Ord jag gillar

Jag gillar ord. Framförallt ord av sammansatt och splittrad natur. Jag har några favoriter. Tyskvänlig är ett. Tänk, kombinationen av tysk och vänlig, och den air av nazism som omger dessa båda ord när de satts samman.

En fantastisk ort i norrland är den lilla byn Njutånger. Tänk er själva, man har gjort något dumt som man sedan får ångra. Dessvärre har jag för mig att ånger har något med vatten eller mark att göra, vilket är en smula trist.

Frånskild, vad sägs om det? Inte vet jag varför det lockar mig så, men det klingar helt annorlunda jämfört med det torra ordet ”skild”. Frånskild ger associationer till en tid när skilsmässor var ytterst ovanliga och innebar en stor social skandal. Jag tycker faktiskt att man borde passa på att inför skilsmässa som en ritual i stil med bröllop med tanke på att de flesta förr eller senare går och skiljer sig i dessa dagar.

Så har vi Nöjeslysten. Mmm… vad det låter härligt. Inget manglande i tvättstugan, inget kakbak i köket, bara rent och skärt nöjesliv.

Ett annat roligt ord är Avsugning. Använd det nästa gång ni skall plocka fram dammsugaren och ”suga av”. Städningen kommer att gå som en dans.

Billie Holiday vol.1

Ytterligare ett re-issue-album från Columbia. På 40-talet låg Billie på Decca så Columbiagav ut gammalt material, ibland även inspelningar som aldrig blivit utgivna tidigare. Dessvärreinnehåller albumet Billies blues och Summertime, inspelningarna från 1936 som jag inte riktigt gillar. Jag la till en annan skiva sitället med Body and soul och I”ll get by.

A hot jazz classic – Billie Holiday vol. 1:

Spellista: When a women loves a man, I cover the waterfront, Until the real thing comes along, He”sfunny that way, I can”t get started, Body and soul, A sailboat in the moonligt, I”ll get by (23 minuter).

Islandet

I jul har jag läst Islandet, en roman som främst utspelar sig 1816 under några månader i Uppsala. Huvudpersonrna är Erik Gustaf Geijer och Amalia von Imhoff. Boken, som är ren fiktion,bygger på kärlekshistorien mellan Geijer och Amalia (som var välkänd poet och konstnär i tyskland på den tiden).

De två träffas i Malla Silfverstolpes salong efter att Amalia åhört Geijers föreläsningpå Universitetet. Det är en kärlekshistoria som aldrig blir mer än en själarnas förening,ty Geijer är trolovad och Amalia är maka till den svenska generalen von Helvig (dessutom vardet slampiga 1700-talet redan historia). Hursomhelst, det är en mycket romantisk historia.Läs den! Islandet av Carina Burman.Här går det bra att läsa om Malla och hennes vänner. Mer om Malla finner ni också här.

I want to live!

Ett specialkomponerat filmsoundtrack helt i jazzstil är Johnny Mandels I want to live.Filmen handlar om den jazztokiga Barbara Graham (även kriminell, prostituerad och pundare) som är särskilt förtjust i Gerry Mulligans musik. Soundtracket släpptes dels med den störreorkester som förekommer i filmen, dels som en lp med en mindre jazz-combo med bla Shelly Manne,Gerry Mulligan och Art Farmer. Båda två är lysande.

Lyssna på någa smakprov från skivorna:

Först Main title, Poker game och San Diego party med den stora orkestern, sedan Black nightgown och Barbaras thememed Gerry Mulligans jazz-combo.Köp skivorna här, bådaligger på samma CD.

Sous le ciel de Paris

Mer Paris än såhär blir det knappast. Juliette Greco sjunger Sous le ciel de Paris

och marssnön töar oundvikligen bort. Det är en helt bedårande melodi, som man inte kan låta bli att lyssna på om och om igen.

En annan favorit med Juliette är Les feuilles mortes,

melodin som på engelska heter Autum leaves och på svenska En stjärna föll. Betydligt mer melankolisk än Sous le ciel de Paris men oj vad den är fin.

Grannarna på Kungsängsgatan

Jag är ju svag för 1800-talets Uppsala, framförallt seklets första hälft. När jag läst klart Mallas Minnen blev det allt lite tomt. Idag damp så äntligen en liten pärla ned på hallgolvet, Lotten Dahlgrens Grannarna på Kungsängsgatan. Lotten Dahlgren är för övrigt många finfina verk på sitt samvete, bland annat boken Lyran om Limnellska salongen.

Huvudpersonerna i detta verk, sammanställt av brev och dagboksanteckningar, är inga mindre än Överstinnan Silfverstolpe och hennes väninna Alida Knös samt Mallas systerdotter Ava Wrangel, Alidas dotter Theckla, Erik Gustaf Geijer och Jenny Lind. I detta eldorado för det vittra Uppsala rör sig tondiktaren Jakob Axel Josephson, det är nämligen hans efterlämnade papper som utgör bokens grund.

När man är smutsig

Tänk vad tyskarna hittar på. En viss sorts smuts kräver ordentlig rengöring. Här en produkt som kan vara ytterst värdefull om man tillexempel ”begått ett stort fel före äktenskapet”. Eller gjort något annat, slampigt.

Hildasholm

Jag har varit på Hildasholm, lanthuset som Axel Munthe och hans fru Hilda lät bygga 1911. Här bodde under sommarmånaderna Hilda Munthe och deras söner Peter och Malcolm (Axel vistades ofta på andra platser och från 1919 var han inte längre välkommen i huset).

Bilden ovan är hämtad från Hildasholms trädgård som är en omfattande anläggning med många olika små trädgårdar. Det är fint att gå omkring i dessa avskilda trädgårdar som är anlagda mitt i en orörd natur. Här finns bla en nedsänkt trädgård, en rosen-, en fontän- och en brunnsträdgård.

Vit jazzmusik för N.Y:s salonger

Det kan vara svårt att tro det, men i slutet av 20-talet fanns det vita band vars musikmånga människor ansåg synonymt med jazz. Louis Armstrong och andra färgade kunde man inte spisa, ty de var svarta och sådana befattade man sig inte med. En del bolaghade speciella Race series som bara innehöll svart musik. Hursomhelst, Red Nichols och hans polare Miff Moles band Red Nichols and His Five Pennies spelade i slutet av 20-taletin mängder av skivor, ibland upp till ett dussin i veckan. I orkestern ingick, tilloch från, Jimmy Dorsey, Benny Goodman, Glen Miller, Gene Krupa och andra som inom fem-tioår skulle bli kända med egna orkestrar. Några smakprov, inspelade 1929-1930.

Peg o`my heart

On the Alamo

Corinna, corinna

How come you like me like you do?

Pictures at an Exhibition

Ett intressant uppslag var det Moussorgsky hade när han komponerade Pictures at an Exhibition. Besökaren anländer utställningen och beskådar sedan 10 olika verk, vilket musiken uttrycker. Det genomgående musikaliska tema i stycket är ”Promenade”, dvs besökarens förflyttning mellan bilderna.

Idéen fick Moussorgsky när en av hans närmaste vänner, konstnären Hartman, avled. En minnesutställning anordnades och som en hyllning komponerade han verket utifrån ett urval av de akvareller och oljemålningar som visades.

Moussorgsky skrev ursprungligen stycket för piano (1874) vilket senare orkestrerades av Ravel. I början av femtiotalet var stycket på modet så Mercury beslöt att göra en inspelning med Chicagos symfoniorkester under ledning av Rafael Kubelink. Denna blev den första i deras berömda Living Presene-serie. Om ni snubblar över den gamla skivan, köp den och njut både av stycket och makarna Fines högklassiga inspelning (dock, varning för den taffliga cd-utgåvan). Eller, lyssna på mitt exemplar som dock är något bedagat efteralla år som gått.

Pictures at an exibition med Rafael Kubelik och Philadelphia symphonyorchestra del 1

och del 2

Vad Klara har att säga

Det är inte bara Linda Rosing om delar med sig utav intima detaljer ur sitt privatliv (”jag älskar när Fadde tar mig bakifrån”). Nej, nuförtiden skall varenda jäkel dela med sig av sina erotiska erfarenheter vilket är sjukt tröttsamt. Handlar det inte om sex, så kan man ge sig fan på att det handlar om brist på sex. Om nu detta promt skall avhandlas så anser jag att det bör sparas tills dess att det är dags att skriva memoarerna. Det verkar som om det framförallt är skribenter som har till huvudsaklig uppgift att referera nöjeslivet som har drabbat denna sjukdom.

Kritikern och författaren Klara Johanson skrev redan på 30-talet ett roligt kåseri i tidskriften Tidevarvet där hon irriterade sig på sexualiseringen av tingen. Varför hade män och kvinnor olika slags bläckhorn och varför var männens större? Jo, det var för att de stora bläckhornen inte rymdes på kvinnornas små och nätta skrivbord. Hon finner det sedan märkligt att hon måste betala lika mycket för bläckhornet som männen, då hon som kvinna tjänar mindre.

Vad frk Johansson ondgjorde sig över var att man promt skulle blanda in könet i något så oskyldigt som ett bläckhorn. Eftersom det hade gått så långt var det inte svårt att föreställa sig att hela samhället var ”oversexed”, dvs erotiken fanns överallt, även där den inte hörde hemma. Klara höll sig med både fru och älskarinna och var på intet sätt frigid, om nu någon trodde det. Hursomhelst, det vore inte dumt om dagens nöjesskribenter koncentrerade sig på den uppgift de har fått sig tilldelad istället för att vara lika vulgära som Linda Rosing.

FaktaDet var Klara Johansson som skrev i en recension av en bok om Hamlets mor ”Författaren vet att den sanna kvinnan är ingen naturprodukt utan tillskapad av uppfostringssystem och arrangerade omständigheter samt att denna fabrikation lyckas endast med ett mycket vekt material”.

Läs gärna samlingsvolymen Kritik av Klara Johansson. Där finns också några av de Anmärkningar som hon publiserade i Tidevarvet.

Reverb

Jag sitter och leker med Reverb. Reverb handlar om att förstora rummet, att åstadkomma en ekoeffekt, omän måttlig. I korthet kan man säga att man på elektrisk väg lägger till en fördröjning likt den som naturligt uppstår i tex stora eller hårt inredda lokaler.

Reverbet började först användas i Hammondorglar på 30-talet för att man skulle få den där känslan av att orgeln spelar i en stor sal. På 50-talet föll det sig naturligt att även nyttja det vid inspelning av musik och framförallt vid återutgivningar av äldre material. Ett väldigt fint exempel på en inspelning med rikligt reverb är soundtracket till Ascenseur pour l”echafaud med musik av Miles Davis. Här blir ljudet alldeles vått och suggestivt. I senaste På nattkröken, nr 11, kan man höra ett smakprov.

Konstnärlig ledare

Följande stod att läsa i en dagstidnings nätupplaga idag: Karin Victorin, burlesqueklubben Hootchy Kootchy Clubs konstnärliga ledare. En meninghelt utan mening då jag tagit den ur sitt sammanhang. Det som väckte mitt intresse varval av titel: konstnärlig ledare. Jag vet inte om Karin V kan sin historia, men SF hade en gång i tiden en legendarisk konstnärlig ledare vid namn Karin Swanström, ett fylligt fruntimmer som var aktris och gift med SF:s chef Stellan Claesson. Karin hade nog passat bra in på Hootcht kootchy, hon var knappast en minimalist i sin uppenbarelse. Makarna Swanström/Claesson hade ett hembiträde, som så många andra på den tiden. Av skattetekniska skäl skrev de över sina tillgångar på henne. En god idé kan tyckas, men nu bar det sig inte bättre än att Karin hastigt avled 1942. Hembiträdet såg sin chans och tvingade Stellan till prästen, ni kan säkert lista ut hennes hållhake. Så kan det gå.

På nattkröken 4

En ny krök, en jazzkrök! Woody Herman, Stan Getz, Dizzy Gillespie, Sarah Vaughan med fler. Hädanefter kommer nattkrökan att läggas upp endast varannan vecka, ty annars kommer mittutrymme här på internetet att ta slut tämligen raskt.

Lyssna på På nattkröken 4

Willy Marias träslott

I Hälsingland finns ett turistmål som jag aldrig besök men som jag har hört talas om sedan jag var mycket liten. Det är Träslottet, en Hälsingegård som Willy Maria Lundberg förvandlade till ett levande museum där gamla och nya kvalitetsprodukter visades och fortfarande visas.

Willy Maria var ingen vän av slit och släng, vilket annars var ett slagord som vann kraft under 60-talet. Träslottet var en motreaktion mot dessa nya ideal. Idag kan vi konstatera vem som hade rätt och vem som hade fel. Läs mer om Träslottet och Willy Maria här.

På nattkröken 9

Lite northern-krök med mycket annat. Jussi Björling: Paris entrésång; Simon Brehms kvintett: Hallelujah; Billie Holiday: How deep is the ocean; Bobby Hebb: Love, love, love; Frankie Valli: The night; Stylistics: I canմ give you anything (but my love); Ronettes: How does it feel; Patsy Kensit: I”m not scared; Roni Griffith: Love is the drug.

Lyssna på På nattkröken 9

En biografi över Klara Johanson

Äntligen är den här, biografin över Klara Johanson! Jag har inte läst den, men det skall snart vara åtgärdat. Här en länk till recensionen i DN.

Klara Johanson var och är en av mina favoriter bland kulturjournalister. En otroligt beläst dam som dessutom hade förmågan att guida sina läsare runt i sitt kunskapsfyllda bibliotek.

Måndagsbörsen

Äntligen finns Måndagsbörsen på SVT:s Öppet arkiv. Dessvärre saknas inslaget med Strasse, den barnförbjudna kopian av Lustans Lakejer. Dock, man kan roa sig med den enormt töntiga reportern som pratar med Adam Ant. Fina kläder han har, Adam.

My army of lovers

En av mina verkliga favoritlåtar är My army of lovers med Army of lovers. Den kan verkligen skänka stämnig åt et rum, den flyter runt i rummet och blandar sig med möbler,inredningsdetaljer och människor. Trots att den gjordes för sexton är sedan känns den fulltmodern, den är fylld av små detaljer som gör att man inte kan tröttna på den.

Annars är jag svag för ljudbilden som förmedlas av det vi kallar för italodisco och dess släktingar. Innanför konvoluten, som kan uppfattas som verkligt smaklösa, finns en skatt av fantastiska ljud och banala texter. Lite lagom taffligt, men med en väldig energi som gör att man bara måste röra på sig. Både hårt och mjukt på en gång och utan rädsla för att framstå som fånig.

I Slice me nice sjunger Fancy ”Iխ like a pie made för hungry guys”; Raff har, liksom LauraBrannigan, problem med sin Self control; Flirts har fullt upp med Passion och Calling all boys; Babyճ gang vill inget hellre än att alla skall komma med till America; Alan Ross berättar om Valention mon amour; Dance reaction åker rund med sitt Disco train.

Jag förstår inte, varför dansar kidsen fortfarande till gamla indiehits när denna enormaskatt bara ligger och vänrar på dem?

La vinyl

I mitten av 40-talet lanserade det amerikanska företaget Pilotone vinylskivan (det var fortfarande 78-varvsskivor). Vinyl hade under kriget använts till de de kallade V-discs som distribuerades till amerikanska soldater runtom i världen, då det antogs att även soldater var i behov av inspelad grammofonmusik.

Vinyl är som bekant inte lika sprött som schellak, 78-varvsskivornas vanliga material. I gengäldär skivorna känsligare för repor. Pilotoneskivorna i vinyl brusar mindre men i övrigt låter de som vilka skivor som helst från 40-talet. Ljudkvaliten beror mindre av material och mer på inspelningsår (mikrofoner och inspelningskarakteristik).

Jag har ett rätt så härligt skivalbum med Roberto and his pan-american orchestra.Det innehåller fyra skivor av röd vinylplast. Här några smakprov:

Samba

Las Palomitas

Cachita

Perfidia

Jazzgossen

Som jag har lyssnat på jazz de senaste åren. Jag hade en hel del skivor redan innan, men det var när jag började spisa Billie Holiday som jag på allvar blev fast. Jag lyssnade på 50-talets Verve-Billie, alla fantastiska inspelningar med små studiogrupper. Billie sjöngWishing on the moon, Travelin” light, Come rain or come shine och Stars fell on Alabama. Jag lyssnade på 30-talets Columbia-Bille, en mer energisk Billie som sjunger I must havethat man, Easy living, Wishing on the moon och Iխ painting the town red. Så upptäcktejag det tidiga 40-talets Commodore-Billie med Embraceable you, As times go by och My old flame.

Sedan började jag lyssna på mina gamla 78-varvsskivor med be-bop och cool jazz. Charlie Parker och en ung Miles Davis, Dizzy Gillespie, Stan Getz, Gerry Mulligan, Milt Jacksonoch Red Norvo. Bäst gillar jag nog Charlie Parker. My old flame, Embraceable you, Lover man,Stupendus är några av mina favoriter. Mycket är inspelat för Dial i Los Angeles.

Så började jag att lyssna på Miles Davis 50-talsplattor för Prestige. Workin”, Relaxin”och hans skiva med Milt Jackson Quintet. John Coltranes Lush life, Traneing in och Mating Call hittade jag också och diverse annat som gavs ut på Prestige, en riktigt bra etikettpå 50-talet.

Miles Davis Kind of blue, Miles ahead och Porgy and Bess som han spelade in för Columbiai slutet av 50-talet tillhör också mina favoriter, tillsammans med Coltranes Giant steps ochOlé på Atlantic. Jag kan också nämna Johan Criss Sonnys dream från 1968. Men där någonstanstar det slut. Jag är inte så förtjust i det sena sextiotalets något dissonanta toner, jag blir lätt lite stressad av den typen av jazz.

Sen finns det mängder av trevlig jazz från 30-40-talen som jag inte har nämnt här med exempelvis Duke Ellington, Benny Goodman, Coleman Hawkins och Count Basie. Men mestgillar jag nog Billie.

Skurhinkstantens brev

1970 års storsäljare var Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf. Maja vann det årets romanpristävling (hos Rabén och Sjögren) med ett hopkok av hennes dagboksanteckningar från andra halvan av sextiotalet. Intressant läsning ansåg stora delar av svenska folket och så även fången Tony Rosendal som blev nyfiken på Maja och genom en gemensam vän föddes deras brevkonversation.

Maj skriver mycket om oron för sin ekonomi, om sina barn och andra tämligen triviala ting(men för den del inte ointressanta).Tony berättar om sin vistelse i fängelset. Då deras liv ser så olika ut, blir den gemensamma nämnaren litteraturen och vänsteridealen. Brevväxlingen, som gavs ut som Brev 1972,är stundtals riktigt rörande så läs den, den förtjänas att återupptäckas.

Askrikegatan

En väldigt grå bild, men ett väldigt fint hus. Det är ett av de välkända husen på Askrikegatanpå Gärdet. Huset har changerat men visst är detaljerna fina! Se bara på det uppglasade partiet i inre hörnet av terassen. Det är en passage som leder från vardagsrummet alldeles till höger in till hörnrummet till vänster.

Hörnrummets fönsterparti är en smula utbyggt i förhållnade till fasaden vilket gör fönsternischenextra djup med plats för växter eller andra dekorationer.

En pelararkad går runt två av husets sidor. Till vänster en bit in ligger husets entré.Mot gatan är bottenvåningen nästan helt sluten. Den enda dekorationen är de smäckra pelarnasom ger ett intryck at att huset nästan svävar. Ett mycket fint hus.

Dumheter

Gratistidningen City har blivit lite tråkigare sedan den fantastiskt korkade Frida Boisen lämnade modesidorna. Idag var dock en intressant artikel införd signerad unga frk Björk. Nämnda dam har mage att klaga på Lalehs ointresse att meddela sig med pressen. Jag vet själv inget om Laleh och jag finner det ypperligt om hon har den goda smaken att inte vräka ur sig detaljer från sitt privata liv. Det finns det redan så många som gör. Och det är ett billigt knep.

Sweet Lorraine

En rätt så fånig text, men vad det svänger! Sällan hör man musiker som så spelar som om de vore på sommarens första utflyckt. Det är en ung Nat King Cole och tidningen Metronomes All stars. Blaskan i fråga annordnade en årlig omröstning då årets populäraste musiker korades. Resultatet av 1946 års omröstning spelades in i december. Här hör vi bland annat Eddie Safransky, Buddy Rich, Charlie Shavers, Johnny Hodges och Coleman Hawkins. Sweet Lorraine:

En smula barock

Här ett stycke barockmusik, Concerto grosso fatto per la notte di natale op.6 nr.8 g-moll av Arcangelo Corelli.

Det är en inspelning från 1955 för tyska Archive (DDG), ett präktigt tyskt skivbolag som även bifogar ett registerkort med varje skiva (perfekt om man har ett omfattande kartotek). Hursomhelst, det är August Wenzinger som dirigerar. Mer information finns på registerkortet.

Die zauberflöte

Om man inte orkar med att lyssna på hela Trollflöjten kan man kanske nöja sig med ouvertyren. Min absuluta favoritouvertyr just nu är den ur La traviata, men nu är det som sagt Trollflöjten som vi skall lyssna på, en av Mozarts mest populära operor (vid sidan av Figaros bröllop, Don giovanni och Cosi fan tutte). 1791 spelades Trollflöjten för fösta gången. Lyssna nu på ouvertyren till Trollflöjten.

Inspelningen är från början av femtiotalet (Decca). Läs mer om Trollflöjten på Wikipedia.

En sommarledig antecknar, del 8

Där jag bor är det förunderligt fridfullt, såpass lantligt att jag några timmar idag har lyssnat på någon slags motor- eller röjsåg. Utanför huset växer det fläder, mängder av fläder. Jag måste dock påpeka att jag inte bor på landet, bara strax norr om Valhallavägen.

Blomklasarna på fläderbusken kan man göra saft av. Jag plockade 60 st och kokade sedan upp 2 l vatten och 2 kg socker samt 3 skivade citroner. 2 tsk citroncyra rördes i och sockerlagen hälldes sedan över de väl sköljda blomklasarna. Nu väntar två stora skålar i min kyl på att det skall bli torsdag. Då skall inehållet silas och hällas på flaskor.

Igår körde jag hem från Leksand efter några (regniga) dagar vid Siljan. Färden var tämligen odramatisk då vi slapp den värsta kön. En lustig detalj fastnade dock på näthinnan: I höjd med Sala stod en ung man alldeles vid vägkanten och poserade. Inte vet jag vad han hade i tankarna, men kanske hade midsommararhelgen inte gett någon större utdelning och detta var ett sista försök att råka ut för kärleksaffärer.

Stadsbiblioteket passade jag på att besöka idag för några timmars studier. Det är perfekt att sitta där och läsa i kollektiv enskildhet. Men vad händer? Telefoner ringer och folk svarar och pratar helt ogenerat i flera minuter. Jag hade god lust att säga till, men då jag själv suttit och snörvlat (pollen!) ett bra tag (det är irriterande) kändes det lite som att kasta sten i glashus.

Instängd

Det finns något jag verkligen ogillar och det är gamla subkulturer som stelnatoch förvandlats till något statiskt som helt saknar relevans men ändock lever kvar.Se bara på mod- och rockabillykulturen. Vuxna människor som köper ett färdigt, ochförlegat, koncept med hull och hår. Varför? Har man inte en bild av sig själv och den man vill vara och tar därför till ett färdigt paket? Rimligtvis borde man känns sig instängd och hindrad då allt som hör till ens mångfacetterade personlighet inte ryms i en standardmall.

Jag har aldrig passat in i ett givet mönster och ser det inte som något eftersträvansvärt.Uppenbarligen fungerar inte alla så. Nu måste jag citera Klara Johanson igen: ”Författaren vet att den sanna kvinnan är ingen naturprodukt utan tillskapad av uppfostringssystem och arrangerade omständigheter samt att denna fabrikation lyckas endast med ett mycket vekt material”. Det är många år sedan dessa kloka ord skrevs, men det gör dem inte mindre aktuella. Ett byte av ”kvinnan” mot ”mannen” i nyss nämnda citatär minst lika riktigt. Kön, läggning, figur, hårfärg mm bör inte påverka individen i ett idealt samhälle.

Ser man sig omkring så finner man strax att människor verkar vara enormt pigga på att passa in. Varför? Kanske är det osäkerhet. Jag kan bara utgå från mig själv som uppfattar alla dessa roller och måste och som inser att det vore så mycket mer praktiskoch lättare om jag följde dem. Men det gör jag inte, trots att det lätt blir jobbigt för mig som är en mycket känslig person. Jag kan likafullt inte gå emot mig själv, det skulle kännas orätt och falskt.

Jag tror att det är allt detta som gör att jag har så svårt att se på när människor köper färdiga lösningar vad det än gäller. Tråkigt är det och ointressant.Milt uttrycky.

Hermans woodchoppers

Woody Herman hade i slutet av 30-talet hits med bland annat Blues in the night. 1947 bildade han vad som kom att kallas Woody Hermans second herd som resulterade i klassikersom Early autumn och Four brothers, med bland annat Stan Gets, Zoot Sims, Serge Chaloff och Al Chohn.

Under namnet Woody Herman and his Woodchoppers spelade han 1946 in ett album med 4 78-varvsskivor för Columbia. Skivorna får anses markera slutet på första delen i Woodyskarriär och är riktigt trevliga att lyssna till, även om till exempel Four brothers är bättre och naturligtvis mer känd. Här har jag iallafall 4 av dessa åtta inspelningar.

Igor

Lost week-end

Some day sweetheart

Steps

Tokigheter

Varför döper man en firma till KUKA och i Sverige till på köpet? Ta en titt på www.kuka.se. Var inte oroliga, det är inte en porrsajt. Det är svensk industri. Jag kan bara tänka mig telefonisten: ”Kuka, det är Britt-Inger.Vad kan jag hjälpa till med?”.

Annat roligt på nätet är: www.spybar.com ochwww.gaylord.com.

Bevare äktenskapet

Här ni varit inne på sajten Bevara äktenskapet?Maken till dravel får man leta efter, dock får man sig en direkt rolig stund om man går inoch läser under Frågor och svar där hela fanskapet motiveras. Framförallt vill jag framhålla stycket Diskriminering? som stor humor.

Vilka har då skrivit under uppropet? Bland annat Siewert Öholm, Paolo Roberto och Anna Maria Corazza Bildt. Öholm är väl frireligiös om jag inte missminner mig och Roberto katolik men vad gör fru Bildt där (som dessutom håller sig med älskare)? Överklassen har som bekant en tradition av perversioner så där borde man förvänta sig viss tolernas.

Dramatik

Han och hon har något att prata om och anser att det görs bäst över var sin kopp kaffe. Han betalar. Sedan gör de inte mycket väsen av sig.

Hon reser sig upp och häller sitt vattenglas över honom. Hon griper sin handväska och slungar den med våldsam kraft i hans huvud. Hon lämnar lokalen.

Precis som på film.

Marianne

En finfin bild från Ingmar Bergmans första film, Kris. Jag är ingen större vän av Bergman,då jag föredrar Hasse Ekmans 40-talsproduktion som jag finner mer intressant. Marianne hade roller i Ekmans filmer också, bland annat spelade hon den prostituerade Bojan i Medan porten var stängd.I Ekmans mästerverk Flicka och hyacinter har hon en mindre roll som bekant till Dagmar Brink. Läs noga i rollistan nästa gång ni ser en gammal svensk film så att ni inte missar den fina Marianne. Hon gör för det mestamycket bra ifrån sig.

På nattkröken 7

En europeisk 60-talskrök med två amerikanska alster, Frankie Vallis och Marlon Brandos.

Siw Malmkvist: Jon Andreas visa; Marlon Brando och Jean Simmons: A woman in love; Monica Zetterlund och Lizzi Alandh: Lär oss ikväll; Adriano Celentano:Il ragazzo della via gluck; Melina Mercouri: Les enfants du pirée; Frankie Valli: I make a fool of myself; Anita Lindblom: Ja det var då; Claude Francois: Make it easy on yourself;

Lyssna på På nattkröken 7