletter finns i korridoren utanför. Idag skulle denna lösning inte gå för sig och dessutom krävs det att rummen har köksutrustning. Med tanke på hur dålig man måste vara för att flytta in på ett boende kan man verkligen ifrågasätta detta. Små rum tycker jag blir mer intima och trivsamma, dessutom billigare. I kombination med det trevliga sällskapsrummen tycker jag att detta vore en mycket bra lösning för de som vill flytta till ett hem, men är för friska för att bo på ett traditionellt äldreboende.

Lite större rum finns också på Östertälje ålderdomshem. Det är s.k. dubbelrum för gifta par. De är inte speciellt stora de heller, men trivsamma.

Jag tycker att moderna äldreboenden är mycket trista och det vilar verkligen en känsla av institution över dem. Långa korridorer, fula, standardiserade möbler, samt trista golv. Naturligtvis finns där inga öppna spisar. Dessutom är de stora och man går lätt vilse bland avdelningar som ser identiska ut. Östertälje ålderdomshem tycker jag man kan se som en förebild, även om åtskilligt måste ändras för att möta dagens krav. Inte minst den lilla skalan: på ett sådant boende går det inte som pensionär vara en anonym vårdtagare.

Publicerat

Carl Nyréns egna villa i Smedsslätten

Carl Nyréns omskrivna vila i Smedsslätten är nu till salu hos Ålstens (se prospektet här). Det är ett fantastiskt hus som efter 50 år fortfarande är i originalskick. Det är ett mycket vackert hus, luftigt och välbyggd i fina material. Det måste på många sätt vara fantastiskt att bo i, även om jag personligen föredrar lite mer korridorer och mörka vrår som kontrast till det ljusa, öppna.

Notera särskilt den skräddarsydda förvaringen, det fina överljuset, trädgården och alla glasytorna. Det enda som inte verkar ha klarat tidens tand är golven i sovrum och ekonomiutrymmen.

Publicerat

Erik Wihlborgs hus på Slottshöjden


I Helsingborg, i kvarteret Munken, mellan Kopparmöllegatan, Mäster Jacobs gata och Rektorsgatan, lätt byggmästare Erik Wihlborg 1945-46 uppföra ett antal hus efter egna ritningar. Wihlborg, som var en av initiativtagarna till Bo Bättre på Guldheden valde denna gång att själv rita husen vilket faktiskt gav helt enastående resultat. Se bara på ritningen till ett av punkthusen. Enkelt och redigt, men därför inte utan charm. Samtliga fyra våningar har dessutom fönster i minst två väderstreck.

Jag saxar ett avsnitt ur bevarandeprogrammet för Slottshöjden som kom 1998: ”Samtliga byggnader är mycket välbevarade. Ett all punkthusen både interiört och exteriört. De fem punkthusenär inte helt identiska, utan små variationer i grundform förekommer. Husens socklar är av mörkrött tegel,fasaderna i övrigt i gult. Balkongerna har småveckade originalräcken bevarade. Taken är täckta med enkupigt rött tegel. En välgenomarbetad utemiljö i kvarterets mitt hör också till den kulturhistoriskt värdefulla miljön. Taken är täckta med enkupigt rött tegel. En väl genomarbetad utemiljö i kvarterets mitt hör också till den kulturhistoriskt värdefulla miljön.”

En originell detalj, som jag inte vet om någonsin kom i bruk, var att ledningar hade dragits för att göra det möjligt att tappa upp Sundets salta vatten i badkaren.

En vinterträdgård och en öppenspis i en stadsvåning hör verkligen till ovanligheterna men i Wihlborgs våning knusslas det icke med finesserna. Notera också skulpturen, Gustav Nordahls ”Kraka”.

I ett av husen hade Wihlborg själv sin egen våning och den är på intet sätt sämre än de Stockholmska vid denna tid, tvärtom. Se bara hur flott den är disponerad. Vardagsrummet är rymligt och har ett svängt fönsterparti, samt en öppen spis (bilden ovan) intill vinterträdgården som hör till den åtråvärdaste lyx som tänkas kan. I vardagsrummet finns också en mosaikvägg och en inre vrå, som kan avdelas medelst draperi, och där en flygel är placerad. Avdelas kan även matplatsen med sitt runda fönster.

Förutom de magnifika sällskapsytorna finns två sovrum och en mindre barn-/jungfrukammare och ett tämligen generöst kök.

Wihlborgs 40-talsbygge hör verkligen till mina favoriter under detta decennium. Välplanerat, välbyggt och doft av präktsvensk folkhemsflärd.

Publicerat

Markelius disponentvilla i Holmsund

Denna Markeliusritade disponentvilla i Holmsund i krokarna av Umeå verkar aldrig ha varit särdeles omskriven, men som av en slump fick jag veta att den fanns och att den var till salu. När jag sökte i Arkitekturs databas fick jag ingen träff och googling resulterar bara i träffar relaterade till de nu pågående försäljningen (bilderna hittar ni här). Det är en vacker villa med högt skiffertak som stod klar runt 1944. Planlösningen är till viss del fortfarande intakt men en hel del i interiören har ändrats. Köket är ersatt med ett riktigt fult och badrummen är heller inte något att skryta över. Det är dock inte alls omöjligt att återställa eller på annat sätt få ordning på denna arkitektoniska pärla. Även fasaden har fått sig en släng av sleven när den bruna färgen ersattes med en vit.

På 40-talet mjukades den hittills så strama funktionalismen upp och en del romantiska drag gjorde sig märkbara. Överhuvudtaget fick byggnaderna ett mildare uttryck. Fasaderna började spritputsas och tegel blev allt vanligare. De platta taken var inte längre så platta. Denna villa är ett bra exempel på dessa nya strömningar som även kom till uttryck i Markelius egen villa vid Kevinge strand.

Publicerat

Hammarbyhöjdens sena 30-talsfunkis

Lite lätt bortglömda står smalhuslängorna i Hammarbyhöjden, en av de 30-talsförorter som väte upp strax utanför tullarna under 30-talets expansion. Till stor del var lägenheterna avsedda för invånare med modesta inkomster, även om standarden var någorlunda hög. Öppen spis, jungfrukammare och fiskbensparkett skall man dock inte ta för givet, även om det förekommer och framförallt då ekgolvet.

Av någon outgrundlig anledning är det relativt många hus i detta område som har både fönster och balkonger var. Gissningsvis rör det sig om någonstans runt 30 %. I takt med att husen renoveras, minskar naturligtvis denna siffran sakta men säkert. På bilden ovan ses snygga balkonger med relativt låg bröstning av sinuskorrugerad plåt och med dubbla handledare. Snyggt och luftigt!

Ytterligare ett vackert hus. Notera burspråket till höger. Hörnlägenheterna är troligtvis lite större med en något borgerligare planlösning.

Det var vinter och kallt när jag besökte Hammarbyhöjden, och på denna fasad klättrade avlövade slingerväxter. Notera fönstren med en bred avskiljare. Bakom den smala delen ligger troligtvis badrummet, bakom den bredare köket. Härom skvallrar bland annat skafferiventilen.

Denna lätt böjda fastighet vänder sin konkava sida mot en lummig liten gård. Av fasaden att döma, stundar en renovering. Notera de enkla skärmtaken.

En lite ovanligare balkongtyp från slutet av 30-talet. Balkongplattan lämnas nästan helt bar och själva skärmen sitter en liten bit ut från plattan. Hörnen är rundade och även här finns dubbla handledare.

Det helt uppglasade trapphuset med trappspindeln synlig utifrån är en verklig pärla. Visserligen i skriande renoveringsbehov, men ändå. Det är bara att hoppas att man låter fasaden förbli den pärla den idag är.

Franska fönster är inte så vanligt förekommande i Hammarbyhöjden, men här har vi ett hus med strama räcken som verkligen pryder sin plats. Fastigheten är densamma som på bilden ovan.

Ett av Hammarbyhöjdens blåklassade hus är detta. Tyvärr har jag glömt arkitektens namn. Notera trapphuset som är indraget och utdraget ur fasaden. Snygg! trapphusen är generöst glasade och balkongerna de ursprungliga.

Publicerat

Eric Sigfrid Perssons hem i Ribershus

Det är nästintill amerikansk filmstjärnelyx som möter besökare i Eric Sigfrid Perssons hem högst upp i ett av de nybyggda kåkarna i Ribershus. Våningen, som hör till de största i huset, brer ut sig på en yta motsvarande två hörnlägenheter och upptar hela gavelpartiet. Hallen är rund och gröna draperier döljer klädesförvaringen. Belysningen är ordnad i en ramp som indirekt belyser kupoltaket.

Vardagsrummet är gigantiskt och nästintill kvadratiskt. Två stora perspektivfönster täcker stora delar av västväggen och på ömse sidor om detta praktrum ligger blomsterrum och bibliotek. Det förra är ett fantastiskt rum med kalkstensgolv, fönster i två väderstreck samt rottingmöbler, fågelbur och akvarium. På bilden ovan är det dock biblioteket som skymtar. Båda rummen avdelas mot vardagsrummet medelst stora, uppglasade skjutdörrar i något ädlare träslag.

Invid den öppna spisen finns en generös hörnsoffa och ovanför en ljusramp som dekorerats med akvareller av Henry Maines hand. Notera också den fluffiga fäll som placerats under soffbordet!

Vardagsrummet rymmer förutom ett flertal soffgrupper och en flygel ett fiffigt barskåp med kylskåpsfunktion som utförts hos David Blomberg efter Perssons egen idé. Både elegant och sannolikt väldigt praktiskt. Tyvärr förtäljer inte reportaget i Svenska hem vidare detaljer om utförande m.m. o.s.v.

Studera också vardagsrummets fönstervägg nattetid på denna bild. Elegant är bara förnamnet!

I biblioteket vi bokhyllor av ljus alm, stolar med kalvskinnsklädsel samt ett intarsiaprytt arbetsbord som lustigt nog rymmer båda hakkors och Eiffeltorn. Motivet är nämligen en världskarta och år 1939 var lutande tornet i Pisa likväl som det tyska rikets variant av solkors, representativa symboler respektive land.

Sonens arbetsrum har även det en karta, men denna är amerikansk och utförd av Oliver Neerland och saknar känsliga symboler. Skrivbord och säng är av björk.

Huruvida E S Perssons lägenhet finns kvar i ouppdelat skick kan jag inte yttra mig om. Jag är heller inte säker på om den låg i det första höghuset, det med adress Tessins väg 1 eller i det tredje. Båda dessa hus hade dock David Helldén som upphovsman. Hur det går med HSB:s renoveringsplaner för första höghuset är även det obekant, men ombyggnaden har ännu inte startat.

Publicerat

Det fick ett nytt hem i gammalt hus

Möbelarkitekterna Gunnar och Ulla Eklöf hade våningsbekymmer våren 1938. Som inbitna östermalmare ville de gärna bo i stadsdelen, men någon gammal unken våning ville de dock inte ha, däremot önskade de en helt moderniserad i ett gammal hus. Ulla Eköf beskriver deras svårigheter i en mycket rolig text. Läs och förundras över modets skiftningar.

Det nya hemmet i en gammal våning på Storgatan i Stockholm har en planlösning som till stor del överensstämmer med den tidens ideal. Avvikelserna från Gärdets lyxkaserner är verkligen smärre. Saknas gör dock den öppna spisen samt balkong. Personligen tycker jag att dessa radikala ombyggnader kan vara mycket lyckade. Förutom avsaknaden av brasa, saknar jag i detta hem ett större vardagsrum med två fönster och ett mindre sovrum.

Publicerat

Jaha, nu ska det rivas på Nybrogatan

Döm om min förvåning när jag läste i DN att husen Nybrogatan 15-19 skall rivas, men fasaderna skall sparas och själva stommarna skall ersättas med moderna kontorshus. Vad är vitsen med det? Slösa lite med resurserna? Att bara bevara fasaderna är väl varken hackat eller malet. Jag måste erkänna att jag hade funnit det mer tilltalande om man rivit hela komplexet och byggt ett nytt (dock ett snyggt sådant!). Nu går man ju miste om ett välbyggt hus med charm och karaktär.

Framförallt tycker jag att den fastighet som inrymmer Judiska skolan (Nybrogatan 19) är alltför fin för att rivas. Fasaden är välbevarad, i jugend med ursprungliga fönster. Vore det inte bättre att riva bort all skit som de senaste 50 årens renoveringar gett upphov till och sedan nyinreda med bra och naturliga material? Ett nybygge kan väl knappast bli annat än halvtaskigt fuskbygge med miljarder ventilationskanaler. Jag har tillbringat åtskilliga år på kontor och det är bara att konstatera att inget slår öppningsbara fönster. Inget hindrar ju att man bygger på de befintliga husen med ett par våningar om man vill öka på lokalytan. Det tycker jag vore fint.

Kåken intill, där biografen Astoria huserar, verkar vara en gammal 80-talskåk som byggts om på 20-30-talen. Inte så märkvärdig. Men river man bort all skit och börjar om har man ju präktiga rum med högt till tak och fin stuckatur. Samt rejäla fönster.

Jag har för mig att jag läst en massa floskler om att Stockholm skall bli någon slags miljöhuvudstad eller något åt det hållet. Och så gör man så här. Man hepnar, som Östermamstanten sa. Om man nu prompt skall riva något hus, är det väl bättre att välja ett fult hus. Gärna också ett som är fullt av asbest eller liknande.

Publicerat

Ackings hem i Borgström/Reinius hus

I en av Södermalms flottaste hyreskaserner, inredde Carl -Axel Acking sitt hem i slutet av 30-talet. Fastigheten, som jag skall presentera i detalj en annan gång, ritades av Backström och Reinius och har en fasad i tegel med burspråk i teak. De ursprungliga skjutfönstren i matvrån har vid en senare renovering bytts ut, men i övrigt är det mesta sig likt. Inte minst de vackra hissarna är värda att beskådas och naturligtvis gården vars planteringar utarbetats av trädgårdsarkitekt hermelin.

Vardagsrummet är stort, 4×6,7 meter, och rymmer både spinett, läshörna, matsalsbord och en liten soffgrupp.

Färgskalan i detta vackra rum går i grönt, vitt och brunrött med inslag av grått och gult. Möblerna är i varierande träslag  som mahogny, rödbok, alm, valnöt och päron. Blandningen är både tidlös och mycket ståtlig. hemmet hade gjort sig lika bra 20 år senare.

På väggen bakom skåpet har ett fisknät spänts upp och där klänger en passionsblomma som trivs bra i det ljusa rummet med sian stora fönster med låg bröstning.

Mellan kök och sovrum (se planlösningen) ligger det utmärkta köket. Arbetsbänken är i teak och golvet har belagts med mörkgrönt tile-tex. Notera den fantastiska diskbänken i rostfritt som går upp på väggen och ersätter kakel. Snyggt och praktiskt. Lika fin är spiskåpan i råglas. Matplatsen har inretts med två stolar av windsortyp samt ett björkbord.

Även i sovrummet har växterna sin givna plats. På bilden ovan ses dessutom köksgolvet och genomblicken från sovrum till vardagsrum.

I sovrummet finns fruns beautyhörna med toalettmöbler av päronträ. Intill en byrå fanerad med silkesfanér. Färgerna hålls i gult och gråbrunt med inslag av rött, vitt och blått. Mycket snyggt!

Publicerat

Villa Engkvist i Västberga revisited

Jag har skrivit om Villa Engkvist tidigare, denna pärla bland bortglömda och nedrivna villor. Här har vi dock några nya bilder från ett reportage som Svenska hem i ord och i bilder gjorde 1939 hos Olle Engkvist med fru. När villan egentligen revs är oklart, men bara ett pr år senare, hade Engkvists flyttat till en takvåning i Marieberg för att ytterligare ett par år senare slå sig ner i en gammal malmgård i Gröndal.

Den södra fasaden domineras av vinterträdgården vars stora glasvägg släpper in allt det ljus som kan behövas under de mörka nordiska vintrarna.

Entrén ligger däremot mot nordsidan och är utförd i mahogny. Intill ytterdörren en hundkoja de luxe.

Även hallen går i mahogny och skjutdörrarna mot vardagsrummet är utförda i samma träslag samt försedda med flätat rotting som släpper in ett visst ljus. Genom det stora glaspartiet avtecknar sig det sörmländska landskapet, ty detta var innan Västberga industriområde blivit Västberga industriområde.

Så här skriver Martin Strömberg om besöket hos Engkvist: ”När man en solig sommardag viker av från den gamla allén vid Västberga och passerar grindarna till Olle Engkvists domäner, så är det dock inte villan, som i första han tilldrar sig uppmärksamheten. Det är istället den tre våningar höga byggnaden, som inrymmer byggnadskontoret, och den väldiga röda förrådsladan, som med sina femtio meter långa brädväggar ger intryck av ekonomibyggnaden till en ganska respektabel svensk herrgård”.

Vardagsrummet är verkligen magnifikt och hör till de vackraste rum jag sett. Det är både stramt och ombonat på samma gång. På golvet ligger stora tegelplattor i formatet 11×11 cm. Den elegant trappan upp till entresollplanet är klädd med räfflad elfenbensträ.

Från entresollplanet, där sovrummen nås, har man en sober vy över detta trivsamma allrum. Trots sina stora dimensioner, 11×11 m, känns det varken

Utanför vinterträdgården breder landskapet ut sig. Tomten var omsorgsfullt planerad och på så sätt kunde bland annat en tågspåren som passerade döljas. En närbild av vinterträdgården visar vilken fantastisk villa detta var. Här växte allehanda mer eller mindre exotiska växter.

Matsalen är, åtminstone jämfört med det stora vardagsrummet, en intim historia. Skjutdörren är även den av mahogny och försedd med flätad rotting.

Sovrummet är komfortabelt med ljusa möbler. Som ni ser är dörren mot badrummet helt uppglasad. Vågat!

Ett smärre restaurangkök! Notera vattenledningen som hänger ned från taket. Diskmaskin finns naturligtvis och i bakgrunden skymtar ett påkostat serveringsrum.

Slutligen låter Svenska hem oss besöka pannrummet. Villan värms bland annat upp med golvvärme och vad jag förstår konditioneras även luften.

Engkvist var känd för sitt sociala engagemang och till villan hörde en liten tvårumsvilla för personalen. Snyggt och prydligt, men uppenbarligen sträckte sig engagemanget inte till att bestå tjänstefolket med öppen spis.

Publicerat

Markelius ritade ett tidigt funkishus

Mig veterligt är detta ett av Stockholms första renodlade funktionalistiska bostadshus. Det är dessutom ett av de allra stramaste och tillika den byggnad som bäst påminner om den stil som Le Corbusier gjorde känd. Fasaden är avfärgad i en svagt grågrön färg och fönstren är mörkt gröna. Det är en mycket snygg kåk! Arkitekt var Sven Markelius (född Jonsson) som fick ett funktionalistiskt genombrott på Stockholmsutställningen 1930. På Södermalm byggdes vid samma tid ett funkishus i kvarteret Vitbetan, men det har spröjsade fönster vilket jag tycker förtar verkan något. Dessutom är balkongerna klumpigt renoverade.

Interiören är även den stram med ett enkelt men linjeskönt trapphus. Redan när man öppnar ytterdörren möts man av den gröna färgen som där går igen. På bilden här intill syns trappan som är uppglasad ut mot den tidigare köksbalkongen som hörde till de stora hörnlägenheterna. Dessa balkonger ses till vänster på denna bild. Till vänster ses vädringsbalkongerna till trapphus nummer två (som bara innehåller ettor och tvåor). Notera det snygga balkongräcket.

Den stora hörnbalkongerna mot Dalagatan/Tegnérgatan, är precis som de balkonger som hör till påkostade fyrarummarna med jungfrukammare, putsade. En sidovägg har dock lämnats bar och försetts med stålribbor. Mycket lyckat!

När huset stod klar någon gång 1929-30 fanns på varje våningsplan en stor femma med jungfrukammare (se plan). Den bestod av matsal, vardagsrum och tre sovrum samt domestikregionen. Intill låg tidigare nämnda fyrarummare som jag tycker har en verkligt bra planlösning. 1933 var dock tiderna inte riktigt vad de varit och den stora hörnvåningen styckades upp. Matsal, jungfrukammare, serveringsrum och kök blev en finfin liten tvårummare. De pelare som avgränsade vardagsrummet mot hallen i den ursprungliga stora lägenheten sattes upp i vardagsrummet för att skapa en inre hall. Serveringsrummet blev matsal och jungfrukammaren dög gott och väl till sovrum. Resterande del av femman, vardagsrum och sovrum, blev en inte speciellt lyckad fyra där delar av vardagsrummet blev kök. Trist på så rara ärtor! Det verkar också som den öppna spisen flög sin kos.

Året därpå, 1934, inreddes vinden och resultatet av det blev tre små lägenheter med stora terrasser. Där måste vara fantastiskt att bo!

En detalj med detta bygge som jag finner märklig, är att våningshöjden på 5 trappor, planet under vindsvåningen, har en takhöjd på bara 2,5 meter precis som vindsvåningen. Är inte det i snålaste laget? 2.5 slog igenom först på 50-talet och det borde ha mötts med viss skepticism 1930.

Är man nyfiken på hur huset ter sig idag, klickar här. Den nyligen utförda fasadrenoveringen är oklanderlig.

Publicerat

De glömda lyxvillorna i Stora Mossen

Lyxvillorna på Igelkottsvägen i Stora Mossen hade inte helt gått mig förbi, men jag hade aldrig sett dem själv. Och vilka villor sedan! Många av husen har stora likheter med dem i Södra Ängby, men det också ett flertal som är verkligt originella. På bilden ovan ses två av de intressantaste: Igelkottsvägen 97 och 99.

Villan till höger i fonden byggdes åt byggnadsingenjör Sjölander och arkitekter var inga mindre än Ancker, Gate, och Lindegren. Dessa tre startade 1936 arkitektkontoret AGL Arkitekter AB (på Regeringsgatan 40) vilket innebär att detta måste vara ett av de första uppdragen. Senare kom de att rita Larsberg och Torsvikshöjden på Lidingö, samt ett av husen vid Sergels torg. Och många bostadsområden runt om i landet.

Villan är verkligen snygg och lite asketisk, se bara denna vackra fasadritning. Bottenvåningen innehåller vardagsrum, matsal och herrum samt allt som hör köksdepartementet till. På övre botten finns en generös hall, ett rum med balkong samt två sovrum och en klädkammare. På det stora hela en mycket vacker villa

På tomten intill, Igelkottsvägen 97, lät fru Hedbom uppföra en mycket rymlig och påkostad villa som har en tredje våning med ett generöst herrum med anslutande altan samt öppen spis. Arkitekt var Edvin Engström vid Stockhols stads fastighetskontor. Engström ritade nästan samtliga villor i Södra Ängby och en mycket stor del avbeståndet i Stora Mossen. Här fasadritningarna och plan för bottenvåning och en trappa samt solterrass och källare.

Villan har ett mycket generöst vardagsrum som övergår i en matsal. Öppen spis finns naturligtvis och även ett frukostrum. I anslutning ligger kök, serveringsrum och två jungfrukammare. en trappa upp finns en generös hall med öppen spis samt fem rum, stort badrum och wc.

Ytterligare en trappa upp ligger nämnda herrum samt solterrass. Vilket fantastiskt hus! Fru Hedbom kan knappast ha varit barskrapad.

Publicerat

Yrkeskvinnornas nya hus på Gärdet

1939 stod Yrkeskvinnors Klubbs nybyggda kollektivhus på Furusundsgatan i Stockholm klart. Arkitekter var Hillevi Svedberg och Albin Stark, som fått till uppgift att rita ett punkthus för ensamstående och familjer där också kvinnan yrkesarbetade, d.v.s ett hus där specialutbildade fackmän tog hand om städning, matlagning och barnpassning. Uppenbarligen var inte herrarna i samma skriande behov av avlastning, ty något kollektivhus för herrar har jag inte hört talas om (men jag kan tänka mig att många velat ha hjälp med groggandet, rökningen och förvärvsarbetet).

Bottenvåning och souterrängplan innehöll gemensamhetslokaler som gymnastiklokal, spädbarnkrubba, storbarnkammare, restaurang och centralkök. Till varje våningsplan gick två mathissar upp till våningsplanen. Middagsbjudningar var således lätta att ordna, ty det var bara att ringa ned till restaurangen och beställa mat.

På varje plan fanns en fyrarummare, två trerummare, en dubblett med kokvrå, en enrummare med kokvrå  samt ett enkelrum för städerskan. Endast enrummaren och städerskans lilla skrubb saknade öppen spis. Balkong hade dock samtliga lägenheter. Här en bild med en vy ut mot gatan.

Våningarna var välplanerade och är det än idag. Arbetsköken är inte speciellt stora, men försedda med fönster. De hade elspis och ugnen var placerad i praktisk bänkhöjd. Garderober finns det relativt gott om och vardagsrummen har burspråk. De större våningarna har en skjutdörr mellan vardagsrum och hörnrum, vilket skapar en stor yta för umgänge om så önskas.

1939 ordnade Yrkeskvinnors klubb och Svenska slöjdföreningen en hemutställning i huset, ”11 familjer visa sina hem” som rönte stor uppmärksamhet och visst löje. NK- och Svenskt Tennmänniskor, samsades med Malmstens-karaktärer och Gullbergs-öden. Mer om det en annan gång!

Publicerat

Gärdesgården, Nils Nessens prakthus

Detta praktbygge anno 1941 ligger byggmästare Nils Nessen bakom. Nessen ligger också bakom det flotta funkishuset vid Karlaplan och Anders Tengboms hyrespalats i korsningen Östermalmsgatan/Floragatan. vad jag förstått, stod Nessen ofta för högkvalitativa byggnader ämnade åt en mer kapitalstark publik.

Gärdesgården var ett kollektivhus som vände sig till pensionärer, förvärvsarbetande och ensamstående. Naturligtvis fanns här matsal för de boende (som förband sig att köpa 20 middagar i månaden), städerskor, tvättinrättning samt en magnifik sällskapsvåning högst upp med solterrass och tekök. Mathissar transporterade på beställning upp hyresgästernas mat till respektive våningsplan. Via lokaltelefon kommunicerade de boende med husfru, samt mjölk- och brödbutik.

Planlösningar hittar ni här.

Husets absoluta clou är Rolf Engströmmers entré och foyer. Har ni sett något vackrare? Så sparsmakat, men samtidigt både exklusivt och tilltalande. Och nästan sakralt. Trappräckets smide går igen i de franska fönstrens galler (och numera även i de klumpigt uppsatta balkonger utmed Erik Dahlbergsgatan).

Arkitekt för huset var Olle Zetterberg. Elias Svedberg och Sven-Erik Skawonius ritade matsalen och restaurang Grenadjären (som syns på bilden ovan). Tyvärr tror jag inget av de ursprungliga inredningarna (matsal, restaurang och toppvåningens sällskapsrum) finns kvar. En senare inredd restauranginredning i bottenvåningen (50-tal?) revs ut för ett antal år sedan. Synd, ty den var helt intakt.

Tekniskt var huset modernt med extra isolering av ABT-plattor och treglasfönster. Fönstren hade tre glasade bågar och var inte som idag är brukligt försedda med ett enkelglas samt två glasrutor med ett gasskikt emellan.

Idag är huset bostadsrätter och de små enkel- och dubbelrummen taffligt hopslagna till ordinära lägenheter. Gatufasaden har försetts med tämligen fula balkonger – viljan att göra dem vackra fans, men utförandet är klumpigt och de är för djupa. Det är synd på ett en gång så vackert och påkostat hus.

Publicerat

De glömda husen på Danviksklippan

Visst är de vackra, Backström och Reinius punkthus från mitten av 40-talet som tronar högt uppe på Danviksklippan?

Det var i början av 40-talet som området fick sin stadsplan, men byggarbetet startade först vintern 44/45 och husen stod klara sommaren 1945. Byggherrar för de 6 första husen var advokat Helmer Persson, fru Annie Schönning och professor Nils Hast. De 3 sista husen låg advokat Carl Olof Frunck bakom. Som ni hör byggdes dessa hus på privat initiativ. Samtliga ritades dock av Backström och Reinius och parken anlades eftr ritningar av Walter Bauer. Här en vy över husen. Ytterligare exteriörbilder finns här.

Husen är generellt sett påkostade. De större lägenheterna har öppen spis och i vardagsrummen ligger parkett. Hallgolven är i sten och fönstren av panoramatyp. Vissa av balkongerna har fronter i råglas. De största lägenheterna är välplanerade 5-rummare med jungfrukammare. Från hallen kommer man rakt in i vardagsrummet som öppnar sig mot en generös matsal. Till höger ligger köksregionerna och till vänster tre sovrum med badrum och garderober. Den intresserade studerar lämpligen planritningarna lite noggrannare här.

Danviksklippans hus är idag rätt bortglömda tycker jag. de ligger på gränsen mellan innerstad och ytterstad och har med åren förfallit en smula. Vissa hus har dock reparerats och försetts med klumpiga balkonger och åtminstone ett hus har fått nya fönster. Jag tycker att man borde vårda kvalitetsbyggnader av denna kaliber på ett mer varsamt vis.

Några av husen är idag bostadsrätter. Sök på Booli och se vad som för tillfället finns till salu.

Publicerat

Gio Pontis italienska kulturinstitut

Ser ni, det är vit mosaik på Italienska kulturhusets ena fasad! denna eleganta byggnad ritatdes av Gio Ponti och som byggmästare anlitades Olle Engkvist.

Den vita mosaikfasaden är som ett skal på byggnaden som till viss del ter sig spolformad. jag tycker att detta hörn, eller snarare spets, är helt fantastiskt.

Det är inte många 90-gradiga vinklar på denna kåk. Fasadmaterialen varierar också. Baksidan, som vetter mot sportfältet, är spritputsad.

Jag är svag för asymmetrisk fönstersättning och finns där också perspektivfönster blir jag extra glad.

I det stora fönsterpartiet i anslutning till samlingssalen, har Ponti skapat en hylla för konsthantverk. Vackert och effektfullt en kall och snöig vinterdag som denna.

Detta är ett tak som jag fotograferat och underexponerat. I verkligheten är det ljust men jag tycker att det grafiska mönster som syns här är mer dekorativt.

Publicerat

Torsten Gordhs fantastiska Solnavilla

På Johan Olof Wallins väg 6 i Solna ligger en riktig pärla till villa. När den såldes i höstas var den praktiskt taget i originalskick. Jag misstänker att till och med vissa tapeter var de ursprungliga. Vem som ritat huset vet jag dock inte, däremot att den byggdes för Torsten Gordh som avled 2010 nästan 103 år gammal.

Villan har en fasad av tegel och puts och vissa väggpartier är klädda med träpanel. Taket är belagt med skiffer och fönsterpartierna är på sina ställen mycket generösa.

Villans vackraste rum är det tudelade vardagsrummet med en säregen öppen spis och ett glasparti som avdelar de två rummen. Jag tog mig faktiskt friheten att spara ned mäklarens bilder och dem hittar ni här. Visst är det en fantastisk interiör? Särskilt svag är jag också för korridoren på övre botten, med garderober och syplats.

Trädgården verkade förvuxen den septemberdag jag passerade och passade på att ta några bilder. Jag ville inte tränga mig på, ty det lyste i köket och en några cyklar syntes.

Hur kommer huset att se ut efter de reparationer som den nya ägaren med största säkerhet kommer att företa? Vi vet iallafall hur den en gång tog sig ut och får trösta oss med det.

Publicerat

Borgerlig funkis på Martinvägen 2

De flesta villorna i Södra Ängby har moderniserats rätt kraftigt genom åren, men just nu är en verklig pärla till salu på Martinvägen 2. Huset är till stora delar i ursprungligt skick, även om det säkert målats om några gånger. Jag misstänker att något mörkt tak, förmodligen i hallen, målats vitt.

Pärlan är dock köket som till stor del är ursprungligt. Spisen är naturligtvis bytt och troligtvis var den gamla bredare därför har en standardhurts monterats intill. Ovan spis och diskbänk har två köksskåp satts upp (det högra är äldst och det vänstra tror jag är från sent 50-tal) och specierifacken har bytts mot nya i plast. Notera också signaltavlan som talar om vart jungfrun skall styra sina steg!

Intill köket ligger en liten serveringsgång och en jungfrukammare. Serveringsgången verkar vara lite i knappaste laget kan jag tycka, precis som jungfrukammaren, men tjänstefolket fick å andra sidan verkligen tränga ihop sig på den tiden.

Från serveringsgången när man den fornhistoriska charmanthet som går under namnet matsal. När villan på Martinvägen hade man inte för vana att äta i köket, ej heller monterade man köksinredningen i det rum där måltiderna intogs. I fil med matsalen ligger vardagsrummet som har en öppen spis. Däremellan en stor skjutdörr.  Mellan vardagsrum och hall finns glasade pardörrar med spröjs.

Gästtoaletten är en pärla! Kan färgsättningen vara ursprunglig? Snygg som tusan är den i vart fall.

Från övre hallen nås toalett, badrum och de tre sovrummen. Två av dem har utgång till den stora terrassen, ett av dem öppen spis.

På det stora hela är det en fantastisk villa, även om jag inte är speciellt förtjust i den trista fönstersättningen. Vanliga tvåluftsfönster är inget jag uppskattar. Jag vill breda rutor med stora, obrutna glasytor. Det har de flesta villorna i Södra Ängby, men inte denna.

Publicerat

Hans Westmans arkitektvilla i Lund

Runt 1939 uppfördes SAR Hans Westmans villa på Nationsgatan 3 i Professorsstaden i Lund. Huset byggnadsminnesförklarades 1994 och står kvar än idag (dock att jag inte får ihop ritningen med bilden). Fasaden är i gult tegel och vitmålad panel.

Byggnaden inrymde både privatbostad och arkitektkontor och dess verkliga pärla var vardagsrummet med en takhöjd på 4-5 meter. Sovrummen har dock en takhöjd på 2,13 meter.

Bostadsdelen var i två våningar och från entresollplanet nådde man de tre sovrummen. Som ni ser badar rummet i ljus från stora fönsterpartier.  Den låga fönsterbröstningen skapar en trivsam yta där man kan både sitta och ligga.

Invid trappan till övre botten, har en liten cosy corner anordnats framför den öppna spisen. En öppen spis finns även på våningen ovanför. När huset byggdes var det helt otänkbart att inte ha en eller flera eldstäder för trevnads skull.

Kontorsdelen består av 4 rum. En större ritsal, två små rum samt arkitektens eget rum. Notera de vackra perspektivfönstren.

Längs med en fönsterlös fasad leder en pergola från gatan till till entrén. Pergolan skymtar även till höger på denna bild som visar fasaden mot gården.

Studera gärna ritningarna till denna skånska praktvilla (bottenvåning och övre plan) och föreställ er den härliga atmosfär som följer av goda material och genomtänkt arkitektur.

Publicerat

Finfint nyrenoverat på Värtavägen

Idag tänker jag inte klaga, istället visar jag ett nyrenoverat hyreshus (privatvärd) på Värtavägen i Stockholm vars fasad är helt nyrenoverad. Visst blev det bra? Det enda felet jag kan komma på är att balkongsidornas plåt är lite för tunn, vilket är en rätt försumbar detalj. Fanns det en 10-gradig skala skulle denna fasad få 9 och det är inte illa.

Hur såg det då ut innan renoveringen? Så här. Hur ser ett hus som är en verklig tiopoängare ut? Så här. Material och utförande lämnar inget att önska.Visst är det vackert? Både smäckert och solitt på en gång. Skall man vara riktigt petig skulle man kanske kunna anmärka på att balkongerna (troligtvis) inte är målade med linoljefärg. Trapphuset är dock riktigt fult p.g.a. att dörrarna bytts till riktigt fula säkerhetsdörrar som inte på något sätt påminner om de ursprungliga.

Apropå vackra detaljer så vad sägs om denna tvålkopp i ett hus på Rindögatan? I samma hus hittade jag också några lampor i entrén som undgått utbyte. Här en bild på en av dem.

Publicerat

Ytterligare Lechefunkis från Uppsala

I våras besökte jag Uppsala ett par gånger för att leta efter hus som stadens dåvarande stadsarkitekt Gunnar Leche ritat. Det finns gott om dem och många är i utmärkt skick. På bilden ovan syns en byggnad som jag dock är osäker på om Leche är upphovsman till eller ej. De glasade (vädrings-)balkongerna är mycket elegant är inte alls av vanlig sort.

Mer konventionellt är detta Lechehus med klassiskt utkragade balkonger. Gavellägenheten, som troligtvis hör till de största i huset, har ett snyggt burspråk.

Denna ljusputsade fastighet med blå fönsterkarmar och balkonger är kanske inte så märkvärdig, men den utstrålar trots allt en enkel och solid charm. Bra material, en planterad förgård och en viss air av stram elegans gör dock detta till ett attraktivt boende. Eller åtminstone var det det en gång i tiden (man vet ju aldrig hur det ser ut på insidan idag).

Publicerat

Vackra kök som ej längre finns kvar

För ett halvår sedan skrev jag om gamla kök (läs och kommentera!) på Byggfabrikens blogg. Fortfarande dimper det ned kommentarer, vilket tyder på att det är ett ämne som engagerar. Framförallt tror jag att det är kök från 30-60-tal som ligger i farozonen. Antingen anses de för omoderna eller alltför moderna för att passa ett gammalt torp eller en herrgård eller en våning. Att bygga nya kök i gammal stil är jag inte särdeles förtjust uti, och det främst för att man ”återskapar” något som inte funnits och som framstår som lite kitschigt. 30-50-talsköken däremot, är strama och eleganta och jag tycker att de ofta passar mycket bra in i äldre miljöer. Att riva ut ett sådant kök, för att bygga ett lantligt kök i gammal stil finner jag helt förkastligt. men smaken är ju som bekant som baken, dvs delad.

Publicerat

Ett fantastiskt hus på Karlavägen 45

Detta är mitt favorithus hör i stan. Tyvärr revs det på 60-talet och är numera ett minne blott. Det nordvästra hörnet av Karlavägen/Sturegatan både är och var ett utmärkt bostadsläge. Från fönstren sågs C W Scheele trona på toppen av Floras kulle. Samma kulle sprakade varje vår i blått från tusentals scillor. Utsikten är sig lik än idag, men några bostadsvåningar finns ej längre på Karlavägen 45.

Det som gör huset unikt är de generösa och påkostade balkongerna. Studera denna detaljbild så förstår ni vad jag menar. Både gjutjärn och puts. Och hur utsmyckad är inte fasaden!

Naturligtvis var även interiören av hög klass. Helfranska pardörrar, dörröverstycken uppburna av konsoler samt inåtgående fönster utan mittpost. Kakeulgnsfloran var ytterst rikhaltig och vad jag förstår hade fastigheten klarat sig från alltför hårdhänt renovering.

I huset fanns en portvakt. Vart tog hon vägen? Hon ser allt bra övergiven ut på denna bild.

Fler bilder som togs på detta hus strax innan rivningen finns på  Stockholmskällan. Missa inte den ståtliga kakelugnen!

Publicerat

Här en ny och ytterst dekorativ sluss

Detta ombyggnadsförslag, signerat Gustaf Richert, Fredrik Enblom och Isak Gustaf Clason, presenterades år 1905 som en slutgiltig på slussenproblematiken. Aningens för nybarockt kan man tycka. Det hade varit klokare att välja ett gotiskt uttryck tycker jag. De två fyrtornen som signalerar farleden är mycket fina tycker jag. Till nackdelarna med förslaget hör att det gamla Södra Stadshuset, nuvarande Stadsmuseet, helt jämnats med marken.

Det ombyggnadsförslag som precis klubbats igenom känner jag mig lite kluven till. Jag är intesäker på att jag tycker att det är en fullkomlig katastrof, ej heller ligger det  mig särdeles varmt om hjärtat. Dagens sluss tycker jag om, även om den är nedgången. Till nackdelarna med den befintliga lösning hör dock att an alltför stor del av  vattenspegeln dolts.

Angående måndagskvällens omröstning, hänvisar jag till en artikel i SvD.

Publicerat

Unika radhus i Inverness, Stockholm

Dessa originella radhus stod klara i slutet av 30-talet. Dessas främsta karaktäristik är fasaderna av hyvlad ribbpanel i furu som behandlats med ofärgad Solignum. Vardagsrummen med öppen spis, som upptar en stor del av bottenplanen, har en generös fönstervägg mot den lilla täppan. De större husen har kök med jungfrukammare på nedre botten, de mindre bara kök. En trappa upp finns tre sovrum. Ett är så stort att det utan problem kan delas. Den intresserade studera planlösningen här.

Även balkongernas skärmar är av furu. En originell lösning som jag är osäker på om jag verkligen gillar. det vore intressant att se dem i verkligheten, om de nu finns kvar.

Entrésidan är vackert belägen mot skogssidan och ligger i en liten sluttning. De små fyrkantiga fönstren hör till kapprum och toalett. Badrummet ligger en trappa upp i anslutning till sovrummen.

Jag tycker att detta är både intressanta och unika radhus. Planlösningen är utmärkt och varje lägenhet har två balkonger samt uteplats. Enda bristen jag kan se är att det är för få inbyggda garderober, men det går ju lätt att ändra på. Jag undrar verkligen hur de ser ut idag.

Publicerat

En östgötsk pärla är Borggårds bruk

Det är inte första gången detta vackra bruk figurerar här. Anläggningen har verkligen anor, men nybyggdes någon gång på 30-talet. Den är så vacker

Vitputsad fasad, ferrofönster och flacka tak är byggnadens främsta karaktäristik. I dess inre finns också ett vattenkraftverk och det är dess vattenkanal som ses till höger.

Allt är snyggt, se bara på dessa detaljer! Men så är jag också industriromantiker och gillar det som fått viss patina.

 

Publicerat

Sven-Harrys nybygge vid Vasaparken

Detta nybygge gillar jag. Snygg fasad med rena linjer. Att materialet är detsamma som i våra svenska 10-kronor gör inte saken sämre.

Däremot ställer jag mig lite tveksam till huruvida det verkligen kommer in tillräcklig med ljus i lägenheterna med dessa balkonger eller om det månne är loftgångar?

Fasaden mot Vasaparken vetter dessutom mot norr så dit når knappast några solstrålar. Bygget är dock påkostat och konsthallens material och utförande är av ovanligt hög klass.

Men hur ser lägenheterna ut? Är de storslagna, eller mer modesta? Trivsamma eller avskalade?

Det klagas ofta på nybyggen, och det med all rätt, men vad är det egentligen som är felet? Det jag tror många saknar är det mänskliga, det som tyder på att en livs levande hand utfört någon form av arbete. Att vistas i en bostad bör också vara en taktil upplevelse.

Publicerat

En unik Östermalmsvåning är till salu

Det är sällan en riktigt fin 1800-talsvåning är till salu men nu har det trots allt hänt och till råga på allt en fin 6:a på Östermalm. Huset är gulputsat och har en klassisk nyrenässansfasad. Just denna våning är riktigt ovanlig, ty samtliga fönster i hela våningen är de ursprungliga från byggnadsåren. Endast balkongdörren i köket är sekundär och av tämligen ful modell, men det må vara förlåtet. Fönstren har enkla bågar med lösa innanfönster. Studera denna bild och se hur smäckra fönsterkarmarna i salongen är. Glaset når nästan ut i fönstersmygen. Så vackert och så elegant!

Matsalen har kvar sin höga panel som verkar vara ådringsmålad. Även överstycken och lister är behandlade på samma sätt. Stuckaturen och taket kan dock ursprungligen ha varit målade i en annan färg. Matsalstak dekorerades ofta med hjälp av schabloner och var tämligen polykroma. Se bara på detta tak från Valhallavägen 108. Apropå panel så kallas panelen i matsalen för hög panel. Panel som bara går upp till fönsterbröstningen (fönstrets nedersta del) kallas däremot för bröstpanel. I övriga rum verkar sockelpanelen vara flitigt förekommande, se bara denna bild.

En intressant detalj med denna våning är att jungfrukammaren ligger åt gatan till (studera planritningen här – notera dock att jungfrukammaren apterats till badrum). Detta arrangemang är mycket ovanligt vid denna tid. Kök och jungfrukammare har av tradition och hävd alltid förlagts åt gården till, men när det gäller hörnvåningar blir lätt utrymmet åt gården i knappaste laget och då tvingas man ibland lägga domestikrummet åt gatan. Att förlägga även köket åt gatan förekommer i princip inte alls, om det inte gäller smålägenheter. Ser ni en skafferiventil i en gatufasad så vet nu att det med största sannolikhet finns gott om enrummare i den kåken.

Även köket har kvar åtskilligt av sin ursprungliga inredning. Möjligtvis har det tidigare funnits en vägg som avdelat köket i kök och serveringsrum. Den nuvarande balkongdörren har i så fall varit serveringsrummets fönster. Flera kakelugnar finns också kvar. I matsalen en pampig i grön majolika och i salongen en verkligt smakfull modell som även den den är av skänkmodell.

Nu hoppas jag bara att någon hostar upp 13 miljoner så att jag kan unna mig ett verkligt förstklassigt boende.

Publicerat

Olof Thunströms hus på Kvarnholmen

Kooperativa förbundets arkitektkontor hade i slutet av 20-talet och början av 30-talet några Sveriges mest funktionalistiskt sinnade arkitekter och stod för ett stort socialt engagemang. 1927 besökte Olof Thunström utställningen Weißenhofsiedlung i Stuttgart och inspirerad härav ritade han ett bostadsområde på Kvarnholmen i Stockholm som uppfördes 1928-30.

Särskilt intressanta är radhusen som ligger på sluttningen ned mot Saltsjön. Varje hus bestod av två rum och kök samt en väl tilltagen uteplats. För att vara arbetarbostäder är dessa lägenheter verkligen i en klass för sig.

Det är lätt att se de funktionalistiska influenserna: fönsterband, släta fasader och flacka tak. När husen stod klara hörde de till de allra första bostadshusen i den nya stilen här i stan (tillsammans med Markelius hus på Dalagatan och kåken i hörnan Katarina Bangata/Ljusterögatan). Några år senare skulle långa rader av strama funkiskåkar växa upp både inom och utanför tullarna.

Förutom radhusen byggdes också en trevåningslänga, ett smalhus, med mer ordinära lägenheter. Även dessa hade Thunström till upphovsman. På bilden ovan ses framsidan, som vetter mot radhusen och vattnet.

Tyvärr har den klantiga fastighetsägaren satt in nya, fula fönster i de befintliga karmarna. Snyggt är det inte, men i övrigt har de klarat sig hyfsat. Dock syn på en sådan unik bebyggelse. Observera att baksidan är mins lika elegant med sina smäckra vädringsbalkonger.

Till anläggningen hörde också en Konsumbutik med fyra lägenheter på övre botten. Idag är den naturligtvis stängd, men byggnaden står trots allt kvar i tämligen ursprungligt skick.

Publicerat

Snart en minne blott vid Hagastaden

Säker är jag inte, men jag misstänker att även detta hus snart är ett minne blott. Vid Norra station skall Hagastaden byggas, den stadsdel som skall knyta samman Stockholm och Vasastan med Solna och Karolinska.

Nu är inte detta hus på något sätt helt unikt och jag kan förstå om man river det för att bättre kunna utnyttja tomten. Dock tycker jag att man alltid bör spara något från områdets tidigare liv. Gör man inte det, går man miste om dess historia och att skapa en ny tar många år.

Visst är entrén snygg? Både trappräcket och porten. Påkostad skulle jag säga om någon frågade.

Jag tycker att detta tyder på att den sista sucken är nära. Containrar och avspärrningar och några urtagna fönster. Om de åtminstone sparade porten!

Publicerat

Om 1800-talets borgerliga bostad

Detta är en av de intressantaste böcker jag köpt, åtminstone inom ämnet arkitektur och byggande före 1900-talet. Visserligen är det ett antal böcker som jag ännu inte har läst, ty på min lista av bevakningar hos Bokbörsen ligger även Gösta Sellings Svenska Herrgårdshem under 1700-talet och Gamla svenska allmogehem av Gustaf Carlsson.

Birgit Gejvalls 1800-talets stockholmsbostad var utkom för första gången 1954 och var hennes avhandling vid Stockholms högskola. Boken väckte ingen större entusiasm och blev inte särdeles uppskattad. 1987 kom verket i ny upplaga vilket var av största vikt, ty den ursprungliga upplagan var liten och allteftersom åren gått hade denna avhandling kommit att bli högt värderad.

Gejvalls bok behandlar främst de borgerliga bostäderna tyngdpunkten ligger på andra hälften av 1800-talet. Till grund för arbetet ligger främst ritningar från 1800-talets Stockholm och den undersökning Gjevall gjorde för Nordiska museets räkning 1951 och som behandlade bostadsvanorna under 1800-talet.

Efter en historik över byggandet presenterar Gjevall de två huvudtyperna av bostadsplaner som dominerade under denna tid: herrgårdsplanen och kontinentalplanen. Herrgårdsplanen är den äldsta och stammar från slottet Vaux le Vicomte som byggdes i slutet av 1650-talet (se en ritning här). Grunddragen i denna bostad var att planen delats i en dubbla rumsrader. I den ena filen utgjorde en stor salong mittpunkten och på var sin sida om detta rum låg antichambre, chambre och cabinet. Dessa två filer,som strålade samman i den stora salongen, utgjorde mannens, respektive kvinnans domäner. Den andra rumsraden innehöll mindre påkostade rum och det var dessa två rumsrader som låg till grund för slotten Sjöö, Salsta och Steninge som uppfördes här i Sverige under andra halvan av 1600-talet. Detta sätt att bygga spred sig så småningom till Stockholm och stadens bättre bostäder. Planen förminskades dock oftast i omfång och inte sällan återstod endast ett herrum på ena sidan av salongen (som i Sverige kom att kallas salen) och på dessa andra sängkammaren. Ett exempel härpå är denna 7-rumsvåning med 4 rum i fil. Till vänster om den stora salen ligger sängkammaren. Till höger först ett förmak  (mot slutet av 1800-talet döptes detta rum om till salong) och sedan ett herrum. Mot gården ligger ett par kammare samt kök och domestikrum.

I mitten av 1800-talet nådde nya influenser från Paris och Berlin Stockholm. Att lägga alla representationsrum i en fil mot gatan betydde att det i många hus bara rymdes en flott lägenhet mot gatan. För att rymma fler lägenheter och därmed öka räntabiliteten, lät man införa en gårdsfil, som sträckte sig in i kvarteret. I dessa våningar lade man salen åt gården men lät salongen/förmaket, sängkammaren och herrummet ligga kvar åt gatan till. I vissa fall lät man även sängkammaren flytta till gårdssidan. Ett exempel på denna plan ses här. En 4- och en 6-rummaredelar här på den dyrbara gatufilen. I slutet av 1800-taletoch under 1900-talets första decennier växte gårdsflyglarna och utgjorde till sist en stor delav lägenhetens yta. Studera bara denna plan från en 90-talshus på Karlavägen. Salong och herrum ligger åt gatan, övriga rum, inklusive matsal, ligger åt gården. Då matsalen hörde till de representativa rummen, försågs vanligtvis fönsterglasen med färgade rutor för att man inte skulle behöva se det enkla gårdsutrymmet.

Gjevell beskriver också utförligt de olika rumstyper som hörde till dessa bostäder och utreder dess placering och användningsområde. Förutom de här nämnda, presenteras också vardagsrummet, kabinettet garderoben, budoiren och divanen. Gjevell konstaterar att salong och förmak i princip är samma typ av rum, men att salongen var mer anpassad efter sällskapslivets krav än förmaket som var familjens samlingsrum. Tack vare undersökningen för Nordiska museets räkning får vi också veta att förmaket ansågs ha en ”mer borgerligt ålderdomlig prägel” och att salongen ”verkade pretentiösare och gentilare”.

(Salong och förmak är egentligen två olika typer av rum. Förmak är det franska antichambre om jag inte har fel. Däremot har det rum som i Sverige tidigare gått under benämningen förmak bytt namn till salong och det skedde, enligt Gjevall, under slutet av 1800-talet. Inget hindrade dock att man i större våningar hade både förmak och salong, ibland flera förmak och salonger. Extra flott blir det om man även består sig med kabinett och divan.)

Mitt exemplar av detta intressanta verk fann jag på ett antikvariat som sålde obegagnade exemplar för ca 40-50 kronor. Det låg på Drottninggatan i Strindbergshuset eller strax intill. Med lite tur finns dee fortfarande i lager, ty någon rusning tycktes inte föreligga.